so long, suckers!
Kanske hörs vi lite, kanske först när jag kommit hem. Härs!
Semestern är här!
På vägen från jobbet idag slog det mig; jag har semester! Solen sken och jag gick och log för mig själv när jag spatserade mot tväris. Svängde förbi Apoteket för förnödenheter, hämtade ett paket på posten och kom hem och satte igång. Så nu har jag packat i princip färdigt, köpt mina flygbussbiljetter, ätit lax med bulgur, skurat spisen och tittat på Åh, Herregud! med ett glas vitt och ett par kex för att fira att semestern är här. Gött! Fantastiskt! Härlisch!
Så imorgon bär det av. Vid elvasnåret åker jag hemifrån, och resten av veckan tänker jag sola, skratta, äta gott, dricka drinkar, dansa, se på massa sevärdheter, och träffa två av de vänner som bor alldeles för långt borta. 20 plusgrader i skuggan, here I come!
Så imorgon bär det av. Vid elvasnåret åker jag hemifrån, och resten av veckan tänker jag sola, skratta, äta gott, dricka drinkar, dansa, se på massa sevärdheter, och träffa två av de vänner som bor alldeles för långt borta. 20 plusgrader i skuggan, here I come!
Höjden av effektivitet på en lunchrast
- Äta pasta med jättemycket vitlök
- Motionera i form av att springa i trappor till och från åttonde våningen
- Inkassera ny bikini, festlig topp, resårbälte och neccessär till resan
Och allt detta på 45 minuter! Fantastiskt.
Ikväll hinner jag inte spinna (baah! Aldrig att man kommer igång igen!), för jag slutar kl 17.30 och har inte ens börjat packa ännu. Så det blir packa och greja ikväll. Och imorgon möter jag upp Linda kl 11.45 på Cityterminalen för flygbuss mot Arlanda! Där sammanstrålar vi med Sanna, och sedan bär det av. Jawohl!
Två grejer bara.
ETT: Jag har nu skickat in ansökan till universitetet till hösten. Nu är det på riktigt liksom, yey! Det blir politics kandidat i Lund i första hand, och samma utbildning i Linköping i andra. Imorgon skickar jag in mitt Matte C-betyg till antagningen, sedan är det i princip klappat och klart. Heja mig!
TVÅ: Jag fick den här länken postad på fejjan av amerikanske vännen David. Det gjorde mig glad. Heja AP-fonderna!
TVÅ: Jag fick den här länken postad på fejjan av amerikanske vännen David. Det gjorde mig glad. Heja AP-fonderna!
Tadaa!
Här skådas resultatet av fredagens hemliga projekt! Jag är så stolt. Och vi vann! Christofer kammade hem första priset för bästa klädnad; en väldigt fin CMYK-tavla. Och jag fick mina 15 minutes of fame igår också, han hade gått runt och berättat att jag hade sytt så när jag kom dit fick jag en väldig massa komplimanger, haha. Finfint! Josse och jag var dock duktiga nog att bara stanna i ungefär en timme då vi båda hade tidiga mornar att vakna till. Men kul var det! Början av kvällen såg ut ungefär såhär.
Josefine och jag lagade indisk räkgryta med en väldig massa smör i.
Och champinjoner, purjolök, vitlök och paprika.
Till maten drack vi det här vinet.
Mumma.
Sedan drog vi alltså till Ett Litet Hak vid Stureplan och tittade på och pratade med folk i färgglada kläder, samt åt CMYK-dessert. Den såg ut som något från My Little Pony och smakade vanilj. Kräjsy!
Finfin söndagskväll alltså.
Pang basta.
Nä. Nu har jag satt på mig mjuka chillarkläder (älska leggingsmodet som gör det helt okej att springa runt i mjuka kläder jämt och ständigt!), lagt mina nybakade kolakakor i en burk och ätit en banan. Jag anser mig vara fit for kyrkkaffeservering. Drar ner nu så kanske jag hinner norpa lite kaffe innan det börjar. För jag har ingen mjölk hemma. Och svart kaffe är ju nästan knappt ens värt besväret.
(Och efter kyrkkaffet och gudstjänsten så åker jag till Josse och äter indisk räkgryta innan vi åtar oss till Stureplan och tittar på fredagens hemliga projekt. Jag tar med mig kameran. Lovar.)
(Och efter kyrkkaffet och gudstjänsten så åker jag till Josse och äter indisk räkgryta innan vi åtar oss till Stureplan och tittar på fredagens hemliga projekt. Jag tar med mig kameran. Lovar.)
Min lördag.
Jag fick förmiddagsbesök av den här tjejen och vår pappa. Vi åt bullar och drack kaffe.
Alice visade mig allt hon kunde göra. Till exempel att stå på ett ben.
Sedan åkte de hem. Och jag spenderade resten av lördagen med att sy in en kjol, försöka sy en baddräkt (vilket inte gick helt bra tyvärr), titta lite på the OC och sedan fjolla mig lite.
Det här födelsedagsbarnet hade nämligen kalas. Mycket trevligt, lyssnade på musik, pratade arabiska med arabiskkunnande brud, hittade själsfränder och skrattade mycket. Sedan åkte vi in till stan för att dansa.
Nattsudd.
Utgången gick väl sådär, som sig bör i vår kära huvudstad. Gick till ett ställe där vi stannade i kanske en kvart innan alla fick nog av alla påstridiga män som var överallt, så vi drog vidare. Åsa och jag gick till Fasching, dock var vi alldeles för sent ute. Efter en knapp timmes köande var vi nästan framme, och då var det "en ut, en in" som gällde. Så vi gick och åt cheeseburgare och åkte hem istället... Snopet, men kanske lika bra ändå. Och imorse trodde jag att vi vaknade kvart över tio, men klockan är ju en timme mer idag än vad hon var igår vid den här tiden. Så jag har duschat och hetsbakat kakor och strax ska jag ner till kyrkan.
om alla vore som jag.
På Miris blogg kan man läsa om hur världen skulle se ut om alla vore som hon. Ungefär så här skulle nog världen se ut om alla vore som jag.
Om alla vore som jag
- skulle det vara rusning till second hand-butikerna, speciellt efter fina klänningar och kjolar från kanske 50-talet. Eftersom att det skulle vara så stor efterfrågan så skulle det vara svårt att hitta nåt som satt perfekt, men det gör inget, för vi har alla en varsin symaskin så vi kan göra de ändringar som behövs.
- skulle svarta väskor och köpekakor inte ens tillverkas, eftersom alla tycker att det är mycket roligare att köpa röda eller turkosa eller gula väskor och att baka sina egna kakor. Gärna med smör och ingefära.
- skulle alla bara diskutera intressanta saker, politiska dilemman, livsåskådningsfrågor, roliga små vardagliga fenomen och sånt. Vi skulle nästan inte kallprata nåt alls och vi skulle alla lära oss så mycket varenda dag.
- skulle det finnas en massa små mysiga pubar där man även kan dansa om man vill, men fortfarande prata eftersom att volymen inte är helt öronbedövande. Där skulle vi alla dansa till en härlig blandning av gammal 70-tals soul, feministpop, hiphop och balkaninfluerad musik.
- skulle det inte finnas någon biltrafik, eftersom att alla är för lata för att ta körkort.
- skulle alla känna folk i andra länder, åka dit gärna och ofta och tycka om att lära sig ord på nya språk.
- skulle teet på caféer bara serveras i gigantiska koppar som rymmer nästan en hel liter, eftersom att vi alla dricker kopiösa mängder te nästan jämt.
- skulle vi umgås över goda middagar, vin, samtal och sällskapsspel mest hela tiden. Och på somrarna skulle vi göra samma sak, fast ute. Och så skulle vi bada massor, förstås.
Hur skulle världen se ut om alla var som du?
Om alla vore som jag
- skulle det vara rusning till second hand-butikerna, speciellt efter fina klänningar och kjolar från kanske 50-talet. Eftersom att det skulle vara så stor efterfrågan så skulle det vara svårt att hitta nåt som satt perfekt, men det gör inget, för vi har alla en varsin symaskin så vi kan göra de ändringar som behövs.
- skulle svarta väskor och köpekakor inte ens tillverkas, eftersom alla tycker att det är mycket roligare att köpa röda eller turkosa eller gula väskor och att baka sina egna kakor. Gärna med smör och ingefära.
- skulle alla bara diskutera intressanta saker, politiska dilemman, livsåskådningsfrågor, roliga små vardagliga fenomen och sånt. Vi skulle nästan inte kallprata nåt alls och vi skulle alla lära oss så mycket varenda dag.
- skulle det finnas en massa små mysiga pubar där man även kan dansa om man vill, men fortfarande prata eftersom att volymen inte är helt öronbedövande. Där skulle vi alla dansa till en härlig blandning av gammal 70-tals soul, feministpop, hiphop och balkaninfluerad musik.
- skulle det inte finnas någon biltrafik, eftersom att alla är för lata för att ta körkort.
- skulle alla känna folk i andra länder, åka dit gärna och ofta och tycka om att lära sig ord på nya språk.
- skulle teet på caféer bara serveras i gigantiska koppar som rymmer nästan en hel liter, eftersom att vi alla dricker kopiösa mängder te nästan jämt.
- skulle vi umgås över goda middagar, vin, samtal och sällskapsspel mest hela tiden. Och på somrarna skulle vi göra samma sak, fast ute. Och så skulle vi bada massor, förstås.
Hur skulle världen se ut om alla var som du?
Fredagprojekt.
Min fredag har varit superb. Den har inkluderat solsken och 8 plusgrader, fyndande på MNO; en vårkappa, en blommig kjol och en sjal, lyckat sushilunchmöte med chefen, samt det hemliga projektet. Christofer och jag möttes i stan och köpte dessa tyger som skådas ovan. Det blev ett väldigt liv i kön när alla undrade vad sjutton det hela skulle bli. Sedan åkte vi hit och sydde och skapade, åt godis och pizza, och 6 timmar senare var projektet fulländat. Men resultatet är hemligt tills på söndag, då den offentliga invigningen sker och verket kan beskådas av allmänheten. Men då dyker det nog upp en resultatbild här på bloggen också. :)
Nu är jag rätt trött, halvtittar på konståkningen och kanske tar mig ett glas vitt. Sömnen vinner nog ganska snart dock.
Torsdagsnöjen; bildbevis.
I brist på svenska våfflor åt vi belgiska. Lite sötare och kalla, tyvärr, men helt okej ändå.
Mätta och nöjda drog vi sedan till Southern vid Zinken och tittade på Tiny Comedy. Riktigt roligt!
En mycket fin torsdagskväll blev det.
Torsdagsnöjen.
Åh, jobb, jobb, jobb. Idag kopplar jag samtal och har varit alldeles för nära att klicka hem en herrans massa kläder och krimskrams på nätet. Farligt farligt. Men jag lade band på mig och läste den här krönikan av Hanna Hellquist istället. Det var välprioriterat faktiskt. En väldigt fin krönika, vill jag påstå. Läs, hörrni!
Efter jobbet ska jag träffa Sara i Gamla stan. Vi ska äta våfflor på ett café dagen till ära och sedan gå på gratis-standup. Det blir ett gott torsdagsnöje. Och jag lovar att vara hemma tidigt så att immunförsvaret får fortsätta sin återhämtning.
Förresten har jag varit dålig på att fota på sistone, som ni ser. Jag hoppas att det blir bättre snart. Det ser ju så grått och trist ut annars.
Efter jobbet ska jag träffa Sara i Gamla stan. Vi ska äta våfflor på ett café dagen till ära och sedan gå på gratis-standup. Det blir ett gott torsdagsnöje. Och jag lovar att vara hemma tidigt så att immunförsvaret får fortsätta sin återhämtning.
Förresten har jag varit dålig på att fota på sistone, som ni ser. Jag hoppas att det blir bättre snart. Det ser ju så grått och trist ut annars.
Tillbaka till livet!
Imorse vaknade jag av solen i ögonen och utan ont i halsen. Lagom till att jag hunnit morna mig lite så ringde de från jobbet och ville ha in mig till kontoret. Nog för att det är en reception jag aldrig suttit i förut, men jag känner tjejerna som jobbar där, solen sken, jag kände mig utvilad och det kändes alltså helt okej. Och det var helt okej också, förutom sista timmen och en halv då jag satt själv och fick lite halvt panik. Allt på en gång och ingen att fråga. Men även denna arbetsdag tog slut, och nu äter jag vit fiberpasta (det bästa av två världar!) med pesto, pepparsalami och parmessan. Gött.
Jag håller mig hemma ikväll för att kompensera för den stundvis rätt stressiga arbetsdagen, men jag vågar ändå säga att det känns finfint, minst sagt, att ha lämnat lägenheten för annat än att gå till ICA och köpa cola light. Vägen till hälsa går verkligen via vila och uttråkning. Sanning, bröder och systrar.
Så jag tar det lugnt. Imorgon tänker jag kanske orka mig iväg på antingen lite Standup eller en föreläsning om varför Sverige har det högsta antalet anmälda våldtäkter per capita, med Sara. Vet inte om vi är sugna på skratt eller gråt, vi får la se.
Jag håller mig hemma ikväll för att kompensera för den stundvis rätt stressiga arbetsdagen, men jag vågar ändå säga att det känns finfint, minst sagt, att ha lämnat lägenheten för annat än att gå till ICA och köpa cola light. Vägen till hälsa går verkligen via vila och uttråkning. Sanning, bröder och systrar.
Så jag tar det lugnt. Imorgon tänker jag kanske orka mig iväg på antingen lite Standup eller en föreläsning om varför Sverige har det högsta antalet anmälda våldtäkter per capita, med Sara. Vet inte om vi är sugna på skratt eller gråt, vi får la se.
Åh, Herregud! igen.
Jag tyckte egentligen inte att kvällens avsnitt bjöd på så många nya tankar eller revolutionerande insikter. Men, det bjöd på detta. Väldigt fint måste jag säga. Och så bjöd det på bilder från Nazareth, och alltid när jag ser film från Israel och Palestina blir jag alldeles varm i hjärtetrakten, känner igen mig och vill tillbaka. Så det var ju ett alldeles sevärt avsnitt trots att vi alla nog visste att Jesus antagligen inte var mellanblond och blåögd med världens rakaste tänder.
Oinspirerat.
Det är svårt att hitta inspiration till att skriva någoting när man sitter hemma och bara äter grapefrukt och dricker te med honung för att mota bort evighetsförkylningen. Så det blir ett par rader om dagen: Idag ska jag plugga lite till högskoleprovet, dricka te, gå till Vårdcentralen och läsa på om Linköpings universitet. Och antagligen kolla ett par avsnitt av OC. Yey! Mitt liv är så spännande! Men fram tills att vi åker till Spanien om en vecka så ska jag minsann hålla mig i skinnet och ta det lugnt. Förhoppningsvis kunna jobba imorgon, men efter jobbet bums hem och vila och få i mig vitaminer. Vi får se vad läkaren säger. Antagligen "drick mycket och vila". 150 kronor, ka-ching!
En sjuklings dagbok.
Jag är väldigt dålig på det här med att göra ingenting. Jag blir rastlös och känner mig oproduktiv och uttråkad, och detta gör ju att man hellre springer iväg och hittar på saker när man verkligen borde ta det lugnt och en gång för alla bli av med världens segaste halsont som har bosatt sig i mig. MEN DET ÄR JU SÅ TRÅKIGT. Speciellt när jag inte känner mig dunderförkyld i övrigt, utan mest i halsen. Men halsen har bråkat i över en månad nu, and counting. Så nu tvingar jag mig själv att vara hemma trots den totala tristessen. Det kräver ett rejält mått av självdiciplin vill jag lova. Funderade på att ringa till vårdis, men det lär ju inte var något de kan göra. Bara jag blir frisk till nästa vecka när vi åker till Cadiz och hälsar på Marie! Jag kan ju inte vara sjuk när jag ska lära mig surfa heller.
Igår hade jag lovat bort mig för en tur till Myrorna, men jag ställde in i verkligen sista minuten. När jag väl gjort det så somnade jag med kläderna på under täcket och sov i en timme. Antagligen ett tecken på att det var klokt gjort. Sedan satt jag, i brist på nya Greys Anatomy-avsnitt, och började titta på OC från början... :P Bah, de är ju så små och söta! Och trots att man vet exakt vad som ska hända är det ju underhållande ändå. Nussinuss. Jag hann med åtta avsnitt. Hah..?
Det är sol ute idag, så jag kanske vågar mig iväg med återvinningen i alla fall. Och se om ärmarna ska sys upp på mitt senaste klänningfynd. Och läsa på om universiteten som har pol kand-utbildningen. Och komma fram till nåt och skicka in ansökan? Iiih!
Igår hade jag lovat bort mig för en tur till Myrorna, men jag ställde in i verkligen sista minuten. När jag väl gjort det så somnade jag med kläderna på under täcket och sov i en timme. Antagligen ett tecken på att det var klokt gjort. Sedan satt jag, i brist på nya Greys Anatomy-avsnitt, och började titta på OC från början... :P Bah, de är ju så små och söta! Och trots att man vet exakt vad som ska hända är det ju underhållande ändå. Nussinuss. Jag hann med åtta avsnitt. Hah..?
Det är sol ute idag, så jag kanske vågar mig iväg med återvinningen i alla fall. Och se om ärmarna ska sys upp på mitt senaste klänningfynd. Och läsa på om universiteten som har pol kand-utbildningen. Och komma fram till nåt och skicka in ansökan? Iiih!
Utbildningsbryderier.
Jag krasslar och går i söka-universitet-tankar. Det förstnämnda känns tråkigt och det sistnämnda kul men rätt svårt. Har nu i alla fall kommit så pass långt att jag skapat ett användarkonto samt kollat upp att och vart jag ska skicka mitt Matte C-betyg. Framsteg. Men bryderierna kommer ju fram när jag faktiskt ska börja söka.
I första hand kommer jag söka Pol-Kand-programmet i Lund. Och jag vill, vill, vill verkligen komma in just där. Men poängen förra hösten låg rätt nära mina betygspoäng och även om jag ska göra högskoleprovet nu så vet man ju aldrig hur mer går. Så jag måste ju söka något i andra hand. Och där börjar jag fundera; ska jag söka pol-kand-utbildningen i en annan stad som säkert också är jättebra men som jag inte känt lika starkt för, eller ska jag söka intressanta kurser i Lund? Egentligen vill jag ju inte slösa bort CSN på enstaka kurser, och frågan är om det är enklare att komma in på utbildningen ett år sedare ändå. Så det lutar ju emot att söka programmet i någon annan stad i andra hand. Men då återstår ju frågan; vilken? Jag har ju inte den blekaste om vart man ska söka då. Har funderat på Linköping, där kommer jag in och där känner jag dessutom lite folk, men jag har fått känslan av att det mer är en teknisk universitetsstad och då är frågan hur man som statsvetenskaplig inriktare kommer in i känslan liksom. Jag gillar ju det där med att Lund är ett så pass anrikt universitet med traditioner och sånt, och pol kand-utbildningen i Linköping är ganska ny och så. Annars finns ju utbildningen i andra stader. Karlstad? Också ett ungt universitet, men ändock? De har ju en mer akademisk och samhällsvetenskaplig profil. Bah, jag vet inte hur jag ska tänka.
Förhoppningsvis kommer inte andrahandsvalet ha någon betydelse eftersom jag kommer komma in i Lund. Håll tummar, kära ni!
I första hand kommer jag söka Pol-Kand-programmet i Lund. Och jag vill, vill, vill verkligen komma in just där. Men poängen förra hösten låg rätt nära mina betygspoäng och även om jag ska göra högskoleprovet nu så vet man ju aldrig hur mer går. Så jag måste ju söka något i andra hand. Och där börjar jag fundera; ska jag söka pol-kand-utbildningen i en annan stad som säkert också är jättebra men som jag inte känt lika starkt för, eller ska jag söka intressanta kurser i Lund? Egentligen vill jag ju inte slösa bort CSN på enstaka kurser, och frågan är om det är enklare att komma in på utbildningen ett år sedare ändå. Så det lutar ju emot att söka programmet i någon annan stad i andra hand. Men då återstår ju frågan; vilken? Jag har ju inte den blekaste om vart man ska söka då. Har funderat på Linköping, där kommer jag in och där känner jag dessutom lite folk, men jag har fått känslan av att det mer är en teknisk universitetsstad och då är frågan hur man som statsvetenskaplig inriktare kommer in i känslan liksom. Jag gillar ju det där med att Lund är ett så pass anrikt universitet med traditioner och sånt, och pol kand-utbildningen i Linköping är ganska ny och så. Annars finns ju utbildningen i andra stader. Karlstad? Också ett ungt universitet, men ändock? De har ju en mer akademisk och samhällsvetenskaplig profil. Bah, jag vet inte hur jag ska tänka.
Förhoppningsvis kommer inte andrahandsvalet ha någon betydelse eftersom jag kommer komma in i Lund. Håll tummar, kära ni!
Biddik mayy? Aywa, law samahht.
Imorse var morgonen FROM HELL. Vaknade med skriande halsont, det verkar verkligen gå åt fel håll nu, och kom på att det bästa nog vore att inte gå upp, åka och jobba 8,25 timmar i en reception med tillhörande, ganska så frekvent ringande telefonväxel. Tänkte att, jag kan ju i alla fall tvätta mig och så, känna om det känns bättre. Det gjorde det inte. Verkligen inte, speciellt inte med tanke på att vattnet var avstängt. Helt utan förvarning. Que? Tittade ut genom fönstret och såg ett stort hål i gatan utanför, samt en bil och några typer från Stockholm Vatten. Inget vatten pour moi, alltså. Inte ens ett vattenglas från igår hade jag hällt upp. Så efter att ha ringt jobbet och sjukanmält mig så gick jag och lade mig igen, och när jag vaknade vid elvasnåret var vattnet tillbaka och halsen kändes något bättre i alla fall. Lhamdulillah! Men idag spenderas med daytime television, cola light (jag tror att jag kan tänkas vara på väg att utveckla en ny last? Baah!) och te i soffan. Kanske provsmaka en av muffinsarna också. Till Sex and the City som börjar om ett tag (ja, jag har koll på tablån för dagen). Yes yes. Sedan får vi se om jag lyckas pallra mig iväg till Josse på lite mat och sällskapsspel. Jag var visst inte den enda krassliga, så det blir nog en lugn kväll i vilket fall.
Muffinsbak.
För ett tag sedan bakade jag kolamuffins med vit och mörk chokladglasyr. De var minst sagt uppskattade och deras rykte har spridits långväga. Så eftersom att glädje är roligare och bättre när den delas så tänkte jag dela med mig av hur man gör dessa små bitar av himmelriket. Jag bakade dem nämligen ikväll.
Gör såhär:
Börja med att blanda 2 dl vatten, 85 gr smör, 85 gr strösocker och 1 msk ljus sirap i en kastrull. Låt detta smälta medan du rör om hela tiden så det inte bränns. Koka upp och låt det sedan sjuda i ca 5 min. Tag av från plattan och låt svalna.
Blanda under tiden 3 msk mjölk med 1 tsk vaniljarom i ett glas. Tillsätt 1 tsk bikarbonat och rör tills att den lösts upp helt.
Mät upp 225 gr vetemjöl och 3 msk kakao, och sikta ner detta i en bunke.
Häll i sirapsblandningen och rör till en smet. Var nog med att blandningen har svalnat ordentligt, annars blir smeten tjock och svårhanterlig.
Häll upp i formar (gärna käcka färgglada från Designtorget), typ till två tredjedelar av formen. Och så stjuts in i mitten av ugnen på 180 grader i ca 20 min.
Peta lite med en tandpetare eller tändsticka och kolla så att det är klart (och passa på att smygvisa nya nagellacket lite när du ändå är i farten).
Medan muffinsarna svalnar är det dags för glasyr! Om man gör såhär blir det ganska mycket glasyr, så man kan ju göra halv sats, det räcker nog. Men jag tog 50 gr mörk choklad, 25 gr smör, 2 msk vatten och smälte ihop i en värmetålig skål över skjudande vatten. När allt är smält och ordentligt ihoprört vispar du ner ca 175 gr florsocker så att glasyren tjocknar. Sedan upprepar du procceduren med den vita chokladen.
Bred ut den vita glasyren på hälften och den mörka på hälften av de avsvalnade muffinsarna. Jag fyllde på med mörk glasyr i mitten på de ljusa, eftersom att den vita glasyren har en tendens att bli tunnare och flyta ut mer. Jag tyckte att det blev finare såhär.
Slutligen hyvlar du mörk choklad på de vita och vit choklad på de mörka. Enklast är att använda en potatisskalare till chokladspånen. Och vips har du (förhoppningsvis) sanslöst goda och mycket tjusiga kolamuffins med chokladglasyr!
Häpp häpp, det var dagens husmorstips. Enjoy!
Gör såhär:
Börja med att blanda 2 dl vatten, 85 gr smör, 85 gr strösocker och 1 msk ljus sirap i en kastrull. Låt detta smälta medan du rör om hela tiden så det inte bränns. Koka upp och låt det sedan sjuda i ca 5 min. Tag av från plattan och låt svalna.
Blanda under tiden 3 msk mjölk med 1 tsk vaniljarom i ett glas. Tillsätt 1 tsk bikarbonat och rör tills att den lösts upp helt.
Mät upp 225 gr vetemjöl och 3 msk kakao, och sikta ner detta i en bunke.
Häll i sirapsblandningen och rör till en smet. Var nog med att blandningen har svalnat ordentligt, annars blir smeten tjock och svårhanterlig.
Häll upp i formar (gärna käcka färgglada från Designtorget), typ till två tredjedelar av formen. Och så stjuts in i mitten av ugnen på 180 grader i ca 20 min.
Peta lite med en tandpetare eller tändsticka och kolla så att det är klart (och passa på att smygvisa nya nagellacket lite när du ändå är i farten).
Medan muffinsarna svalnar är det dags för glasyr! Om man gör såhär blir det ganska mycket glasyr, så man kan ju göra halv sats, det räcker nog. Men jag tog 50 gr mörk choklad, 25 gr smör, 2 msk vatten och smälte ihop i en värmetålig skål över skjudande vatten. När allt är smält och ordentligt ihoprört vispar du ner ca 175 gr florsocker så att glasyren tjocknar. Sedan upprepar du procceduren med den vita chokladen.
Bred ut den vita glasyren på hälften och den mörka på hälften av de avsvalnade muffinsarna. Jag fyllde på med mörk glasyr i mitten på de ljusa, eftersom att den vita glasyren har en tendens att bli tunnare och flyta ut mer. Jag tyckte att det blev finare såhär.
Slutligen hyvlar du mörk choklad på de vita och vit choklad på de mörka. Enklast är att använda en potatisskalare till chokladspånen. Och vips har du (förhoppningsvis) sanslöst goda och mycket tjusiga kolamuffins med chokladglasyr!
Häpp häpp, det var dagens husmorstips. Enjoy!
Upp till kamp!
Okej, det här var läskiga nyheter. Att få dessa siffror svart på vitt säger ju någonting om hur jämställd denna värld egentligen är. Här sitter vi och myser i vårt fd världens mest jämställda land och vet ingenting om att ca 70% av världens kvinnor någon gång blivit tvingade att ha oskyddat sex, enligt FN. 70%. Fattar ni hur många det är? DET ÄR HELT SJUKT. Kvinnor har fortfarande inte, år 2010, rätt till sin egen kropp.
Det har sagts förr, men det bör sägas, och framförallt göras, igen: UPP TILL KAMP!
torsdagsgöra.
Jag har lust att skriva något insiktsfullt och fyndigt om nåt litet och till synes obetydelsefullt, men allt jag kan tänka på är att jag är fett irriterad över att halsontet pendlar mellan hopp och förtvivlan, samt på alla idioter som ringer till telefonväxlar. Men för att lysa upp denna gråa torsdag arbetar jag åtminsone iklädd min galna ljusblå åttiotalsblus med vita prickar och någon typ av inbyggd scarf. Det livar ju upp något i alla fall. Ikväll ska jag baka mina numera världs(?)berömda muffins i fina formar inför morgondagens spelkväll hemma hos Josse. En bra tradition vi startat där, sällskapsspelandet. Vi ska äta italiensk risotto och dricka vin också. Och äta mängder med muffins.
Att skjuta sig själv i foten.
Bosättning i utkanten av Jerusalem.
Det är mycket som försiggår i Jerusalem just nu (för ovanligheternas skull, liksom?). Israel anser som vanligt att de kan gå emot lagar, överrenskommelser och regler för deras egen vinnings skull, och den här gången trotsar de till och med USA genom att godkänna byggandet av nya bosättningar i östra Jerusalem. Frysning av bosättningsbyggen har utlovats flera gånger efter att ha krävts av både USA och resten av världssamfundet, men Israel verkar ju inte direkt ta omvärlden och sina egna löften på allvar. Det är på ett (väldigt skrämmande) sätt fascinerande att ett land som hävdar sig vara så utvecklat och demokratiskt tar sig sådana friheter. Man bryter ständigt mot internationella lagar, mänskliga rättigheter och FNs resolutioner. Det är ju faktiskt inte konstigt att man triggar igång omvärldens och palestiniernas protester när man håller på såhär. Israel håller ju på och skjuter sig själv i fötterna mest hela tiden. Sorligt och destruktivt är vad det är.
Hej H&M, hur tänkte ni här?
"Att ta ansvar för hur människor och miljö påverkas av vår verksamhet är också en viktig förutsättning för att H&M ska växa med fortsatt god lönsamhet." Det kan man läsa på H&Ms hemsida om företagsansvar, där de även berättar om att de skänkt pengar till Haiti och andra välgörande ändamål. Då kan man ju förstås fråga sig hur man tänker när man öppnar en ny butik i Jerusalem.
Många vet säkert att det redan finns en H&M-butik i Tel Aviv och tycker kanske att det inte är så stor skillnad. Då tänker man nog inte på att Jerusalem är omtvistad mark, internationell mark enligt FN och EU. Det är därför alla ambassader ligger i Tel Aviv istället för i Jersusalem, trots att Israel själva hävdar att Jerusalem är deras "odelade huvudstad". Tel Aviv ligger å andra sidan inom det som FN och världssamfundet erkänt som Israel. H&M verkar dock inte riktigt bry sig om vad FN och EU tycker i den här frågan. Att butiken dessutom byggs i köpcentret Alizraeli som ligger på ruinerna av en palestinsk by vilken totalförstördes 1948 gör ju förstås att det sticker ännu lite extra i ögonen.
Egentligen är väl folk inte så förvånade. Jag menar, H&M är ett vinstdrivande företag som drivs som ett sådant, men pengar, och inte etik och moral, som drivande intresse. Men att man stoltserar med företagsansvar och skryter med skänkta pengar samtidigt som man öppnar butik på omtvistad mark känns ju kanske lite hycklande. Man kan ju åtminstone vara ärlig.
Många vet säkert att det redan finns en H&M-butik i Tel Aviv och tycker kanske att det inte är så stor skillnad. Då tänker man nog inte på att Jerusalem är omtvistad mark, internationell mark enligt FN och EU. Det är därför alla ambassader ligger i Tel Aviv istället för i Jersusalem, trots att Israel själva hävdar att Jerusalem är deras "odelade huvudstad". Tel Aviv ligger å andra sidan inom det som FN och världssamfundet erkänt som Israel. H&M verkar dock inte riktigt bry sig om vad FN och EU tycker i den här frågan. Att butiken dessutom byggs i köpcentret Alizraeli som ligger på ruinerna av en palestinsk by vilken totalförstördes 1948 gör ju förstås att det sticker ännu lite extra i ögonen.
Egentligen är väl folk inte så förvånade. Jag menar, H&M är ett vinstdrivande företag som drivs som ett sådant, men pengar, och inte etik och moral, som drivande intresse. Men att man stoltserar med företagsansvar och skryter med skänkta pengar samtidigt som man öppnar butik på omtvistad mark känns ju kanske lite hycklande. Man kan ju åtminstone vara ärlig.
Bikt.
Jag har dragit på mig en åkomma. Ett beroende. Ett ha-begär som riskerar att skapa hål i min plånbok och kräva pengar som egentligen skulle behöva läggas på andra saker. Typ mat. Svagheten är klänningar. Idag började jag jobba först kl 12.30, och hann därmed till Beyond Retro innan jobbet. Jag har bara varit inne där en gång och vände i princip i dörren då jag var alldeles för varmt klädd och alldeles för trött för att orka börja bläddra bland hundra fantastiska skapelser, men idag var det inte så.
Beyond Retro innehåller allt det där som man, om man har riktigt mycket tur, kan snubbla över på typ Myrorna eller Stadsmissionen. Bara minus allt det där skräpet från typ Lindex förra kollektion. Allt är fantastiskt, orginellt, gammalt, eget och helt underbart. Och de har hundra tusen klänningar. Inte så fasligt dyrt heller, även om de största spetsbakelserna går på en 700 spänn kanske. Och jag kom förstås därifrån med en, ja, klänning. 60-talssnitt (skulle jag gissa), röd med vita prickar, ganska kort, hög i halsen och med bar rygg. Hur fin som helst. Fynd!
Grejen är ju bara den att antalet klänningar i min garderob nu börjar överstiga antalet galgar. Och antalet gånger jag faktiskt använder dem. Så jag funderade på om jag kanske borde börja skära ner på inköpandet av second hand-klänningar. Fast sedan kom jag på att ett roligare alternativ ju förstås är att helt enkelt börja använda skapelserna lite mer frekvent. För nu är det ju till och med nästan vår ju. Då kan man ju springa runt i fina klänningar med blommor på. Nästan jämt.
Beyond Retro innehåller allt det där som man, om man har riktigt mycket tur, kan snubbla över på typ Myrorna eller Stadsmissionen. Bara minus allt det där skräpet från typ Lindex förra kollektion. Allt är fantastiskt, orginellt, gammalt, eget och helt underbart. Och de har hundra tusen klänningar. Inte så fasligt dyrt heller, även om de största spetsbakelserna går på en 700 spänn kanske. Och jag kom förstås därifrån med en, ja, klänning. 60-talssnitt (skulle jag gissa), röd med vita prickar, ganska kort, hög i halsen och med bar rygg. Hur fin som helst. Fynd!
Grejen är ju bara den att antalet klänningar i min garderob nu börjar överstiga antalet galgar. Och antalet gånger jag faktiskt använder dem. Så jag funderade på om jag kanske borde börja skära ner på inköpandet av second hand-klänningar. Fast sedan kom jag på att ett roligare alternativ ju förstås är att helt enkelt börja använda skapelserna lite mer frekvent. För nu är det ju till och med nästan vår ju. Då kan man ju springa runt i fina klänningar med blommor på. Nästan jämt.
Berlin ist so geil.
Hallo Schweden!
Nu är jag hemma igen. Helgen har varit geil som man säger i Det Tyska Landet, fylld av apfelstrudel, hitte-på-tyska, häng, konst, u-bahn-resor, museibesök, vintagefyndande, dans (däribland den förlängda versionen av klassiskern Ryan Air-dansen), bier unt lustigen hatten. Fast det sistnämnda projektet blev det inte så mycket av tyvärr. Vi hittade en hel del roliga hattar, men de var tyvärr antingen alldeles för dyra, lite för tråkiga eller alldeles för fasligt roliga. Tanken var att vi skulle köpa en rolig hatt för varje poäng vi fick mot världen. Poängen slutade i alla fall på 4-2 om jag minns rätt. Så vi vann. Kleine bilden, ja? Naturlisch, bitte; Achtung bildbomben!
Vår ankomst firades med grapefruktöl och balkanmusik och en massa dans. Vi blev väldigt förvånade över att vi orkade efter hel arbetsdag och en massa resande. Roligt var det! Tanzen!
På fredagen gav vi oss ut på äventyr åt sightseeinghållet.
Åt den obligatoriska apfelstrudel. Mumma!
Hittade den galnaste butiken som sålde gammal teaterrekvisita och kläder. Sanslösa grejer, jag ville ha allt, ALLT! Särskilt den lilla runda byrån med koskin och gulddetaljer. Ack, den som var rik.
Vi gick och fikade på Zapata i Haus auf Tacheles.
Vi skrev de obligatoriska vykorten. Ytterst seriösa var vi mest hela tiden.
BRUNCH!
Tysk brunch är nåt utöver det vanliga vill jag lova. Det är liksom både storslagen frukost, lunch och efterrättsbuffé i ett. Vi åt i tre-fyra timmar och behövde sedan inte äta på lääänge. Sjukt galet gott. Wunderbar!
Efter att dessertbordet var avklarat gick vi för att promenera bort lite mättnad och se lite mer stad.
Checkpoint Charlie. (och det började snöa! FAIL!)
Och slutligen den typiska Berlin-turistbilden. Intressant med muren. Men äh, jag har sett större. :P
Galet bra helg alltså. Vädret hade ju förstås kunnat vara lite bättre, jag hade någonstans föreställt mig att det skulle vara vår när vi kom dit. Det var det inte. Jag saknade golfströmmen. Men annars är Berlin sooo geil. Antagligen blir det tillbakakaka till sommaren! Gött!
Nu är jag hemma igen. Helgen har varit geil som man säger i Det Tyska Landet, fylld av apfelstrudel, hitte-på-tyska, häng, konst, u-bahn-resor, museibesök, vintagefyndande, dans (däribland den förlängda versionen av klassiskern Ryan Air-dansen), bier unt lustigen hatten. Fast det sistnämnda projektet blev det inte så mycket av tyvärr. Vi hittade en hel del roliga hattar, men de var tyvärr antingen alldeles för dyra, lite för tråkiga eller alldeles för fasligt roliga. Tanken var att vi skulle köpa en rolig hatt för varje poäng vi fick mot världen. Poängen slutade i alla fall på 4-2 om jag minns rätt. Så vi vann. Kleine bilden, ja? Naturlisch, bitte; Achtung bildbomben!
Vår ankomst firades med grapefruktöl och balkanmusik och en massa dans. Vi blev väldigt förvånade över att vi orkade efter hel arbetsdag och en massa resande. Roligt var det! Tanzen!
På fredagen gav vi oss ut på äventyr åt sightseeinghållet.
Åt den obligatoriska apfelstrudel. Mumma!
Hittade den galnaste butiken som sålde gammal teaterrekvisita och kläder. Sanslösa grejer, jag ville ha allt, ALLT! Särskilt den lilla runda byrån med koskin och gulddetaljer. Ack, den som var rik.
Vi gick och fikade på Zapata i Haus auf Tacheles.
Vi skrev de obligatoriska vykorten. Ytterst seriösa var vi mest hela tiden.
BRUNCH!
Tysk brunch är nåt utöver det vanliga vill jag lova. Det är liksom både storslagen frukost, lunch och efterrättsbuffé i ett. Vi åt i tre-fyra timmar och behövde sedan inte äta på lääänge. Sjukt galet gott. Wunderbar!
Efter att dessertbordet var avklarat gick vi för att promenera bort lite mättnad och se lite mer stad.
Checkpoint Charlie. (och det började snöa! FAIL!)
Och slutligen den typiska Berlin-turistbilden. Intressant med muren. Men äh, jag har sett större. :P
Galet bra helg alltså. Vädret hade ju förstås kunnat vara lite bättre, jag hade någonstans föreställt mig att det skulle vara vår när vi kom dit. Det var det inte. Jag saknade golfströmmen. Men annars är Berlin sooo geil. Antagligen blir det tillbakakaka till sommaren! Gött!
I'm out of here.
Med tanke på hur landet norrut ligger så känns det ju lite konstigt att det är idag som jag ska åka till Berlin. Jag har sett väldigt mycket fram emot resan, så åka tänker jag ju. Och det är ju egentligen inte som att jag kan göra så mycket åt tragiken om jag skulle stanna hemma heller. Så jag tänker åka, och jag tänker ha roligt. Har dessutom fått prata lite med farmor i telefon idag, det var skönt. Hon verkade i alla fall lugn och så. Bra.
Berlin alltså. Jag jobbar under dagen och åker direkt till Tyskland sedan. Utan glasögon, för dem glömde jag hemma. Visserligen använder jag mest dem mellan badrummet och sängen, så jag kanske klarar mig trots allt. Men ändå liksom. Störigt.
--- update ---
Det verkar finnas ljus i tunneln! Även om detta kanske inte är en 180 gradig omvändning så kanske 90. Bönesvar? Helt plötsligt kändes det hela väldigt mycket lättare och bättre och jag kanske till och med lyckas slappna av och njuta av semester. Skönt! Tack för varma tankar, ord och böner. Det kanske hjälpte. :D
Berlin alltså. Jag jobbar under dagen och åker direkt till Tyskland sedan. Utan glasögon, för dem glömde jag hemma. Visserligen använder jag mest dem mellan badrummet och sängen, så jag kanske klarar mig trots allt. Men ändå liksom. Störigt.
--- update ---
Det verkar finnas ljus i tunneln! Även om detta kanske inte är en 180 gradig omvändning så kanske 90. Bönesvar? Helt plötsligt kändes det hela väldigt mycket lättare och bättre och jag kanske till och med lyckas slappna av och njuta av semester. Skönt! Tack för varma tankar, ord och böner. Det kanske hjälpte. :D
International Day of Awesomeness. not.
Ibland kastas livet verkligen i ansiktet på en. Mitt under lunchen, bara sådär. Och det här är en sån där dag då man vill använda klyschor som lev livet som om varje dag vore den sista. För ibland så är de det. Om du vill får du gärna hålla en tumme, be en bön eller skicka en varm tanke och hoppas på att det hjälper.
sol ute, sol inne.
Imorse, liksom de senaste dagarna, vaknade jag av solen i ansiktet. Sjukt fint, jag blir på bra humör med en gång och får för mig att det är sommar ute och att jag bara behöver dra på mig en klänning och kofta och spatsera iväg till jobbet/parken/caféet. Men så drar jag upp persinennerna och ser x antal decimeter snö och blir lite besviken förstås. Men å andra sidan, det är sol och min termometer visar 5 grader (visserligen i solen, men ändå) och jag har kunnat byta ut min galna-katt-tant-kappa mot en något vårigare variant. Och träningen igår var mördande bra och idag ska jag äta pasta carbonara till lunch. Och om två dagar åker jag till Berlin. Så livet är ju rätt gött ändå.
kvinnodag.
Vissa tycker att internationella kvinnodagen har spelat ut sin roll. Det tycker inte jag. Man kan t.ex läsa Elsa Billgrens text för dagen så kan man förstå varför. De där små sakerna som handlar om makt och förnedring och som de allra flesta kvinnor och tjejer jag känner känner igen. Och det finns ju tusen andra exempel. Det kan vara ganska lätt för oss i Sverige idag att tycka att vi minsann inte behöver en kvinnodag, att vi ju faktiskt lever i ett av världens mest jämställda länder. Men det är ju faktiskt den internationella kvinnodagen, och om man nu tycker att vi svenska kvinnor inte behövs kämpas för kan man ju ägna en tanke åt de som i andra länder kanske inte har det riktigt lika lätt. Även om det enligt min övertygelse finns en hel del att uppmärksamma även här i vårt Svea rike.
Annars idag. Färskpressad apelsinjuice och rågbröd på jobbet, sol ute, träningsåterkomst, nedräkning till Berlin, och gratulationer till alla mina medsystrar här i världen. Låtom oss samarbeta!
Annars idag. Färskpressad apelsinjuice och rågbröd på jobbet, sol ute, träningsåterkomst, nedräkning till Berlin, och gratulationer till alla mina medsystrar här i världen. Låtom oss samarbeta!
söndagar.
Det är någonting med söndagar. Idag har jag typ bara ätit och sovit känns det som. Duschat också. Och tittat klart på de avsnitten av Greys Anatomy som jag har i min ägo. Vilket ju suger, för nu måste jag vänta på att de nya kommer. Farligt sånt där med att fastna i en serie där karaktärerna typ blir ens kompisar och man saknar dem och känner sig lite ensam när avsnittet är slut. Lite sorgligt, det erkänner jag. Men ja. Söndagar. Alltsom oftast är de den där dagen då i alla fall jag borde göra en massa grejer som oftast inte blir av. Mycket på grund av att man inte vill att helgen ska ta slut, att det ska bli måndag igen. Ny vecka. Baah. Så man unnar sig det sista av helgen. Håller fast vid den genom att inte göra någonting, bara för att jag kan välja det. Vilket oftast bara resulterar i en enorm rastlöshet och söndagsångest.
Men jag vet ju att det kommer kännas bättre sedan imorgon. För imorgon har jag någonting konkret att göra under dagen, jag ska få bossa på ett av jobben, och på kvällen ska jag träna igen. Lhamdulilla! Jag har inte tränat på två veckor pga det envisa halsontet, men nu är det borta sedan några dagar och det ska bli så fantastiskt skönt att få göra av med lite energi igen. Den här latheten som hotar med att infinna sig när man börjar lära sig vad som går på tv på kvällarna när man annars brukar träna, måste väck. Nu. Jag har ju mitt projekt att tänka på också. Dags att börja deffa kanske. Och jag vet inte riktigt, saker får väl bli som de blir liksom. Skönt att det inte känns så major. Bra tecken på nåt sätt.
Men jag vet ju att det kommer kännas bättre sedan imorgon. För imorgon har jag någonting konkret att göra under dagen, jag ska få bossa på ett av jobben, och på kvällen ska jag träna igen. Lhamdulilla! Jag har inte tränat på två veckor pga det envisa halsontet, men nu är det borta sedan några dagar och det ska bli så fantastiskt skönt att få göra av med lite energi igen. Den här latheten som hotar med att infinna sig när man börjar lära sig vad som går på tv på kvällarna när man annars brukar träna, måste väck. Nu. Jag har ju mitt projekt att tänka på också. Dags att börja deffa kanske. Och jag vet inte riktigt, saker får väl bli som de blir liksom. Skönt att det inte känns så major. Bra tecken på nåt sätt.
Pannkakssöndag.
En fördel med att bo på fel pendeltågslinje och missa sista tåget och vara tvungen att sova över är att man ibland har turen bjudas på pannkaksfrukost när man vaknar på morgonen.
Det stektes på löpande band.
Pannkakor var nog just vad vi behövde.
Pannkakor och scrubs. Vinnande koncept och finfin avslutning på det redan väldigt festliga dygnet.
Dammiddag.
Igår var det dammiddag hemma hos Josse tillsammans med henne, Anne och mamma. Myspys. Vi drack fördrink och åt briost och fikonsylt i små såna där som jag inte minns vad de heter, fin förrätt och den bästa fisksoppan. Sjukt gott alltihopa, och väldigt trevligt. Åttiotalsdesserten inlagda päron med after eight bjöd till Solsidan. Fin kväll.
Idag har jag hängt med Moa och hennes Filippa, promenerat i solen, bakat kakor och målat naglarna jätteblåa. Snart ska jag iväg på 25-års/inflyttnings/examens/nytt-jobb-kalas. Roligt ska det bli. Härs!
tragikomik på hög nivå.
Sitter och försöker roa mig på jobbet och fick den här länken av min vän Sara. Det är en tragikomisk blandning av skräck och underhållning. Att dessa människor som är så totalt inkompetenta till både empati, stavning och tankeverksamhet kan vara vår granne som dessutom kommer rösta i valet gör ju en lite mörkrädd.
Annars idag; sol ute, sol inne. Vaknade precis rätt i sömncykeln tror jag, pigg och glad åt jag frukostmackor med lyxost från Högtorgshallen. Mår dessutom bättre i halsen tack vare den gamla godingen Esberitox. Good stuff, I tell you! Imorgon blir det middag med Josse, Anne och mamma och på lördag kalas. Gött!
Annars idag; sol ute, sol inne. Vaknade precis rätt i sömncykeln tror jag, pigg och glad åt jag frukostmackor med lyxost från Högtorgshallen. Mår dessutom bättre i halsen tack vare den gamla godingen Esberitox. Good stuff, I tell you! Imorgon blir det middag med Josse, Anne och mamma och på lördag kalas. Gött!
God morgon.
Idag vaknade jag av solen i ansiktet och mina stackars bleka fötter och ben fick njuta lite av värmen. Det var fint.
btw är jag med och tävlar om en väldig massa finfina tyger på den här bloggen. Tänk vad mycket fint jag skulle kunna sy!
Åh, Herregud!
Jag såg just första avsnittet av Svts nya serie Åh, Herregud! med Jonas Gardell. Hela upplägget är både intressant, tankeväckande, kärleksfullt och provocerande på samma gång. Jag tror att det är bra och dags för att svenskarna får se något som handlar om Gud utan att vara vare sig förlöjligande eller ett försök till skrämselpropaganda. Ärligt och öppenhjärtligt istället. Fint.
En präst tog upp en tanke i ett av inslagen; att man någonstans måste välja om man tror att Gud är god eller allsmäktig. En väldigt intressant tanke faktiskt, och jag känner mig lite dum att jag inte satt ord på den själv. För lite så är det väl ändå. Hur kan ondska, sjukdomar, orättvisa och ond bråd död finnas i en värld som styrs av en alltigenom god och alltigenom allsmäktig Gud? Vanligvis blir svaret att människan har en fri vilja, och den viljan kan vara att inte följa Guds vilja, men då återstår fortfarande frågan om det verkligen vore godhet? Skulle en helt igenom god och allsmäktig Gud kunna tillåta att vi behandlar andra människor som vi gör? Jag tror att det är en viktig tanke; är Gud god eller allsmäktig. För en kombination är ju onekligen svårföreställd.
Om jag ska välja så är Gud i sådana fall god. Jag ser Gud som den positiva välgörande kraften i livet självt, det som leder oss dit vi mår bäst av att vara. Hintar lite och sådär. Inte bestämmer, för vi har ju en egen fri vilja (hur kan Gud vara allsmäktig om vi har en fri vilja?) utan tipsar lite, pekar ut en väg, ger ett gott råd, en känsla, en riktning. Som en god förälder, liksom. Man måste ju inte lyssna, men det kanske vore en god idé för ens egen och andras skull.
en skopa salt.
Ibland blir man mörkrädd. Typ när man läser sånt här. Jag vet inte ens vart jag ska börja, jag blir så sanslöst provocerad. Att de även hävdar sig vara "fristående; har varken politisk, religiös eller annan form av anknytning." känns ju lite som något slags dåligt skämt. Man kan väl ändå inte komma ifrån att det är politik att ha en egen katergori som uppmanar folk att handla israeliskt? Lika mycket som det är politik att jag uppmanar folk att inte handla israeliskt. De hävdar sig vara ett alternativ till den vinklade nyhetsrapporteringen, men jisses. Där kastar de minsann sten i glashus.
--- update ---
Okej, om ovanstående var det läskigaste idag så var det här det roligaste. HAHA.
--- update ---
Okej, om ovanstående var det läskigaste idag så var det här det roligaste. HAHA.
Att stå ut med snöslasket.
Dagens arbetsplats har automatiska markiser. De fälls ner när solen skiner. Jag tycker att det såhär mitt i vintern känns väldigt onödigt. För ute lyser just nu solen, och jag vill ju se den! Ha den i mitt ansikte, knappt se dataskärmen, det gör liksom inget. Men icke. För nu är det halvmörkt här inne. Hmpf. Men snart har jag lunch i alla fall, då kanske jag går ut och blundar lite mot det fantastiska där ute som vår planet snurrar kring.
Annars idag är jag fett exhalterad över den kommande månaden. Nästa vecka åker Sofie och jag till Berlin och hälsar på Fabian. Torsdag till måndag blir vi där, och jag har suttit och läst guider om var de bästa klubbarna finns och vart man handlar second hand per kg. Därefter är det två veckor hemma innan jag, Linda och Sanna sammanstrålar på Arlanda och åker ner till Cadiz och hälsar på Marie i en hel vecka över påsk. Där ska vi titta på påskproccessioner, lära oss surfa och chilla i värmen. GÖTT, minst sagt. På vägen hem blir det en åtta timmars mellanlandning i Paris, och Linda har gjort efterforskningar som visar på att tåget in till stan från flygplatsen bara tar 35 min. Så då passar vi på att ta en halvdag där. Klättra upp i Eiffeltornet, promenera på Champs Elysees, klappa dyra väskor i nån Chanelbutik kanske. Sedan åker vi hem igen och landar kl 18.30 i Stockholm.
Snöslasket och kylan kändes plöstligt väldigt mycket mer uthärdligt. Yey!
bildkälla
Annars idag är jag fett exhalterad över den kommande månaden. Nästa vecka åker Sofie och jag till Berlin och hälsar på Fabian. Torsdag till måndag blir vi där, och jag har suttit och läst guider om var de bästa klubbarna finns och vart man handlar second hand per kg. Därefter är det två veckor hemma innan jag, Linda och Sanna sammanstrålar på Arlanda och åker ner till Cadiz och hälsar på Marie i en hel vecka över påsk. Där ska vi titta på påskproccessioner, lära oss surfa och chilla i värmen. GÖTT, minst sagt. På vägen hem blir det en åtta timmars mellanlandning i Paris, och Linda har gjort efterforskningar som visar på att tåget in till stan från flygplatsen bara tar 35 min. Så då passar vi på att ta en halvdag där. Klättra upp i Eiffeltornet, promenera på Champs Elysees, klappa dyra väskor i nån Chanelbutik kanske. Sedan åker vi hem igen och landar kl 18.30 i Stockholm.
Snöslasket och kylan kändes plöstligt väldigt mycket mer uthärdligt. Yey!
bildkälla
EPIC!
Jag vill bara meddela världen att vi slutligen fick ändorna ur och har nu bokat biljetter till Cadiz, Espania. Sjukt gött! 3200 pix går kalaset loss på, men det får det helt enkelt vara värt. Bor gör vi ju gratis hos Marie, så. :D Och på vägen hem har vi en mellanlandning i Paris på typ 8 timmar, så då ska vi passa på att titta på Eiffeltornet!
WAHOO!
WAHOO!
Min arma lekamen.
Det känns lite som att jag lever i limbo. I två veckor nu har jag haft lite lite ont i halsen, sådär från och till. Jag är liksom inte sjuk, men att hoppa på värsta styrke- alt. spinningpasset känns lite vågat. Det är mycket störande. Jag menar, min kropp har ju vid det här laget vant sig vid att träna relativt hårt och regelbundet, i alla fall två-tre gånger i veckan. Och de senaste två veckorna har min stackars, numera ganska så rastlösa lekamen fått nöja sig med två gånger. Det är i sanning hårda bud vill jag lova. Och jag som har som halvseriöst projekt att skaffa magrutor till sommaren också, håhå jaja.
Så nu sitter jag i valet och kvalet och försöker avgöra om jag kan träna ikväll eller inte. Dels ska jag ju hinna både ta mig hem från jobbet, laga och äta mat samt boka de där förbenade flygbiljetterna till Spanien innan klockan blir halv åtta och jag i så fall måste pila iväg. Kan bli tajt, och det kanske kan bli det som får avgöra. Men jag vill ju! Bah, jag blir ju så rastlös av det här. Men träning i detta tillstånd kan ju göra så att all skiten bryter ut ordentligt, eller så kanske man får det ur systemet. Men är det värt chansningen när Berlin väntar om 11 dar?
Ge med dig nurå, himlarns hals. Skärpning, det är inte roligt längre.
Så nu sitter jag i valet och kvalet och försöker avgöra om jag kan träna ikväll eller inte. Dels ska jag ju hinna både ta mig hem från jobbet, laga och äta mat samt boka de där förbenade flygbiljetterna till Spanien innan klockan blir halv åtta och jag i så fall måste pila iväg. Kan bli tajt, och det kanske kan bli det som får avgöra. Men jag vill ju! Bah, jag blir ju så rastlös av det här. Men träning i detta tillstånd kan ju göra så att all skiten bryter ut ordentligt, eller så kanske man får det ur systemet. Men är det värt chansningen när Berlin väntar om 11 dar?
Ge med dig nurå, himlarns hals. Skärpning, det är inte roligt längre.
EPIC FAIL!
BAAH! Sedan Marie åkte till Cadiz, Spanien i januari har jag planerat att åka och hälsa på henne. För ett tag sedan hakade Sanna på planen, och vi har tittat efter biljetter och hållt ögonen öppna. Förra veckan visade sig Linda vara intresserad, så hittills har vi väntat med att köpa biljetter, dels pga att biljetterna som skulle ta Sanna från Umeå till Stockholm inte hade släppts, pga att ledighet skulle kollas, vilka dagar man kan vara borta från skolan, etc. Och nu sitter vi här. Och nu kostar biljetterna till Malaga över 4.000 kr. Himla skit.
Jag försöker kolla alternativa resrutter, typ via Portugal men det verkar ju inte direkt billigare, speciellt med tanke på att man måste åka tåg eller buss för typ 100 euro och det tar en väldig massa timmar.
Why oh why bokade vi inte långt tidigare än nu!? Bara sedan i lördags har biljettpriserna gått upp över 500 kr. Det hela verkar ju gå åt helsicke alltså.
FAIL!
