och ingen annan skulle förstå.

Det är nåt speciellt det här med att komma hem. Tillbaka till "verkligheten". En futtig vecka i ett annat land, en annan kultur, en annan vardag, ett annat fokus och en helt annan verklighet. Kanske en verkligare verklighet än den här; den här där det viktigaste är pretigefyllda betyg, snygga skor och det-ser-bra-ut-på-cv:t-hets. Allt det där känns väldigt absurt när människor samtidigt kämpar med sina liv som insats för sin frihet och sin chans till demokrati och att göra sin röst hörd för första gången på över 30 år. Det där som vi tar alldeles för mycket för givet.
.
Och när man kommer tillbaka från den verkligheten till ens egna lilla bubbla blir det lätt ganska tomt och oviktigt. Det är svårt att göra något åt, man kan berätta och förklara hur mycket som helst, men det ger ändå inte samma förståelse som att själv se folkmassorna, känna lukten av tårgas, höra en personlig berättelse om total övertygelse, om att nu är det dags, nu är det vår tur.
.
Och det är ju historia. Inte konstigt att det tog emot att läsa Förvaltningsrättens grunder när folk kämpar för mänskliga rättigheter några kvarter bort. Men det underliga är att det är så mycket enklare att läsa om skadestånd, likställighetsprinciper och principalansvar nu, när det istället för några kvarter är hundratals mil till Tahrirtorget. Det går så väldigt snabbt att börja tycka att tentaplugg och betyg är viktigt igen. Idag går flera miljoner människor till val för första gången och historien fortsätter att skrivas medan jag stänger in mig på Carolina Rediviva med Svensk Lag 2011. Allt är som vanligt, nästan.

Berlin dag 3.

När jag och Sofie var i Berlin i mars så var vi och åt brunch. Sedan dess har jag lovordat den berlinska brunchtraditionen, så vi var såklart tvungna att köra en repris. Så trots att vi inte var i säng före fyra så pallrade vi oss upp vid elva och åkte 40 minuter till brunchgatan. Och det var ju helt klart värt det.
Jag var väldigt nöjd. Dock lite besviken över det faktum att man blir mätt. Trist grej ju.
Passade på att vila och njuta lite av solen mellan varven. För brunchbuffé kräver tålamod, gott om tid samt löst sittande kläder.
Tillslut gav vi upp pga food baby deluxe. Vi begav oss till Mauer Park för att jäsa lite och låta matsmältningen komma igång.
I parken var det marknad eftersom att det var söndag!
Efter att vi vilat tillräckligt i gräset så gick jag och Linda ner och tittade lite på marknaden. Ett varsitt halsband senare (mitt var med en sax och en symaskin i, det tyckte jag var fint och passande) så begav vi oss tillsammans med Fabian och André till Nordbanhof för att titta lite på den gamla muren.
Där står en del av den nämligen kvar på samma plats som när den skiljde öst från väst.
En mur är ju alltid en ganska tragisk historia.
East side.
På't ungefär sådär såg det väl ut en gång i tiden. Hmpf. Och inte så fasligt länge sedan heller för den delen.
En modell
Sedan blev det lite mer parkhäng, slumrande, läsande och sånt där i närheten innan vi tog oss tillbaka till lägenheten. Kvällen blev lugn med pizza och film, både The Hurt Locker och Lost in Translation avverkades. En oerhört chillad dag, mest bara fylld av ätande och vilande. Helt bra.

Berlin dag 2.

Efter att ha fått sova många timmar var vi människor igen, och då våra värdar behövde skriva klart lite sista-minuten-inlämningsuppgifter till skolan så spatserade Linda och jag ut på stan för att se oss om lite.
Då Fabians lägenhet ligger nära Zoologischer Garten så bestämde vi oss för att helt enkelt spendera dagen med att gå på zoo och titta på djur och dricka kaffe och äta glass och sånt där. Så så blev det!
Det fanns en väldig massa djur på det där zoot. Sälarna gosade och var söta.
Jag tyckte lite synd om isbjörnarna i värmen, även om det var svalare nu än tidigare.
Akta, lejonen kan urinera på dig. Typ.
Fast det kändes inte riktigt som att det var så farligt. Han såg rätt trött ut. (Eller bara fasligt uttråkad? Tänk att behöva bo i ett sånt där rum! Hu vad trist.)
Panda!
Den här apan var typ det enda djuret (förutom kanske sälarna) som faktiskt såg ut att kunna underhålla sig rätt bra. Roligt! Annars var det lite sorligt med alla djur på små små ytor. Men men.
När vi kände oss nöjda med djurtittandet så spatserade vi hemåt igen för matlagning och senare utgång.
Vi gick till Haus auf Tacheles. Grymmaste stället! Ockuperat konstnärshus med allt möjligt som händer.
Vi satt ute på innergården, och inne spelade folk pingis och i ett annat rum dansades det till spansk musik.
Det var verkligen allt möjligt folk där.
En mycket genomtänkt outfit.
Sedan tog jag inte så mycket fler kort den kvällen, men vi tittade på konstutställningar i huset, dansade till electro (vilket ju är obligatoriskt när man är i tyskland), dansade till en massa annan, lite roligare musik, drack öl, hängde i trädgården, tittade på smycken och hade väldigt väldigt roligt. Mycket bra kväll!

Berlin dag 1

Som ni nog har märkt har jag haft bättre saker för mig än att blogga de senaste dagarna. Men jag tänkte att vi tar igen det nu. Slänger upp ett inlägg per dag om hur vi hade det i Berlin!   
Efter att ha varit uppe sedan klockan tre och redan ätit en liten frukost på Skavsta flygplats ankom vi äntligen till Berlin. Medan vi väntade på att bli uppmötta av Fabian så bestämde vi oss för att äta frukost nr två, den storslagna varianten, på ett café i närheten.
Linda och jag tyckte att det hela var en mycket bra idé.
När vi ätit och hängt och slumrat lite i ett par timmar blev vi sedan upphämtade av Fabian, och så bar det av till hans lägenhet i Charlottenburg där vi powernapade och därpå gjorde oss i ordning för kvällens aktiviteter!
Vi tog tåget ut till Potsdam där det var sommarfest som avslutning för terminen på universitetsområdet. Det var livemusik, fånigt billig mat och öl och god stämning minsann.
André och Fabian hade gjorts t-shirts kvällen till ära.
Vi var glada över semestern och firade med 20-kronorsöl.
Jag hade min nygamla fina klänning som jag köpt för 40 riksdaler på Rigahjälpen i Bergsjö på mig. Men det syns ju tyvärr inte så bra på bilden. Dock syns det på ett ungefär hur glad jag är.
Sedan blev det lite tysk hiphop. Jag tyckte att det var rätt bra, men tydligen var det för att jag inte förstod texten. Men bra gung var det ju i vilket fall!
Bra gung var det också i hoppborgen! Livsfarligt och barnsligt kul.
Det blev mörkt och då fick bladen fina färger.
Efter att vi hoppat klart i hoppborgen svalkade vi oss med kanske jordens starkaste drink för 3 euro. I guess we're not in Sweden anymore.

När det hade regnat en stund så kände vi oss ganska nöjda med utomhuskalas, så vi bestämde oss för att ta tåget tillbaka till Berlin. Där blev vi hungriga och gick och åt. Sedan blev vi trötta. Inte så konstigt kanske, då vi varit uppe sedan tre på morgonen (dock med några powernaps då och då, men ändå). Så därefter blev det hemfärd till bäddsoffan! En mycket fin första dag i Berlin och Potsdam.

Det franska äventyret!


När vi var på väg hem från Cádiz mellanlandade vi i Paris och hade 6 timmar till övers. Så vi bestämde oss för att dra på äventyr! Förvirrade och lite stressade satte vi oss på ett tåg som vi inte riktigt visste vart det skulle bära av.


Här hamnade vi visst. Tågets slutstation och vi klev ur genom denna modesta byggnad vid Gare du Nord. Vi bestämde oss för att vandra runt lite, men inte alltför långt.


Vi gav oss något förvirrade iväg från tågstationen för att hitta något att titta på eller så.
Vi hittade en kyrka! Kyrkoarkitekturnörden inom mig blev lycklig.



Sedan slog vi oss ner på en uteservering och åt lunch. Vi skrev vykort där vi berättade att vi varit i Paris utan att se en endaste sak som vykorten avbildade. Sedan åkte vi, fortfarande något spattiga, tillbaka till flygplatsen och vidare hem till Sverige.

Sightseeing i Cádiz (sista dagen).


Sista dagen i Cádiz ägnade vi åt att promenera och fota och göra lite sightseeing.


Vi tyckte att det var väldigt roligt att det stod ett gäng indianer utanför katedralen och spelade Abba på panflöjt.

Vi hittade den ultimata ellösningen.

Och posade lite.


Äta non-stop-bil.


Katt och katedral. (höh)

På inspelningplatsen för Cuba-scenerna ur Die Another Day var vi ju tvugna att leka lite Bondbrudar. Bara för att, liksom.

Därefter promenerade vi hemåt, shoppade de sista sakerna, packade ihop våra väskor, bredde matsäcksmackor, städade ur rummet och kramades hejdå med nya och gamla vänner. Sedan begav vi oss mot busstationen och färdades tillbaka till Málaga, där det blev glass och tidig sömn. Hejdå Cádiz! Trevligt att råkas.

Ännu lite mer sakna-värmen-bilder.



Vi hängde på stranden ännu en dag. Hoppade och underhöll oss, hade badpremiär och brände ihjäl oss lite varstans. För mig var det värst på fötterna, men det hade jag inte nog lagt märke till än. Om så var fallet hade jag nog inte sett riktigt lika glad ut på bilden ovan. När vi fått nog drog vi oss in mot staden igen.


Promenerade hemåt, duschade och bytte om inför kvällens middag som ägde rum på en liten fisk-och skaldjursrestaurang.

Den var i princip ett hål i väggen, såg väldigt anspråkslös ut, men mumma! Sjukt bra mat.




Cádiz, del III


På långfredagen drog vi till standen. Där hängde vi och solade den del av dagen som var kvar. Varmt och skönt var det, särskilt när man tänkte på hur vädret varit i Sverige när vi åkte.


Efter att ha latat och halvbränt oss tillräckligt drack vi kaffe och sedan åkte vi tillbaka hem, duschade och gjorde oss iordning för...

Tapas! Sjukt goda rätter ställdes på löpande band framför våra ögon, och vi åt och njöt och betalade nästan ingenting.


Mätta och glada bar det av hemåt för byte till mer dansvänliga skor, och sedan gav vi oss ut i natten igen. Där fick kameran stanna hemma. Vi dansade på Nahu, jag fick en Nancy-låt dedikerad till mig och slutligen hamnade vi på ett ställe som enbart spelade spansk punk. Inte så värst dansvänligt, så redan vid 05.30-tiden började vi så sakteliga ta oss hemåt igen. Bra kväll ändå, trots den spanska punken.

RSS 2.0