och ingen annan skulle förstå.
Det är nåt speciellt det här med att komma hem. Tillbaka till "verkligheten". En futtig vecka i ett annat land, en annan kultur, en annan vardag, ett annat fokus och en helt annan verklighet. Kanske en verkligare verklighet än den här; den här där det viktigaste är pretigefyllda betyg, snygga skor och det-ser-bra-ut-på-cv:t-hets. Allt det där känns väldigt absurt när människor samtidigt kämpar med sina liv som insats för sin frihet och sin chans till demokrati och att göra sin röst hörd för första gången på över 30 år. Det där som vi tar alldeles för mycket för givet.
.
Och när man kommer tillbaka från den verkligheten till ens egna lilla bubbla blir det lätt ganska tomt och oviktigt. Det är svårt att göra något åt, man kan berätta och förklara hur mycket som helst, men det ger ändå inte samma förståelse som att själv se folkmassorna, känna lukten av tårgas, höra en personlig berättelse om total övertygelse, om att nu är det dags, nu är det vår tur.
.
Och det är ju historia. Inte konstigt att det tog emot att läsa Förvaltningsrättens grunder när folk kämpar för mänskliga rättigheter några kvarter bort. Men det underliga är att det är så mycket enklare att läsa om skadestånd, likställighetsprinciper och principalansvar nu, när det istället för några kvarter är hundratals mil till Tahrirtorget. Det går så väldigt snabbt att börja tycka att tentaplugg och betyg är viktigt igen. Idag går flera miljoner människor till val för första gången och historien fortsätter att skrivas medan jag stänger in mig på Carolina Rediviva med Svensk Lag 2011. Allt är som vanligt, nästan.
Från Tahrir
Hej Sverige! En hälsning ifrån händelsernas Kairo. Vi bor ungefär tio minuter från Tahrirtorget och här hos oss är det lugnt, men tio minuter bort så är det rätt galet. I fredags var det den gigantiska demonstrationen och den var mest som nån slags festival. Popcorn och majs såldes i vartannat hörn och folk målade flaggor på varandras händer. Mina vänner som jag reser med fick besvara diverse frågor om hur hela västvärlden ser på sharia, islam, Egypten och så vidare. Ett jobb jag ändå tror att det klarade rättså bra. Människor protesterar mot ett dokument som ger militären politisk makt och som skulle få dem att stå över lagen när parlamentet ska bildas.
.
Men igår förändrades saker och ting. Jag och fyra personer till gick förbi Tahrir på förmiddagen och möttes av en rätt bisarr syn. Ett kanske 50-tal demonstranter stod på torget omringade av uppskattningsvis 300 militärer och poliser. Just när vi var där var det lugnt, men senare under eftermiddagen slog militären till och antalet skadade steg snabbt till 80, 100, 500. Idag har protesterna fortsatt, och de allra flesta demonstranterna är fredliga och militären slår tillbaka med tårgas, gummikulor och batongslag. Temporära sjukhus har upprättats och de skadade bärs in på löpande band. Nu är antalet döda uppe i 5 och drygt 1100 skadade enligt CNN. Så, det hela är helt sjukt, men vi är försiktiga och håller oss undan och kollar mycket nyheter på hotellet.
.
Jag skriver nu på en lånad dator som bör återlämnas, men det kommer nog fler uppdateringar snart, om inte annat när vi kommit hem. Var inte oroliga, vi är försiktiga, men det egyptiska folket behöver våra tankar och böner nu.
.
Men igår förändrades saker och ting. Jag och fyra personer till gick förbi Tahrir på förmiddagen och möttes av en rätt bisarr syn. Ett kanske 50-tal demonstranter stod på torget omringade av uppskattningsvis 300 militärer och poliser. Just när vi var där var det lugnt, men senare under eftermiddagen slog militären till och antalet skadade steg snabbt till 80, 100, 500. Idag har protesterna fortsatt, och de allra flesta demonstranterna är fredliga och militären slår tillbaka med tårgas, gummikulor och batongslag. Temporära sjukhus har upprättats och de skadade bärs in på löpande band. Nu är antalet döda uppe i 5 och drygt 1100 skadade enligt CNN. Så, det hela är helt sjukt, men vi är försiktiga och håller oss undan och kollar mycket nyheter på hotellet.
.
Jag skriver nu på en lånad dator som bör återlämnas, men det kommer nog fler uppdateringar snart, om inte annat när vi kommit hem. Var inte oroliga, vi är försiktiga, men det egyptiska folket behöver våra tankar och böner nu.
som om det inte fanns nånting att förlora.
När man rycks ur ett sammanhang in i ett annat så kan det bli så att något dör. Typ en blogg. Exempelvis denna blogg. När jag jobbade och hade sommarlov och sånt så bloggade jag ju faktiskt rätt frekvent, men så fort det var dags för verklighet, statistiktentor, koffeinmissbruk, möten, korridorsliv och diverse pendling så fanns det liksom varken tid lust eller ork. Eller inspiration för den delen. Men jag känner ändå att ett litet återupplivningsförsök kanske vore nåt ändå.
.
Så. Jag har alltså, sedan vi hördes sist, kämpat mig igenom en 15 hp-kurs i Statistik. Jag har förutom detta, typ inte gjort nåt. Man kan kanske säga att det inte bara var bloggen som förlorade livet under denna tid. Men nu, en femtonpoängstenta senare, har jag bestämt mig för att faktiskt börja utnyttja att jag lever i en rätt fantastisk studentstad igen. Det är liksom dags att fylla livet med lite mindre plugg, lite mindre prestationsångest och lite mer dans, öl, kärlek, vänskap och kreativitet. Och juridikstudier, visserligen. Men jag trot på't. Det finns ju liksom gränser för hur mycket det är värt.
.
Så vi får väl se hur det här går, helt enkelt. På torsdag åker jag en vecka till Kairo med Utrikespolitiska föreningen, och med lite tur dyker det upp ett gäng fabulösa foton här (kreativitet; check). Och vi börjar denna tänkta omstart med lite vin och lite järngäng (vänskap: check).
