Hejdå, 2009!
Årets sista dag är här. 2009 har varit ett ganska så lärorikt och utvecklande år ändå om man tänker på det. Jag kom på vilken utbildning jag vill gå, jag läste upp Matte C för att få den nödvändiga behörigheten, jag började måla så smått igen. Jag blev knivrånad, jag lärde mig mycket om hur jag fungerar i vissa sammanhang och jag har velat mycket, i ordets bägge bemärkelser. Det har varit ett fint år, ett lärorikt år men tidvis också ett ganska jobbigt och tungt år. Det känns bra att få börja på ett nytt nu.
Jag sitter just och äter köttbullar till lunch för att strax börja stöka undan lite här hemma innan Hanna kommer hit. Sedan blir det att göra iordning knytissalladen jag fått ansvaret för inför kvällen, duscha och börja fjollerierna på allvar. Jag har visserligen redan börjat fjolla mig lite, var över till Karin förut och hon fixade de två naglar som jag lyckats slå av, och hjälpte mig att måla dem så de ska matcha min klänning. Ikväll ska jag till Marie och jag kommer att vara galet fabulös!
På JPs begäran visas här de julpyntade naglarna.
Samt även på den nyårspyntade versionen.
Jag önskar er alla ett gott slut, en riktigt fin kväll och ett fantastiskt nytt 2010!
Ta hand om er nu. Puss.
Jag sitter just och äter köttbullar till lunch för att strax börja stöka undan lite här hemma innan Hanna kommer hit. Sedan blir det att göra iordning knytissalladen jag fått ansvaret för inför kvällen, duscha och börja fjollerierna på allvar. Jag har visserligen redan börjat fjolla mig lite, var över till Karin förut och hon fixade de två naglar som jag lyckats slå av, och hjälpte mig att måla dem så de ska matcha min klänning. Ikväll ska jag till Marie och jag kommer att vara galet fabulös!
På JPs begäran visas här de julpyntade naglarna.
Samt även på den nyårspyntade versionen.
Jag önskar er alla ett gott slut, en riktigt fin kväll och ett fantastiskt nytt 2010!
Ta hand om er nu. Puss.
Mammas födelsedag.
Den här mamman fyllde år idag. Jag åkte dit och vi gjorde tacos.
Det var mumma.
Mammas kompis Ullis var också där med denna lilla lurv. McGee heter hon, efter Janis-låten. Nussesöt julklappsvalp på 12 veckor. Men ser hon inte lite skelögd ut..?
Någon tyckte att hon såg ut lite som en iller?
Gos.
På vägen hem fotade jag skosnöret och granen. Men i tunnelbanemedhinnandes hast fick jag inte riktigt till ett bra ISO-värde. Jag tror i alla fall att det är problemet... Men vi kan leka att suddet är effektfullt. Äh, skam den som ger sig.
Ett grattis till mor min såhär årets näst sista dag!
Ja ä int bitter.
Haha.
Helgar ändamålet medlen? Tankar om provocerande konst.
Sitter på ännu ett öde kontor och fördriver tiden med att läsa om det gångna årtiondets konstskandaler på DN. Det är ju en evig debatt det här med var man får göra i konstens namn och inte. Idag har vi ju ett annat synsätt på konst än förr i världen, då konst mest skulle vara vackert att titta på. Idag är som bekant en viktig del att väcka tankar, känslor, något slags reaktion. Då är det väldigt lätt att börja provocera. Mer och mer. Tänja på gränserna och flera gånger gå över gränsen till vad som ens är lagligt.
Jag är övertygad om att konst är viktigt. Jag tror att vi behöver ett annat uttryckssätt, ett ordlöst sådant som på något sätt talar direkt till, från och om själen. Utan att hjärnan måste vara med så himla mycket hela tiden. Jag tror också att konsten och konstnärer spelar en viktig roll i att ifrågasätta samhällets konstruktioner. Få folk att reagera på hur saker man vant sig vid faktiskt ser ut och fungerar. Se saker från en annan synvinkel, vidga sina vyer lite. Och då tror jag att provokation är nödvändig ibland.
Men man får inte glömma att man som konstnär, liksom vilken människa som helst, har ett ansvar. Många har ju kritiserat Anna Odell för att hennes verk "Rekonstruktion" kostade en väldig passa pengar och resurser som hade kunnat satsas på människor som faktiskt behövde det. Istället bekostade dessa pengar ett konstverk, vars syfte visserligen var att ifrågasätta just hur resurserna används. Det blir lite av ett Moment 22. Kanske måste man gå över gränser för att verkligen kunna få fram sin poäng, men då måste man även vara beredd att ta konsekvenserna. Bara för att du är konstnär betyder inte det att du står över lagen. Bryter du den så bryter du den. Målen helgar inte alltid medlen.
Fast det är ju lite av en balansgång det där med om målen helgar medlen. I vissa fall tycker jag att de gör det. Ta civil olydnad till exempel. Då utför du en (olaglig) handling för att göra någon typ av skillnad. Det kan vara när palestinier river delar av muren under minnesdagen för Berlinmurens fall. Det kan vara att ställa sig framför en bulldozer för att hindra ett hus från att rivas. Enligt mig är detta valida handlingar för att göra världen till en lite, lite bättre plats. Men det svåra i det här är ju att det är en högst personlig åsikt vad som är att förändra världen till det bättre och vad som är ett rimligt pris för att göra det. Och där är vi i princip tillbaka på ruta ett igen.
För det som konstnärerna gör när de spelar psyksjuka, köper sex eller sprejar sönder tunnelbanevagnar är ju just det. De utför en handling som på något sätt ska belysa ett problem i samhället. På sitt eget vis, visst, och alla kanske inte ser och förstår hur de menar, men på vilket sätt ska man annars göra det egentligen? Man gör väl alltid saker på sitt eget sätt? Så vart går gränsen? Vad får man göra i konstens/politikens/religionens/den egna övertygelsens namn? Finns det över huvud taget någon gräns? Är det upp till var och en eller finns det ett kollektivt ansvar att utmärka den gränsen?
Jag är övertygad om att konst är viktigt. Jag tror att vi behöver ett annat uttryckssätt, ett ordlöst sådant som på något sätt talar direkt till, från och om själen. Utan att hjärnan måste vara med så himla mycket hela tiden. Jag tror också att konsten och konstnärer spelar en viktig roll i att ifrågasätta samhällets konstruktioner. Få folk att reagera på hur saker man vant sig vid faktiskt ser ut och fungerar. Se saker från en annan synvinkel, vidga sina vyer lite. Och då tror jag att provokation är nödvändig ibland.
Men man får inte glömma att man som konstnär, liksom vilken människa som helst, har ett ansvar. Många har ju kritiserat Anna Odell för att hennes verk "Rekonstruktion" kostade en väldig passa pengar och resurser som hade kunnat satsas på människor som faktiskt behövde det. Istället bekostade dessa pengar ett konstverk, vars syfte visserligen var att ifrågasätta just hur resurserna används. Det blir lite av ett Moment 22. Kanske måste man gå över gränser för att verkligen kunna få fram sin poäng, men då måste man även vara beredd att ta konsekvenserna. Bara för att du är konstnär betyder inte det att du står över lagen. Bryter du den så bryter du den. Målen helgar inte alltid medlen.
Fast det är ju lite av en balansgång det där med om målen helgar medlen. I vissa fall tycker jag att de gör det. Ta civil olydnad till exempel. Då utför du en (olaglig) handling för att göra någon typ av skillnad. Det kan vara när palestinier river delar av muren under minnesdagen för Berlinmurens fall. Det kan vara att ställa sig framför en bulldozer för att hindra ett hus från att rivas. Enligt mig är detta valida handlingar för att göra världen till en lite, lite bättre plats. Men det svåra i det här är ju att det är en högst personlig åsikt vad som är att förändra världen till det bättre och vad som är ett rimligt pris för att göra det. Och där är vi i princip tillbaka på ruta ett igen.
För det som konstnärerna gör när de spelar psyksjuka, köper sex eller sprejar sönder tunnelbanevagnar är ju just det. De utför en handling som på något sätt ska belysa ett problem i samhället. På sitt eget vis, visst, och alla kanske inte ser och förstår hur de menar, men på vilket sätt ska man annars göra det egentligen? Man gör väl alltid saker på sitt eget sätt? Så vart går gränsen? Vad får man göra i konstens/politikens/religionens/den egna övertygelsens namn? Finns det över huvud taget någon gräns? Är det upp till var och en eller finns det ett kollektivt ansvar att utmärka den gränsen?
Måndagsmiddag.
Igår åt jag en såhär fabulös middag för mig själv. Pasta med mozarella, körsbärstomater, ruccola och parmesan och så ett glas rosé på det. Dessutom passade jag på att testa nya kameran lite. Tadaa! Detta är alltså inte en helt bildfri blogg längre! Hurra!
Dagens blogg.
Jag har snubblat över en vettig blogg. En blogg som skriver om intressanta fenomen och vardagliga händelser blandat med insiktsfulla betraktelser kring politik och nyheter. Hurra! Den heter My dad read Kierkegaard. Läs gärna.
För övrigt ser jag mycket fram emot nyårsafton. Och ikväll ska jag spinna för första gången på typ tre veckor tror jag. Jissanimej, det kommer nog bli tungt. Men bra.
Tillbaka till gruvan.
Då var det dags att jobba igen. Blev ju ledig hela förra veckan så trots att jag inte tog nåt julledigt så fick jag ju det ändå. Fin vecka, träffade en massa vänner som kom till stan för julfirande, var hemma med familjen, träffade släkten, gjorde stan och chillade. Hade det väldigt gött helt enkelt. Men nu är det alltså på't igen, tillbaka till gruvan. Inte för att det är så mycket jobb på jobbet, men ändå...
Det är stendött. Alla är ju lediga och på arbetsplatsen där det brukar vara kanske 300 besök om dagen är det idag sju. Sju. Mesigt! Men man slipper i alla fall sitta själv. Alltid något. Och teologen hade tydligen blivit glad över att jag skulle komma hit idag. Intressanta diskussioner är ju alltid, ja, intressant.
Sedan har jag försökt börja lära mig min nya kamera lite mer. Basfunktionerna funkar ju förstås hur bra som helst och porträtt och ljus och sånt blir jättebra. Måste nog köpa ett större minneskort bara. Och sedan gäller det ju att lära sig lite mer om ISO-värden och sånt. Får helt enkelt leka på. Så snart så behöver nog inte detta vara en bildfri blogg längre! Lhamdulilla!
Det är stendött. Alla är ju lediga och på arbetsplatsen där det brukar vara kanske 300 besök om dagen är det idag sju. Sju. Mesigt! Men man slipper i alla fall sitta själv. Alltid något. Och teologen hade tydligen blivit glad över att jag skulle komma hit idag. Intressanta diskussioner är ju alltid, ja, intressant.
Sedan har jag försökt börja lära mig min nya kamera lite mer. Basfunktionerna funkar ju förstås hur bra som helst och porträtt och ljus och sånt blir jättebra. Måste nog köpa ett större minneskort bara. Och sedan gäller det ju att lära sig lite mer om ISO-värden och sånt. Får helt enkelt leka på. Så snart så behöver nog inte detta vara en bildfri blogg längre! Lhamdulilla!
Mellandagsreafyndande (modebloggsvarning)
Det var faktiskt lite vemodigt att lämna hemmet för att åka hem till en tom lägenhet ikväll. Men nu när jag kånkat hem mina grejer inklusive fyra par skor så känns det rätt gött ändå faktiskt. En tom lägenhet, bara jag. Lugnt och skönt efter en bra men folkrik julhelg.
Jag gick igår upp klockan 06.30 för att tvinga pappa att stjutsa mig till Elgiganten för att köpa kameror. Ja, i plural. Det var kö utanför butiken och käcka grabbar bjöd på blåbärssoppa och godis. Vilken folkfest (och galenskap)! Men jag fick faktiskt tag i min fina Canon 1000D som jag spanat på ett tag nu och som var nedsatt till 3999! Taget. Resten av dagen bjöd även den på galen mellandagsreashopping. En 7 timmar lång räd med Sofie, Sanna, Malin och Linda. Jag är rätt stolt att vi pallade måste jag säga. 500 kronor fattigare och två klänningar, två nagellack, en t-shirt och ett par Björn Borg-trosor rikare åkte vi alltså till mamma för att fira jul och hennes födelsedag.
Kameror i plural var det ja. Den ena skulle ovan nämnda moder få i födelsedagspresent av mig och syrran, och gissa vår besvikelse när vi hon glatt visar upp julklappskameran hon fått av mormor! Snopet värre. Tur med bytesrätt, så fick hon en telefon istället, en som man både kan ringa från och svara i, vilket inte går i hennes nuvarande. Hon blev så glad, så glad.
Förutom att byta kameran mot telefon käkade vi lunch på Texas Burger Co. och gjorde skofynd. Jag har hittat en butik som säljer snygga och billiga skor i min storlek! Waaah! Så jag tog igen för alla dessa år jag inte har kunnat köpa skor och köpte fyra par. För sammanlagt 330 kr. Känns helt okej.
(Oj, vilket modebloggsinlägg det här blev. Ursäkta.)
Jag lyssnar på dagens låt och nu tänker jag titta på ett avsnitt av Greys Anatomy och sedan lägga mig på spikmattan innan jag somnar. Hoppas på brist på jobb imorgon så jag kan gå och handla och sånt. Och så längtar jag tills nyårafton då jag i min nya fina klänning och nya fina skor ska dricka champagne med gamla fina vänner natten igenom.
Jag gick igår upp klockan 06.30 för att tvinga pappa att stjutsa mig till Elgiganten för att köpa kameror. Ja, i plural. Det var kö utanför butiken och käcka grabbar bjöd på blåbärssoppa och godis. Vilken folkfest (och galenskap)! Men jag fick faktiskt tag i min fina Canon 1000D som jag spanat på ett tag nu och som var nedsatt till 3999! Taget. Resten av dagen bjöd även den på galen mellandagsreashopping. En 7 timmar lång räd med Sofie, Sanna, Malin och Linda. Jag är rätt stolt att vi pallade måste jag säga. 500 kronor fattigare och två klänningar, två nagellack, en t-shirt och ett par Björn Borg-trosor rikare åkte vi alltså till mamma för att fira jul och hennes födelsedag.
Kameror i plural var det ja. Den ena skulle ovan nämnda moder få i födelsedagspresent av mig och syrran, och gissa vår besvikelse när vi hon glatt visar upp julklappskameran hon fått av mormor! Snopet värre. Tur med bytesrätt, så fick hon en telefon istället, en som man både kan ringa från och svara i, vilket inte går i hennes nuvarande. Hon blev så glad, så glad.
Förutom att byta kameran mot telefon käkade vi lunch på Texas Burger Co. och gjorde skofynd. Jag har hittat en butik som säljer snygga och billiga skor i min storlek! Waaah! Så jag tog igen för alla dessa år jag inte har kunnat köpa skor och köpte fyra par. För sammanlagt 330 kr. Känns helt okej.
(Oj, vilket modebloggsinlägg det här blev. Ursäkta.)
Jag lyssnar på dagens låt och nu tänker jag titta på ett avsnitt av Greys Anatomy och sedan lägga mig på spikmattan innan jag somnar. Hoppas på brist på jobb imorgon så jag kan gå och handla och sånt. Och så längtar jag tills nyårafton då jag i min nya fina klänning och nya fina skor ska dricka champagne med gamla fina vänner natten igenom.
En julafton senare
Jag har fått en symaskin och hemskt mycket godis! Och en spikmatta fick jag också. Och en eyeliner, en liten kokbok, en kavel och en Monthy Python-dvd. Alice var helt lyrisk och hoppade jämfota av upphetsning över alla julklappar. Vi åkte till Anders och Agneta och såg på Kalle och åt mat och godis och pratade med släkten och såg på Karl-Bertil (som jag nog alltid kommer att vara lite kär i) och gick tomtespåret ute i snön med facklor och tomtebloss. En helt enkelt väldigt fin julafton blev det.
Hoppas att er blev lika bra, minst.
Nu ska vi dricka kaffe och se på Alice nya film.
Hoppas att er blev lika bra, minst.
Nu ska vi dricka kaffe och se på Alice nya film.
God Jul
Julfinkläderna är packade, knäcken kokad, Zeurnets-backen beredd och julklapparna lagda i en väl vald ICA-kasse och nu väntar jag bara på att min kära far ska komma och hämta mig och alla grejer så åker vi och hämtar Malin på Centralen. Sedan åker vi hem för att fira jul. Jag hoppas att ni alla får en precis sådan jul ni önskar er, och att ni inte blir alldeles förblindade av alla klappar och sånt. Glöm inte att ta hand om er och varandra nu, det är ju faktiskt det som julen handlar om. Det och att Jesusbarnet föddes.
Puss på er.
Puss på er.
Dan före dan
De ringde från jobbet imorse och frågade om de hade glömt att ge mig dagens uppdrag. Det hade de. Så med tanke på snön och hur lång tid det skulle ta för mig att ta mig dit ringde de en annan, och jag blev således ledig idag! Vilken julledighet jag fick utan att ta ledigt, jag gillar't. Har inte jobbat sedan i fredags.
Igår lekte jag med Sanna. Vi tog en långpromenad med hundarna i snön och jag köpte vantar. Sedan hängde vi, promenerade till mig och hyrde Harry Potter och köpte sushi. Finfint! Bra kombo.
Jag är alldeles trött i armarna efter att ha burit en back med Zeurnerts julmust från Ica till mig, då pappa tydligen flängt runt på X antal butiker där det varit slut. Men hos mig fanns det, och jag tog mitt ansvar. Sedan orkade jag knappt lyfta mitt vattenglas. Mes! Dags för lite arm-styrketräning också kanske, inte bara ben, mage och rygg? Jo.
Men nu har jag kokat knäck och fudge och köpt min julmust och slagit in mina julklappar. Ska packa grejerna jag ska ha med mig hem till familjen ikväll också, sedan kommer pappa och hämtar mig också åker vi och plockar upp syrran på centralen. :) Åh! Jul! Det känns konstigt att det är julafton imorgon, men när vi klär granen och dricker glögg ikväll så känns det nog närmare. Men mitt i allt som jag ser fram emot så blir jag ju påmind om allt det där som inte blev som det var tänkt. Och det är lite tungt, förstås.
Igår lekte jag med Sanna. Vi tog en långpromenad med hundarna i snön och jag köpte vantar. Sedan hängde vi, promenerade till mig och hyrde Harry Potter och köpte sushi. Finfint! Bra kombo.
Jag är alldeles trött i armarna efter att ha burit en back med Zeurnerts julmust från Ica till mig, då pappa tydligen flängt runt på X antal butiker där det varit slut. Men hos mig fanns det, och jag tog mitt ansvar. Sedan orkade jag knappt lyfta mitt vattenglas. Mes! Dags för lite arm-styrketräning också kanske, inte bara ben, mage och rygg? Jo.
Men nu har jag kokat knäck och fudge och köpt min julmust och slagit in mina julklappar. Ska packa grejerna jag ska ha med mig hem till familjen ikväll också, sedan kommer pappa och hämtar mig också åker vi och plockar upp syrran på centralen. :) Åh! Jul! Det känns konstigt att det är julafton imorgon, men när vi klär granen och dricker glögg ikväll så känns det nog närmare. Men mitt i allt som jag ser fram emot så blir jag ju påmind om allt det där som inte blev som det var tänkt. Och det är lite tungt, förstås.
En solig ledig snöig dag!
Jag kan skriva med mina naglar! Helt sjukt ju (fast det går lite sämre än vanligt... ). Idag är det 13 minus och massa snö och sol mellan trädtopparna, de har inte ringt från jobbet och jag har just druckit kaffe och ätit rostat bröd. Och imorgon är det löning och i övermorgon är det julafton. :) Good times!
Min plan för dagen är att slå in två paket och få tag i Sanna och se om hon vill ut och åka pulka med mig i det vackra vintervädret! Sedan vore det kanske gött med ett pass aerobics ikväll, nu när jag inte har ont i armen längre och kan vifta med den hej vilt. Sista passet innan jul.
Igår var jag först och hälsade på hos Sofie. Det var fint, har inte setts på mycket länge. På kvällen var sedan jag och farmor och farbror Micke barnvakt åt Alice och Amalia när pappa och Catarina var på Carolas julkonsert. Det gick finfint, Alice är sötast i världen och Amalia svepte vällingen vid halv sju och somnade som en stock. Lätt gjort med andra ord. Sedan satt jag och farmor och pratade om de stora tingen i livet, hon berättade om när hon och farfar träffades och när hon jobbade på laboratorium som kemist. Det var en mycket fin kväll, trots huvudvärk och trötthet (men jag fick ju en powernap när jag la Alice och somnade bredvid).
Men Sanna, svara då! Jag vill ju ut och åka pulka innan solen går neeer!
Ps. Igår vände det, nu blir det ljusare för var dag igen! Victory! Ds.
Min plan för dagen är att slå in två paket och få tag i Sanna och se om hon vill ut och åka pulka med mig i det vackra vintervädret! Sedan vore det kanske gött med ett pass aerobics ikväll, nu när jag inte har ont i armen längre och kan vifta med den hej vilt. Sista passet innan jul.
Igår var jag först och hälsade på hos Sofie. Det var fint, har inte setts på mycket länge. På kvällen var sedan jag och farmor och farbror Micke barnvakt åt Alice och Amalia när pappa och Catarina var på Carolas julkonsert. Det gick finfint, Alice är sötast i världen och Amalia svepte vällingen vid halv sju och somnade som en stock. Lätt gjort med andra ord. Sedan satt jag och farmor och pratade om de stora tingen i livet, hon berättade om när hon och farfar träffades och när hon jobbade på laboratorium som kemist. Det var en mycket fin kväll, trots huvudvärk och trötthet (men jag fick ju en powernap när jag la Alice och somnade bredvid).
Men Sanna, svara då! Jag vill ju ut och åka pulka innan solen går neeer!
Ps. Igår vände det, nu blir det ljusare för var dag igen! Victory! Ds.
Byteshandel.
Det slutar liksom aldrig snöa! Helt galet, men bra såhär några dagar före jul. Det blir nog en riktigt vit jul i år trots allt. Jag har precis bakat ingefärskakor som jag ska ta med mig som utbyte till Karin. Hon ska fixa mina naglar. Jag har aldrig gjort det förut, geléförlängning skall göras. Sedan ska hon måla dem i rött och guld lagom till jul. Roligt! Hoppas bara att det inte ser för vulgärt ut. Hmm. Äsch, det är ju bara att ta bort om det inte blir bra.
Igår hade jag och JP pysseldag. Jag gjorde smycken av kork, decoupagepapper och silvertråd, samt ett hårspänne med en massa krimskrams på. Blev riktigt nöjd. JPs limpistol är en riktigt bra tillgång. Om jag hade köpt den där omtalade kameran nu så hade ni fått se hur fint det blev, men tillsvidare får ni hålla tillgodo med en bildfri blogg. Tyvärr.
Idag lyssnar jag på gamla No Doubt och tycker att allt de skrev på den tiden är så himla bra. Return of Saturn, bra grejer.
Igår hade jag och JP pysseldag. Jag gjorde smycken av kork, decoupagepapper och silvertråd, samt ett hårspänne med en massa krimskrams på. Blev riktigt nöjd. JPs limpistol är en riktigt bra tillgång. Om jag hade köpt den där omtalade kameran nu så hade ni fått se hur fint det blev, men tillsvidare får ni hålla tillgodo med en bildfri blogg. Tyvärr.
Idag lyssnar jag på gamla No Doubt och tycker att allt de skrev på den tiden är så himla bra. Return of Saturn, bra grejer.
En inte alls särkilt vaccinsjuk fredag.
Det är fredag idag. Det är bra. Jag har ont i armen men annars så känner jag mig helt okej, inte särskilt vaccinsjuk alls. Lite ont i nacken och i huvudet, men det är nog mestadels för att jag spänner mig då armen är helt handikappad. Men en Ibumetin senare är jag fit for storbandsjazzjulbattle! Eller snarare, först jobba en timme till, sedan åka till Josse för middag och sedan vidare till Immanuelkyrkan för ovan nämnda spännande arrangemang. Ska bli intressant att se och framförallt höra.
Sedan blir jag rent ut sagt jävligt förbannad när folk blir utsatta för grejer de verkligen inte har gjort sig förtjänt av och som verkar vara rena rama bedrägerierna. På väldigt mycket pengar, dessutom. Fuck you. Vi får verkligen hålla alla tummar och tår för att det här inte ska vara riktigt lika illa som det just nu verkar... Som att det inte räckte som det var, liksom. Baah.
Sedan blir jag rent ut sagt jävligt förbannad när folk blir utsatta för grejer de verkligen inte har gjort sig förtjänt av och som verkar vara rena rama bedrägerierna. På väldigt mycket pengar, dessutom. Fuck you. Vi får verkligen hålla alla tummar och tår för att det här inte ska vara riktigt lika illa som det just nu verkar... Som att det inte räckte som det var, liksom. Baah.
Nyvaccinerad mot svinis
Nu är jag hemma. När jag skulle in till stan idag var tågen en timme försenade, men jag hann med allt som skulle göras och hem kom jag till och med. Nyvaccinerad och dan. Har ont i armen och försöker att inte röra den för mycket, men annars mår jag nog bra. Kände mig lite yr direkt efteråt, men det var nog bara nervositeten tror jag. Det släppte ganska snart. Men jag känner mig rätt handikappad i armen faktiskt.
Saker idag var jobbigare än jag räknat med, tror jag. Trots att jag står fast i mitt beslut så är det helt enkelt skit att behöva göra sånt här. Det är asa-dödsajobbigt att behöva se vilka konsekvenser det får. Bajs, bajs, bajs är det. But a woman's gotta do what a woman's gotta do, liksom. Och det kommer jag inte ifrån.
Jag borde laga nåt att äta. Är inte sugen på nåt och har typ inget hemma, så jag känner mig måttligt inspirerad. Gröt? Kanske det. Och te. Och Glee. Ja. Det blir kanske bra.
Saker idag var jobbigare än jag räknat med, tror jag. Trots att jag står fast i mitt beslut så är det helt enkelt skit att behöva göra sånt här. Det är asa-dödsajobbigt att behöva se vilka konsekvenser det får. Bajs, bajs, bajs är det. But a woman's gotta do what a woman's gotta do, liksom. Och det kommer jag inte ifrån.
Jag borde laga nåt att äta. Är inte sugen på nåt och har typ inget hemma, så jag känner mig måttligt inspirerad. Gröt? Kanske det. Och te. Och Glee. Ja. Det blir kanske bra.
Ett snöigt Stockholm och nalkandes vaccinsjuka.
Det har verkligen monstersnöat i snart två dygn nu. I princip utan uppehåll. Folk skottar men det hjälper ju nästan inte, bara snöar igen igen. Jag tycker att snön är hemskt fin när man sitter inne i värmen och tittar ut på den, men när man måste ta sig från punkt A till punkt B är den mindre vacker. Så just nu kan jag ju tycka att den palestinska synen på snö, att få fort det finns risk att den ska falla så stängs allt, affärer, skolor, arbetsplatser, är ganska bra. Eller, om det snöar såhär tycker jag att det är en rätt bra idé... Nog för att jag inte fått nåt uppdrag idag ändå, men. Nyss kom jag hem från att, i min fantastiskt fula men fantastiskt varma och sköna dunkappa, kämpat mig genom snön hem till Moa för att låna första och andra säsongen av Greys Anatomy. Så nu är jag väl förberedd inför att eventuellt bli vaccinsjuk imorgon då'rå.
Lite nervig är jag inför sprutan. Jag har inte nålskräck, men jag tycker ju inte heller att det är så kul direkt. Men det är ju ett stick gjort på ett kick, och så slipper jag ligga i svinsjuka på julafton, vilket definitivt lär hända annars. Jag hoppas bara att jag slipper få feber, för jag blir totalt däckad bara jag får någon grad. Helt handikappad med andra ord. Så låt oss hålla tummarna.
Snart ska jag väl ta och laga lite lunch. Sedan bär det av för att få viktiga och lite jobbiga saker avklarade. Också lite nervigt, men det ska nog gå bra, hoppas vi. Kännas bra. Och bli bra.
Lite nervig är jag inför sprutan. Jag har inte nålskräck, men jag tycker ju inte heller att det är så kul direkt. Men det är ju ett stick gjort på ett kick, och så slipper jag ligga i svinsjuka på julafton, vilket definitivt lär hända annars. Jag hoppas bara att jag slipper få feber, för jag blir totalt däckad bara jag får någon grad. Helt handikappad med andra ord. Så låt oss hålla tummarna.
Snart ska jag väl ta och laga lite lunch. Sedan bär det av för att få viktiga och lite jobbiga saker avklarade. Också lite nervigt, men det ska nog gå bra, hoppas vi. Kännas bra. Och bli bra.
Snö och bossa nova.
Jisses! Jag lyckades ta mig hem i snöstormen ikväll i alla fall (och hamnade före Den Loskande Mannen på väg från tåget idag igen! Blä!). Nu sitter jag och har tänt ljus och dricker te och tittar ut på stormen istället, det är mysigare än att vara i den. Glöggkvällen var simpel men trevlig. Kul att träffa Wictoria igen efter all denna tid, hon är sjukt trevlig. Vi stackars runthoppande konsulter utan arbetskompisar måste ju försöka hålla ihop! Bättring får det bli. Vann en biobiljett också, så nu kanske det blir att gå och se Avatar eller 500 Days Of Summer med Marie.
Fick denna fina spotifylänk av Sofie för att muntra upp mig ikväll. Den muntrade verkligen upp mig. Finfint! Lyssna, speciellt om du, som jag, har en bakgrund som innehåller mycket lyssnade på hård och häftig musik, typ SlipKnot. Galet bra!
Det är verkligen sjukt mycket snö ute. SJUKT mycket. Imorgon ska jag nog krypa till korset och ta den där sputan förresten. Blir det bra, mamma?
Fick denna fina spotifylänk av Sofie för att muntra upp mig ikväll. Den muntrade verkligen upp mig. Finfint! Lyssna, speciellt om du, som jag, har en bakgrund som innehåller mycket lyssnade på hård och häftig musik, typ SlipKnot. Galet bra!
Det är verkligen sjukt mycket snö ute. SJUKT mycket. Imorgon ska jag nog krypa till korset och ta den där sputan förresten. Blir det bra, mamma?
Blott en dag.
Jag fick verkligen pulsa genom snön på väg till jobbet imorse. Trots att det var lite svettigt så kändes det rätt fint. Välkommen, vintern. Dagen har gått förbi relativt obemärkt, förutom ett telefonsamtal med den kanske argaste och mest envise man jag pratat med. Ganska roande faktiskt. Han tyckte att "det kan väl inte vara så kul för dig att jobba där", och det kan han ju ha rätt i. Jag kan inte riktigt förstå att man orkar lägga så mycket energi på att skälla ut växeltelefonisten för saker hon inte kan råda på. Istället skulle han ju kunna göra som jag säger och därmed faktiskt få prata med den som kanske kunde hjälpa honom med problemet. Men det var visst inte så intressant, nej. Han ville kanske mest uttrycka sitt missnöje över livet i allmänhet. "Men det här låter ju som ett fall för PLUS!"
Strax drar jag härifrån och ut i snöyran. En promenad bort väntar glöggbjudning på huvudkontoret. Det blir nog lussebullar till middag idag. Hoppas bra folk kommer dit.
Funderar även på att köpa ny kamera. En riktig, slå på stort liksom. Ska det va så ska det va. Jämför lite, och just nu lutar jag åt en Canon EOS 1000D. Men jag vet inte. Den känns rätt prisvärd? För mycket mer än så får det liksom inte kosta. Tipsa?
Balans.
Jag kan reagera väldigt starkt mot alla dessa prestationskrav som vi lever med idag. Vi ska vara smarta, vackra, smala, vältränade, sociala, roliga, skärpta, ambitiösa, självständiga, målmedvetna. Samtidigt kommer jag alltför ofta på mig själv med att tänka precis likadant själv, om mig själv. Jag är ofta den första att ryta ifrån när tidningar publicerar gör-om-mig-artiklar och så-blir-du-festens-mittpunkt-artiklar. Jag säger att det inte är rimligt att sätta den ribban. Jag tycker att det är för mycket att kräva av en människa. Samtidigt är jag ju sällan sen att sätta just dessa krav på mig själv. Vi är ju alltid själva vår värsta domare. Jag ska vara duktig och omtyckt på jobbet. Jag vill träna, laga min mat från scratch, baka bröd. Jag är ungdomsledare i kyrkan. Jag borde läsa böcker, hänga med i nyhetsrapporteringarna, ha åsikter i varje debatt.
Ibland tycker jag att det är väldigt svårt att skilja det jag vill göra för att jag verkligen vill från det jag vill göra för att jag känner att jag borde. Och det skrämmer mig. För jag vet hur illa det kan gå om man inte lyssnar på kroppen, om man inte är försiktig, om man försöker för mycket, om man inte säger nej. Jag har sett vad det gör med en människa och hur lång vägen upp igen är. Annika Marklund, som alltid är så klok och bra, skriver fint om det här. Så man måste vara medveten, uppmärksam.
Samtidigt är en av mina största mardrömmar att inte ha vågat. Att ha vetat ungefär vad jag skulle vilja göra med mitt liv, vad jag skulle vilja arbeta för, men att ha hindrat mig själv från att nå dit eftersom att jag varit rädd att misslyckas. Eftersom att ribban är så hög. Och eftersom att allt ändå var ganska bra, helt okej. Att sitta här och plötsligt vara 40 och ha ett jobb jag inte riktigt trivs med efter att ha gjort det trygga valet i min utbildning. Ha levt ett halvt liv, och ångra mig i efterhand. Då skulle jag nog tappa självrespekten lite (eller ganska mycket).
Det är nog därför vissa beslut måste få ta tid att växa fram. Man kan inte rusa och skynda, man måste lyssna inåt. Ha tålamod. Som min fina mamma skulle ha sagt; Följ dina drömmar! Men det kräver ett visst mått av livserfarenhet, självkännedom och brutal ärlighet för att ta reda på vad ens dröm verkligen är. Och vad den inte är.
Måndagkvällen och lite idag.
Även idag börjar jag jobba först klockan 13, så det är bra. Vågade mig till och med på att köra igång ett par tvättar på morgonen, trots att de i teorin kan ringa och begära mig att komma och jobba. Livin' on the edge, baby! Och så tänkte jag att jag faktiskt skulle äta frukost i så pass vettig tid att jag även kan få i mig lite lunch innan jobbet. Inte göra som igår alltså.
Igår sov jag till halv elva. Åt frukost bestående av kaffe och knäckemackor och insåg att jag snart måste åka till jobbet. Sagt och gjort, och resten av dagen åt jag frukt och lussebullar. Inte en helt pjåkig kost, men inte en helt näringsriktig heller. Efter jobbet mellanlandade jag hos Josse där jag bjöd in mig på en kopp te innan bowlingen i samma hus. Jag började verkligen bowlingen på topp, men sedan gick det bara utför och jag kom sist. Jag skyller på blodsockerfall.
Därpå gav sig hela gänget av mot en restaurang i närheten där de serverade exotisk buffé. Chicken tandoori, sushirullar, sparris, lax i röd curry. Många goda rätter och vid det här laget var jag så hungrig att jag åt mig halvt fördärvad. Men det var det värt.
En mycket, mycket trevlig kväll och ett fint initiativ av Hanna!
För övrigt idag: Massor av snö. Mensvärk. Känslotriggande tvätt. Dubbla strumpbyxor.
Igår sov jag till halv elva. Åt frukost bestående av kaffe och knäckemackor och insåg att jag snart måste åka till jobbet. Sagt och gjort, och resten av dagen åt jag frukt och lussebullar. Inte en helt pjåkig kost, men inte en helt näringsriktig heller. Efter jobbet mellanlandade jag hos Josse där jag bjöd in mig på en kopp te innan bowlingen i samma hus. Jag började verkligen bowlingen på topp, men sedan gick det bara utför och jag kom sist. Jag skyller på blodsockerfall.
Därpå gav sig hela gänget av mot en restaurang i närheten där de serverade exotisk buffé. Chicken tandoori, sushirullar, sparris, lax i röd curry. Många goda rätter och vid det här laget var jag så hungrig att jag åt mig halvt fördärvad. Men det var det värt.
En mycket, mycket trevlig kväll och ett fint initiativ av Hanna!
För övrigt idag: Massor av snö. Mensvärk. Känslotriggande tvätt. Dubbla strumpbyxor.
Måndag.
Sovmorgon. Rostade mackor. Snö. Kaffe. Vinterskor. Växeljobb. Finblus. Bowling. Middagsbuffé.
Fast nu får vi se om jag pallar bowling och middag med SMU ikväll. Har verkligen sett fram emot det mycket, men i skrivande stund sitter jag på jobbet och känner mig krasslig trots sovmorgon, Kan Jang och värktablett. Känns sådär. Jag hoppas fortfarande på att jag ska kvickna till, men just nu känner jag mest för att gå hem och lägga mig i soffan i mjukisbyxor och dricka te och titta på dålig eftermiddagstv.
Fast nu får vi se om jag pallar bowling och middag med SMU ikväll. Har verkligen sett fram emot det mycket, men i skrivande stund sitter jag på jobbet och känner mig krasslig trots sovmorgon, Kan Jang och värktablett. Känns sådär. Jag hoppas fortfarande på att jag ska kvickna till, men just nu känner jag mest för att gå hem och lägga mig i soffan i mjukisbyxor och dricka te och titta på dålig eftermiddagstv.
En ny era.
Detta nya kapitel inleddes med en lång promenad med Karin i vintermörkret. Skönt att få gå ut och gå lite och ventilera lite och så. Jag fick faktiskt även se ett litet luciatåg i Rådsparken, barn i vita kläder och tomtekläder som åkte släde bakom en åsna och som hade får med sig. Det var fint. Nu skriver jag med stelfrusna fingrar och snart kommer Marie och då ska vi titta på sista disken i Narnia-boxen och dricka te.
Jag känner mig starkare den där gången, det går egentligen inte att jämföra med den totala förvirring och självklandran som ledde mig ner i gropen i somras. Det är helt enkelt dags nu, allt är sagt och gjort. En ny era. Med viss sorg i hjärtat välkomnar jag den, eftersom att det är det enda egentliga alternativet.
Jag känner mig starkare den där gången, det går egentligen inte att jämföra med den totala förvirring och självklandran som ledde mig ner i gropen i somras. Det är helt enkelt dags nu, allt är sagt och gjort. En ny era. Med viss sorg i hjärtat välkomnar jag den, eftersom att det är det enda egentliga alternativet.
Tänd dina vita ljus
Det är Lucia idag. Och jag försöker hitta nåt ställe dit man kan gå ikväll för att titta på lite levande ljus och höra lite fin musik. Men det går inget vidare. Något tips? Under tiden lyssnar jag på skivan vi spelade in när jag gick på AF. Lite lussestämning i alla fall. Baah.
Kalasdag.
Nyss hemkommen från en riktig heldag, och en trevlig sådan dessutom. Pallrade mig upp för att träna imorse, men det slutade med att det blev en promenad i solen, inte så pjåkigt det heller. Dock lite för matt i kroppen för att träna. Försöker mota bort det med Kan Jang, vi får hålla tummarna.
Sedan blev det ettårskalas för minstingsyrran Amalia. Mycket trevlig, glögg, pepparkakor, blåmögelost, tårta och kaffe. Malin var där, fint att se henne! Samt en hel del diskussioner om diverse viktiga ämnen (ibland inser jag mitt ursprung, var min diskussionslusta kommer ifrån. Det är nog genetiskt), bl.a. om integrations- flykting och invandringspolitik. Jag har tidigare skrivit lite om folkomröstningen i Schweiz som sa ja till att förbjuda minaretsbyggen i landet. Min käre diskussionsivrige farbror Robban hade en rätt vettig åsikt: bygglov. Som gäller för alla andra byggen. Vissa villkor måste uppfyllas för att man ska få bygglov, kanske till exempel att man inte ska störa grannarna.
För jag kan förstå att man inte känner för att bo precis bredvid en minaret som faktiskt används till böneutrop, då detta inkluderar ett före soluppgången. Men om de skulle användas som i Sverige, dvs. som en symbol för att visa på att här finns en moské men inte som böneutropare, då störs ingen och därmed borde bygglov utfärdas. Eller så kan minareten användas om folk inte bor precis intill.
Fast egentligen borde man ju ta upp samma diskussion med klocktorn i sådana fall. De ringer ju då och då också, liksom.
Men som sagt, ett trevligt kalas och sedan bar det av hem till Karolina där hon bjöd på egyptisk linssoppa och hembaks surdegsbröd och kladdkaka. Därpå promenerade vi i snön (!) till Immanuelkyrkan där vi mötte upp Malin, Jakob och Josefine, och det var fullt drag med Immanuel Gospel, mammas kör. Lika grymma som vanligt, sånt skönt gung och inlevelse. Riktigt bra stämning, och de sjunger ju som... ja, sjukt bra alltså.
Kvällen avrundas med mjukisbyxor och te. Snart blir det sömn också. Gött.
Sedan blev det ettårskalas för minstingsyrran Amalia. Mycket trevlig, glögg, pepparkakor, blåmögelost, tårta och kaffe. Malin var där, fint att se henne! Samt en hel del diskussioner om diverse viktiga ämnen (ibland inser jag mitt ursprung, var min diskussionslusta kommer ifrån. Det är nog genetiskt), bl.a. om integrations- flykting och invandringspolitik. Jag har tidigare skrivit lite om folkomröstningen i Schweiz som sa ja till att förbjuda minaretsbyggen i landet. Min käre diskussionsivrige farbror Robban hade en rätt vettig åsikt: bygglov. Som gäller för alla andra byggen. Vissa villkor måste uppfyllas för att man ska få bygglov, kanske till exempel att man inte ska störa grannarna.
För jag kan förstå att man inte känner för att bo precis bredvid en minaret som faktiskt används till böneutrop, då detta inkluderar ett före soluppgången. Men om de skulle användas som i Sverige, dvs. som en symbol för att visa på att här finns en moské men inte som böneutropare, då störs ingen och därmed borde bygglov utfärdas. Eller så kan minareten användas om folk inte bor precis intill.
Fast egentligen borde man ju ta upp samma diskussion med klocktorn i sådana fall. De ringer ju då och då också, liksom.
Men som sagt, ett trevligt kalas och sedan bar det av hem till Karolina där hon bjöd på egyptisk linssoppa och hembaks surdegsbröd och kladdkaka. Därpå promenerade vi i snön (!) till Immanuelkyrkan där vi mötte upp Malin, Jakob och Josefine, och det var fullt drag med Immanuel Gospel, mammas kör. Lika grymma som vanligt, sånt skönt gung och inlevelse. Riktigt bra stämning, och de sjunger ju som... ja, sjukt bra alltså.
Kvällen avrundas med mjukisbyxor och te. Snart blir det sömn också. Gött.
Ljus i mörkret.
JAG SER SOLEN! FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ TVÅ VECKOR!
dagens länkar.
Min gamle amerikanska vän David bloggar på den mest fantastiska sätt här. Jag har suttit och läst och fullkomligt fascinerats av hans sätt med ord och de tankar de beskriver. Han skriver om viktiga saker, som förtryck och hopp och inspiration och kamp och tro. Vi lärde känna varandra i Palestina och vi spelade volleyboll på Olivberget. Det är över ett år sedan nu.
En annan väldigt kär amerikansk vän från den tiden, Faith, lade upp en länk på fejjan om vilka företag man inte bör köpa sina julklappar ifrån. Alltid bra med lite kött på benen när det gäller vilka som bör få förtroendet att investera våra pengar i sin verksamhet och vilka som inte bör det.
En annan väldigt kär amerikansk vän från den tiden, Faith, lade upp en länk på fejjan om vilka företag man inte bör köpa sina julklappar ifrån. Alltid bra med lite kött på benen när det gäller vilka som bör få förtroendet att investera våra pengar i sin verksamhet och vilka som inte bör det.
kvällskvist
Fin kväll med knäck, glögg och bra samtal som drog över utsatta tiden med drygt en timme. En värdig avslutning på en bra termin. Tack vänner! Nu borde jag sova, då jag ska upp och knega imorgon bitti och sedan agera guide åt JP till guldgruvan i stan. Men jag vill inte riktigt. Sova alltså. Och alla tankar och beslut som nån gång framöver måste tas snurrar i huvudet på mig. Ibland på ett klart och tydligt sätt, just nu inte. Usch.
Julförberedelser vol II
Igår var jag och Empan inne i stan. Hon ledde vägen till stans bästa outlet där jag tjackade grejer värda typ 3.000 spänn för 350 pix. Snåljåpen i mig jublar! Nog för att jag aldrig köpt dem om de kostat så mycket, men ändå. Riktigt fina grejer blev det, och en och annan julklapp lyckades jag avverka där också. Så nu har jag blivit utnämd till förste vägvisare dit av en noggrannt utvald skara folk. Vi får se när det lyckas bära av. Om jag hade haft en fungerande kamera och en modeblogg hade ni fått se en Dagens Outfit delvis bestående av den kortärmade jättegröna, mönstrade koftan jag köpte åt mig själv för en hunka. Finfint, med andra ord.
Jag känner mig med andra ord i god fas med julstöket. Pepparkakorna är bakade, knäcken kokad och majoriteten av julklapparna både inhandlade och inslagna. Ikväll blir det julavslutning med tonåringarna och då ska vi sitta hemma hos mig (måste med andra ord hem och stöka undan lite först) och dricka glögg och äta ovan nämnda pepparkakor med blåmögelost och ha det mysigt.
Framtida projekt innefattar:
- Få godkänt från jobbet att köpa en kostym med tillräckligt långa byxor -> Check
- Köpa denna
- Kirra ett-års-present åt minsta syrran som fyller imorgon
- Bestämma mig för om jag ska haka på Marie på monsterpasset på gymmet på söndag. 50 min BodyPump följt av 50 min Box följt av 50 min spinning. Hjälpars. En utmaning?
Om sex och våldtäkter och nyhetsförmedlingen av dessa.
Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker att det på den senaste tiden har varit helt sjukt mycket skriverier om de mest extravaganta våldtäkter/försök. 12-åringar som hoppar på 19-åringar, en man som våldtar höggravida kvinnor, en annan man som cyklar från port till port och tränger sig in i kvinnors hem för att våldta dem.
Jag hoppas att den är ökningen av sådana här skriverier som jag tycker mig se har att göra med att det inte längre är lika skamfyllt att ha blivit överfallen/sexuellt utnyttjad/våldtagen, och att man därmed är mer anmälningsbenägen. Men jag kan inte riktigt släppa det här med att det känns som att det blivit vanligare. Mycket vanligare. Det är kanske bara en känsla hos mig, men den finns där. Och allt detta i kombination med att kvällstidningarna på nästa uppslag skriver om det nya, sexiga underklädesmodet och spännande dejtingformer känns som att det kan sätta griller i huvudet på vissa. Jag vet inte. Den sexuella frihetens pris?
Hos Emelie igår tittade vi på sista avsnittet av The sexual revolution som låg uppe på SVT Play. Intressant, men den fick mig att tänka på det här. De tog upp den epoken då porren blev mer och mer våldsam. Det förekom blod, våld, slag, blåmärken, bondage. Och detta under parollen att kvinnan gillade det. Detta är ett mycket riskabelt uttryckssätt. Dessa bilder säger oss ju att det är okej att slå sin kvinna, för i hemlighet så gillar hon det. De gör kvinnan till ett offer, ett objekt.
Jag tror att det jag försöker knyta ihop här är detta: Den våldsamma porren i början av 80-talet triggade igång lite av ett våldssexuellt beteende. Man var i alla fall rädd att det kunde göra det, och jag är högst benägen att hålla med. Man flyttar ju hela tiden ribban för vad som är "normalt". Jag kan ibland få lite samma vibbar av sättet man beskriver de mest extrema våldtäktsfallen i dagens media. Som att det vore någon typ av underhållning att läsa. Sex säljer, och detta även när det gäller våldtäkter, uppenbarligen. Hade man annars skrivit om det på detta målande sätt? Det kittlar någonstans. Man förfäras över det, men hade man läst med samma förfärade intresse om det hemska inte hade haft sexuella inslag?
Don't get me wrong, jag tycker verkligen inte att man ska börja smussla med våldtäkterna. Det är galet bra att det anmäls mer, men någonstans tycker jag att det saknas en diskussion om varför våldtäkterna ökar (om det är det de gör, jag har ingen statistik som bekräftar mina påståenden). Vad beror det på? Kan det bero på bilden av att alla människor har sex och vill ha sex? Att en mer eller mindre inte spelar någon roll, hon har ju ändå redan legat med tio pers? Att modet hela tiden säger åt oss att vara sexiga? All musik om hoes and bitches? Porren? Vad är det som gör att människor anser sig ha rätt att ge utlopp för sina sexuella lustar på andras bekostnad? Har vi gjort sex till både något större och mindre än vad det kanske är/behöver vara? Och vad gör vi åt det här?
Jag hoppas att den är ökningen av sådana här skriverier som jag tycker mig se har att göra med att det inte längre är lika skamfyllt att ha blivit överfallen/sexuellt utnyttjad/våldtagen, och att man därmed är mer anmälningsbenägen. Men jag kan inte riktigt släppa det här med att det känns som att det blivit vanligare. Mycket vanligare. Det är kanske bara en känsla hos mig, men den finns där. Och allt detta i kombination med att kvällstidningarna på nästa uppslag skriver om det nya, sexiga underklädesmodet och spännande dejtingformer känns som att det kan sätta griller i huvudet på vissa. Jag vet inte. Den sexuella frihetens pris?
Hos Emelie igår tittade vi på sista avsnittet av The sexual revolution som låg uppe på SVT Play. Intressant, men den fick mig att tänka på det här. De tog upp den epoken då porren blev mer och mer våldsam. Det förekom blod, våld, slag, blåmärken, bondage. Och detta under parollen att kvinnan gillade det. Detta är ett mycket riskabelt uttryckssätt. Dessa bilder säger oss ju att det är okej att slå sin kvinna, för i hemlighet så gillar hon det. De gör kvinnan till ett offer, ett objekt.
Jag tror att det jag försöker knyta ihop här är detta: Den våldsamma porren i början av 80-talet triggade igång lite av ett våldssexuellt beteende. Man var i alla fall rädd att det kunde göra det, och jag är högst benägen att hålla med. Man flyttar ju hela tiden ribban för vad som är "normalt". Jag kan ibland få lite samma vibbar av sättet man beskriver de mest extrema våldtäktsfallen i dagens media. Som att det vore någon typ av underhållning att läsa. Sex säljer, och detta även när det gäller våldtäkter, uppenbarligen. Hade man annars skrivit om det på detta målande sätt? Det kittlar någonstans. Man förfäras över det, men hade man läst med samma förfärade intresse om det hemska inte hade haft sexuella inslag?
Don't get me wrong, jag tycker verkligen inte att man ska börja smussla med våldtäkterna. Det är galet bra att det anmäls mer, men någonstans tycker jag att det saknas en diskussion om varför våldtäkterna ökar (om det är det de gör, jag har ingen statistik som bekräftar mina påståenden). Vad beror det på? Kan det bero på bilden av att alla människor har sex och vill ha sex? Att en mer eller mindre inte spelar någon roll, hon har ju ändå redan legat med tio pers? Att modet hela tiden säger åt oss att vara sexiga? All musik om hoes and bitches? Porren? Vad är det som gör att människor anser sig ha rätt att ge utlopp för sina sexuella lustar på andras bekostnad? Har vi gjort sex till både något större och mindre än vad det kanske är/behöver vara? Och vad gör vi åt det här?
Ett dygn.
Idag är det tisdag och jag blir fortfarande lite opepp när jag drar upp persiennerna klockan 10 på förmiddagen och det knappt blir ljusare i lägenheten. Jag har taklampan tänd i skrivande stund. Det är inte okej. Vart tog solen vägen? Jag har inte sett den på en och en halv vecka, alls. Surt. November tog ju slut, och december kom släntrande med frostiga löv och solsken, men vad hände sedan? Hallåå? Kom tillbaka.
Igår fick jag sovmorgon men sedan jobb trots allt. Låg och läste min bok när de ringde och jag fick åka till nytt ställe där de hade nästan-kaos och ett dåligt växelsystem. Men jag var inte ensam så det gick bra ändå. Sedan åkte jag till centralen och mötte upp Emelie. Emelie är typ bäst i världen. Lätt topp fem. Vi åkte till henne och lagade rödbetor, morötter och broccoli i ugn men choritzo och äppel-pepparrots-creme fraishe. Det var asagott. Under tiden pratade vi om allt och hon är så klok och bra och livserfaren och ärlig. Halv tolv var jag hemma igår. Somnade och vaknade igen vid halv tio idag.
Nu har jag just ätit mina knäckemackor och druckit mitt kaffe (och juice direkt ur paketet) och hoppas på att samma fina Emelie vill leta julklappar i stan och gå på Kulturhuset med mig idag. Ikväll ska jag spinna sedan i superskorna med Moa och Marie.
Nej, nu ska jag duscha. Sedan kanske jag ska skriva ett långt, argt inlägg om allt läskigt våldtäkts-nyhets-frosseri.
Igår fick jag sovmorgon men sedan jobb trots allt. Låg och läste min bok när de ringde och jag fick åka till nytt ställe där de hade nästan-kaos och ett dåligt växelsystem. Men jag var inte ensam så det gick bra ändå. Sedan åkte jag till centralen och mötte upp Emelie. Emelie är typ bäst i världen. Lätt topp fem. Vi åkte till henne och lagade rödbetor, morötter och broccoli i ugn men choritzo och äppel-pepparrots-creme fraishe. Det var asagott. Under tiden pratade vi om allt och hon är så klok och bra och livserfaren och ärlig. Halv tolv var jag hemma igår. Somnade och vaknade igen vid halv tio idag.
Nu har jag just ätit mina knäckemackor och druckit mitt kaffe (och juice direkt ur paketet) och hoppas på att samma fina Emelie vill leta julklappar i stan och gå på Kulturhuset med mig idag. Ikväll ska jag spinna sedan i superskorna med Moa och Marie.
Nej, nu ska jag duscha. Sedan kanske jag ska skriva ett långt, argt inlägg om allt läskigt våldtäkts-nyhets-frosseri.
Don't play with your food
sömnbehov och pepparkaksbak
Jag hade tänkt att superhurta imorse och pallra mig iväg och köra spinning-core, men när klockan ringde halv nio var det omöjligt. Snoozade ett tag och kände att kroppen vägrade, och tillslut gav jag med mig och somnade om. Vaknade igen vid halv elva. Oj. Det var nog rätt behövligt ändå.
Nyss åkte JP härifrån. Vi har ätit lunch och pratat och bakat pepparkakor och lyssnat på julmusik. Mys. Vi har även planerat pysselkväll, måste styras upp. Jag kände det i onsdags, att det är dags att få igång pyssligheten igen. Pepparkaksbaket var ju lite så också. Vi bakade allt ifrån kameler och valar och sjöhästar till oss själva. Finfint blev det. Hon skulle vidare på konstigt julkalas, och vad ska jag nu göra resten av dagen/kvällen? Gå med återvinningen? Tvätta? Diska alla pepparkaksformar och gå tillbaka med kaveln till kyrkan? Jo. Men jag vill gärna göra nåt kul också. Det är ju ändå helg, alltför snart är det tillbaka till gruvan igen.
Och jag saknar Tove. Inte för att jag ville att någon skulle åka ut igår, men jag har alltid varit lite smygkär i hennes energi och ryckiga stil på scen. Sockersöt. Men men. Nu hejjar jag nog på Calle, faktiskt. Lika sexig som spöket Laban. Till Idol hos Marie igår avnjöts de obligatoriska ostbågarna tillsammans med ett glas vitt, pomelo och Maries kladdkaka. Inte dåligt alls.
Nyss åkte JP härifrån. Vi har ätit lunch och pratat och bakat pepparkakor och lyssnat på julmusik. Mys. Vi har även planerat pysselkväll, måste styras upp. Jag kände det i onsdags, att det är dags att få igång pyssligheten igen. Pepparkaksbaket var ju lite så också. Vi bakade allt ifrån kameler och valar och sjöhästar till oss själva. Finfint blev det. Hon skulle vidare på konstigt julkalas, och vad ska jag nu göra resten av dagen/kvällen? Gå med återvinningen? Tvätta? Diska alla pepparkaksformar och gå tillbaka med kaveln till kyrkan? Jo. Men jag vill gärna göra nåt kul också. Det är ju ändå helg, alltför snart är det tillbaka till gruvan igen.
Och jag saknar Tove. Inte för att jag ville att någon skulle åka ut igår, men jag har alltid varit lite smygkär i hennes energi och ryckiga stil på scen. Sockersöt. Men men. Nu hejjar jag nog på Calle, faktiskt. Lika sexig som spöket Laban. Till Idol hos Marie igår avnjöts de obligatoriska ostbågarna tillsammans med ett glas vitt, pomelo och Maries kladdkaka. Inte dåligt alls.
Snart helg... Snart! inshallah.
Jag vill verkligen, verkligen, verkligen gå hem nu. NU. Tiden släpar sig fram och de sista timmarna en fredagseftermiddag är ju inte direkt de mest hektiska. Men en annan måste ju ändå sitta här, utifall att någon får för sig att ringa. Det känns som att jag har läst hela internet vid det här laget. Till och med Kenza.
Ikväll ska jag hem till Marie med familj och ta med mig ett halvt kilo ostbågar (på riktigt! Påsen är på 450 gr och kostade en tjuga. Vem kan motstå?) och en pomelo och titta på Idol. Bra grejer. Men innan dess måste jag ju som vanligt klura ut vad man ska laga till middag... Spenatsoppa?
(Och jag ber om ursäkt för bristen på engagerade och tyckande inlägg på sistone. Jag har helt enkelt inte varit så engagerad på sistone. Hoppas på en snar förändring.)
Ta hand om er och trevlig fredag.
Ikväll ska jag hem till Marie med familj och ta med mig ett halvt kilo ostbågar (på riktigt! Påsen är på 450 gr och kostade en tjuga. Vem kan motstå?) och en pomelo och titta på Idol. Bra grejer. Men innan dess måste jag ju som vanligt klura ut vad man ska laga till middag... Spenatsoppa?
(Och jag ber om ursäkt för bristen på engagerade och tyckande inlägg på sistone. Jag har helt enkelt inte varit så engagerad på sistone. Hoppas på en snar förändring.)
Ta hand om er och trevlig fredag.
När jag blir pensionär
Now when I am an old woman I shall wear purple
With a red hat which doesn´t go, and doesn´t suit me,
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we´ve no money for butter.
I shall sit down on the pavement when I´m tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.
I shall go out in my slippers in the rain
And pick the flowers in other people´s gardens
And learn to spit.
okänd
Julförberedelser, lite.
Jag gillar inte när knäcken blir så hård så att man inte kan tugga den. Man måste liksom låta den smälta i munnen och kan inte prata på flera minuter. I min försiktighet för att inte lyckas åstadkomma detta lyckades jag förstås med den totala motsatsen. Vilket ju egentligen inte alls är bättre. Ni vet, sådär så att man måste äta loss knäcken från pappret. Men jag kom på mig själv halvvägs igenom duttandet och värmde på smeten lite till. Resten blev nog okej i alla fall.
Och så har jag lagat sjukt många matlådor med chili con carne.
Snart ska jag titta på Glee.
Och så har jag lagat sjukt många matlådor med chili con carne.
Snart ska jag titta på Glee.
Dagens bloggtips
DNs Lyckoblogg är väldigt inpirerande och tankeväckande läsning. Läs, bergunda, ta in, utvecklas och anpassa till just dig. Jag tror att det är rätt bra grejer, faktiskt.
Köldchock och julpyssel
Var jag den enda som utbrast ett förvånat "va!?" i min ensamhet när jag såg termometern imorse? -7,8 grader. Vad hände, liksom? Men jag gillar't.
Om någon undrar över den trista bristen på fotografier på sistone så beror det (mestadels) på att min kamera har fått en släng av nåt dåligt. I vissa lägen blir färgerna inverterade och allt blir svart och neonblått. Intressant men irriterande. Så nu snart borde jag väl lyckas få ändan ur vagnen och tjacka mig en ny variant, en lite bättre än min slitna kompaktkamera som jag fick på studenten. Men sådana kostar pengar. Och igår köpte jag spinninskor för ett och två (värda varenda krona! Fick inte kramp en enda gång. Och häftig såg jag ut också). Och snart är det jul. Så det kanske inte blir riktigt just nu. Vi får se. Ska ju hitta nåt jag verkligen vill ha också. Ska det va så ska det va, liksom.
Idag var sista dagen på favvouppdraget. Trist. Nu är det tillbaka till knapp-veta-någonting-arbetsmetoden igen. Känns sådär. Men kollegan från dagens ställe ska börja på ett annat ställe jag jobbar på ibland. Så det är ju lite trevligt förstås.
Jag har gjort fem julkort och ett flätat hjärta ikväll. Vi julpysslade med tonåringarna, riktigt mysigt var det! Det var väldigt länge sedan jag pysslade. Vill ut och samla mossa och göra kransar och sånt också. Kanske ska passa på innan det blir snö (vilket det förhoppningsvis blir snart).
Mina ögon håller på att klappa ihop, och klockan är inte ens tio. Jag som tänkte titta på So you think you can dance? nu. Vi får väl se om tvn eller sängen vinner.
Om någon undrar över den trista bristen på fotografier på sistone så beror det (mestadels) på att min kamera har fått en släng av nåt dåligt. I vissa lägen blir färgerna inverterade och allt blir svart och neonblått. Intressant men irriterande. Så nu snart borde jag väl lyckas få ändan ur vagnen och tjacka mig en ny variant, en lite bättre än min slitna kompaktkamera som jag fick på studenten. Men sådana kostar pengar. Och igår köpte jag spinninskor för ett och två (värda varenda krona! Fick inte kramp en enda gång. Och häftig såg jag ut också). Och snart är det jul. Så det kanske inte blir riktigt just nu. Vi får se. Ska ju hitta nåt jag verkligen vill ha också. Ska det va så ska det va, liksom.
Idag var sista dagen på favvouppdraget. Trist. Nu är det tillbaka till knapp-veta-någonting-arbetsmetoden igen. Känns sådär. Men kollegan från dagens ställe ska börja på ett annat ställe jag jobbar på ibland. Så det är ju lite trevligt förstås.
Jag har gjort fem julkort och ett flätat hjärta ikväll. Vi julpysslade med tonåringarna, riktigt mysigt var det! Det var väldigt länge sedan jag pysslade. Vill ut och samla mossa och göra kransar och sånt också. Kanske ska passa på innan det blir snö (vilket det förhoppningsvis blir snart).
Mina ögon håller på att klappa ihop, och klockan är inte ens tio. Jag som tänkte titta på So you think you can dance? nu. Vi får väl se om tvn eller sängen vinner.
Om jag hade ägt en bra kamera och haft denna med mig på lunchpromenaden hade här funnits vackra, soliga bilder på
[ En kvinna i mössa som står på en frostig gräsmatta och blundar mot solen ]
[ Frosiga löv i solljus ]
[ Ett par frusna jeans hängda över en parkbänk ]
[ Rök från smältande frost på en lekplats ]
[ Nakna trädtoppar mot en klarblå vinterhimmel ]
[ En parkbänk vars skugga förhindrat frosten i gräset bakom att smälta i solen ]
Det var en väldigt fin promenad på årets första riktiga vinterdag. Den första dagen på en ny årstid känns alltid som den gladaste. Och hejdå, november. Vi ses igen nästa år.
Äckelfaktorvarning (men på ett intressant sätt)
Okej. Är det verkligen normalt att loska nästan tio gånger inom loppet av en tre minuters promenad? Idag på väg från pendeln gick jag, för andra gången, precis framför Den loskande mannen. Helt sjukt. Jag undrar om det finns någon typ av sjukdom som försätter den stackars människan i detta tillstånd? För riklig salivproduktion borde ju inte vara problemet i alla fall, då han verkligen tar i och får upp slemmet. Ursäkta detta äckliga inlägg, men det är ju fascinerande. På ett väldigt äckligt sätt, förstås. Blä.
Hade intressanta diskussioner med flyttkillen på jobbet idag om livets stora frågor. Det faktum att jag är kristen väckte förstås många frågor. Det är roligt när folk frågar för att få veta, så länge det handlar om ett intresse och inte för att "sätta dit" en. För många gånger blir folk så provocerade av det de inte förstår, och gör därmed allt för att bevisa att man har fel. Sånt känns väldigt trångsynt och trist. Men jag tror inte att det var så han menade. Han verkade genuint intresserad även om mina tankar låg långt ifrån hans. Intressant var det i alla fall. Alltid kul med utmanande diskussioner. Ett mer detaljerat inlägg om De stora frågorna får jag ta en annan dag när jag inte i skrivande stund slänger i mig grillad kyckling med tomat och avocado för att snart åka och spinna med Marie och Moa.
Och ikväll ska jag inviga mina nya skor. 1.180 kronor fattigare blev jag på lunchen idag, men det får helt enkelt vara värt det. Det går ju inte att träna över huvud taget och man får kramp i fötterna, och på detta vis ska jag inte behöva överanstränga de små (stora) stackarna. Så nu äger jag ett par ashäftiga och förhoppningsvis sjukt bra spinningskor i svart och rött. Då är man seriös.
Saffran kostar by the way 34,90 för 0,5 gram på mitt ICA. Det är ju helt sinnes egentligen.
Hade intressanta diskussioner med flyttkillen på jobbet idag om livets stora frågor. Det faktum att jag är kristen väckte förstås många frågor. Det är roligt när folk frågar för att få veta, så länge det handlar om ett intresse och inte för att "sätta dit" en. För många gånger blir folk så provocerade av det de inte förstår, och gör därmed allt för att bevisa att man har fel. Sånt känns väldigt trångsynt och trist. Men jag tror inte att det var så han menade. Han verkade genuint intresserad även om mina tankar låg långt ifrån hans. Intressant var det i alla fall. Alltid kul med utmanande diskussioner. Ett mer detaljerat inlägg om De stora frågorna får jag ta en annan dag när jag inte i skrivande stund slänger i mig grillad kyckling med tomat och avocado för att snart åka och spinna med Marie och Moa.
Och ikväll ska jag inviga mina nya skor. 1.180 kronor fattigare blev jag på lunchen idag, men det får helt enkelt vara värt det. Det går ju inte att träna över huvud taget och man får kramp i fötterna, och på detta vis ska jag inte behöva överanstränga de små (stora) stackarna. Så nu äger jag ett par ashäftiga och förhoppningsvis sjukt bra spinningskor i svart och rött. Då är man seriös.
Saffran kostar by the way 34,90 för 0,5 gram på mitt ICA. Det är ju helt sinnes egentligen.
Dagens läsning
Jag har träningsvärk i ryggen. Blev mycket kånkande och bärande igår när jag hjälpte Karolina att flytta. I ungefär fyra timmar höll vi på, och vid tio var vi klara. Bra blev det nog i alla fall. Sov gott gjorde jag sedan.
Läser den här ledaren i DN idag. Mycket, mycket bra skrivet vill jag säga. Läs och begrunda, det finns mycket som kan gå fel utan att man tänker på det. Medvetenhet är det första steget.
Läser den här ledaren i DN idag. Mycket, mycket bra skrivet vill jag säga. Läs och begrunda, det finns mycket som kan gå fel utan att man tänker på det. Medvetenhet är det första steget.
