Hannah och Världen

När man rycks ur ett sammanhang in i ett annat så kan det bli så att något dör. Typ en blogg. Exempelvis denna blogg. När jag jobbade och hade sommarlov och sånt så bloggade jag ju faktiskt rätt frekvent, men så fort det var dags för verklighet, statistiktentor, koffeinmissbruk, möten, korridorsliv och diverse pendling så fanns det liksom varken tid lust eller ork. Eller inspiration för den delen. Men jag känner ändå att ett litet återupplivningsförsök kanske vore nåt ändå.

Det är ju fantastiskt det här med att jobba när alla andra har semester. Jag är i princip helt själv på kontoret. Det ringer titt som tätt, men 75 % av alla de söker är ju på semester. Det finns i egentligen ingenting över huvud taget att göra. Det finns lite glass i frysen har jag hört, men att okynnesäta på grund av uttråkning är väl kanske inte helt hundra. Eh. När man har läst alla bloggar (inklusive Blondinbella, då är det illa!), vad gör man då? Nej, imorgon blir det boken som får följa med till jobbet. För att citera allas vår favorit (eeeh, nä); Vad skulle vi annars göra?

Världens chillaste dag på jobbet och sista timmen händer plötsligt allt samtidigt. Fler grejer än vad som sammanlagt hänt under hela dagen sker på en kvart. Besökare kommer, telefonen ringer, jag spiller ut kaffe över halva skrivbordet, leverans kommer, kortet funkar inte, jag fastnar i hissen, jag får springa ut och runt och ner igen, en chef vill informera om ett par viktiga grejer och folk får vänta och blir sura. Detta sker förstås även när kollegan är på lunch, så jag själv får flänga som en tokig. Man brukar ju tala om lugnet före stormen, men här kom den alltså, själva stormen. Puh. Tur att jag snart slutar och får återhämta mig med Frida och Skansen! Hurraa!

Såhär i post-Valborgstider (finalborg blev mest röstvila och Amelie från Montemartre, inte helt fel det heller) så är jag back in the game. Min igår helt och hållet döda röst har hittat tillbaka, än lite raspig men nu på ett sånt där rockstjärnesätt i alla fall. Coolt kanske. Och jag har insett att verkligheten är här, man kan inte sitta ute i solen dagarna i ända och dricka vin och prata med vänner och dansa och grilla. Funkar liksom inte när det helt plötsligt var dags för ny kurs som ska börjas, nya kapitel som ska förstås, nya faddergrupper att bli ett med (BÄSTA EVER, HURRA!), artiklar som ska skrivas, bilder som ska redigeras, champagnedränkta kläder som ska tvättas och kick-offer som ska åkas på. Fullt upp helt enkelt. Men med en liten lista till min hjälp ska det nog gå vägen. Jag känner ändå att jag har fått en bra rivstart på detta med föreläsning, korridorsstädning, lite plugg, hårdträning och matlådelagning. Nu kanske man kan unna sig lite tv?

Jag fejjar och har mig. Tvättar rödvinsmattor (heja vanish!), skriver packningslistor och laddar mp3-spelare. Jag borde väl packa också, åker söder över imorgon bitti. Till Göteborg närmare bestämt. Där det kanske är sommar!? Det är dags för en återträff för alla som varit ute för Equmenias räkning som praktikanter och volontärer under åren. Trist nog verkar det inte vara så väldigt många från min årskull som kommer, men några styckern blir vi i alla fall förhoppningsvis. Häng, fika, udvärderingar, festkväll, andakter och inspirationsföreläsning med Pelle Strindlund. Som Malin förhoppningsvis ska intervjua till Polmagasinet också, och som jag i så fall ska försöka fota lite snyggt. Blir nog en bra helg, de 800 kronorna i reskostnader till trots!

Det här med att jag hade återerövrat min hälsa var ju förstås ett grymt skämt. Det hade jag inte. Jag hann träna två gånger innan halsen började bråka igen, och de senaste två dagarna har det varit snäppet värre till och med. Så idag ska jag köpa Kan Jang, eftersom att mina vitlökstabletter och citronpress inte riktigt verkar göra susen. Tröttsamt var ordet. Men annars börjar det bli vår ute (!!!) och man kan faktiskt cykla ordentligt igen! Sen föreläsning en dag som denna, ett nästan färdigt PM och ikväll blir det kvalitetshäng med järngänget. OCH! Det bästa. Taybeh finns nu som beställningsvara på Systemet! Alltså. Bäsa grejen. Så fort deras hemsida har blivit lagad ska det beställas en låda på 24 flaskor av detta fantastiska öl. Gott öl för en god sak. Om bara hälsan ville komma tillbaka också skulle det ju kunna vara riktigt bra nu.

Efter ungefär 2,5 månaders envis halv- och ibland helförkylning har jag den senaste tiden hetsat i mig pressade citroner, vitlökstabletter och ätit sjukt mycket kiwi. Försökt sova tillräckligt mycket, äta bra mat och sånt. Och nu. NU! Nu vågar jag nästan påstå att jag är frisk (PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ!!!). I söndags var jag på Friskis och körde ett medelgympapass, efter vilket jag har en galen träningsverk (det säger ju en del om när jag tränade sist). Och nu har jag laddat med keso och avokado och om en knapp timme sitter jag på en spinningcykel i Ekeby. Tänk när jag körde spinning 2-3 ggr i veckan. Vilken grej. Vilka muskler och vilken kondis jag faktiskt hade då. Det är ju så konstigt, det där att man aldrig riktigt lyckas fatta det och njuta av det när man är i det. I efterhand saknar man det ju lite mer än man kanske uppskattade det då. Fast jo, jag uppskattade den ju. Den där känslan av att vara stark. Att palla hela passet, ligga på gränsen, pressa lite till. Att behöva ha med sig en svetthandduk, faktiskt behöva torka av cykeln efteråt och fylla på med mängder vatten. Att känna att kroppen klarar det. Att den klarar mer och mer, blir starkare och starkare, inse att min kropp verkligen är det mest fantastiska jag någonsin kommer att äga. Och att den är värd att ta hand om. Det är ju svårare att känna så när ohälsan har intagit den och man känner sig otympligare än på länge. Men nu är jag så peppad. Nu ska jag träna bort vinterkylan, låta endorfinerna flöda och återerövra styrkan!

Idag är dagen då jag har bestämt att jag är frisk. Eller i alla fall tillräckligt frisk för att cykla genom stan, bli andfådd och ändå inte känna mig alldeles sjuklig, köpa vin inför kvällens middag hos Siri (hon har FF!), och sedan gå vidare till min nya fina nation och dansa natten lång till balkanmusik för 20 kronor. Jag är peppad. I väntan på att klockan ska bli så pass mycket som när det är dags att sätta på den peppigaste musiken, ha lite ensamdisco och byta om och sånt och sedan möta brudarna, bör jag ju läsa makro. Men det är ju fredag och jag vill hellre äta lite glass och titta på ett avsnitt Sopranos. Men det är ju bra att Makrokapitlena är så korta så att man kanske hinner med både och.

Kortaste trippen till Gimogatan och tentasalarna evah. Idag har jag skrivit dugga i nationalekonomi, och jag slarvade till det lite gällande korspriselasticiteten. Hade jag inte gjort det så hade jag fått full pott. Det hade ju varit nåt det! Men det är ju inte som att jag klagar över 19/20 heller. Även om 20/20 hade sett snyggare ut. Slarvfel är ju störiga.

Jag har klippt mig och har därmed blivit jättefluffig. Tänkte att jag skulle ha lagt upp nån typ av webkamerabild på denna skapelse, men jag insåg just att jag inte har en aning om hur man gör. För att ta en bild med webcameran alltså. Tekniken och jag, jag säger't. Vi är ju fortfarande inte bästisar alltså.

Ännu en helg har gått och jag har tänt första ljuset i min adventsljusstake. Även denna helg blev fin, jag fick åka snålskjuts till Stockholm där jag hängde med finaste Sara och åt middag, pratade om allt mellan himmel och jord och såg I love you, Philip Morris. Fin och knäpp film. Rekommenderas. Söndagen innebar första advents-gudstjänst på gamla jobbet, hälsa på alla fina gamla kollegor och sedan en sväng på stan i storstan. Jeans och nån julklapp införskaffades. Älskar att man kan köpa fina jeans för 300 pix på Weekdays! Till och med som student har man ju råd. Typ.

Det är vit gnistrande snö ute, och nu har det äntligen slutat storma riktigt så mycket som det gjort de senaste två dagarna. Trodde ju att jag skulle blåsa omkull med cykel och allt. Men idag har jag försökt komma på ett lämpligt PM-ämne inom förvaltningspolitik (gick sådär) och hängt upp adventsstjärnan och satt upp ljusstakarna i fönstren (gick mycket bättre). Man får tjuvstarta med jul och advent och glögg och sånt när det 1) är snö och fyra minus ute och 2) man bara ska bo här till typ den 20e, man måste ju hinna njuta lite.

alltså, det här med att gå minus varje månad, det känns sådär. Dessa kursböcker alltså, det är dem som ställer till det för mig! Baah. Det gäller att ta sina chansen till att spara en slant. Typ som idag, då gick jag och Lovisa till Blodcentralen och hon gav blod och jag var tvungen att anmäla mig igen eftersom min blodgrupp fallit bort när jag anmälde mig i sthlm. Men då passade vi i alla fall på att fika. Gratis. Man får ju passa på vettni, vara lite smart.

Efter världens kanske finaste helg var det på't igen idag. Upp åtta, föreläsning kl nio. Nu hugger vi in på Förvaltningspolitik, och jag tror att det kan vara mer spännande än det låter faktiskt. Efter föreläsningen begav vi oss till Studentbokhandeln med insikten om att de två böckerna jag fått låna var i för gammal upplaga, så det var bara att hosta upp 457 kronor och köpa de nya versionerna. Så nu hoppas jag lite att man kan äta kurslitteratur..? Mat är för mesar som inte pallar läsa. Eller nåt.

Vilken helg alltså. Jag har typ bara gjort det som fallit mig in. Jag har bakat bröd, bakat kakor, tittat på en massa greys anatomy, tapetserat en vägg i korridoren med de gamla kommunistaffischerna. Jag har fått finbesök av familjen, fått blommor och bjudit på lunch. Jag har kramat småsyskon, promenerat, tittat på domkyrkan och fikat. Och jag har inte pluggat ett endaste dugg. Så det så! Så himla bra och återhämtande helg.

Ikväll promenerade jag hem genom ett vitt Uppsala, efter en heldags tentaplugg med snön fallande utanför fönstret på Dag Hammarskjölds bibliotek. Kvällen bar också med sig en inspirationsföreläsning med folk som läst pol mag och nu jobbar på UD, Afrikagrupperna, SIDA och sånt där som jag vill göra. Då kändes plötsligt tentapluggandet lite mer inspirerat, tänk vart jag skulle kunna hamna efter de här åren! Det var en fin insikt. Och snön är fin den med.

En vecka och en dag kvar. Om en vecka och ett dygn så sitter jag på Gimogatan i en av de där fantastiskt sterila, stora, kala skrivsalarna och svettas. Om en vecka och ett dygn har jag nästan två timmar kvar av skrivtiden på tentan som komma skall. Yikes. Och ändå sitter jag här och bloggar. Men ja, man måste ju pausa lite i läsandet också.

Vi storrensade i korridorens förråd i söndags. Det visade sig att folk som bott här för x antal år sedan hade lämnat en massa delvis skit och delvis skatter. Eller vad sägs om ett 20-tal affischer från Vänsterpartiet-kommunisterna med Bilder om Socialism? Fantastiskt. Proletärer förena er, revolt och Upp till kamp vad budskapen. Här ska tapetseras korridor vettni. I övrigt håller jag på att ta mig ur den senaste krämpan i ordningen, förkylning. Med lite tur vågar jag träna på torsdag i alla fall. Jag läser om EU:s politiska system och funderar på att gå på Snerikes ikväll. I helgen ska jag få finbesök av Josefine, och snart borde det bli en liten nerlungning i pluggandet. Fram tills att det är dags att plugga inför tentan om två veckor då, förstås.