Vintern rasar!
Som traditionen bjuder denna sista aprilkväll så gick vi i fackeltåg från kyrkan upp till vattentornet. Där tändes det eldar, åts popcorn och lyssnade på kören som sjöng Vintern rasat, Glad så som fågeln och de andra obligatoriska sångerna.
Askmoln 2.0
Därefter bjöds det på fyrverkerier i rätt så generösa mängder.
Helena och jag tog ytterst smickrande foton på oss själva.
Hanna var eldvakt och gick och påtade och krattade och vaktade. En valborg precis sådär som den alltid varit för mig. Ingen sprit, inga fyllor i buskagen, ingen som halvt fryser ihjäl. Bara popcorn, underställ, röklukt i kläderna, Immanuel Gospel i högtalarna och fint folk. Och så var jag hemma till halv elva också. Drack te och åt lite fruktsallad. Det mina vänner, det är ett vuxet sätt att fira valborg på. Och jag är väldigt nöjd.
Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Idag är det inte bara Valborg, sista april och kungens födelsedag. Det är faktiskt också denna unges 4-årsdag! Den finaste, smartaste, roligaste och bästa Alice jag känner, min lillasyster. Hurra, hurra, hurra, hurra! Kalas blir det på söndag. Då ska det lekas och ätas tårta.
En torsdagskväll.
Ikväll åkte jag och pappa hem till Ruth och hälsade på henne och farmor.
Vi drack te och åt hembakat med smör och ost, pratade och tittade i gamla fotoalbum med sånt där silkigt papper emellan bladen. Foton på farmor och farmar, nyförlovade och kära i fina 40-talskläder. Foton från stora släktkalas när alla var med, foton på gamla klasskamrater och stiliga pojkar som jobbade på Konsum.
Vi pratade lite Bibel också, om stenar och namn. Drack lite mer te, kramades och sa godnatt och hejdå.
Myskväll.
IQ-test och ultraljud.
Centerkvinnorna vill byta namn på Mödravårdscentralen till Föräldravårdscentralen. Av någon anledning är det många i kommentatorsfältet på Aftonbladet (som ju annars brukar vara så fullt av smarta och vidsynta människor. NOT.) som tycker att det är fånigt och onödigt och sånt, eftersom det ju är mödrarna som får den fysiska vården innan och efter förlossningen. Inte papporna. Och det är väl visserligen sant, men bara en yttepytteliten del av själva grejen. Eller snarare, det borde vara mer än så.
Jag tycker att det hela är en rätt vettig idé. För det första är själva namnet Mödravårdscentral värdeladdat på ett sätt som säger att barnen och hela den baletten främst är mödrarnas ansvar. Men själva ansvaret efter att förlossningen och den fysiska vården i samband med den är avklarad är väl ändå något som vi strävar efter att fördela lika? Alltså borde fadern vara en lika självklar del på de möten där frågor gällande föräldraskapets första tid ofta kommer upp som modern. Men många fäder känner sig inte välkomna och inkluderade på dessa mottagningar, och detta skapar en känsla av att man liksom är lite mindre värd och viktig som förälder. Bara att ändra namnet visar på att båda föräldrarna är välkomna och lika viktiga. En liten förändring som i det stora hela kan göra en rätt stor skillnad. Därmed inte sagt, som vissa av träskallarna i Aftonbladets kommentatorsfält verkar tro och ironisera över, att ultraljud ska utföras även på fadern. Suck. Hur kommer det sig att 90% av alla kommentarer på den blaskan tyder på att kommentatorns förmåga att tänka utanför lådan och IQ-nivå är i höjd med ett kylskåp?
Hannah tipsar!
bildkälla
1. DN har idag ett bildrepotage om en demonstration mot muren i Bi'lin på Västbanken. Tårgas används mot demonstranterna så gott som regelmässigt under de protester som hålls veckovis i byn, det kan min vän David intyga. Han var där en gång under tiden vi bodde i området, och även då blev de tårgasade. Ett av dagens tips är att titta på bildspelet, som är både informativt och välfotat.
2. Jag snubblade över en väldigt intressant judisk blogg på svenska, Torahblogga. Många torahtolkningar, ingående beskrivningar av judiska högtider och traditioner och annat lärorikt.
3. Och för er som längtar och trånar efter något lite mer lättsamt har My Milk Toof uppdaterats en hel del sedan jag länkade till dem sist. Där skådas kreativitet och gullighet på hög nivå. Spana in, vettja!
Förändringspaniken.
Sedan har jag funderat på en grej. Om jag skulle komma in på reservplats i Uppsala, och skulle tacka ja till att fortsätta vänta och hoppas på att den platsen skulle bli min, vad händer då med mina andra- och tredjehandsval om att jag inte lyckas knipa reservplatsen? Har jag fortfarande möjlighet att tacka ja till platsen i Lund eller Linköping då i augusti, eller står jag helt utan då? Någon som vet, alternativt vet vart man kan vända sig för att få klarhet i detta?
Idag ska jag dessutom ta och ringa angående min lägenhet. Ska försöka deala till mig en månad eller två till, så att jag dels slipper flytta mitt i min semester, och dels slipper bli hemlös/hemmaboende en månad precis innan jag ska flytta och börja plugga. Det börjar dra ihop sig för uppstyrande nu, jag säger't. Pirr!
Btw botades inte träningsvärken från i måndags med spinn/core igår. Den är kvar, minst sagt. Men en andra chans blir kanske ikväll, om jag pallrar mig iväg på aerobics. Inshallah. Eller så kanske den botas av att jag placerar mig ömmande bakdel i soffan och tittar på Greys Anatomy. Vi får la se.
Att stänga in en instängd.
Dagens totala ha-begär.
Det var ju lite roliga nyheter ändå. Yey!
En måndagsrapportering.
Det har faktiskt, peppar peppar, ta i trä, blivit vår i Sverige nu. Idag spatserade jag omkring i en ganska så mesig liten vårjacka, och jag frös inte ens. Det blåste till och med, men inte särskilt kallt. Sånt ger ju alltid lite extra hopp om livet. Speciellt såhär i slutet av april, då det ju faktiskt börjar bli dags. Idag var jag som sagt ledig och drog hem till Linda på hamburgare, som jag sedan stod mig hela dagen på. Lunch for champions! Hector var förstås också med. Han tycker om att slicka en i armhålan och nysa en i ansiktet, samt kliva runt på ens mage. (För er som inte vet så är Hector en mops.) Vi åt, fjollade oss lite och drack kaffe, sedan åkte jag till det där numera asastora köpcentret i Liljeholmen och inkasserade förnödenheter som smink och mat. Därpå powernap/siesta, nudlar och styrketräning. Nu, te.
Bra måndag. Dock utan några särskilt spännande ämnen att underhålla mina kära läsare med, så ni får helt enkelt nöja er med denna rätt ointressanta rapportering av min dag. Men. Inshallah händer det spännande, inspirerande saker snart, som vi kan analysera sönder i fina ord i detta fantastiska forum! Och ibland behöver man ju bara glida runt lite också.
Be careful what you wish for. NOT.
Josefines inflyttningskalas.
Igår gick jag på inflyttningsfest i nya strumpor och finskor. Färden bar till Alvik och hem till Josefine där det var kalas i hennes fortfarande relativt nya lägenhet. Där åt vi chips, lekte lekar, drack drinkar och gjorde musik- film- och Josse-quiz. Att förbereda sådana lekar inför en fest där många inte redan känner varandra är ju en väldigt bra idé på alla sätt. Väldigt roliga och knepiga frågor var det. Schysst ice breaker liksom.
Resten av kvällen satt vi mycket på golvet och diskuterade, åt glass och framåt småtimmarna blev det mitt-i-natten-varmkorv med bröd. Därpå kom kalaset in i De-bästa-klippen-på-youtube-fasen, där vi tittade på bland annat det här och det här, och jag visade typ alla Flight of the Conchords-klipp som finns och sörjde lite över att jag inte har en biljett till deras spelning i maj. Jag var dock väldigt dålig på att fota under kvällen, så de få foton som finns är typ dessa två som Christofer tog. Alla andra som var där fick inte vara med på bild, tyvärr. Men detta var helt klart en väldigt lyckad kväll!
It's a slippery slope from here.
För det första vill jag säga att ja, jag skäms lite. Det känns lite som att jag säljer min själ och min stolthet inför mina trogna 9 läsare. Men som señor sa, det är ju å andra sidan bara de 9 som kommer att veta om det. Men även om detta inte är en Dagens Outfit så är det en titta-vad-jag-har-köpt-bild, och det är ju nästan lika illa. Men jag måste liksom lite ändå; titta vad jag har köpt! Dagens runda förbi Stockholms bäst bevarade hemlighet gjorde mig två klänningar, en t-shirt och ett par skor (!) rikare, och 350 kr fattigare. Kändes onekligen som en bra deal. Och tjejskor! Fantastiskt. Inte varje dag för oss som begåvats med fötter i storlek 42. Det vill jag lova. Så det är därför jag ser så väldigt glad ut på bilden. För fina var de också. Och kostade 100 pix.
I övrigt hade jag tänkt köpa en 20-talsinspirerad påfågelmönstrad klänning. Men gjorde det inte. Och ångrade mig. Och när jag kom tillbaka för att åtgärda detta var det för sent. Ack! Vilket öde! Men jag får väl trösta mig med att en 20-talsinspirerad påfågelmönstrad klänning kanske inte är det mest lättburna som världen har skådat. Men ändå. Jag hävdar mig ändå vara kvinna nog för att bära upp en påfågelsklänning. Men icke. Universum ville annorlunda.
En bra fredag.
Imorse vaknade jag klockan åtta efter fina drömmar. Det är fredag och välbehövlig löning. Ser att solen lyser ute, att snömolnen dragit vidare och kanske gett Sverige en chans att återhämta sig efter vinteråterfallet. Solen och vetskapen om den nalkande helgen gör mig på ett strålande humör. Gör kaffe och havregrynsgröt med kanel, äter och gör mig iordning. Åker till jobbet där jag endast ska jobba till klockan två, därefter ska jag träffa två av de bästa personerna för vändor till två av de bästa butikerna, varav en till och med har lagerrensning som börjar idag. Sedan ska jag äta sushi.
Det är en bra fredag.
Från det ena till det andra.
Då och då tittar jag in på den här bloggen. Och kan inte låta bli att dels förundras över kvinnans fantastiska stil, och dels över hur galet rik människan måste vara för att kunna ränna runt i Miu Miu-skor och bära runt sina tillhörigheter i Chanelhandväskor vareviga dag. Men det är lite som att titta in i en fin sagovärld, fylld med körsbärsträd och haute couture, fångad i magiska fotografier. Mitt modebloggtips från mig till dig, helt enkelt.
Niqab, burka och Belgien.
Bild lånad av Maria.
Alltså järnspikar vad förbannad jag blir när jag läser sånt här. Belgien ska rösta om ett förbud mot heltäckande slöja på allmän plats. Straffet kommer att bli antingen fängelse eller böter. Förslaget förväntas dessutom att gå igenom med stark majoritet.
Det här är fel och förvridet på så många sätt. Anledning nr ett: Sist jag kollade hävdade sig Belgien vara en demokrati. I en demokrati finns religionsfrihet, det är liksom en av de grundläggande fundamentala delarna i hela grejen. Att inkräkta på människors frihet att praktisera sin tro på det sätt de tycker är lämpligt är att inkräkta på mänskliga rättigheter. Särskilt när det man vill besluta om inte påverkar någon annan individ än den som klätt på sig på morgonen. Man hävdar att det motiveras av "säkerhetsaspekter och moral", vilket ju är bullshit förstås. Om man vill komma åt den eventuella problematiken med att kvinnor blir tvingade att täcka sig mot sin vilja så går man här till attack från helt fel håll. Istället för att förbjuda och lagstifta måste man ju jobba med information och erbjuda vägar ut i det belgiska samhället. Och moral? Jaha?
För det andra är lagförslaget helt bisarrt eftersom att ca 3% av landets befolkning är muslimer, och av dessa är det uppskattningsvis ca 300-400 kvinnor som bär niqab eller burka. Alltså, man tänker instifta en lag som ska gälla hela landet, kommer att inkräkta på demokratiska rättigheter och leda till att människor blir kriminella då de utövar sin tro, för att "komma till bukt" med knappa 400 individer. Känns det som ett rimligt pris att betala? I don't think so.
Och vad värre är så verkar typ resten av Europa vara up next. Jisses.
Om kroppar och ideal.
Jag läste förresten den här artikeln på aftonbladets hemsida. Ganska så läskigt och sorgligt att det vanligaste livmålet enligt artikeln är att gå ner i vikt. Det är vanligare än att bli lycklig, vanligare än att resa jorden runt. Men på ett sätt kan jag tycker att sådana undersökningar kan sätta ett nytt ljus på allas våra kroppsnojjor. Jag menar, om det är det vanligaste målet i livet, att gå ner i vikt, så betyder ju det att ingen är nöjd. Och det är ju så lätt att gå runt och tro att man är den enda i världen som är missnöjd med sitt utseende, eftersom att alla andra är så mycket snyggare/smalare/vältränade/etc. Men uppenbarligen springer alla omkring och är onöjda. Och det känns ju som ett väldigt slöseri med tid, kraft och energi. På ett sätt så påminner den här informationen oss om att ingen är perfekt, och trots detta verkar alla sträva efter att just en själv ska vara det. Detta är ju ingenting man kräver av andra människor i sin omgivning, att den ska gå ner tre kg eller skaffa fastare lår, så varför är det så mycket enklare att kräva det av oss själva? Hur kommer det sig att det nästan är socialt oaccepterat att vara nöjd med sig själv? Hellre strävar vi efter att uppnå ett ideal som vi innerst inne vet att vi aldrig kommer att nå, eftersom att ju närmare vi kommer desto högre lägger vi ribban, än att sträva efter att bli nöjda med de kroppar vi har begåvats med.
Det var som när jag en väldigt kort tid arbetade i en klädbutik. Butiken var liten och sålde enbart damkläder. Det fanns ett provrum där spegeln var placerad utanför. Och jag skojar inte, 98% av de kvinnor och tjejer som kom in i butiken och provade ett plagg, oavsett hur de såg ut, ställde sig framför spegeln och såg sådär lagom missnöjda ut. I princip varenda en av dem. Drog in magen, sträckte på sig, slätade ut och rättade till. Även där fick jag den teorin bekräftad; att det spelar ingen roll hur vi ser ut, vår självkritik sitter i huvudet. Vilket ju leder till att om vi vill bli nöjdare med våra kroppar är det inte bantningskurer och hårdträning som är det ultimata svaret, utan arbete med vår självbild. Ödmjukhet mot oss själva. Vi kan bli hur smala som helst, men kommer ändå aldrig bli sådär lyckliga som vi tänker oss att vi skulle vara om vi inte jobbar aktivt med grillerna i våra huvuden. Lättare sagt än gjort kanske, men medvetenhet är ju första steget som man säger.
Sedan mår man självklart bättre av att ta hand om sin kropp, äta bra mat och träna och sånt. Men allt handlar om i vilket syfte man gör saker. Tränar du för att beach 2010 står för dörren och du vågar inte gå i bikini om inget drastiskt händer, eller tränar du för att må bra och känna dig stark och få glädjas i din kropp? Din kropp är det mest fantastiska du någonsin kommer att äga, så ta hand om den, älska den, njut av den. Den är ju en rätt otrolig skapelse, faktiskt.
Snöchock!
Helgjox.
I fredags hängde jag med de här typerna. Det var galet chillat, vi åt jättegod mat och drack vårens första tinto de verano i Svea rike, lyssnade på musik, låg i högar i sofforna och nördade oss.
Det musiknördades en hel del.
Och kramades. Go fredagskväll.
Resten av min helg har även den gått i chillandets tecken. Lördagen innebar långfrukost framför OC och sedan häng med Josse och Christofer, med pizza och film och en dokumentär på Svt24 om en Bernard i Lund. Idag har jag varit på släktkalas. Det såg ut lite såhär.
Årets första vårregn.
Ett steg i rätt riktning?
Ett steg i rätt riktning verkar ju även vädret ta, peppar peppar ta i trä. Dagens lunchpromenad bjöd på sol och öppen vårkappa och blommor längs vägkanten och vägdamm i luften. Kändes mycket fint och lovande.
Det franska äventyret!
Projektonsdag.
Min onsdag har hittills varit ypperlig. Jag vaknade kl 10 av att jag fick solen i ögonen. Gick upp och gjorde kaffe och åt frukost, och därefter fortsatte jag med mitt nuvarande hemliga projekt. Sydde i kanske tre timmar, och vill nästan påstå att jag blev färdig. Och nöjd. :) Resultatet får visas när tiden är kommen. Håll ett öga vettja!
Är på bra och handlingskraftigt humör. Spotify spelar India.Arie, Leonard Cohen och senaste tipset Jonathan Johansson, och jag har diskat och plockat, ätit falukorv och snart jag ut i solen, gå med återvinningen och gå och köpa lite mat och en kanske en vårblomma. Ikväll har jag tonåringarna, och det kommer bli intressanta samtal tror jag. Jag känner mig kreativ och inspirerad, och det är alltid då jag mår bäst. Bra tider!
fintisdag.
2. Jobba behövde jag bara göra i drygt 1,5 timme. Alldeles lagom.
3. Därefter drack jag te och solade med mamma på hennes balkong. Vårsolen värme till och med!
4. Väl hemma igen satte jag tänderna i det hemliga projektet. Verkar lovande.
5. Strax ska jag göra mig iordning för middag på Herrmans med Karolina och gäng.
En väldigt fin tisdag, måste jag säga.
En söndag och en måndag.
Igår åkte jag hem till dessa tösar (och deras föräldrar) på söndagsmiddag. Mycket trevligt, god mat och kurragömma och glass och prat och lek och sånt. Jag passade på att leka lite med inställningar på kameran också när jag väl hade så tacksamma modeller. Fler bilder fast i galna färger togs också, men vem vet, de kanske dyker upp en annan dag.
Denna måndag inleddes med promenad till pendeltåget i blygsamma två plusgrader. Inte en nådig start på veckan vill jag påstå. Men jobbet gick bra och var relativt fyllt av händelser, jag slutade strax efter fyra och begav mig till några butiker i stan för att dels införskaffa mig ett par eftertraktade vita spetsleggings, och dels införskaffa material till det nya hemliga projektet. Hittade nåt som har bra med potential, nu hoppas jag bara på att bli ledig nåt i veckan så att jag får sätta tänderna i det ordentligt. Efter hemfärd lagade jag omelett och gick sedan och lyfte skrot. För första gången på en halv evighet, och det kändes vill jag lova! Som att jag höll på att dö mest hela tiden. Det är galet hur fort man tappar allt. Men tydligen ska det ju gå rätt fort att få tillbaka också. Inshallah.
Jag har förresten sista-minutenändrat. Eller, minut och minut, men såhär ett par dagar före sista anmälningsdag till höstterminen kom jag på att jag faktiskt ska ta och söka Uppsalas pol kand-utbildning i första hand trots allt. För kanske, kanske kan jag ha en chans att komma in på högskoleprovsresultatet. Kanske. Så nu blir det som följande; Uppsala, Lund, Linköping. Blir ju asbra.
Nu; te och musiköverladdning.
Sightseeing i Cádiz (sista dagen).
Sista dagen i Cádiz ägnade vi åt att promenera och fota och göra lite sightseeing.
Vi tyckte att det var väldigt roligt att det stod ett gäng indianer utanför katedralen och spelade Abba på panflöjt.
Vi hittade den ultimata ellösningen.
Och posade lite.
Äta non-stop-bil.
Katt och katedral. (höh)
På inspelningplatsen för Cuba-scenerna ur Die Another Day var vi ju tvugna att leka lite Bondbrudar. Bara för att, liksom.
Därefter promenerade vi hemåt, shoppade de sista sakerna, packade ihop våra väskor, bredde matsäcksmackor, städade ur rummet och kramades hejdå med nya och gamla vänner. Sedan begav vi oss mot busstationen och färdades tillbaka till Málaga, där det blev glass och tidig sömn. Hejdå Cádiz! Trevligt att råkas.
Ännu lite mer sakna-värmen-bilder.
Vi hängde på stranden ännu en dag. Hoppade och underhöll oss, hade badpremiär och brände ihjäl oss lite varstans. För mig var det värst på fötterna, men det hade jag inte nog lagt märke till än. Om så var fallet hade jag nog inte sett riktigt lika glad ut på bilden ovan. När vi fått nog drog vi oss in mot staden igen.
Promenerade hemåt, duschade och bytte om inför kvällens middag som ägde rum på en liten fisk-och skaldjursrestaurang.
Den var i princip ett hål i väggen, såg väldigt anspråkslös ut, men mumma! Sjukt bra mat.
Att ändra eller inte ändra, det är frågan.
Cádiz, del III
På långfredagen drog vi till standen. Där hängde vi och solade den del av dagen som var kvar. Varmt och skönt var det, särskilt när man tänkte på hur vädret varit i Sverige när vi åkte.
Efter att ha latat och halvbränt oss tillräckligt drack vi kaffe och sedan åkte vi tillbaka hem, duschade och gjorde oss iordning för...
Tapas! Sjukt goda rätter ställdes på löpande band framför våra ögon, och vi åt och njöt och betalade nästan ingenting.
Mätta och glada bar det av hemåt för byte till mer dansvänliga skor, och sedan gav vi oss ut i natten igen. Där fick kameran stanna hemma. Vi dansade på Nahu, jag fick en Nancy-låt dedikerad till mig och slutligen hamnade vi på ett ställe som enbart spelade spansk punk. Inte så värst dansvänligt, så redan vid 05.30-tiden började vi så sakteliga ta oss hemåt igen. Bra kväll ändå, trots den spanska punken.
Högskoleprovet och tillhörande högskoleprovssegerdrinkar.
Igår var jag och skrev högskoleprovet. Det tog ju förstås hela dagen och jag hade jättesvårt att avgöra hur det gick, förutom gällande ordkunskapen, där jag visste att jag kunde 30 ord av 40. Efter att provet var färdigt promenerade jag hem och somnade, och vaknade igen lagom tills att de lagt upp facit på nätet. Och när jag började rätta så kändes det som att det faktiskt gått en bra bit över förväntan, särskilt på NOG-delen. Så för ett första högskoleprovsresultat är jag väldigt nöjd. Att det antagligen är tillräckligt för att komma in på pol kand i just Lund också är ju en väldig bonus.
Så jag blev glad och Sanna kom hit och vi skålade för högskoleprovssegern i saffransgin.
Och försökte oss på att göra våra alldeles egna Coco Loco. Det gick rätt så bra, fast i och med bristen på iskrossmaskin/fungerande mixer så blev det ju inte lika mycket milkshake-känsla tyvärr. Men gott ändå.
Vi satt och diskuterade och pratade om en massa viktiga saker, skrattade och dansade till moves ur min bästa partybok Världens bästa dance moves någonsin. Fint illustrerad bok minsann.
In action. Välfirat högskoleprovsresultat!
En alldeles lagom lång arbetsvecka.
Påskfirande Cádiz style.
Det här är tredje året i rad som jag är utomlands på påsken och därmed inte äter lösgodis och ägg, utan firar påsk på det lokala sättet. I Spanien, eller åtminstone i Cádiz, betyder det ändlösa proccessioner genom staden med orkestrar, folk i toppiga masker och gigantiska flak med statyer av Jungfru Maria och en korsfäst Jesus som man bär genom staden. Vi kom ju fram på skärtorsdagskvällen, och då hade de redan hållit på näst intill dygnet runt hela veckan. Vi fick vara mitt i det (bokstavligt talat, bilderna är tagna från Maries lägenhet) i tre dagar ungefär, och bara det var mycket. Väldigt pampigt och roligt att se.
Det såg lagom tungt ut tyckte vi. (Det är en massa folk under också, det är inte bara de längst fram och längst bak som bär. Tack och lov.)
Ljuständarpaus.
And off they go.
Jag kan ju säga att det var lite av ett väldigt långsamt äventyr att ta sig ut och in från lägenheten. Porten gick rätt ut i proccessionsgatan, så man fick snällt stå och vänta in lämpligt tillfälle att kila över. Sedan sprang man på dem lite titt som tätt under barrundorna, och fick en omväg eller snällt vänta. En intressant upplevelse faktiskt.
Om korset hade brunnit hade det gett ett helt annat intryck... :/
Sedan var det dags för påskkalas. Linda svängde sina lurviga i Maries rum och blev suddig på bild.
Vi drack nya favoriten tinto de verano (rött vin och citronläsk, betyder typ sommarrödvin) i husets fina partyglas. Därefter drog vi ut på stan, och allting låg inom 10 minuters promenadavstånd. Vi gick till Bar Cuba där vi drack drinkar som smakade som milkshakes, försökte förklara ordet tandtekniker med charader till icke-engelsktalande spanjorer och skrattade massor. Därefter gick vi vidare via ett gäng barer, och hamnade slutligen vid La puerta där vi dansade till klockan 05, då vi gav upp och gick hem och sov. En töntigt tidig kväll enligt spanska mått, men vi hade ju varit vakna länge. En väldigt fin kväll fylld av bra folk.
Dag två; färden till Cádiz.
Vi valde att sova ut lite mer ordentligt och ta bussen från Málaga till Cádiz som gick kl 13.30 istället för 07.30, och det var ett beslut vi var glada för. Vi började leta oss fram mot busstationen med hjälp av en kopierad karta och snabbspansktalande tanter.
Det var sol och varmt och vi var glada.
När jag och Sanna hade köpt våra bussbiljetter och Linda skulle köpa sin fick vi beskedet att det var fullt. Meh! Förvirrade och snopna fick vi byta våra biljetter till en senare buss, och så fick vi in ännu lite mer väntan. Som tur är var vi ju väldigt duktiga på att fördriva väntetid, och nästa buss gick bara två timmar senare.
Så vi satte oss på en uteservering och åt lunch och drack öl så länge. Roade oss med att titta på ullkapps- och halsduksbeklädda spanjorer som uppenbarligen inte har samma känslighet för värme som vi nordbor, då vi satt i linne och svettades. Fantastico.
Det vi inte riktigt anade när vi satt där och njöt av värmen i en dryg timme var att resultatet skulle bli ungefär såhär...
ajajaj. Bonnbränna deluxe.
Ps. Sanna var egentligen mycket gladare än vad hon råkar se ut på varenda bild i det här inlägget. Ds
Och så började vår resa.
Vi åkte från Arlanda och sa hejdå till ett kallt och fortfarande rätt snöigt Sverige.
Mellanlandade i Paris och där var det sol! Vi satte oss vid ett fönster och drack öl för att fira att semestern hade satt igång på riktigt. Ett par väl fördrivna mellanlandningstimmar.
På nästa plan powernapade vi. Det blev lite av ett tema under resan; att powernapa under varje transportsträcka. En bra grej, utnyttja all tid till max. Väl framme i Málaga jagade vi väldigt trötta runt på jakt efter en bankomat, och när vi väl hittat en gick vi ut i den varma natten och allt kändes plötsligt mycket bättre. Taxi till vandrarhemmet där vi fick rum trots krångel med boknigen, och där somnade vi som stockar.
Tillbaka i gruvan.
Ja, herre min je. Igår kom jag inte i säng förrän alldeles för sent för en dag som började klockan fyra på morgonen, dock med en powernap på varje transportsträcka. Men ändå. Upp i ottan och iväg till dagens uppdrag. Nu har jag suttit här i 5,5 timmar och det har ringt hela tre gånger. Snacka om invänjning efter semestern. Jag dricker cocosté i brist på Coco Loco (vilket ju dessutom inte skulle ha passat sig på jobbet förstås). Ute tycker folk att det är varmt och skönt, men jag känner mig som en spanjack och går i varm jacka och längtar efter mössan som ligger hemma. Allting är ju verkligen relativt. Men jag har min fina gula spanska kjol på mig, så det piffar ju upp denna torsdag lite i alla fall. Och efter jobebt ska jag sammanstråla med Sanna och sedan träna! För första gånger på hundra år. Nu ska semestervanorna väck! Välkomna tillbaka hälsosamma rutiner. Ahlan wa sahlan!
Har även läst lite nyheter för första gången på en vecka, däribland den här artikeln på DN. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Aftonbladet skrev ju för ett tag sedan om detta, fast i ganska så spekulativa termer, mest med ord som "vissa hävdar att" och "det berättas om". Och Israel rasade. Det var ju förtal och usch och fy, och förbindelserna med Sverige skulle näst intill sägas upp. Och här visar det sig alltså att högt uppsatta personer, två advokater och en överste i armén, varit inblandade i att sälja just organ. Man har annonserat om att man kan få köpa sig en njure om man inte vill vänta, för upp till 140.000 dollar. Sedan har man dessutom annonserat om att folk kan få sälja sina njurar för allt emellan 10.000 och 100.000 dollar. Den sistnämnda annonsen är dessutom på arabiska. En kvinna hade svarat på annonsen eftersom hon hade det tajt om pengar, flygits till Azerbajdzjan för operation, kommit tillbaka till Israel och sedan inte fått några pengar. Flera andra hade utsatts för samma sak, blivit utan den utlovad ersättningen eller fått mycket mindre än utlovat. Dessutom hade journalerna gömts undan vilket lett till svårigheter att få adekvat vård om man fick problem efter operationen.
Ja, alltså. Vad säger man? Det är ju solklart att organhandel på det här sättet är högst förkastligt på alla sätt, men det som jag tycker gör att det svider lite extra i ögonen är ju att man valt att annonsera efter donatorer på arabiska. Känns det kanske lite enklare och mer okej att lura araberna på organen än judarna? Lättare att komma undan med i ett land som Israel? I ett tvåspråkigt land med alla dessa konflikter däremellan får ett sådant val ett väldigt symbolvärde. Man blir liksom lite illa till mods.
Svea rike, med mera.
Ett par rader från ett soligt Cádiz.
Glad påsk ska jag väl säga också. Här firas påsken men ändlösa och galet maffiga proccessioner med orkestrar och stora vagnar med statyer av jungfru Maria och den korsfärste Jesus på, som bärs fram av människor. Jag har ingen aning, men det är nog i alla fall x antal hundra kilo. Barfotafolk i masker och toppiga luvor (tänk Ku Klux Klan, fast lila och svart) med kedjor kring fötterna. Maries lägenhet ligger precis mitt i gamla stan här i Cádiz, så vi har haft lite problem att ta oss ut och in ur den då proccessionerna går förbi precis utanför porten. Så nu luktar det rökelse i hela trapphuset.
Ikväll ska vi gå ut och äta tapas. Det ska bli gött. Om ni blir alltför avundsjuka kan jag ju lägga till att jag gått och blivit rätt förkyld igen. Så, känns det bättre nu? :P Las bildos bombos får ni när jag kommer hem, vilket blir på onsdag.
