De skämta med mig aprilo!
Alltså. Inte okej. Var precis och hämtade ut mina efterlängtade paket från Bokus och CDON. CDON-paketet innehåll de beställda och utlovade dvd-boxarna med How I met your mother. Ingenting konstigt där. Från Bokus hade jag beställt främst Våtmarker, men även slängt med 3 pocketböcker; Det finns en särskilt plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, Porr, horor och feminister samt Sommarsquash tokolosh. Men när jag öppnar paketet, ivrig att få sätta tänderna i den, enligt uppgift, härligt äckliga boken Våtmarker har jag fått Ellens äppelträd istället. Ellens äppelträd?! Det är en barnbok. Våtmarker är inte en barnbok. Fel, fel, fel, fel. Fel på så många sätt.
VS 
Det borde vara ett väldigt uppenbart fel. Böckerna borde inte stå brevid varandra på lagret. Problemet är ju dessutom att jag åker till landet imorgon och planerade att ta med mig ett bibliotek, vari den viktigaste och mest spännande boken var just Våtmarker. Tji fick jag. Jag undrar om det är någon som inte tycker att jag borde läsa sånt äckel, utan läsa snälla barnböcker istället. För på fakturan står det att de skickat just Våtmarker. Nåt är riktigt skumt... Och jag blir sanslöst irriterad eftersom det var främst den boken jag ville ha, och jag ville ha den till semestern. Och kundtjänst öppnar förstås först på måndag. Jag kanske får ta och skicka ett argt mail eller så.
Annars var gårdagen en bra dag. Sista dagen innan semestern, bra samtal och fint födelsedagskalas. Vi hängde först på JPs bakgård och åt hemmagjorda hamburgare (i plural) och drack öl, inte nödvändigtvis i nämnda ordning. När det blev kallare gick vi alla in i den 30 m2 stora lägenheten och rökte vattenpipa, lyssnade på lite för många remixes och snackade skit tills klockan blev dags att gå till sista tåget. På vägen hem ville en man köpa Sanna pga hennes röda, skyhöga skor. Äckel.
Min första semesterdag ska spenderas med att packa inför landet och kanske inviga How I met your mother-boxen. Och betala räkningar för böcker jag inte vill ha, och städa och fixa inför resan. Det ska bli grymt skönt att komma bort lite.
Så vänner. Efter att ha bloggat duktigt och regelbundet blir det nu semester. Vi får se när det blir nästa gång, men inte så ofta som nu i alla fall. Ta hand om er och varandra!
peace
VS Det borde vara ett väldigt uppenbart fel. Böckerna borde inte stå brevid varandra på lagret. Problemet är ju dessutom att jag åker till landet imorgon och planerade att ta med mig ett bibliotek, vari den viktigaste och mest spännande boken var just Våtmarker. Tji fick jag. Jag undrar om det är någon som inte tycker att jag borde läsa sånt äckel, utan läsa snälla barnböcker istället. För på fakturan står det att de skickat just Våtmarker. Nåt är riktigt skumt... Och jag blir sanslöst irriterad eftersom det var främst den boken jag ville ha, och jag ville ha den till semestern. Och kundtjänst öppnar förstås först på måndag. Jag kanske får ta och skicka ett argt mail eller så.
Annars var gårdagen en bra dag. Sista dagen innan semestern, bra samtal och fint födelsedagskalas. Vi hängde först på JPs bakgård och åt hemmagjorda hamburgare (i plural) och drack öl, inte nödvändigtvis i nämnda ordning. När det blev kallare gick vi alla in i den 30 m2 stora lägenheten och rökte vattenpipa, lyssnade på lite för många remixes och snackade skit tills klockan blev dags att gå till sista tåget. På vägen hem ville en man köpa Sanna pga hennes röda, skyhöga skor. Äckel.
Min första semesterdag ska spenderas med att packa inför landet och kanske inviga How I met your mother-boxen. Och betala räkningar för böcker jag inte vill ha, och städa och fixa inför resan. Det ska bli grymt skönt att komma bort lite.
Så vänner. Efter att ha bloggat duktigt och regelbundet blir det nu semester. Vi får se när det blir nästa gång, men inte så ofta som nu i alla fall. Ta hand om er och varandra!
peace
musik och sånt
Idag lyssnar jag på Robyn. Bästa texten och bästa videon.
Idag fyller JP 22. Grattis till henne!
Ikväll blir det middag och kalas. Det blir nog fint.
Om en timme har jag semester.
Idag fyller JP 22. Grattis till henne!
Ikväll blir det middag och kalas. Det blir nog fint.
Om en timme har jag semester.
one of those nights
Amerikanska abortdiskussioner
Sitter och läser en artikel på Aftonbladet om en ny, intensiv abortdiskussion som brutit ut i Ohio i USA. En man vid namn John Adams har lagt fram ett lagförslag om att man inte ska få göra abort om pappan till barnet inte godkänner aborten. I de fall där kvinnan är osäker på vem fadern är ska hon ta fram en lista på potentiella fäder så att faderskap ska kunna fastställas eller uteslutas.
Vid första anblick blir jag chockad. Men om jag försöker förstå hur de tänker kan jag ju ändå lyckas. Det är klart att man är två om att få barn, och det är absurt hur svårt det är att få exempelvis ensam vårdnad om sitt barn som far, just för att modern har sådana extrema fördelar just gällande föräldraskapet. Vi tror att vi är så jämställda i alla frågor, men i just den här ligger vi nog lite efter. Och om en man verkligen vill behålla sitt barn, för det är ju faktiskt hans barn också, men mamman inte vill det, så kan han ju idag inte göra så mycket åt saken. Och det är ju förstås lite knivigt och orättvist, kan tyckas.
Men ändå. Det är fortfarande kvinnan som måste gå igenom graviditeten. Som måste föda ungen. Som måste amma (även om det finns exempel där män har lyckats sätta igång bröstmjölksproduktionen (män har också mjölkkörtlar) genom stimulering). Allt det slit som en kvinnokropp utsätts för under en graviditet. Och just därför är det hon som måste få bestämma. För det är faktiskt i hennes kropp det här barnet ska bli till.
Och jag kan förstå om tanken är jämställdhet; att båda föräldrarna har samma rätt till sitt barn. (Men föräldrar har inte rätt till barn, det är barn som har rätt till föräldrar.) Men vill vi verkligen ta bort kvinnans rätt över sin egen kropp på det sättet? När vi äntligen lyckats börja närma oss den rättigheten? Sedan är det ju uppenbarligen ett problem om ett barn blir till vid en våldtäkt. Obviously.
Nej, mina vänner. Att skaffa barn bör vara ett gemensamt beslut, så snälla ni, använd preventivmedel. I ett land där det formligen regnar gratis preventivmedel över oss är det faktiskt pinsamt att det sker så pass många aborter som det gör idag. Abort är en viktig rättighet, men det är inte en preventivmetod.
Vid första anblick blir jag chockad. Men om jag försöker förstå hur de tänker kan jag ju ändå lyckas. Det är klart att man är två om att få barn, och det är absurt hur svårt det är att få exempelvis ensam vårdnad om sitt barn som far, just för att modern har sådana extrema fördelar just gällande föräldraskapet. Vi tror att vi är så jämställda i alla frågor, men i just den här ligger vi nog lite efter. Och om en man verkligen vill behålla sitt barn, för det är ju faktiskt hans barn också, men mamman inte vill det, så kan han ju idag inte göra så mycket åt saken. Och det är ju förstås lite knivigt och orättvist, kan tyckas.
Men ändå. Det är fortfarande kvinnan som måste gå igenom graviditeten. Som måste föda ungen. Som måste amma (även om det finns exempel där män har lyckats sätta igång bröstmjölksproduktionen (män har också mjölkkörtlar) genom stimulering). Allt det slit som en kvinnokropp utsätts för under en graviditet. Och just därför är det hon som måste få bestämma. För det är faktiskt i hennes kropp det här barnet ska bli till.
Och jag kan förstå om tanken är jämställdhet; att båda föräldrarna har samma rätt till sitt barn. (Men föräldrar har inte rätt till barn, det är barn som har rätt till föräldrar.) Men vill vi verkligen ta bort kvinnans rätt över sin egen kropp på det sättet? När vi äntligen lyckats börja närma oss den rättigheten? Sedan är det ju uppenbarligen ett problem om ett barn blir till vid en våldtäkt. Obviously.
Nej, mina vänner. Att skaffa barn bör vara ett gemensamt beslut, så snälla ni, använd preventivmedel. I ett land där det formligen regnar gratis preventivmedel över oss är det faktiskt pinsamt att det sker så pass många aborter som det gör idag. Abort är en viktig rättighet, men det är inte en preventivmetod.
.
Det är ju fantastiskt att se hur folk (inte) reagerar när någon oväntat händer i deras omgivning. Exempelvis en spontanmusikal på en snabbmatsrestaurang. Fantastiskt!
Annars är jag lite irriterad idag, men det går nog över. 2 dagar kvar till semester. Bra. Funderar på att köra riktigt hardcore och lämna mobilen hemma när vi åker till landet. Vore nåt.
konsten att fylla en arbetsdag med meningsfullheter, vol II
Hej världen,
Den här låten är bra. Lyssna på den vettja, och gläd er över att Jamie Cullum letar lyckan på samma vis som alla vi andra 20+are. Känner mig lite klyschig, fast på ett bra sätt, när jag hör den här, då texten i princip sätter ord på hela mitt liv. Det är inte bara jag, liksom. Dagens ungdomar, jag säger't.
Alltså. Älska. Det här får min dag att gå väldigt mycket fortare och bli väldigt mycket roligare idag. Enjoy!
Varsågoda: Ett typexempel på varför min mattebok är den mest opedagogiska och därmed elakaste i världen:
"Adam, Beata och Cecilia löser ekvationen 13*5^x=7*11^x
Adam får x = (lg13-lg7)/(lg11-lg5)
Beata får x = (lg(13/7))/(lg(11/5))
Cecilia får x = (lg(7/13))/(lg(5/11))
Vem eller vilka har gjort rätt? (L)"
(L) betyder att det finns lösning i facit, alltså att de visar varför svaret blir som det blir. Jag tänkte att ja, jag får väl ta och kolla så att jag förstår ordentligt. Bara för att mötas av svaret "Alla!", och that's it. Tack för den lösningen, kompisboken nr 1! Tur att Linda ska hjälpa mig ikväll...
Den här låten är bra. Lyssna på den vettja, och gläd er över att Jamie Cullum letar lyckan på samma vis som alla vi andra 20+are. Känner mig lite klyschig, fast på ett bra sätt, när jag hör den här, då texten i princip sätter ord på hela mitt liv. Det är inte bara jag, liksom. Dagens ungdomar, jag säger't.
Alltså. Älska. Det här får min dag att gå väldigt mycket fortare och bli väldigt mycket roligare idag. Enjoy!
Varsågoda: Ett typexempel på varför min mattebok är den mest opedagogiska och därmed elakaste i världen:
"Adam, Beata och Cecilia löser ekvationen 13*5^x=7*11^x
Adam får x = (lg13-lg7)/(lg11-lg5)
Beata får x = (lg(13/7))/(lg(11/5))
Cecilia får x = (lg(7/13))/(lg(5/11))
Vem eller vilka har gjort rätt? (L)"
(L) betyder att det finns lösning i facit, alltså att de visar varför svaret blir som det blir. Jag tänkte att ja, jag får väl ta och kolla så att jag förstår ordentligt. Bara för att mötas av svaret "Alla!", och that's it. Tack för den lösningen, kompisboken nr 1! Tur att Linda ska hjälpa mig ikväll...
konsten att fylla en arbetsdag med meningsfullheter
Den här krönikan av Annika Marklund är nog bland det bästa jag läst på länge. Nu har de skickat min kopia av Våtmarker från Bokus, det ska bli mycket spännande att läsa den. Planerar att ta med mig ett helt bibliotek till landet på lördag och bara läsa och ta det lugnt. Ska bli hur skönt som helst.
Har date med Malin på torsdag. Systerträff händer alltför sällan numera, vi ska gå och äta middag och spela biljard eller bowling. Ska bli trevligt. Synd att hon inte åker med till landet, men stackarn jobbar ju.
Automatkaffe är inte det roligaste i världen.
Som ni kanske märker har jag tråkigt. T R Å K I G T. Idag har jag:
- Beställt de två första säsongerna av How I met your mother på dvd. De var på rea och jag intalar mig själv att jag visst har råd.
- Kommit på den fantastiska idén att blogg.se borde ha en slump-funktion så att man kan lyckas snubbla över en oerhört underhållande blogg bara sådär (så att man har nåt att göra på jobbet, liksom).
- Irriterat mig på att de bloggar jag faktiskt gillar inte uppdateras alls så ofta som jag vill läsa nåt nytt
- Ätit en persika
- Fått hopp om livet i allmänhet efter att ha läst detta.
- Funderat på att räkna matte, men inte kommit mig för.
Fick hjälp med matten av Viktor igår, det var bra. Så nu fattar jag nog faktiskt grejen med logaritmer. :) Fick även tillfälle att göra den sedan länge planerade lägenhetsinspektionen nu precis innan han flyttar. Det är bra när man kan förena nytta med nöje. Tack för hjälp och intressanta diskussioner!
Och ikväll väntar lite lagom med spänning i tillvaron. På ett bra sätt, hoppas jag.
Ett steg i rätt riktning
Läser en artikel i DN idag om att Obama likställer de israeliska bosättningarna i östra Jerusalem med de övriga illegala bosättningarna på Västbanken. Även bosättningarna i östra Jerusalem skall alltså avvecklas enligt krav som Netanyahu förstås anser vara orimliga. "Vi kan inte acceptera idén att judar inte skulle ha rätt att leva eller bygga någonstans i östra Jerusalem. Vi kan inte acceptera sådana restriktioner", säger han. Nähä. När till och med USA som hållit Israel om ryggen i det här säger ifrån, tillsammans med FN och i princip hela det internationella samfundet så tycker jag att man kanske skulle börja fundera på om man kanske kan kompromissa lite. För sin egen skull, liksom.
Netanyahu säger att han inte ska godkänna helt nya bosättningar på Västbanken, men att han inte kommer att säga något om s.k. "naturlig tillväxt", dvs utbyggnad av redan befintliga bosättningar på Västbanken inklusive östra Jerusalem. Jag har sett detta fenomen många gånger, exempelvis mellan bosättningen Gilo och Beit Jala, Betlehem. Man har byggt muren precis längs med husen i flyktinglägret Aida, så att olivlunden som de boende i lägret har brukat i många år hamnar på den israeliska sidan. Detta för att skapa utrymme för "naturlig tillväxt". För bosättarna. På Västbanken. Inte för palestinierna som enligt FN och internationell lag har all rätt i världen att bruka sin mark, att inte få den konfiskerad av Israel bara för att fler bosättare ska få möjlighet att rota ockupationen ännu djupare.
Bild tagen från Aida flyktingläger. Bakom muren syns olivlunden, och bortom
dessa, längst till höger i bild, bosättningen Gilo.
Men nu har alltså situationen, inshallah, tagit ett steg i rätt riktning. Storebror USA håller inte längre Israel och bosättarrörelsen om ryggen. Det är faktiskt ett rejält och betydande steg. Snart måste förhoppningsvis Netanyahu också lyssna och göra något åt situationen för att inte försätta sitt land i en förvärrad ekonomisk och framförallt diplomatisk situation.
--
JA! Läs. Utrymm, gör't och vinn! :D
Det finns hopp, mina vänner.
Netanyahu säger att han inte ska godkänna helt nya bosättningar på Västbanken, men att han inte kommer att säga något om s.k. "naturlig tillväxt", dvs utbyggnad av redan befintliga bosättningar på Västbanken inklusive östra Jerusalem. Jag har sett detta fenomen många gånger, exempelvis mellan bosättningen Gilo och Beit Jala, Betlehem. Man har byggt muren precis längs med husen i flyktinglägret Aida, så att olivlunden som de boende i lägret har brukat i många år hamnar på den israeliska sidan. Detta för att skapa utrymme för "naturlig tillväxt". För bosättarna. På Västbanken. Inte för palestinierna som enligt FN och internationell lag har all rätt i världen att bruka sin mark, att inte få den konfiskerad av Israel bara för att fler bosättare ska få möjlighet att rota ockupationen ännu djupare.
Bild tagen från Aida flyktingläger. Bakom muren syns olivlunden, och bortom
dessa, längst till höger i bild, bosättningen Gilo.
Men nu har alltså situationen, inshallah, tagit ett steg i rätt riktning. Storebror USA håller inte längre Israel och bosättarrörelsen om ryggen. Det är faktiskt ett rejält och betydande steg. Snart måste förhoppningsvis Netanyahu också lyssna och göra något åt situationen för att inte försätta sitt land i en förvärrad ekonomisk och framförallt diplomatisk situation.
--
JA! Läs. Utrymm, gör't och vinn! :D
Det finns hopp, mina vänner.
idag blir jag arg över:
- Det här. Helt sanslöst och skrämmande att mannen haft en hög position på Migrationsverket med dessa åsikter, som uppenbarligen är byggda på helt felaktig information. Det stämmer ju helt enkelt inte. Hej, faktafel!
Att hävda att järnvägen som Veolia nu slutat bygga på Västbanken mellan Jerusalem och bosättningarna skulle främja de arabiska palestinierna är ju ett skämt. Vet du om, Lennart Eriksson, att den absoluta majoriteten av palestinierna inte ens får det tillstånd som krävs för att ta sig till Jerusalem? Att de palestinier som bor i Jerusalem kanske inte har sådär jättemycket att hämta ute i de israeliska bosättningarna dit spårvagnen ska gå? Vet du att de bosättningar som byggs och underhålls med hjälp av denna järnväg är illegala enligt FN, Internationella domstolen i Haag och att till och med USA kräver att de avvecklas? Att du dessutom skriver "ockupationen" inom citationstecken förbryllar mig, jag vet inte ens om jag vill veta vad du menar med det. Menar du att det inte finns någon egentlig ockupation? Att det bara är snack och värdeladdade ord som alla dessa vänstervridna islamister slänger sig med för att äntligen få "förgöra Israel"? Har du varit där, har du sett muren, vägspärrarna, bosättningarna, flyktinglägren, de ghettoliknande palestinska städerna? Det har jag.
Och att hävda, som du gör i din artikel på Newsmill, att palestinierna inte ens försöker bilda en egen stat utan bara är ute efter att att förgöra Israel låter i mina öron som ännu ett dåligt skämt. Åk dit, se hur det ser ut, träffa människorna som lever i detta varje dag, visa mig hur palestinierna ska göra för att skapa sin stat när Israel bara hackar upp den i små, små bitar med hjälp av bosättningar, israeliska vägar och murar.
Det är inte samma sak att vilja utplåna en stat och att kämpa för en möjlighet till ett drägligt liv i en egen.
- Mensvärk, matteläxa, ensamhet, regn och t o t al u t t r å k n i n g på jobbet.
insomnia
Jag fick inte sova inatt, knappt alls. Gick och la mig i relativt vettig tid, halv elva kanske, och visste att klockan skulle ringa 05.30. Hårda bud. Extra hårda bud när man inser att man för allt i världen inte kan somna. Vilken panik man får när man varje gång man faktiskt håller på att somna inser just detta, och därmed väcker sig själv. Det är det här med medvetna tankar mitt i halvdvalan. Klockan halv två var jag fortfarande vaken, gick upp och drack lite vatten i vilt raseri. Försökte tänka att kroppen ändå vilar trots att man inte sover. Trodde inte riktigt på mig själv. Somnade väl till sist ändå, bara för att bli väckt 4 timmar senare. Det är inte nådigt.
Och jag drömde väldigt obehagliga drömmar om att jag klättrade över en kant och kom ner i någon typ av trädgård full av förkrympta avhuggna huvuden som var upphängda i träden med krokar genom skalpen. De hade hängt där i några år, tror jag, också var jag av någon outgrundlig anledning tvungen att stanna där och bo där, mitt bland alla dessa döda ansikten. Då var det nästan skönt att vakna.
Så har jag försökt bota detta halvt medvetslösa tillstånd med ofantliga mängder kaffe. Det hjälper inte, det resulterar mest bara i att jag måste kissa en massa.
Sista veckan innan semestern i alla fall. Alltid något. Är bokad hela den här veckan på samma ställe, ganska skönt faktiskt. Slippa släpa kavajen till och från jobbet varje dag. Man måste uppskatta de där små sakerna i tillvaron.
(Det kom nyss fram en stekig kille till receptionen och såg att jag hade matteboken framme. "Behöver du hjälp? Jag läser ju faktiskt byggnadsingenjörsprogrammet på KTH. Har du inte lärt dig logaritmlagarna ännu? Det var så länge sedan jag gick högstadiet, vet du". Hmpf. Typexempel på ung man med hävdningsbehov. Dagens dos. )
Parkteatern igår var sådär. Inte alls särskilt bra faktiskt. Spenderade dagen på Johannas balkong, diskuterande både det ena och det andra. Hon är bra hon. Slår parkteatern med hästlängder. Hembakt bröd, balett-outfit och rosévin i goda vänners lag, det är grejer det. Fick låna en massa böcker också, planerar att ta med mig ett helt litet bibliotek till landet.
Jag längtar till landet. Kravlösa, bekymmersfria landet, med familjen och böcker och korsord och bara vara. Den här veckan känns oändlig.
Och jag drömde väldigt obehagliga drömmar om att jag klättrade över en kant och kom ner i någon typ av trädgård full av förkrympta avhuggna huvuden som var upphängda i träden med krokar genom skalpen. De hade hängt där i några år, tror jag, också var jag av någon outgrundlig anledning tvungen att stanna där och bo där, mitt bland alla dessa döda ansikten. Då var det nästan skönt att vakna.
Så har jag försökt bota detta halvt medvetslösa tillstånd med ofantliga mängder kaffe. Det hjälper inte, det resulterar mest bara i att jag måste kissa en massa.
Sista veckan innan semestern i alla fall. Alltid något. Är bokad hela den här veckan på samma ställe, ganska skönt faktiskt. Slippa släpa kavajen till och från jobbet varje dag. Man måste uppskatta de där små sakerna i tillvaron.
(Det kom nyss fram en stekig kille till receptionen och såg att jag hade matteboken framme. "Behöver du hjälp? Jag läser ju faktiskt byggnadsingenjörsprogrammet på KTH. Har du inte lärt dig logaritmlagarna ännu? Det var så länge sedan jag gick högstadiet, vet du". Hmpf. Typexempel på ung man med hävdningsbehov. Dagens dos. )
Parkteatern igår var sådär. Inte alls särskilt bra faktiskt. Spenderade dagen på Johannas balkong, diskuterande både det ena och det andra. Hon är bra hon. Slår parkteatern med hästlängder. Hembakt bröd, balett-outfit och rosévin i goda vänners lag, det är grejer det. Fick låna en massa böcker också, planerar att ta med mig ett helt litet bibliotek till landet.
Jag längtar till landet. Kravlösa, bekymmersfria landet, med familjen och böcker och korsord och bara vara. Den här veckan känns oändlig.
tribute
Det här är för övrigt bland det coolaste jag sett. Jag vill också!
Utflykt till Kakslottet
Igår var en fin dag. Efter en rätt så lyckad utekväll på Imperiet med tillhörande mitt-i-natten-falafel-middag på hemvägen och för lite sömn åkte jag, Sanna och Tomas till Strängnäs och Kakslottet. Det var helt sjukt, som synes på bilden. Frosseri på hög nivå och det blev kaklunch, vilket Tomas ångrade bittert senare. Vi badade och tyckte synd om barnen bakom oss i kakkön som bara fick välja en tårtbit eller två kakor var, medan Sanna plockade på sig än det ena, än det andra och kom till kassan med 6 bitar av varierande sort och storlek. Ni ser själva hur nöjd hon var.
Det var socker- och värmechock på hög nivå, och efter en tupplur i skuggan åkte vi en timme i en bil utan luftkonditionering hem till Huddinge igen. Där åt vi riktig mat innan vi skulle åka in till stan och kolla på Parkteatern. Dock blev det inte riktigt så då vi missade tåget och tog vid frossandet igen istället. "Burn after reading" och popcorn. Kaotiskt bra film. Också kom Emelie och Henke förbi och drack te. Chillat och trevligt och alla var sanslöst trötta.
Den här dagen börjar sämre med söndagsångest och annan ångest, men snart ska jag träffa Johanna så då blir det nog bättre. Sedan tänkte vi göra ett nytt försök med Parkteatern. Om det inte börjar regna.
en ledig dag
Hej världen.
Jag känner mig duktig och mår bra. Bra kombination. Blev ledig idag också, har inte jobbat sedan i tisdags. Men alla mina lediga dagar har inkluderat trevligt sällskap, vackert väder och lite nytta, och denna dag verkar lova samma sak. Klockan är bara tolv och jag har redan städat, satt två tvättar och diskat. Ska hänga tvätten samt sätta och hänga en till, sedan tar jag cykeln och åker och badar. :) En god bok och musik i öronen, kanske en flaska saft och hänga vid vattnet. Det är planen, baby. Ikväll ska vi sedan förbarma oss över min låda vin som har stått i min lägenhet nästan pinsamt länge utan att drickas upp. Sedan drar vi in till sommarstaden och ser vart kvällen bär oss.
Det är ca 30 grader i min lägenhet. Försöker vädra ur så gott det går, men det går... sådär. Men man är ju svensk, alltså får man inte klaga på värmen. Och det gör jag ju inte heller, lite svett har ju ingen dött av.
Och nu är semestern räddad! Jag började få lite panik över att allt verkade rinna ur i sanden, men nu har Josse och jag bokat och betalat en äkta svensson-charter till Hammamet i Tunisien. Så semestern kommer att inkludera en vecka på landet med finlitteratur som Våtmarker och Twilight, korsord och Sommar på radio, en vecka i Tunisien med sol, bad och ökenutflykt till Sahara, samt en vecka i Stockholm med finfint storbesök. Det kommer att bli grymt! En veckas arbete kvar nu... Nedräkningen har börjat.
Räknade matte med Josse igår, och det gick faktiskt oväntat bra och fort. Det här med exponentialfunktioner var kanske inte riktigt lika krångligt som det lät. Men det är ju fortfarande inte roligt. Men inshallah lyckas jag få G i kursen trots allt. Tur att det blir min personliga mattelärare jag får med mig på semestern.
Nä, lite linssoppa innan stranden kanske. Ha en fin dag, vänner!
Jag känner mig duktig och mår bra. Bra kombination. Blev ledig idag också, har inte jobbat sedan i tisdags. Men alla mina lediga dagar har inkluderat trevligt sällskap, vackert väder och lite nytta, och denna dag verkar lova samma sak. Klockan är bara tolv och jag har redan städat, satt två tvättar och diskat. Ska hänga tvätten samt sätta och hänga en till, sedan tar jag cykeln och åker och badar. :) En god bok och musik i öronen, kanske en flaska saft och hänga vid vattnet. Det är planen, baby. Ikväll ska vi sedan förbarma oss över min låda vin som har stått i min lägenhet nästan pinsamt länge utan att drickas upp. Sedan drar vi in till sommarstaden och ser vart kvällen bär oss.
Det är ca 30 grader i min lägenhet. Försöker vädra ur så gott det går, men det går... sådär. Men man är ju svensk, alltså får man inte klaga på värmen. Och det gör jag ju inte heller, lite svett har ju ingen dött av.
Och nu är semestern räddad! Jag började få lite panik över att allt verkade rinna ur i sanden, men nu har Josse och jag bokat och betalat en äkta svensson-charter till Hammamet i Tunisien. Så semestern kommer att inkludera en vecka på landet med finlitteratur som Våtmarker och Twilight, korsord och Sommar på radio, en vecka i Tunisien med sol, bad och ökenutflykt till Sahara, samt en vecka i Stockholm med finfint storbesök. Det kommer att bli grymt! En veckas arbete kvar nu... Nedräkningen har börjat.
Räknade matte med Josse igår, och det gick faktiskt oväntat bra och fort. Det här med exponentialfunktioner var kanske inte riktigt lika krångligt som det lät. Men det är ju fortfarande inte roligt. Men inshallah lyckas jag få G i kursen trots allt. Tur att det blir min personliga mattelärare jag får med mig på semestern.
Nä, lite linssoppa innan stranden kanske. Ha en fin dag, vänner!
Kvinnor som hatar män
Har precis varit ute på en bra promenad med Sanna och de långsammaste hundarna i stan. Ibland är det bra att diskutera arga ämnen med Sanna, hon har en tendens att påminna mig om saker som jag faktiskt är arg på egentligen men som jag liksom har glömt. Typ som porr.
För att åtminstone försöka motverka bilden av mig som pryd moraltant nu så kan jag börja med att säga att jag tycker att om porr skulle vara verklighetstrogen och på lika villkor säkerligen skulle det säkert kunna vara något positivt. Något att få inspiration av och njuta av, visst. Men nu är det inte så. Alls. Trots att porr är något som endast objektifierar kvinnor och får dessa att framstå som någon typ av övermänskliga knullmaskiner som älskar allt som har med kukar att göra så är det dock något som folk faktiskt hämtar inspiration av. Och det är läskigt på riktigt.
Hörde på radio idag att något geni hade gjort en undersökning på nån gymnasieskola just angående porr. De hade, hör och häpna, kommit fram till att tjejer mest tycker att porr skapar höga krav och ökar osäkerheten, medan killarna gillade det, tyckte att det främjade deras fantasi, och en tredjedel av dem hade citat "försökt göra något de sett i en porrfilm". Att någon ens har gjort en sån här undersökning förvånar mig. För mig är resultaten något självklart, vilken grotta de har levt i för att ens behöva ställa frågorna är mig ett mysterium. Men på nåt sätt är det väl bra att det faktiskt tas upp så att folk verkligen fattar att porr skadar och får världen att bli en ganska mycket fulare och hårdare plats än vad den kanske hade behövt vara.
Nu kanske du tycker att "men jag är en vuxen människa, och vad jag tittar på i min ensamhet angår ingen". Men fel. Oavsett om du vill det eller inte flyttar du din gräns för vad som är normalt hela tiden, och förr eller senare kommer inte missionären duga längre. Och då kommer du vilja hitta något nytt som kittlar. Och vi kan inte förneka att 12-åringar får tag i och tittar på porr. Vi kan heller inte förneka att det de ser absolut påverkar deras syn på hur sex är och ska vara. Och det är skrämmande. Att flickor i de tidiga tonåren känner press på att vara tillräckligt bra i sängen och kunna tillfredställa sin pojkvän på alla möjliga och omöjliga sätt är enligt undersökningen ovan sant och även detta minst lika skrämmande. Snälla du, du behöver inte göra någonting som du inte vill. Och du behöver inte vilja göra någonting som din kille vill. Skit i vad som "förväntas av dig" och känn efter vad du faktiskt vill. Ni är två om det här, och det handlar inte om att du ska vara tillräckligt sexig och att han ska få komma. Och bara för att du har flirtat med honom och han har blivit kåt så är du inte skyldig honom n å g o n t i n g. Ni kan vara mitt uppe i det och du kan fortfarande ångra dig.
Jag vill dock påverka att jag inte alls menar att "killar alltid vill och tjejer alltid bara ställer upp". Jag tror att det i många fall är så, men jag vet även att tjejer blir kåta, tjejer vill ha sex, många gånger oftare än sina pojkvänner. Men det är skillnad på de i porrfilmerna kåta brudarna som älskar att bli förnedrade, som stönar högt när de runkar av killen/killarna, och på de verkliga, livs levandes kåta brudarna som vill ha sex på sina villkor, som inte bara vill tillfredsställa utan även bli tillfredsställda. Det är skillnad på fiktion och verklighet, helt enkelt.
Och någonstans tror jag att det faktum att porr alltid är vinklat på det sätt att tjejer kan användas även påverkar mäns syn på kvinnor i allmänhet. Att kvinnor är till för att behaga, att de alltid vill behaga. Att män på något sätt, medvetet eller omedvetet, har makt över kvinnor. Att de på något sätt är lite bättre. Därför vi måste finna oss i att bli tafsade på när vi valt att ha en kort kjol på oss, att bli kallade på som man kallar på en katt (det är för övrigt bland det värsta jag vet). Och antagligen är det så att de fortsätter för att de tror att vi tycker om det. Jag hoppas nästan det, för om de skulle fortsätta trots att de fattar att vi inte gillar det så undrar jag vad de har för människosyn egentligen. Därför måste vi helt enkelt bli bättre på att säga ifrån. Ge dem fingret när de visslar, örfila fanskapet när han tar dig på röven. Visa att det inte är uppskattat så kanske till och med de långsammaste kåtbockarna tillslut kan fatta.
Och det värsta är ju ändå att de kan få mig att känna mig äcklad över mig själv. Okej att de är äckliga, men att bara en viss typ av blick kan få mig att undra vad jag egentligen tänkte när jag klädde på mig imorse, att jag borde skämmas, att jag ser billig ut och får skylla mig själv och bara borde gå hem och dra nåt gammalt över mig, det är illa på riktigt. Vi får inte tilllåta dem att få oss att objektifiera oss själva på samma sätt som de objektifierar oss. Du ska leva med dig själv resten av livet, du måste vara din egen bästa kompis, som någon klok människa sa till mig på en festival för en herrans massa år sedan.
Och jo, det finns bra män. Jag önskar bara att dessa män skulle stå upp lite mer för vad de tycker. Att fler män skulle kalla sig feminister och säga ifrån när ännu en Samantha Fox-affisch dyker upp på arbetsplatsen. Att ni skulle säga att det faktiskt inte är okej att kommentera nån bruds "kuksugarläppar" i förbifarten. Hon är någons dotter, någons syster, någons mamma. Snälla ni, stå upp för ett lite mänskligare samhälle. Så att vi slipper tappa allt hopp. Annars kanske vi snart får nog. Som Linda Skugge skrev;
"Akta er killar, här kommer Gud och hon är jävligt förbannad".
För att åtminstone försöka motverka bilden av mig som pryd moraltant nu så kan jag börja med att säga att jag tycker att om porr skulle vara verklighetstrogen och på lika villkor säkerligen skulle det säkert kunna vara något positivt. Något att få inspiration av och njuta av, visst. Men nu är det inte så. Alls. Trots att porr är något som endast objektifierar kvinnor och får dessa att framstå som någon typ av övermänskliga knullmaskiner som älskar allt som har med kukar att göra så är det dock något som folk faktiskt hämtar inspiration av. Och det är läskigt på riktigt.
Hörde på radio idag att något geni hade gjort en undersökning på nån gymnasieskola just angående porr. De hade, hör och häpna, kommit fram till att tjejer mest tycker att porr skapar höga krav och ökar osäkerheten, medan killarna gillade det, tyckte att det främjade deras fantasi, och en tredjedel av dem hade citat "försökt göra något de sett i en porrfilm". Att någon ens har gjort en sån här undersökning förvånar mig. För mig är resultaten något självklart, vilken grotta de har levt i för att ens behöva ställa frågorna är mig ett mysterium. Men på nåt sätt är det väl bra att det faktiskt tas upp så att folk verkligen fattar att porr skadar och får världen att bli en ganska mycket fulare och hårdare plats än vad den kanske hade behövt vara.
Nu kanske du tycker att "men jag är en vuxen människa, och vad jag tittar på i min ensamhet angår ingen". Men fel. Oavsett om du vill det eller inte flyttar du din gräns för vad som är normalt hela tiden, och förr eller senare kommer inte missionären duga längre. Och då kommer du vilja hitta något nytt som kittlar. Och vi kan inte förneka att 12-åringar får tag i och tittar på porr. Vi kan heller inte förneka att det de ser absolut påverkar deras syn på hur sex är och ska vara. Och det är skrämmande. Att flickor i de tidiga tonåren känner press på att vara tillräckligt bra i sängen och kunna tillfredställa sin pojkvän på alla möjliga och omöjliga sätt är enligt undersökningen ovan sant och även detta minst lika skrämmande. Snälla du, du behöver inte göra någonting som du inte vill. Och du behöver inte vilja göra någonting som din kille vill. Skit i vad som "förväntas av dig" och känn efter vad du faktiskt vill. Ni är två om det här, och det handlar inte om att du ska vara tillräckligt sexig och att han ska få komma. Och bara för att du har flirtat med honom och han har blivit kåt så är du inte skyldig honom n å g o n t i n g. Ni kan vara mitt uppe i det och du kan fortfarande ångra dig.
Jag vill dock påverka att jag inte alls menar att "killar alltid vill och tjejer alltid bara ställer upp". Jag tror att det i många fall är så, men jag vet även att tjejer blir kåta, tjejer vill ha sex, många gånger oftare än sina pojkvänner. Men det är skillnad på de i porrfilmerna kåta brudarna som älskar att bli förnedrade, som stönar högt när de runkar av killen/killarna, och på de verkliga, livs levandes kåta brudarna som vill ha sex på sina villkor, som inte bara vill tillfredsställa utan även bli tillfredsställda. Det är skillnad på fiktion och verklighet, helt enkelt.
Och någonstans tror jag att det faktum att porr alltid är vinklat på det sätt att tjejer kan användas även påverkar mäns syn på kvinnor i allmänhet. Att kvinnor är till för att behaga, att de alltid vill behaga. Att män på något sätt, medvetet eller omedvetet, har makt över kvinnor. Att de på något sätt är lite bättre. Därför vi måste finna oss i att bli tafsade på när vi valt att ha en kort kjol på oss, att bli kallade på som man kallar på en katt (det är för övrigt bland det värsta jag vet). Och antagligen är det så att de fortsätter för att de tror att vi tycker om det. Jag hoppas nästan det, för om de skulle fortsätta trots att de fattar att vi inte gillar det så undrar jag vad de har för människosyn egentligen. Därför måste vi helt enkelt bli bättre på att säga ifrån. Ge dem fingret när de visslar, örfila fanskapet när han tar dig på röven. Visa att det inte är uppskattat så kanske till och med de långsammaste kåtbockarna tillslut kan fatta.
Och det värsta är ju ändå att de kan få mig att känna mig äcklad över mig själv. Okej att de är äckliga, men att bara en viss typ av blick kan få mig att undra vad jag egentligen tänkte när jag klädde på mig imorse, att jag borde skämmas, att jag ser billig ut och får skylla mig själv och bara borde gå hem och dra nåt gammalt över mig, det är illa på riktigt. Vi får inte tilllåta dem att få oss att objektifiera oss själva på samma sätt som de objektifierar oss. Du ska leva med dig själv resten av livet, du måste vara din egen bästa kompis, som någon klok människa sa till mig på en festival för en herrans massa år sedan.
Och jo, det finns bra män. Jag önskar bara att dessa män skulle stå upp lite mer för vad de tycker. Att fler män skulle kalla sig feminister och säga ifrån när ännu en Samantha Fox-affisch dyker upp på arbetsplatsen. Att ni skulle säga att det faktiskt inte är okej att kommentera nån bruds "kuksugarläppar" i förbifarten. Hon är någons dotter, någons syster, någons mamma. Snälla ni, stå upp för ett lite mänskligare samhälle. Så att vi slipper tappa allt hopp. Annars kanske vi snart får nog. Som Linda Skugge skrev;
"Akta er killar, här kommer Gud och hon är jävligt förbannad".
Lilla ego sitt still
Gårdagens insikt: billiga tjejskor är Djävulens påfund. Att dessutom powerwalka till tåget i dessa är ett bra exempel på en typiskt dålig idé. Lagom till att jag klev av tåget och skulle promenera den ca 5 minuter (i vanliga skor utan skavsår) långa biten hem var smärtan från dessa ilskna skavsår nästan outhärdlig, så efter en bit tog jag av mig skorna och gick rätt och slätt barfota hem. Lätt värt det. Skönt att det inte var så mycket glas och sånt på vägen bara, då hade valet varit knepigare. Men det kom liksom så oväntat, sist jag hade skorna hade jag dem en hel kväll utan problem. Men jag kanske inte powerwalkade riktigt lika hetsigt, förstås.
Men stand-upen var rolig. Som väntat vid sådana här gratisevenemang var det väldigt blandad nivå på komikerna, men den sista killen på scen var så rolig att jag inte var säker på att jag skulle lyckas sitta kvar på stolen. Fantastiskt kroppspråk! Tydligen är det gratis stand-up på denna bar, som hette Ego och som ligger på Kammakargatan i Stockholm, varje tisdag och onsdag, så är någon sugen ikväll så vet ni att chansen finns. Klockan 20 började det visst.
Så nu sitter jag här och dricker kaffe och antar att det inte blir nåt jobb idag. Skönt, för vädret verkar superbt och jag ska träffa Karolina. Kanske svänga förbi hos mamma och pyssla lite också, vi får se. Matten har jag redan fastnat i, men Josse har lovat mig hjälp imorgon, men det är en hel del som ska räknas i veckan. Till och med under semestern, när man tänker sig att man inte ska måsta göra någonting alls, kommer detta gråa moln hänga över mitt huvud. Damn! Först i november någon gång blir jag fri. Det är hårda bud. Och resultatet på provet var visst inte riktigt lika roligt att få se som jag hade hoppats och nästan trott. Fuck. Jag begriper uppenbarligen ingenting av matten, min lärare går inte att få tag i och jag fick inte ens godkänt på provet. Min bok beskriver väldigt sporadiskt hur man ska göra, och framförallt är det dåligt beskrivet varför vissa regler är som de är. Det här kommer aldrig att gå. Jag håller seriöst på att få panik över det här, känns inte som att jag kommer att klara kursen och därmed kommer jag inte kunna komma in på den utbildning jag vill gå. Jag måste få G, men hur fan ska det gå till utan några förklaringar till varför matematiken fungerar som den gör!? Det känns som att det är väldigt mycket svårare att få godkänt i en distanskurs än i ett klassrum, walla. BAJS.
Åh! Roligare ämne: Igår beställde jag Våtmarker och ett gäng andra intressanta böcker. Spännande! Våtmarker har det ju blivit stor diskussion kring och den har fått epitet som "bland det äckligaste som skrivits" och författaren har blivit utnämnd av tyska FHM till "Världens mest osexigaste kvinna". Här ska läsas! Men antagligen får man planera läsandet så att man inte behöver äta direkt efteråt...
Och jag vet inte om jag ska bli glad eller arg, om jag ska tacka eller skälla. Så jag gör ingetdera.
Men stand-upen var rolig. Som väntat vid sådana här gratisevenemang var det väldigt blandad nivå på komikerna, men den sista killen på scen var så rolig att jag inte var säker på att jag skulle lyckas sitta kvar på stolen. Fantastiskt kroppspråk! Tydligen är det gratis stand-up på denna bar, som hette Ego och som ligger på Kammakargatan i Stockholm, varje tisdag och onsdag, så är någon sugen ikväll så vet ni att chansen finns. Klockan 20 började det visst.
Så nu sitter jag här och dricker kaffe och antar att det inte blir nåt jobb idag. Skönt, för vädret verkar superbt och jag ska träffa Karolina. Kanske svänga förbi hos mamma och pyssla lite också, vi får se. Matten har jag redan fastnat i, men Josse har lovat mig hjälp imorgon, men det är en hel del som ska räknas i veckan. Till och med under semestern, när man tänker sig att man inte ska måsta göra någonting alls, kommer detta gråa moln hänga över mitt huvud. Damn! Först i november någon gång blir jag fri. Det är hårda bud. Och resultatet på provet var visst inte riktigt lika roligt att få se som jag hade hoppats och nästan trott. Fuck. Jag begriper uppenbarligen ingenting av matten, min lärare går inte att få tag i och jag fick inte ens godkänt på provet. Min bok beskriver väldigt sporadiskt hur man ska göra, och framförallt är det dåligt beskrivet varför vissa regler är som de är. Det här kommer aldrig att gå. Jag håller seriöst på att få panik över det här, känns inte som att jag kommer att klara kursen och därmed kommer jag inte kunna komma in på den utbildning jag vill gå. Jag måste få G, men hur fan ska det gå till utan några förklaringar till varför matematiken fungerar som den gör!? Det känns som att det är väldigt mycket svårare att få godkänt i en distanskurs än i ett klassrum, walla. BAJS.
Åh! Roligare ämne: Igår beställde jag Våtmarker och ett gäng andra intressanta böcker. Spännande! Våtmarker har det ju blivit stor diskussion kring och den har fått epitet som "bland det äckligaste som skrivits" och författaren har blivit utnämnd av tyska FHM till "Världens mest osexigaste kvinna". Här ska läsas! Men antagligen får man planera läsandet så att man inte behöver äta direkt efteråt...
Och jag vet inte om jag ska bli glad eller arg, om jag ska tacka eller skälla. Så jag gör ingetdera.
Alla älskar en konspiration / vägen till lycka
God morgon världen!
Här sitter jag ute på berget i skogen igen, och läser den här artikeln från DN idag. Mycket intressant och rolig och skrämmande läsning. Fyndig kille, verkligen. Google kommer alltså ta över världen, använda all information vi ger ut om oss själva på nätet (typ som den här) emot oss. Snart är vi alla maktlösa i detta nya imperium som kallas cyberspace.
Men seriöst. Det är lite läskigt när man inser hur otroligt mycket information det finns om en själv på nätet. Bilder från den senaste festen, vad du gjorde på semestern och med vem, vad du ska laga till middag (se Facebookstatus), om du är i ett förhållande eller ej eller om "det är komplicerat". Vi är så otroligt uppmärksamhetskåta och kollar blogg-statusen varje dag (typ 7, jotack) och uppdaterar och kommenterar och vräker ut hela våra liv på nätet för alla att se. För att de ska se att vi också har ett liv, att vi har vänner, är snygga, lyckade och lyckliga. Men för vem gör vi egentligen detta? För att denna stora massa av anonyma läsare ska bekräfta vår rätt att existera? Finns man inte på facebook så finns man inte, punkt?
Vad gör egentligen en människa lycklig? Om vi hade svaret till detta skulle vi väl kanske inte behöva leta, men i grund och botten kan vi väl alla hålla med om att det handlar om mänskliga relationer och att få känna sig uppskattad och älskad. Om så bara av en anonym läsarkrets på internet. För på internet kan du vara den du vill, du kan visa upp bara dina snyggaste "dagens outfits" och skita i de dagar då du glider runt i mjukisbyxor och en urtvättad t-shirt hemma. Du kan skriva att du just nu ska träffa dina vänner för en öl på stan, och du behöver inte berätta för någon när du ligger hemma och tröstäter glass i stora lass när livet känns hårt. På internet slipper du det där kladdigt äkta, det där som gör ditt liv så mycket mer komplicerat än Blondinbellas verkar vara.
Vad skulle hända om du loggade ut? Om du sket i att uppdatera varken blogg, facebook eller twitter? Antagligen ingenting. Men är det värt risken? Folk kanske skulle glömma bort att du finns, att du är värd att älska och umgås med. Och då känns det lite tryggare att knappa in "dricker kaffe" i facebookstatusens ruta.
Don't get me wrong, jag är precis likadan själv. Men ibland är det nog sunt att tänka vad syftet är, logga ut, ringa en kompis och faktiskt hitta på något irl istället. Det brukar ändå bli så mycket roligare så. Själv ska jag på stand-up ikväll.
Här sitter jag ute på berget i skogen igen, och läser den här artikeln från DN idag. Mycket intressant och rolig och skrämmande läsning. Fyndig kille, verkligen. Google kommer alltså ta över världen, använda all information vi ger ut om oss själva på nätet (typ som den här) emot oss. Snart är vi alla maktlösa i detta nya imperium som kallas cyberspace.
Men seriöst. Det är lite läskigt när man inser hur otroligt mycket information det finns om en själv på nätet. Bilder från den senaste festen, vad du gjorde på semestern och med vem, vad du ska laga till middag (se Facebookstatus), om du är i ett förhållande eller ej eller om "det är komplicerat". Vi är så otroligt uppmärksamhetskåta och kollar blogg-statusen varje dag (typ 7, jotack) och uppdaterar och kommenterar och vräker ut hela våra liv på nätet för alla att se. För att de ska se att vi också har ett liv, att vi har vänner, är snygga, lyckade och lyckliga. Men för vem gör vi egentligen detta? För att denna stora massa av anonyma läsare ska bekräfta vår rätt att existera? Finns man inte på facebook så finns man inte, punkt?
Vad gör egentligen en människa lycklig? Om vi hade svaret till detta skulle vi väl kanske inte behöva leta, men i grund och botten kan vi väl alla hålla med om att det handlar om mänskliga relationer och att få känna sig uppskattad och älskad. Om så bara av en anonym läsarkrets på internet. För på internet kan du vara den du vill, du kan visa upp bara dina snyggaste "dagens outfits" och skita i de dagar då du glider runt i mjukisbyxor och en urtvättad t-shirt hemma. Du kan skriva att du just nu ska träffa dina vänner för en öl på stan, och du behöver inte berätta för någon när du ligger hemma och tröstäter glass i stora lass när livet känns hårt. På internet slipper du det där kladdigt äkta, det där som gör ditt liv så mycket mer komplicerat än Blondinbellas verkar vara.
Vad skulle hända om du loggade ut? Om du sket i att uppdatera varken blogg, facebook eller twitter? Antagligen ingenting. Men är det värt risken? Folk kanske skulle glömma bort att du finns, att du är värd att älska och umgås med. Och då känns det lite tryggare att knappa in "dricker kaffe" i facebookstatusens ruta.
Don't get me wrong, jag är precis likadan själv. Men ibland är det nog sunt att tänka vad syftet är, logga ut, ringa en kompis och faktiskt hitta på något irl istället. Det brukar ändå bli så mycket roligare så. Själv ska jag på stand-up ikväll.
söderbrillor ftw
Var bara tvungen att lägga upp denna från JPs blogg stulade, fantastiskt smickrande bild på JP och mig från onsdagens shoppingtur. Nej, vi köpte inte brillorna, men visst är det nästan att man borde?
Ps. Jag tycker inte om den sporadiskt fungerande bilduppladdningsfunktionen på detta ställe. Ds.
Pps: Nu blir det Beck, folköl och ostbågar på en vanlig sketen måndag. Det är vardagslyx det. Dds.
and now I even have to scratch my back myself
Jag håller på att laga mat. Riktig mat. Korvstroganoff och ris, för att vara exakt. Jag känner mig rätt så duktig, det var ett bra tag sedan jag fick ändan ur vagnen och lagade riktig mat till bara mig själv. Poäng till mig.
Har "jobbat" hela dagen på företaget på berget i skogen på andra sidan stan. Inte ett jota att göra, så jag är trött. Det är ju fånigt att man blir extra trött av att bara sitta och göra ingenting hela dagen. Kom isäng för sent igår kväll, hängde hos Sanna och planerade pysselkväll och promenerade och lyssnade på Nationalteatern och Ella Fitzgerald. För trevligt för att gå hem. Men ikväll ska jag nog ta och pallra mig i säng i vettigare tid, det är inte nådigt när de ringer och väcker en klockan halv sju på morgonen annars.
Det mest spännande som hände idag var att jag hamnade mitt i en engagerad diskussion om Livets Stora Frågor. Om Gud, ödet, förutbestämdhet och valfrihet. Väldigt intressant, kvinnan jag diskuterade med var helt övertygad om att allas våra liv är förutbestämda, att vår tid är utmätt och att vi alla kommer att sluta på precis det sätt det var tänkt från början. Jag är inte så säker, fast jag förstår vad hon menar. Jag skulle mer hävda att vi alla har en mening, det finns något som varje människa är menad att göra med sitt liv. Sedan har vi ett val, om vi vill följa denna mening eller inte. Dock kan man ju tänka att om man känner sig manad att göra något så kanske man inte väljer att inte göra det, då detta antagligen skulle innebära att man blir mindre lycklig. Och vi är ju ändå egoistiska varelser som främst strävar efter att göra det som är bäst för oss. Så kanske är det samma sak som att allt är förutbestämt; jag väljer ju ändå alltid det jag känner är bäst? Om det är det som är meningen med mitt liv kanske jag ändå inte har något val, trots att jag tror att jag väljer? Vad tror du?
Det är höjden av effektivitet att blogga i reklampausen för How I met your mother.
För övrigt har jag bestämt mig för att önska mig en symaskin i julklapp. Samt eventuellt försöka ta körkort i vår. Detta år kommer ändå bli lite av en transportsträcka, och det gäller ju att försöka fylla den med vettiga och givande saker. För om ett år flyttar jag till Uppsala eller Lund. Och det är ett helt år tills dess. Börja dansa igen i höst kanske? JP? Ja?
Har "jobbat" hela dagen på företaget på berget i skogen på andra sidan stan. Inte ett jota att göra, så jag är trött. Det är ju fånigt att man blir extra trött av att bara sitta och göra ingenting hela dagen. Kom isäng för sent igår kväll, hängde hos Sanna och planerade pysselkväll och promenerade och lyssnade på Nationalteatern och Ella Fitzgerald. För trevligt för att gå hem. Men ikväll ska jag nog ta och pallra mig i säng i vettigare tid, det är inte nådigt när de ringer och väcker en klockan halv sju på morgonen annars.
Det mest spännande som hände idag var att jag hamnade mitt i en engagerad diskussion om Livets Stora Frågor. Om Gud, ödet, förutbestämdhet och valfrihet. Väldigt intressant, kvinnan jag diskuterade med var helt övertygad om att allas våra liv är förutbestämda, att vår tid är utmätt och att vi alla kommer att sluta på precis det sätt det var tänkt från början. Jag är inte så säker, fast jag förstår vad hon menar. Jag skulle mer hävda att vi alla har en mening, det finns något som varje människa är menad att göra med sitt liv. Sedan har vi ett val, om vi vill följa denna mening eller inte. Dock kan man ju tänka att om man känner sig manad att göra något så kanske man inte väljer att inte göra det, då detta antagligen skulle innebära att man blir mindre lycklig. Och vi är ju ändå egoistiska varelser som främst strävar efter att göra det som är bäst för oss. Så kanske är det samma sak som att allt är förutbestämt; jag väljer ju ändå alltid det jag känner är bäst? Om det är det som är meningen med mitt liv kanske jag ändå inte har något val, trots att jag tror att jag väljer? Vad tror du?
Det är höjden av effektivitet att blogga i reklampausen för How I met your mother.
För övrigt har jag bestämt mig för att önska mig en symaskin i julklapp. Samt eventuellt försöka ta körkort i vår. Detta år kommer ändå bli lite av en transportsträcka, och det gäller ju att försöka fylla den med vettiga och givande saker. För om ett år flyttar jag till Uppsala eller Lund. Och det är ett helt år tills dess. Börja dansa igen i höst kanske? JP? Ja?
matteprov 1, check
Hej hej hallå bloggen.
Nu är jag tillbaka från en helg i Gnesta på Maries land. 4 pers i en liten stuga på 25 kvadrat, det är mysigt det. Inte sådär jättefint väder förrän vi skulle åka hem, men vi hann ändå bada två gånger, som sig bör. Ibland får man trotsa kylan just för att följa reglerna. Är man på landet ska man bada, liksom. That's it and that's that. Vi har även plockat blåbär, druckit väldigt mycket kaffe, läst bra böcker (börjat på Paul Austers New York-trilogin, verkar grym!), löst korsord och pluggat matte. En bra helg, med andra ord. Kom hem för ett par timmar sedan nu och högg direkt in på matteprovet. Jag tror ändå att det gick hyffsat, svårt att vara säker när man inte kan kontrollera svaren. Men godkänt får jag väl åtminstone.
Efter en ytterst kulinarisk middag bestående av risgrynsgröt med kanel, ingefära och russin samt knäckebröd med ost och salami, diskuterade jag sex med min palestinska väninna. Hon har google-översatt min blogg vid ett par tillfällen och bett mig skriva något om den palestinska synen på sex. Vi håller på och diskuterar lite fram och tillbaka, men det blir nog ett intressant inlägg, så håll ögonen öppna!
Det är för övrigt grymt skönt att provet är över. 1/4 av kursen; check. Visserligen börjar nästa vecka med exponential- och potensfunktioner, vilket jag tycker låter måttligt lättsmält, men just nu får jag ändå njuta av att ha gjort det jag ska och förhoppningsvis gjort det väl.
Jag vill promenera. Men jag får inget svar av min promenerarkompis. Kanske kör jag en kortis själv istället. Alternativt tar mig ett glas vin. Alternativt både och.
Ha en fin söndagskväll, kära ni.
Nu är jag tillbaka från en helg i Gnesta på Maries land. 4 pers i en liten stuga på 25 kvadrat, det är mysigt det. Inte sådär jättefint väder förrän vi skulle åka hem, men vi hann ändå bada två gånger, som sig bör. Ibland får man trotsa kylan just för att följa reglerna. Är man på landet ska man bada, liksom. That's it and that's that. Vi har även plockat blåbär, druckit väldigt mycket kaffe, läst bra böcker (börjat på Paul Austers New York-trilogin, verkar grym!), löst korsord och pluggat matte. En bra helg, med andra ord. Kom hem för ett par timmar sedan nu och högg direkt in på matteprovet. Jag tror ändå att det gick hyffsat, svårt att vara säker när man inte kan kontrollera svaren. Men godkänt får jag väl åtminstone.
Efter en ytterst kulinarisk middag bestående av risgrynsgröt med kanel, ingefära och russin samt knäckebröd med ost och salami, diskuterade jag sex med min palestinska väninna. Hon har google-översatt min blogg vid ett par tillfällen och bett mig skriva något om den palestinska synen på sex. Vi håller på och diskuterar lite fram och tillbaka, men det blir nog ett intressant inlägg, så håll ögonen öppna!
Det är för övrigt grymt skönt att provet är över. 1/4 av kursen; check. Visserligen börjar nästa vecka med exponential- och potensfunktioner, vilket jag tycker låter måttligt lättsmält, men just nu får jag ändå njuta av att ha gjort det jag ska och förhoppningsvis gjort det väl.
Jag vill promenera. Men jag får inget svar av min promenerarkompis. Kanske kör jag en kortis själv istället. Alternativt tar mig ett glas vin. Alternativt både och.
Ha en fin söndagskväll, kära ni.
kakbakarpaus
Ännu en ledig dag har gått utan att jag lyckats göra nåt vettigt. I början av dagen kändes det skönt att sätta sig med kaffet och läsa en stund, men så fastnade jag. Helt plötsligt hade jag suttit lite för länge och den där krypande, rastlösa känslan infann sig. Inte ens en dusch hjälpte, och förstås kunde jag inte koncentrera mig på matten heller. Frustration, jag försöker verkligen, men det är måttligt inspirerande när man fastnar på vartannat tal och jag måste ringa Josse och verka dum i huvudet. Suck.
Men snart drar jag ut till landet med Marie. Ska bli skönt att komma bort från lägenheten som Gud glömde för ett tag. Har suttit här inne mer eller mindre i tre dar, och gjort allt annat än pluggat. Och därmed blivit stressad, därmed okoncentrerad och därmed kunnat plugga ännu sämre. Och därmed fått mer ångest, and it's a slippery slope from there. Så jag bakade ingefärskakor istället.
Igår cyklade jag till Sanna och vi kollade på Apocaypto. Mel Gibson har ju onekligen en speciell smak när det gäller film. Jag har nog aldrig sett så mycket blod, inälvor och sadistiska människor på film samtidigt förut. Man var liksom lätt illamående under hela filmen, ren misär och ondska hela tiden. Men den var bra, välgjord. Men ingenting för äckelmagade.
Jag har just nu ett stort behov av att göra något annat, något nytt. Jag vill träna, jag vill träffa människor som inspirerar mig, jag vill måla, jag vill cykla, jag vill dansa, jag vill prata, jag vill umgås. Jag vill inte ha den här krypande olustkänslan i mig längre. Jag försöker trycka bort den, fokusera på nåt annat, men den ligger liksom där och gnager ändå. Jag vill tillbaka till livet, det där livet som man njuter och mår bra av, i sig själv och med andra. Där man uppskattar de små sakerna i tillvaron, och dessa kan få göra ens vardag meningsfull. Jag saknar det. Mycket. Men det är väl bara att ta ett steg i taget. Jag vet ju i alla fall att det är dit jag vill. Ibland känns bara vägen så lång och jag känner mig så tung. Men då är det bra att få sån här inspiration.
Nej, nu ska jag lyssna på Erykah Badu, se fram emot nästa helg med Sthlm Jazz, och packa.
Men snart drar jag ut till landet med Marie. Ska bli skönt att komma bort från lägenheten som Gud glömde för ett tag. Har suttit här inne mer eller mindre i tre dar, och gjort allt annat än pluggat. Och därmed blivit stressad, därmed okoncentrerad och därmed kunnat plugga ännu sämre. Och därmed fått mer ångest, and it's a slippery slope from there. Så jag bakade ingefärskakor istället.
Igår cyklade jag till Sanna och vi kollade på Apocaypto. Mel Gibson har ju onekligen en speciell smak när det gäller film. Jag har nog aldrig sett så mycket blod, inälvor och sadistiska människor på film samtidigt förut. Man var liksom lätt illamående under hela filmen, ren misär och ondska hela tiden. Men den var bra, välgjord. Men ingenting för äckelmagade.
Jag har just nu ett stort behov av att göra något annat, något nytt. Jag vill träna, jag vill träffa människor som inspirerar mig, jag vill måla, jag vill cykla, jag vill dansa, jag vill prata, jag vill umgås. Jag vill inte ha den här krypande olustkänslan i mig längre. Jag försöker trycka bort den, fokusera på nåt annat, men den ligger liksom där och gnager ändå. Jag vill tillbaka till livet, det där livet som man njuter och mår bra av, i sig själv och med andra. Där man uppskattar de små sakerna i tillvaron, och dessa kan få göra ens vardag meningsfull. Jag saknar det. Mycket. Men det är väl bara att ta ett steg i taget. Jag vet ju i alla fall att det är dit jag vill. Ibland känns bara vägen så lång och jag känner mig så tung. Men då är det bra att få sån här inspiration.
Nej, nu ska jag lyssna på Erykah Badu, se fram emot nästa helg med Sthlm Jazz, och packa.
ljusning
Såhär fin blev lampan efter att jag gjort decoupage.
Lampan är från IKEA och servetterna från Ittala.
Hobbylacket är från Panduro.
Konsten att inte plugga
Visst är det märkligt. Så fort man verkligen borde göra något vktigt, exempelvis plugga inför ett matteprov, verkar allt annat så mycket roligare än vanligt. Plötsligt känns disken väldigt lockande att ta itu med, man inser att tånaglarna kunde klippas, visst behöver garderoben städas och är inte detta den ultimata dagen för att decoupagera min taklampa? Dessutom har jag ju faktiskt lovat att åka och vattna blommorna hemma hos pappa nu när de är borta på semester. Allt för att slippa plugga, trots att det är det mest akuta. Hmm. Men jag varvar några tal då och då med att limma fast servetter på min lampa. Det är pilligt och kladdigt, men det blir nog ganska fint. Nu håller det första lagret lack på att torka, och om någon timme ska jag måla på ett till lager. Får försöka lägga upp en bild när den är klar. :)
Det regnar massor ute och jag är uppenbarligen ledig. Dvs en perfekt dag precis såhär innan det första matteprovet. Men att koncentrationen ska tryta något så otroligt!? Jag jobbar på ett tal, inser att jag fått fram fel svar och ger upp. I alla fall när det gäller c-tal, dvs de som motsvarar MVG-nivå. Jag satsar ändå inte på MVG i kursen, så det känns som onödigt lidande och slöseri med tid (vilket det verkligen inte är att blogga när man borde plugga..?).
Det spöregnar verkligen... Skönt att man slipper gå ut i alla fall.
Äh. Nu får jag ta och styra upp det här. Yalla, iqra.
Några studietekniktips skulle inte skada, tror jag... Anyone?
Det regnar massor ute och jag är uppenbarligen ledig. Dvs en perfekt dag precis såhär innan det första matteprovet. Men att koncentrationen ska tryta något så otroligt!? Jag jobbar på ett tal, inser att jag fått fram fel svar och ger upp. I alla fall när det gäller c-tal, dvs de som motsvarar MVG-nivå. Jag satsar ändå inte på MVG i kursen, så det känns som onödigt lidande och slöseri med tid (vilket det verkligen inte är att blogga när man borde plugga..?).
Det spöregnar verkligen... Skönt att man slipper gå ut i alla fall.
Äh. Nu får jag ta och styra upp det här. Yalla, iqra.
Några studietekniktips skulle inte skada, tror jag... Anyone?
Tokshopping (modebloggsvarning)
Jag försöker tänka att om jag faktiskt hade jobbat idag så hade jag inte kommit hem förrän halv sex och börjat plugga ändå. Nu jobbade jag inte idag, utan hängde med underbara JP inne i stan istället och tokshoppade upp alldeles för mycket pengar. Hej, helt plötsligt blev den här bloggen nästan skrämmande likt en modeblogg? ;) Köpte en urtjusig (pun indended) klocka, Björn Borg-trosor, två par örhängen, ett halsband och en ring på rea, samt hobbylack. Planerar att decoupagera (lacka fast servetter på) min taklampa. Jag har finfina servetter från Ittala som är alldeles för fina för att använda, alltså blir det perfekt. Projekt! Måste bara kolla att lacket jag köpte funkar på plast, upptäckte när jag kom hem att det var till för trä och terracotta. Hmm.
En väldigt fin dag faktiskt. Det var galet länge sedan jag spontanshoppade, och det var mest praktiska saker jag köpte. JP och jag åt även underbar sushi och spanade in hennes nya foton i magasinet Bodyfication. Kändispoäng till henne, ett av hennes foton fick en helsida i tidningen och tre andra fick plats på nästa sida. Ett helt uppslag alltså. Artikeln handlade om CALM Bodymodification, piercingstudion hennes fästman äger. Bra PR för dem och sjukt kul för henne. Spana in tidningen i en butik nära dig.
Sedan tror jag att jag faktiskt såg rånaren vid plattan. Puckat nog ringde jag polisen först när jag kom hem, och då var det förstås för sent att skicka en bil till platsen. Det var i alla fall skönt att det faktiskt inte kändes lika jobbigt att se honom som jag hade föreställt mig. Jobbigt och konstigt, visst, men inte sådär så man får panik. Skönt.
Har faktiskt räknat lite matte också. Inte väldigt mycket, men en del. Börjar få lite panik över alla tal som ska räknas och förstås, men förhoppningsvis faller bitarna på plats så småningom. Det där provet i helgen förstör dock min vecka lite grann känner jag... Men skam den som ger sig.
Nu blir det kvällspromenad med Marie och ev Sanna. Fina flickor.
Ta hand om er!
En väldigt fin dag faktiskt. Det var galet länge sedan jag spontanshoppade, och det var mest praktiska saker jag köpte. JP och jag åt även underbar sushi och spanade in hennes nya foton i magasinet Bodyfication. Kändispoäng till henne, ett av hennes foton fick en helsida i tidningen och tre andra fick plats på nästa sida. Ett helt uppslag alltså. Artikeln handlade om CALM Bodymodification, piercingstudion hennes fästman äger. Bra PR för dem och sjukt kul för henne. Spana in tidningen i en butik nära dig.
Sedan tror jag att jag faktiskt såg rånaren vid plattan. Puckat nog ringde jag polisen först när jag kom hem, och då var det förstås för sent att skicka en bil till platsen. Det var i alla fall skönt att det faktiskt inte kändes lika jobbigt att se honom som jag hade föreställt mig. Jobbigt och konstigt, visst, men inte sådär så man får panik. Skönt.
Har faktiskt räknat lite matte också. Inte väldigt mycket, men en del. Börjar få lite panik över alla tal som ska räknas och förstås, men förhoppningsvis faller bitarna på plats så småningom. Det där provet i helgen förstör dock min vecka lite grann känner jag... Men skam den som ger sig.
Nu blir det kvällspromenad med Marie och ev Sanna. Fina flickor.
Ta hand om er!
Punkt.
Japp. Nu är det över. Nu tänker jag börja må bra igen och släppa all skuld. Punkt.
Dagens nästan-magi
En kort promenad i rena och nyregnade luften med Tomas Andersson-Wij i öronen. Han är verkligen ljudspåret till mitt liv just nu. Fantastisk. Och en regnbåge fick jag se också.
När det är tillräckligt mörkt ser du stjärnorna
Jag arbetade i en reception på ett företag inne i stan igår. På skärmen vid datorn där jag var vikarie hade den ordinare klistrat upp en remsa med en textrad. "När det är tillräckligt mörkt ser du stjärnorna". Jag hoppas att det är sant, och jag vill så gärna se stjärnorna just nu, men det är svårt. Det finns så många mörka hål runt omkring mig som är det alldeles för lätt att ramla ner i. Det är som att jag inte ser dem. Och jag vill inte ramla ner, jag har varit nere i de där hålen och vill inte dit igen. Man mår inte bra av de där destruktiva beteendena, och jag kan inte för mitt liv förstå varför det är så frestande. Det är som att jag har någon romantisk bild av hur det är att må dåligt. Kanske har det att göra med min sk emoperiod i tonåren, då smalast, ärrigast och ledsnast vann. Någonstans bor den där bilden om att det är vackert med sorg och smärta kvar inom mig, trots att det bara är skit och gör ont. Det kanske är nån slags trygghet.
Men jag tror att de beteenden man vet är destruktiva handlar om kontroll. När allt annat rämnar försöker man desperat få grepp om något konkret, något som man kan kontrollera. För många handlar det om mat, kanske jobbar man för mycket, kanske börjar man städa frenetiskt, träna eller ha sex. Allt det där som gör att man slipper tänka, får känna något annat för en stund. De här olika hålen är ju mer eller mindre skadliga, men alla leder nedåt när man gör det av fel anledning. Det finns ingenting i de där groparna, bara ännu mer skam, elände och självklandran. Bor man i de där mörka hålen är man aldrig bra nog, och man förtjänar tillslut inte att må bra. Jag vet, för jag var där. Jag hanterade min ångest med rakblad och självsvält, och jag vet att det är vägen till helvetet. Jag vägrar, och jag vet att jag inte kommer att hamna där igen eftersom jag insett att den vägen bara är en spiral ner i depression. Men nu sitter jag här istället och är livrädd, för jag har gjort mig av med mina verktyg för när paniken kommer. Vad gör man av sig själv då?
"Du vill känna smaken, inte tänka, bara sprängas ur ditt skinn. Om bara för en kort stund, men det skulle inte ändra någonting." som Tomas Andersson-Wij skulle uttrycka saken.
Nåväl. Över till något mindre sentimentalt. Pratade precis med ett riktigt rickpucko i telefon på den arbetsplats som vi brukar kalla Helvetet på jorden. Han ansåg sig blivit skälld på av någon person som jobbade här och ville prata med "föreståndaren". Han höll verkligen låda om att hon borde vara trevlig och tacksam för att hon får betalt, etc i fem minuter utan att jag egentligen sa någonting. Det är ju sällan den högsta chefen kan svara på dessa arga frågor, så jag insisterade på att få koppla honom till någon på den avdelningen, men nej. Icke. Föreståndaren endast, trots att hon antagligen varken har tid eller möjlighet att hjälpa till. Envist värre. Är det så folk agerar rent allmänt? Om någon är otrevlig så ringer man upp växeln och snackar skit om personen och kräver att få prata med dens chef? När man inte ens vet namnet på personen i fråga? Jisses. Och inte konstigt om hon skällde ut honom med tanke på hur otroligt otrevlig han själv var. Och vägrade ge sig gjorde han också, ringde tillbaka 3-4 gånger. Jisses. Att folk orkar skälla ut folk till höger och vänster på det här viset. Pucko.
Nej, en halvtimme timme till, sedan får jag gå hem och räkna matte hela kvällen. Matteprov i helgen, och hjälpars vad jag inte kommer hinna och orka. Blää. Men skam den som ger sig.
Men jag tror att de beteenden man vet är destruktiva handlar om kontroll. När allt annat rämnar försöker man desperat få grepp om något konkret, något som man kan kontrollera. För många handlar det om mat, kanske jobbar man för mycket, kanske börjar man städa frenetiskt, träna eller ha sex. Allt det där som gör att man slipper tänka, får känna något annat för en stund. De här olika hålen är ju mer eller mindre skadliga, men alla leder nedåt när man gör det av fel anledning. Det finns ingenting i de där groparna, bara ännu mer skam, elände och självklandran. Bor man i de där mörka hålen är man aldrig bra nog, och man förtjänar tillslut inte att må bra. Jag vet, för jag var där. Jag hanterade min ångest med rakblad och självsvält, och jag vet att det är vägen till helvetet. Jag vägrar, och jag vet att jag inte kommer att hamna där igen eftersom jag insett att den vägen bara är en spiral ner i depression. Men nu sitter jag här istället och är livrädd, för jag har gjort mig av med mina verktyg för när paniken kommer. Vad gör man av sig själv då?
"Du vill känna smaken, inte tänka, bara sprängas ur ditt skinn. Om bara för en kort stund, men det skulle inte ändra någonting." som Tomas Andersson-Wij skulle uttrycka saken.
Nåväl. Över till något mindre sentimentalt. Pratade precis med ett riktigt rickpucko i telefon på den arbetsplats som vi brukar kalla Helvetet på jorden. Han ansåg sig blivit skälld på av någon person som jobbade här och ville prata med "föreståndaren". Han höll verkligen låda om att hon borde vara trevlig och tacksam för att hon får betalt, etc i fem minuter utan att jag egentligen sa någonting. Det är ju sällan den högsta chefen kan svara på dessa arga frågor, så jag insisterade på att få koppla honom till någon på den avdelningen, men nej. Icke. Föreståndaren endast, trots att hon antagligen varken har tid eller möjlighet att hjälpa till. Envist värre. Är det så folk agerar rent allmänt? Om någon är otrevlig så ringer man upp växeln och snackar skit om personen och kräver att få prata med dens chef? När man inte ens vet namnet på personen i fråga? Jisses. Och inte konstigt om hon skällde ut honom med tanke på hur otroligt otrevlig han själv var. Och vägrade ge sig gjorde han också, ringde tillbaka 3-4 gånger. Jisses. Att folk orkar skälla ut folk till höger och vänster på det här viset. Pucko.
Nej, en halvtimme timme till, sedan får jag gå hem och räkna matte hela kvällen. Matteprov i helgen, och hjälpars vad jag inte kommer hinna och orka. Blää. Men skam den som ger sig.
Tusen sånger skrivs i fjärran länder om ditt hjärta
Det kan vara det absolut vackraste någon någonsin har sagt till mig.
(fan, jag vet inte om jag orkar vara stark längre)
Power Meet & Vem är egentligen terrorist?
Har börjat jobba igen. Kändes inte så kul imorse, men det känns rätt bra nu. Har mycket praktiska saker att göra, och det är alltid lika skönt att få checka av något på listan. Få känna sig lite produktiv, liksom. Har det första matteprovet denna vecka, och gudarna vet hur det ska gå. Men det är väl bara att bita ihop och räkna på och hoppas på att något fastnar. Har i alla fall inget annat inplanerat på kvällarna. Gäller bara att man lyckas koncentrera sig också, i denna period av total inkompetens till att vara ensam har jag inte så väldigt höga förväntningar på den fronten...
Var i Festerås i helgen. Det var trevligt, jag, Sanna och Linda åkte och hälsade på Sofie och lunchade hos mormor. Mycket häftiga bilar hade intagit staden, tydligen är Power Meet bland de största eventen i norra Europa för bilintresserade. Och det märktes. Mycket medelålders norrmän i lädervästar och mycket burnande. En för mig ganska ny upplevelse. Intressant.
Fick för övrigt ett tips om det intressanta fenomenet med stenkastande ultra-ortodoxa judar i Jerusalem. Det har öppnats ett parkeringshus i Jerusalem som har öppet på lördagar, sabbaten. Ramaskri har utbrustit bland haremi i de ultra-ortodoxa kvarteren, och de har kastat stenar i prostest. För att blidka dem lite har man låtit flytta parkeringshuset längre bort, men detta har inte hjälpt särskilt mycket. Enligt DN ska de ha skanderat att "alla som inte helgar sabbaten måste dö".
Jag tror egentligen inte att någon tycker att det här är ett ok beteende. Men det som är intressant är att det inte uppmärksammas på alls samma sätt som om araber skulle kasta sten på poliser. Muslimer som beter sig på detta vis är självklart terrorister, medan the t-word inte används alls i samma utsträckning gällande judar. Det får mig att fundera på hur ordet "terrorist" egentligen definieras. Har det med religion och etnicitet att göra, eller är det verkligen bara baserat på politisk ideologi och aktivism? I vilket fall är ju ett sådant här beteende skamligt, och det skrämmer mig verkligen att människor tar sig friheten att anse sig ha ensamrätt till sanningen. Lyhördhet, anyone? Dialog? Fy. Samma sak gäller egentligen med bosättarrörelsen. Här har vi politisk, olaglig aktivism på hög nivå, och många gånger genomförs den med våld. Är det någon som hävdar att bosättarna är just terrorister? Inte var jag har hört. Det verkar som att man måste vara antingen muslim eller åtminstone arab för att hamna under den rubriken. Vad betyder det egentligen?
bearbetning, vol II
Är ledig idag. Fick inget uppdrag för första gången på över tre veckor, och just idag är det förstås molnigt. Men det gör inget. Är glad att jag är ledig idag, behövde få sova ut och behöver antagligen få ta det lite lugnt. Efter rånet har jag verkligen hållt mig sysselsatt och igår kväll brast det för första gången på riktigt. Jag hade liksom inte gråtit över det, över det faktum att någon tagit sig friheten att ta mina pengar, att dra kniv mot mig, att få mig att inte kunna lita fullt ut på männiksor längre, att få mig att känna mig otrygg, att få mig att ramla hela vägen ner igen i det mörka hål jag just börjat klättra upp ifrån. Det är fan inte rättvist. Ingen människa har rätt att göra såhär, och jag har insett hur skonad jag varit från sådana här upplevelser tidigare i mitt liv. Men nu kommer allt på samma gång och jag har inga verktyg för att hantera det. Jag är rädd att något mer ska hända, något stort eller litet som är jobbigt. Jag skulle inte klara av det, jag vet inte vad som skulle hända. Jag tror att jag skulle klappa ihop totalt. På riktigt. Det skrämmer mig verkligen.
Polisen ringde och väckte mig imorse. Hon undrade vilken bank bankomaten tillhörde och skulle kolla övervakningskamerorna hos dem. Hon undrade hur jag mådde, jag sa att jag inte fattat förrän nu vad som faktiskt hänt. Fick en broschyr från Brottsoffersmyndigheten med posten idag också. Polisen har verkligen varit över förväntan och visat intresse och engagemang. All cred till dem.
Pratade med en vän som blev pistolrånad i Ecuador. Hon hade också varit helt övertygad om att det inte ens var en riktig pistol. Det får mig att tro mer och mer på att det faktiskt var ett riktigt vapen och att det mänskliga psyket gör vad som helst för att skydda sig. Bra försvarsmekanism kanske, men kanske farlig när man börjar mucka med den beväpnade. Som jag gjorde. Aldrig igen.
Så jag börjar inse att det kanske inte gör nåt om mitt badrum behöver städas. Att jag kanske inte måste ha rent och fint hemma, att jag kanske kan vänta med att köpa filter till min fläkt, att jag inte måste göra allt som jag "borde". För jag har faktiskt blivit utsatt för en grovt kränkande handling och det har faktiskt påverkat mig. Allt annat borde få vara ganska oviktigt just nu. Det jag behöver nu är att umgås med människor som kan lyssna, samt bearbeta det här själv. Så idag tänker jag dricka saft, skriva, läsa och så småningom kommer Josse hit och äter middag och hjälper mig med matten (som förövrigt nu känns ännu svårare att lära sig).
Det är väl som de säger; en olycka kommer sällan ensam. Nu hoppas jag bara att det även är sant att what doesn't kill you only makes you stronger. Shit vad stark jag kommer bli. Inshallah.
Polisen ringde och väckte mig imorse. Hon undrade vilken bank bankomaten tillhörde och skulle kolla övervakningskamerorna hos dem. Hon undrade hur jag mådde, jag sa att jag inte fattat förrän nu vad som faktiskt hänt. Fick en broschyr från Brottsoffersmyndigheten med posten idag också. Polisen har verkligen varit över förväntan och visat intresse och engagemang. All cred till dem.
Pratade med en vän som blev pistolrånad i Ecuador. Hon hade också varit helt övertygad om att det inte ens var en riktig pistol. Det får mig att tro mer och mer på att det faktiskt var ett riktigt vapen och att det mänskliga psyket gör vad som helst för att skydda sig. Bra försvarsmekanism kanske, men kanske farlig när man börjar mucka med den beväpnade. Som jag gjorde. Aldrig igen.
Så jag börjar inse att det kanske inte gör nåt om mitt badrum behöver städas. Att jag kanske inte måste ha rent och fint hemma, att jag kanske kan vänta med att köpa filter till min fläkt, att jag inte måste göra allt som jag "borde". För jag har faktiskt blivit utsatt för en grovt kränkande handling och det har faktiskt påverkat mig. Allt annat borde få vara ganska oviktigt just nu. Det jag behöver nu är att umgås med människor som kan lyssna, samt bearbeta det här själv. Så idag tänker jag dricka saft, skriva, läsa och så småningom kommer Josse hit och äter middag och hjälper mig med matten (som förövrigt nu känns ännu svårare att lära sig).
Det är väl som de säger; en olycka kommer sällan ensam. Nu hoppas jag bara att det även är sant att what doesn't kill you only makes you stronger. Shit vad stark jag kommer bli. Inshallah.
