Hannah och Världen

Det är någonting med söndagar. Idag har jag typ bara ätit och sovit känns det som. Duschat också. Och tittat klart på de avsnitten av Greys Anatomy som jag har i min ägo. Vilket ju suger, för nu måste jag vänta på att de nya kommer. Farligt sånt där med att fastna i en serie där karaktärerna typ blir ens kompisar och man saknar dem och känner sig lite ensam när avsnittet är slut. Lite sorgligt, det erkänner jag. Men ja. Söndagar. Alltsom oftast är de den där dagen då i alla fall jag borde göra en massa grejer som oftast inte blir av. Mycket på grund av att man inte vill att helgen ska ta slut, att det ska bli måndag igen. Ny vecka. Baah. Så man unnar sig det sista av helgen. Håller fast vid den genom att inte göra någonting, bara för att jag kan välja det. Vilket oftast bara resulterar i en enorm rastlöshet och söndagsångest.

Men jag vet ju att det kommer kännas bättre sedan imorgon. För imorgon har jag någonting konkret att göra under dagen, jag ska få bossa på ett av jobben, och på kvällen ska jag träna igen. Lhamdulilla! Jag har inte tränat på två veckor pga det envisa halsontet, men nu är det borta sedan några dagar och det ska bli så fantastiskt skönt att få göra av med lite energi igen. Den här latheten som hotar med att infinna sig när man börjar lära sig vad som går på tv på kvällarna när man annars brukar träna, måste väck. Nu. Jag har ju mitt projekt att tänka på också. Dags att börja deffa kanske. Och jag vet inte riktigt, saker får väl bli som de blir liksom. Skönt att det inte känns så major. Bra tecken på nåt sätt.