Hannah och Världen

Alltså. Ibland blir man ju heligt förbannad, som det så passande i sammanhanget heter. Till min middagssoppa slog jag på tvn och hamnade framför något som kallas för Bibeln för nybörjare på SVT2. Det är någon typ av realityserie om ett gäng människor som nu ska få möta den kristna tron. Och snacka om den smala vägen. Prästen George pratar om att utomäktenskapligt sex är otukt och garanterat syndigt, även i ett fast förhållande. Nakenhet är totalt fel, kroppen är syndig, hans kollegor insisterar på att hänga upp krusifix hos de deltagande. Abort är fel under alla omständigheter, kvinnans hälsa spelar ingen roll, om barnet blivit till genom våldtäkt eller incest spelar heller ingen roll. De deltagande får besöka en abortklinik för att få en "andra synvinkel", men där får man se film på aborterade foster och de blir alla övertygade över att det är ja, det är fel med abort. Hej, känsloargument! Bibeln håller en säker och trygg, druckenhet är syndigt och hela programmet verkar vilja säga att detta är kristendom. Såhär tycker alla kristna, detta är den kristna läran. Och jag blir så förbannad.

På Miris blogg kan man läsa om hur världen skulle se ut om alla vore som hon. Ungefär så här skulle nog världen se ut om alla vore som jag.

Om alla vore som jag

- skulle det vara rusning till second hand-butikerna, speciellt efter fina klänningar och kjolar från kanske 50-talet. Eftersom att det skulle vara så stor efterfrågan så skulle det vara svårt att hitta nåt som satt perfekt, men det gör inget, för vi har alla en varsin symaskin så vi kan göra de ändringar som behövs.

- skulle svarta väskor och köpekakor inte ens tillverkas, eftersom alla tycker att det är mycket roligare att köpa röda eller turkosa eller gula väskor och att baka sina egna kakor. Gärna med smör och ingefära.

- skulle alla bara diskutera intressanta saker, politiska dilemman, livsåskådningsfrågor, roliga små vardagliga fenomen och sånt. Vi skulle nästan inte kallprata nåt alls och vi skulle alla lära oss så mycket varenda dag.

- skulle det finnas en massa små mysiga pubar där man även kan dansa om man vill, men fortfarande prata eftersom att volymen inte är helt öronbedövande. Där skulle vi alla dansa till en härlig blandning av gammal 70-tals soul, feministpop, hiphop och balkaninfluerad musik.

- skulle det inte finnas någon biltrafik, eftersom att alla är för lata för att ta körkort.

- skulle alla känna folk i andra länder, åka dit gärna och ofta och tycka om att lära sig ord på nya språk.

- skulle teet på caféer bara serveras i gigantiska koppar som rymmer nästan en hel liter, eftersom att vi alla dricker kopiösa mängder te nästan jämt.

- skulle vi umgås över goda middagar, vin, samtal och sällskapsspel mest hela tiden. Och på somrarna skulle vi göra samma sak, fast ute. Och så skulle vi bada massor, förstås.

Hur skulle världen se ut om alla var som du?

 

Jag såg just första avsnittet av Svts nya serie Åh, Herregud! med Jonas Gardell. Hela upplägget är både intressant, tankeväckande, kärleksfullt och provocerande på samma gång. Jag tror att det är bra och dags för att svenskarna får se något som handlar om Gud utan att vara vare sig förlöjligande eller ett försök till skrämselpropaganda. Ärligt och öppenhjärtligt istället. Fint.

 

En präst tog upp en tanke i ett av inslagen; att man någonstans måste välja om man tror att Gud är god eller allsmäktig. En väldigt intressant tanke faktiskt, och jag känner mig lite dum att jag inte satt ord på den själv. För lite så är det väl ändå. Hur kan ondska, sjukdomar, orättvisa och ond bråd död finnas i en värld som styrs av en alltigenom god och alltigenom allsmäktig Gud? Vanligvis blir svaret att människan har en fri vilja, och den viljan kan vara att inte följa Guds vilja, men då återstår fortfarande frågan om det verkligen vore godhet? Skulle en helt igenom god och allsmäktig Gud kunna tillåta att vi behandlar andra människor som vi gör? Jag tror att det är en viktig tanke; är Gud god eller allsmäktig. För en kombination är ju onekligen svårföreställd.

 

Om jag ska välja så är Gud i sådana fall god. Jag ser Gud som den positiva välgörande kraften i livet självt, det som leder oss dit vi mår bäst av att vara. Hintar lite och sådär. Inte bestämmer, för vi har ju en egen fri vilja (hur kan Gud vara allsmäktig om vi har en fri vilja?) utan tipsar lite, pekar ut en väg, ger ett gott råd, en känsla, en riktning. Som en god förälder, liksom. Man måste ju inte lyssna, men det kanske vore en god idé för ens egen och andras skull.

Idag var nog en ganska bra dag att inte få nåt uppdrag på jobbet. Matteprov i helgen som sagt, och pluggande behövs. Har suttit ett par timmar nu, och tar i skrivande stund en lunchpaus bestående av tomat- och mozarellasallad med rostade solrosfrön. Mumma! Josse kommer hit i eftermiddag och ska lära mig dels hur en grafritande miniräknare fungerar, och dels (förhoppningsvis) hur man hanterar e-logaritmer. Jag är inte alls så duktig på det som jag borde vara. Blir förvirrad av alla LN, var när och hur de ska användas. Men hjälpen är nära! Jag ska belöna henne med blodpudding och bacon, väldigt okosher. Kanske ett glas mjölk till bara för att?

Annars hade vi väldigt intressanta diskussioner på tonår igår. Hanna, kyrkans nya ungdomspastor, kom och hälsade på och höll värderingsövningar på temat jämställdhet och lite på konsumtion. Och lite tro också. Väldigt spännande. Intressant att få höra hur pass olika uppfattning man ändå har om saker och ting, och hur olika saker fungerar hemma och sånt. Ett påstående som man skulle ta ställning till var "kristendomen är en jämställd religion".

Jag tänker såhär. Om man läser om vad Jesus faktiskt gjorde och sa så tycker jag verkligen att kristendomen (som ju lägger mest vikt vid just Jesus och Nya Testamentet) är en jämställd religion. Tänk bara på var mot andra så som du vill att de ska vara mot dig, och hur han pratade med skattefifflare och prostituerade, fattiga, dem som ingen annan ville kännas vid. Den samariska kvinnan. Det faktum att en kvinna, Maria, spelar en oerhört viktig roll för att Gud ska kunna födas som människa är intressant. Att hon dessutom får använda sig av sin kropp för att tjäna Gud är faktiskt också rätt coolt. Kvinnokroppen som annars är så skamfylld.

Men sedan finns de ju de där ställena i Gamla Testamentet. Om hur kvinnorna ska vara tysta i församlingen. Hur de ska lyda under sina män. Hur diverse män ser en kvinna, "tyckte hon var vacker och låg med henne". Det finns många bibelställen i GT som gör mig så arg och oförstående. Men man måste nog ändå komma ihåg att det kanske var just därför vi fick det Nya testamentet. Det gamla är just det, gammalt. Det är, för oss kristna, mer historia, en bakgrund till varför saker blev som de blev. Vårt ursprung. Men i och med att vi är kristna erkänner vi NT som överlägset GT. Alltså tycker jag att man kan säga att kristendomen i grund och botten är en jämställd religion.

Sedan är det tyvärr inte alltid så att kyrkan är jämställd. Men det tror jag egentligen inte har någonting att göra med kristendomen i sig, utan mer med traditioner och människor och samhället i övrigt. Jesus ifrågasätter auktoriteter, lyfter fram barnen, de fattiga, de missunnade. Ändå har vi hierarki i kyrkorna, vissa har mer makt än andra, blir giriga och utnyttjar det. Enskilda människors egoism och maktgalenskap (där kan man även placera korstågen mm) får inte blandas ihop med kristendomens värderingar.

Jag håller på att laga mat. Riktig mat. Korvstroganoff och ris, för att vara exakt. Jag känner mig rätt så duktig, det var ett bra tag sedan jag fick ändan ur vagnen och lagade riktig mat till bara mig själv. Poäng till mig.

Har "jobbat" hela dagen på företaget på berget i skogen på andra sidan stan. Inte ett jota att göra, så jag är trött. Det är ju fånigt att man blir extra trött av att bara sitta och göra ingenting hela dagen. Kom isäng för sent igår kväll, hängde hos Sanna och planerade pysselkväll och promenerade och lyssnade på Nationalteatern och Ella Fitzgerald. För trevligt för att gå hem. Men ikväll ska jag nog ta och pallra mig i säng i vettigare tid, det är inte nådigt när de ringer och väcker en klockan halv sju på morgonen annars.

Det mest spännande som hände idag var att jag hamnade mitt i en engagerad diskussion om Livets Stora Frågor. Om Gud, ödet, förutbestämdhet och valfrihet. Väldigt intressant, kvinnan jag diskuterade med var helt övertygad om att allas våra liv är förutbestämda, att vår tid är utmätt och att vi alla kommer att sluta på precis det sätt det var tänkt från början. Jag är inte så säker, fast jag förstår vad hon menar. Jag skulle mer hävda att vi alla har en mening, det finns något som varje människa är menad att göra med sitt liv. Sedan har vi ett val, om vi vill följa denna mening eller inte. Dock kan man ju tänka att om man känner sig manad att göra något så kanske man inte väljer att inte göra det, då detta antagligen skulle innebära att man blir mindre lycklig. Och vi är ju ändå egoistiska varelser som främst strävar efter att göra det som är bäst för oss. Så kanske är det samma sak som att allt är förutbestämt; jag väljer ju ändå alltid det jag känner är bäst? Om det är det som är meningen med mitt liv kanske jag ändå inte har något val, trots att jag tror att jag väljer? Vad tror du?

Det är höjden av effektivitet att blogga i reklampausen för How I met your mother.

För övrigt har jag bestämt mig för att önska mig en symaskin i julklapp. Samt eventuellt försöka ta körkort i vår. Detta år kommer ändå bli lite av en transportsträcka, och det gäller ju att försöka fylla den med vettiga och givande saker. För om ett år flyttar jag till Uppsala eller Lund. Och det är ett helt år tills dess. Börja dansa igen i höst kanske? JP? Ja?