Teknikens under, jag säger't
Jag känner mig så ambitiös till ingen nytta. Igår cyklade jag, halvsjuk och jäklig, till Huddinge och köpte batterier för 75 spänn för att kunna göra veckans matteläxa vilken kräver en grafritande räknare. Som har jag fått låna men i vilken batterierna var slut. Så, cyklade hem, bytte batterier, men icke. Väldigt snopet. Så idag satte jag plan B i verket. Efter jobbet stämde jag träff med Josse på centralen för att få låna hennes. Yes! Victory! tänkte jag. Kom hem, satte igång den med boken i högsta hugg, taggad till tänderna, bara för att bli sittande som ett frågetecken. Jag har ju aldrig använt en grafritande miniräknare förut. Och har således inte den blekaste aning om hur man gör. Satt och testade lite knappar på måfå, men det enda jag lyckades inse är att den är vääldigt avancerad. Väldigt besviken. Så. Plan C: bjuda Josse på middag imorgon och få en guidad tur. Det var svårt över telefon, nämligen.
Så jag lagade middag istället. Spenatsoppa med ägghalvor. Enkelt, billigt, gott och framförallt näringsrikt! Fantastiskt. Jag blir stark som Karl-Alfred, jag svär! Dock ska jag komma ihåg att mixa soppan nästa gång, lökbitarna blev lite för tuggvänliga.
Jag vet, jag har inte skrivit om nåt intressant på länge nu. Men snart bär det iväg ner till kyrkan och tonår, där brukar jag bli inspirerad.
För övrigt ser jag grymt mycket fram emot lördag. Middag, bluesspelning och Club Soul på Fasching med nära och kära, kan det bli bättre? Svaret är att, njae, det är tveksamt.
Så jag lagade middag istället. Spenatsoppa med ägghalvor. Enkelt, billigt, gott och framförallt näringsrikt! Fantastiskt. Jag blir stark som Karl-Alfred, jag svär! Dock ska jag komma ihåg att mixa soppan nästa gång, lökbitarna blev lite för tuggvänliga.
Jag vet, jag har inte skrivit om nåt intressant på länge nu. Men snart bär det iväg ner till kyrkan och tonår, där brukar jag bli inspirerad.
För övrigt ser jag grymt mycket fram emot lördag. Middag, bluesspelning och Club Soul på Fasching med nära och kära, kan det bli bättre? Svaret är att, njae, det är tveksamt.
Vuxenpoäng - ding, ding, ding!
Jag är nästan förvånad över att jag inte vaknade som pensionär idag (fast det kanske jag gjorde, det kanske var därför de inte ringde från jobbet?). Igår samlade jag nämligen så sjukt många vuxenpoäng!
Idag har jag pluggat matte. Lyckats, i princip på egen hand, lösa ett av de där talen som jag och KTH-studenten Josse slet vårt hår över förra veckan. Det kändes gött vill jag lova! Spöa skiten ur boken är en bra känsla. Prov i helgen, och jag måste pinna iväg och köpa en herrans massa batterier idag, dels till Richards grafritande räknare jag fått låna, och dels till cykellampan jag var duktig nog att köpa igår. Hade planerat att träna ikväll, men litar inte riktigt på att den halvmesiga förkylningen har gett sig ordentligt. Känns inte riktigt så. Så det blir nog te och True Blood ikväll istället. Det är inte så mycket vuxenpoäng, men man måste ju kompensera lite.
- Möte med min chef för löneförhandling, på mitt initiativ. Vi får se ifall det gav några resultat, men finskjortan och målmedvetenheten satt som en smäck. Ding!
- Åkte med karln till Nacka för att hämta ut hans bil som varit på verkstaden. Väl där passade vi på att få den värderad (han vill sälja den) och satt inne på en säljares kontor och lekte vuxet par som tittar på familjebil. Blev behandlade därefter. Ding!
- Storhandlade på ICA MAXI. Ding!
- Skaffade ICA-kort och fick en övernattning på herrgård för två personer på köpet. Ding!
Idag har jag pluggat matte. Lyckats, i princip på egen hand, lösa ett av de där talen som jag och KTH-studenten Josse slet vårt hår över förra veckan. Det kändes gött vill jag lova! Spöa skiten ur boken är en bra känsla. Prov i helgen, och jag måste pinna iväg och köpa en herrans massa batterier idag, dels till Richards grafritande räknare jag fått låna, och dels till cykellampan jag var duktig nog att köpa igår. Hade planerat att träna ikväll, men litar inte riktigt på att den halvmesiga förkylningen har gett sig ordentligt. Känns inte riktigt så. Så det blir nog te och True Blood ikväll istället. Det är inte så mycket vuxenpoäng, men man måste ju kompensera lite.
Smaka på universum!
Dags för lite uppdatering tror jag. När man inte sitter och har ingenting att göra på jobbet så blir det visst inte att man uppdaterar lika frekvent. Då är jag ute och jagar ämnen att blogga om istället, kan man väl säga.
Kan ju i alla fall meddela att jag var väldigt duktig igår. Gick upp i hyffsad tid för att sedan cykla iväg och handla, skura köket (välbehövt, och oj så snyggt det blev!), plocka i lägenheten, dammsuga, gå med återvinningen samt ha maten på bordet när karln kom hit. Anna Anka, släng dig i väggen! Dock kom ju ångesten sedan; matten. Som inte riktigt fick lika mycket tid lagd på sig som tänkt (men det är ju så tråkigt. Och svårt). Men inshallah lärde jag mig lite i alla fall. Får fortsätta med det idag. Det är ju fantastiskt hur mycket man tar sig för när man egentligen borde plugga!
Sedan var det klassisk tjejmiddag hos Karin. 90-talsdängor, tacos och vin. Det var trevligt trots att jag knappt kände en kotte (men det brukar ju kunna åtgärdas under kvällen). Och alla hade barn och grejer, helt plötsligt kände jag mig väldigt liten. Eller, den enda som inte hade barn var i alla fall gift. Hej, vuxenpoäng? Men jag vann i alla fall när det gällde att ha kortast resväg hem. Jisses, nån bodde i Bålsta, nån i Blackeberg och ett par i Norrtälje. En station med pendeln kändes liksom helt okej i jämförelse.
Och åh! Gårdagens och kanske hela samtidens absolut bästa nyhet. Vintergatan smakar hallon! Man har tydligen hittat ett moln mitt i galaxen och när man zoomat in på det har man kommit fram till att det består av etylformiat. Jaha, säger ni. Etylformiat är det aromämne som ger hallon sin karaktäristiska smak. FANSTASTISKT! Underbart! Ljuvligt! Den informationen gjorde min dag. Rymden var plötsligt inte riktigt lika läskig längre.
Kan ju i alla fall meddela att jag var väldigt duktig igår. Gick upp i hyffsad tid för att sedan cykla iväg och handla, skura köket (välbehövt, och oj så snyggt det blev!), plocka i lägenheten, dammsuga, gå med återvinningen samt ha maten på bordet när karln kom hit. Anna Anka, släng dig i väggen! Dock kom ju ångesten sedan; matten. Som inte riktigt fick lika mycket tid lagd på sig som tänkt (men det är ju så tråkigt. Och svårt). Men inshallah lärde jag mig lite i alla fall. Får fortsätta med det idag. Det är ju fantastiskt hur mycket man tar sig för när man egentligen borde plugga!
Sedan var det klassisk tjejmiddag hos Karin. 90-talsdängor, tacos och vin. Det var trevligt trots att jag knappt kände en kotte (men det brukar ju kunna åtgärdas under kvällen). Och alla hade barn och grejer, helt plötsligt kände jag mig väldigt liten. Eller, den enda som inte hade barn var i alla fall gift. Hej, vuxenpoäng? Men jag vann i alla fall när det gällde att ha kortast resväg hem. Jisses, nån bodde i Bålsta, nån i Blackeberg och ett par i Norrtälje. En station med pendeln kändes liksom helt okej i jämförelse.
Och åh! Gårdagens och kanske hela samtidens absolut bästa nyhet. Vintergatan smakar hallon! Man har tydligen hittat ett moln mitt i galaxen och när man zoomat in på det har man kommit fram till att det består av etylformiat. Jaha, säger ni. Etylformiat är det aromämne som ger hallon sin karaktäristiska smak. FANSTASTISKT! Underbart! Ljuvligt! Den informationen gjorde min dag. Rymden var plötsligt inte riktigt lika läskig längre.
Mums?
Positivhataren?
Idag verkar bli ännu en seg dag. Igår åkte jag till Josse för att plugga efter jobbet, och var inte hemma förrän elva. Och inte gick det särskilt bra heller. Jag menar, det är riktigt illa när en KTH-studerande inte kan komma fram till hur man ska lösa uppgiften. Överkurs? Nå, några tal fick vi gjorda i alla fall och jag hoppas på att kunna lösa en hel del till idag. Men kursplaneringen, jag säger't! Förra veckan var det två sidor med A-uppgifter. Denna vecka ska man räkna två sidor B-uppgifter, en sida C-uppgifter samt förstå två nya kategorier med tillhörande två sidor uppgifter var. Hur tänkte de här?
Vidare till nästa klagoämne. Det var 2 grader när jag gick upp imorse. TVÅ GRADER!? Och just nu känns det inte som att det är särskilt mycket varmare på kontoret. Dricker te för att mota bort den värsta kylan. Och för att mota bort det eventuellt stundande halsontet. :( Jag hoppas att det bara är ett sånt där tidigt-på-morgonen-och-det-är-kallt-ute-halsont, men man vet ju aldrig... Och jag som har tänkt att träna imorgon bitti... Hmpf.
Usch vad jag klagar! Nu måste jag kompensera med lite positivitet. Lista över bra saker idag (pepp, pepp):
- Ikväll ska vi på restaurang
- Det är fredag
- Det är till och med lönefredag
- Efter jobbet ska jag få hjälp med matten och äta hembakt bröd
- Jag får frukt och böcker på jobbet
Äh. Det var värt ett försök. Hoppas er dag är bättre och käckare än min hittills.
gratis är godast och tidsfördriv
Det är trevligt att luncha med gamla kollegor som bjuder på fisk- och skaldjursgratäng när man har 92 kr kvar på kontot och gratängen kostar 80. Stig är snäll, han. Dessutom bjussar han på kyrkskvaller, vilket alla vet är den bästa sorten. Och så sa han att jag kanske kan få jobba extra på nån konsert under hösten, vilket både skulle vara rätt trevligt och ge i alla fall lite extra klirr i kassan. Dessutom utlovades en påminnelse om kommande bluesspelning med Basse på Stampen. Vore kul att slutligen pallra sig iväg och lyssna på dem. Det har jag sagt rätt länge nu.
Bara 3,5 timmar kvar på arbetsdagen nu. Sedan bär det av till Josse där det ska ätas sallad och räknas matte. Tänka sig vad mycket gratis mat jag får idag! :D Höjden av lycka, speciellt såhär dagen före löning.
Dessa 3,5 timmar tänkte jag spendera med att bräddra igenom boken En gång i livet, 40 listor, 401 tips av Jan Törnqvist. Vi snackar alltså saker att göra innan man dör. Också tänkte jag att ni skulle få se vilka poäng jag hittills samlat på mig. Ok? :)
- Badat i Döda havet: 2 poäng
- Badat i de varma källorna Blå Lagunen på Island en vinterdag: 3 poäng
- Tänt ett ljus i Födelsekyrkan i Betlehem: 1 poäng
- Kollat utsikten från en av Roms sju kullar: 1 poäng
- Sjungit med i allsången på Skansen i Stockholm: 1 poäng
- Låtit ögonen tåras när jag åkt genom A small world på Disneyland i LA: 1 poäng
- Myllrat i Istanbul i Turkiet, där Asien och Europa möts: 1 poäng
- Gå sakta på Via Dolorosa i Jerusalem: 7 poäng
- Mött någon framför Blå Moskén i Istanbul: 3 poäng
- Sett Gaudís byggnader i Barcelona: 2 poäng
- Deltagit i en gudstjänst vid Peterskyrkan i Rom, ledd av Påven: 2 poäng
Så. Än så länge har jag alltså samlat på mig 24 poäng. Jag vet inte om det är mycket eller lite, men alla ovanstående upplevelser var upplevelser att minnas för livet. Rolig bok! (Men det tog visst inte ens en timme att skriva denna lista...)
[käck rubrik som jag inte har fantasi nog att komma på just nu]
Som de flesta säker har hört vid det här laget har man bestämt sig för att byta namn på kvarteret Negern i Karlstad. Vilket jag tycker är bra. Ett så pass uppenbart politiskt inkorrekt namn (det är ju ett ord man i princip inte ens får använda idag, än mindre döpa kvarter till) borde just bytas ut och inte beskrivas som "exotiskt och fantasieggande". I vilket fall. Här kan ni läsa om lite andra roliga kvartersnamn i Sverige, exempelvis Hundturken, Muffen (som tydligen inkluderar en gata uppkallad efter en gynekolog), Positivhataren och Kärleken.
"För den mer fridsamt lagde personen kanske det passar att bo i stadsdelen Kärleken i Halmstad. Enligt Wikipedia bidrog dock namnet till många skämt på 1920-talet då det fanns en busslinje med sträckningen Kärleken–Lasarettet–Kyrkogården."
HAHA. Väldigt roligt.
Nå. Idag jobbar jag på ett i princip tomt kontor. Alla är på mässa och här sitter jag. Har jobbat i snart två timmar och än så länge är det mest spännande som har hänt att jag har hälsat på det fåtal antal personer som gått förbi receptionen, ätit några plommon samt startat om skrivaren. Men jag har fin utsikt i alla fall och sedan ska jag luncha med Stickan från min tid som storkyrkovaktmästare. Och strax är det dags för 10-kaffet med vaktisarna. Den här dagen kommer nog gå den med.
"För den mer fridsamt lagde personen kanske det passar att bo i stadsdelen Kärleken i Halmstad. Enligt Wikipedia bidrog dock namnet till många skämt på 1920-talet då det fanns en busslinje med sträckningen Kärleken–Lasarettet–Kyrkogården."
HAHA. Väldigt roligt.
Nå. Idag jobbar jag på ett i princip tomt kontor. Alla är på mässa och här sitter jag. Har jobbat i snart två timmar och än så länge är det mest spännande som har hänt att jag har hälsat på det fåtal antal personer som gått förbi receptionen, ätit några plommon samt startat om skrivaren. Men jag har fin utsikt i alla fall och sedan ska jag luncha med Stickan från min tid som storkyrkovaktmästare. Och strax är det dags för 10-kaffet med vaktisarna. Den här dagen kommer nog gå den med.
Dagens finaste
Alltså, åh. Med tonåringarna ikväll spelade vi spelet Orangino. Det går ut på att en person tar ett kort som bekriver en egenskap, t.ex. excentrisk. Sedan har alla spelare kort med 1-4 på, vilket visar hur mycket man tycker att egenskapen stämmer överens med personen i fråga. Sedan gjorde vi så att vi gick ett varv så alla fick förklara hur man hade tänkt.
Och det blev så himla fint. Alla fick höra en väldig massa fina saker om sin personlighet, och det märktes att alla verkligen menade vad de sa, och att det faktiskt gick in. Typiskt sådana där saker som man generellt inte berättar för varandra, men som betyder så mycket. Jag själv fick ett kort med ordet Eldsjäl. Och det jag fick höra när tjejerna beskrev hur de tänkt när de satte siffran 3 eller 4 fick mig att bli generad och rörd och alldeles jätteglad. Att jag är jätteintressant att lyssna på när jag sätter igång, att det verkligen märks att jag tycker att saker är viktiga. Att det är som den bästa biten i en bra film när jag eldar upp mig på riktigt. Och att jag får "en sån energi som när som tjejer i vår ålder eller yngre får när de ser en snygg kille och blir jättekära".
Åh, ni är så himla fina. Och jag är så glad att få vara ledare för er. Och det känns så otroligt inspirerande att få höra att ni tycker om att lyssna på mig när jag blir sådär jätteuppeldad angående någonting. PUSS! Ni är så himla bra.
Och det blev så himla fint. Alla fick höra en väldig massa fina saker om sin personlighet, och det märktes att alla verkligen menade vad de sa, och att det faktiskt gick in. Typiskt sådana där saker som man generellt inte berättar för varandra, men som betyder så mycket. Jag själv fick ett kort med ordet Eldsjäl. Och det jag fick höra när tjejerna beskrev hur de tänkt när de satte siffran 3 eller 4 fick mig att bli generad och rörd och alldeles jätteglad. Att jag är jätteintressant att lyssna på när jag sätter igång, att det verkligen märks att jag tycker att saker är viktiga. Att det är som den bästa biten i en bra film när jag eldar upp mig på riktigt. Och att jag får "en sån energi som när som tjejer i vår ålder eller yngre får när de ser en snygg kille och blir jättekära".
Åh, ni är så himla fina. Och jag är så glad att få vara ledare för er. Och det känns så otroligt inspirerande att få höra att ni tycker om att lyssna på mig när jag blir sådär jätteuppeldad angående någonting. PUSS! Ni är så himla bra.
Anger management
Jag behöver göra nåt åt det här. Min hyra har höjts. Retroaktivt, desstuom. Jag fick igår min första elräkning som jag är osäker på om den alls inkluderar själva förbrukningen över huvud taget, eller om det bara är kostnader för att jag har möjligheten att tända en lampa. 450 spänn. Och den här månadens lön lär pga obetalt semester hamna på kanske 5.000 kr. Gaah! Det går a-aldrig..! (bör uttalas med gnällbältesdialekt)
Men igår kväll tog jag i alla fall ut all min ilska på spinningcykeln. Det bästa passet på länge, jag cyklade i ursinne och svettades som en gris. Härliga tider, jag säger't. Och coren efteråt kändes faktiskt även den betydligt bättre en förra veckan. Det går framåt. :)
Idag är det jobb, jobb, jobb som gäller. Har just nu en liten frukt- och datapaus. Började jobba kl 07 imorse, väckarklockan ringde 05.30. Inte nådigt. Dessutom är det rätt rörigt och svårt att greppa hur saker och ting fungerar här. Eller, de verkar inte riktigt fungera. Men ikväll blir det kortspelskväll med tonåringarna. Fint.
Nå. Måste nog ta ett snack med chefen angående min ekonomiska situation. Något måste ändras. Lön, arbetstid eller jobb. That's it and that's that.
You know when robots will take over the world?
Igår åt vi äppelpaj och såg på en BBC-dokumentär om bland annat artificiell intelligens och utvecklingen av robotar. Richard tycker att det det är jättehäftigt och intressant och bra, och jag tycker mest att det är jättehäftigt och intressant och skitläskigt. Jag menar, det är ju onekligen jättebra att man kan göra hjärninplantat som kan bota djupa depressioner och alzheimers, men när man börjar prata om att göra hjärninplantat för att förbättra hjärnans funktion till det nästan övernaturliga börjar jag bli skeptisk. Jag får liksom lite elitvibbar. Om vi kan förbättra oss själva på ett sådant sätt, vad händer då med de som inte har den möjligheten? Elitism, nej tack. Och om vi byter ut eller förbättrar våra organ, hur mycket kan vi ändra på innan vi inte är mänskliga längre? Var går gränsen mellan människa och något annat?
Men jag förstår att det är frestande. Och det är ju onekligen spännande forskning. Att skapa robotar som kan hjälpa till i hemmet, med allt det där som vi tycker är ganska tråkigt att göra. Att sedan utveckla dem så att de själva kan se och uppfatta vad som behöver göras. Vore ju onekligen praktiskt. Men man forskar också mycket på att göra dessa robotar så intelligenta och människolikande som möjligt. Och vår typ av intelligens bygger mycket på förståelse av känslor. Och att kunna känna. Så om vi då skulle ta fram robotar som inte bara gör det arbete vi gärna skulle slippa, utan är intelligenta och har känslor, har vi då fortfarande rätt att härska över dem? Kan vi utnyttja dessa tänkande och kännande "varelser" bara för att vi har skapat dem? Vad händer om de tar illa upp, om de börjar tröttna? Om de, som i alla sci-fi-filmer, skulle revoltera? Har vi verkligen rätt att ta en kännande mekanisms liv (och vad är egentligen ett liv?) om de skulle bli hotfulla? Var går gränsen mellan maskin och något annat?
Det känns som en ganska verklighetsfrämmande och bisarr diskussion. Men om man ska lita på killen i dokumentären så är det inte så långt borta som man kan tro. Och det här är stora tekniska framsteg, stora beslut som innebär stora etiska frågeställningar. Som vi måste komma fram till svar på innan vi sätter igång det hela på riktigt. Och jag är på det stora hela väldigt skeptisk. Det är ju läskigt ju.
Nazisterna vaktar barnen
Sitter och läser på SVD att Svenska Motståndsrörelsen vill hänga ut dömda pedofiler på internet. Det ska tydligen bli som "ett Hitta.se fast fyllt med pedofiler", enligt Mikael Skillt, gruppens ledare i Norrland. De vill alltså skapa en hemsida där man kan söka efter dömda pedofiler i sitt närområde, och detta för att varna barnfamiljer för pedofilernas närvaro.
Dessutom patrullerar medlemmar från denna uttalat nynazistiska organisation vid en skola där dömda pedofiler tydligen setts stryka omkring. Skolans rektor var inte så förtjust, eftersom gruppen inte på något vis står för samma demokratiska värderingar som skolan. Obviously.
Men det här är faktiskt intressant på flera sätt. De flesta människor, mig själv inkluderad, blir ju väldigt illa till mods när man hör om sexuella övergrepp på barn. Men samtidigt blir man illa till mods vid tanke på nazister som vill införa diktatur i Sverige. Det blir helt enkelt väldigt svårt att ta sida i denna konflikt.
Jag tänkter dock såhär. En dömd pedofil som har avverkat sin fängelsetid/vad nu hans straff var, borde anses vara återställd. Ha sonat sitt brott. Dock är ju pedofili egentligen en sexuell läggning och inte en sjukdom, så frågan är om man kan bli "frisk". Förhoppningsvis har man i alla fall insett att man har en sexuell läggning som man aldrig kan få leva ut på lika villkor med någon, därmed kan man inte leva ut den alls. Och så har man förhoppningsvis lärt sig hur man ska hantera sina lustar utan att någon far illa. Och om man nu avverkat fängelsetid och insett att man gjort fel och vill starta om, hur blir det då om man blir uthängd på ett pedofilins Hitta.se? Vilken chans har man till rehabilitering till ett vanligt liv? En ny chans, en omstart utan att ens mörka förflutna ska förfölja en för evigt? (Och vad händer om någon blivit felaktigt dömd?)
Samtidigt förstår jag föräldrarna. Det är ju självklart att man skulle vilja ha koll på om det bor en pedofil med återfallstendenser i huset brevid. Eftersom ens barn ju är det värdefullaste man har. Men det är ungefär samma sak som att diskutera dödsstraff. Bara för att jag vill att personen som mördat min dotter ska dö betyder inte det att det är rätt. Ska man ha etiska regler om saker och ting måste man hålla sig till dem även när det gäller en själv. Lättare sagt än gjort, men gjorde vi inte det skulle vi sluta som i Flugornas herre. Och det vill i alla fall inte jag.
Dessutom patrullerar medlemmar från denna uttalat nynazistiska organisation vid en skola där dömda pedofiler tydligen setts stryka omkring. Skolans rektor var inte så förtjust, eftersom gruppen inte på något vis står för samma demokratiska värderingar som skolan. Obviously.
Men det här är faktiskt intressant på flera sätt. De flesta människor, mig själv inkluderad, blir ju väldigt illa till mods när man hör om sexuella övergrepp på barn. Men samtidigt blir man illa till mods vid tanke på nazister som vill införa diktatur i Sverige. Det blir helt enkelt väldigt svårt att ta sida i denna konflikt.
Jag tänkter dock såhär. En dömd pedofil som har avverkat sin fängelsetid/vad nu hans straff var, borde anses vara återställd. Ha sonat sitt brott. Dock är ju pedofili egentligen en sexuell läggning och inte en sjukdom, så frågan är om man kan bli "frisk". Förhoppningsvis har man i alla fall insett att man har en sexuell läggning som man aldrig kan få leva ut på lika villkor med någon, därmed kan man inte leva ut den alls. Och så har man förhoppningsvis lärt sig hur man ska hantera sina lustar utan att någon far illa. Och om man nu avverkat fängelsetid och insett att man gjort fel och vill starta om, hur blir det då om man blir uthängd på ett pedofilins Hitta.se? Vilken chans har man till rehabilitering till ett vanligt liv? En ny chans, en omstart utan att ens mörka förflutna ska förfölja en för evigt? (Och vad händer om någon blivit felaktigt dömd?)
Samtidigt förstår jag föräldrarna. Det är ju självklart att man skulle vilja ha koll på om det bor en pedofil med återfallstendenser i huset brevid. Eftersom ens barn ju är det värdefullaste man har. Men det är ungefär samma sak som att diskutera dödsstraff. Bara för att jag vill att personen som mördat min dotter ska dö betyder inte det att det är rätt. Ska man ha etiska regler om saker och ting måste man hålla sig till dem även när det gäller en själv. Lättare sagt än gjort, men gjorde vi inte det skulle vi sluta som i Flugornas herre. Och det vill i alla fall inte jag.
mörka höstmornar och vardags(tri)st(t)(r)ess. (höh)
Så var det måndag igen. Förra veckan gick i ett hela tiden, hade knappt en timme för mig själv och en kopp te. Galenskap. Och helgen innebar som ni vet kanothajk med tältsovande brevid fnittriga 13-åringar, så det blev inte så mycket sömn där heller. Och så är det måndag igen. Suck.
Imorse var det gråmörkt när klockan ringde. Det tar emot så otroligt mycket mer att gå upp när det är mörkt ute! Hjälpars, jag hade nästan förträngt det. Väl uppe är det väl som vanligt igen, men att pallra sig upp. Ingen barnlek inte. Och så till jobbet, där det just nu inte är så mycket att göra (uppenbarligen). Och jag har jobb hela veckan förutom fredag än så länge. Och på både onsdag och torsdag börjar jag klockan sju. SJU! Inte nådigt. Och sedan en massa grejer på kvällarna som vanligt. Gudars skymning, jag behöver få ha lite tråkigt på min fritid. Inte bara på jobbet.
Men sedan ska jag leka sjuksköterska och baka äppelpaj. Det blir bra.
Kanothajkshelg
Jisses. Jag är helt slut. Har med scouterna paddlat 14 km denna helg, så nog har jag träningsvärk i axlarna minsann. Men det var galet bra, vädret var perfekt och stjärnhimlen igår kväll makalös. Och mat smakar aldrig så bra som på hajk. En mycket fin helg och min näsa är alldeles röd av solen. Innan jag cyklar iväg och röstar tänkte jag bjuda på lite bilder. Enjoy. Tills nästa år.
Vi gör oss redo att ge oss av.
Off we go! Paddling i sjön Sillen utanför Gnesta.
Lunchstopp lördag. Fiskpinnar smakar aldrig så gott som utomhus!
Mot hajkplatsen.
Fulare ställen kan man diska på.
Kvällens lägereld. Godnatt.
Godmorgon världen!
Tandborstningsutsikt innan vidare avfärd mot Vagnhärad.
Vi gör oss redo att ge oss av.
Off we go! Paddling i sjön Sillen utanför Gnesta.
Lunchstopp lördag. Fiskpinnar smakar aldrig så gott som utomhus!
Mot hajkplatsen.
Fulare ställen kan man diska på.
Kvällens lägereld. Godnatt.
Godmorgon världen!
Tandborstningsutsikt innan vidare avfärd mot Vagnhärad.
Ännu ett inlägg i denna heta hemmafrudebatt
Det rasar som ni säkert vet en spännande debatt på Newsmill om hemmafruars vara eller icke vara, och alltihop är den nya superkändisen Anna Ankas förtjänst. Jag tycker att det hela är rätt intressant, och har ju skrivit en rad eller två om det tidigare. I mitt tidigare inlägg om detta skrev jag att jag kunde förstå resonemanget om att man väljer att vara hemma och sköta om hushåll och barn, då detta ju faktiskt är lite av ett heltidsarbete som är svårt att hinna med om man dessutom arbetar på ett "vanligt jobb". Jag har dock dragit mig till minnes hur kul jag hade när jag var arbetslös för ett knappt år sedan (och som resultat startade den här bloggen).
Jag hade tråkigt. T R Å K I G T. Då har jag visserligen inga barn att ta hand om eller nån som kommer hem varje kväll och som man kan laga fabulösa middagar åt för att fördriva tiden, men ändå. Jag bakade, tvättade, bloggade, skrev noveller, skurade fönster, sökte jobb, och pysslade. Min lägenhet har aldrig varit så ren som då. I början var det ganska skönt att kunna göra allt det där man aldrig hinner annars, men det dröjde inte länge förrän den totala rastlösheten infann sig. Jag hade fastnat. Jag hade ingen som helst inspiration i min vardag. Inte en utmaning i sikte. Mina dagar gick ut på att få dem att gå, att slå ihjäl tid.
Det var nog när jag läste Patricia Kimondos debattinlägg (som förövrigt har en förtjusande titel) som jag insåg just detta. Att man på något sätt antar att kvinnor (om man antar att det är de som är hemma) har mindre behov av intellektuell stimulans och utmaning. Och det är ju onekligen lite taskigt och orättvist och helt enkelt falskt.
Men nu ska jag strax åka och äta middag. Så mer politik och debatt får det bli en annan dag. Helgen ska dessutom spenderas utomhus. Närmare bestämt utanför Gnesta i kanot och tält. Wish us luck och låt oss hoppas och be att vi inte fryser ihjäl under natten. Kanothajk, here we come! Måste ju ta tillvaro på de sista solstrålarna innan mörkret slår sig fast i detta land.
Puss på er!
Jag hade tråkigt. T R Å K I G T. Då har jag visserligen inga barn att ta hand om eller nån som kommer hem varje kväll och som man kan laga fabulösa middagar åt för att fördriva tiden, men ändå. Jag bakade, tvättade, bloggade, skrev noveller, skurade fönster, sökte jobb, och pysslade. Min lägenhet har aldrig varit så ren som då. I början var det ganska skönt att kunna göra allt det där man aldrig hinner annars, men det dröjde inte länge förrän den totala rastlösheten infann sig. Jag hade fastnat. Jag hade ingen som helst inspiration i min vardag. Inte en utmaning i sikte. Mina dagar gick ut på att få dem att gå, att slå ihjäl tid.
Det var nog när jag läste Patricia Kimondos debattinlägg (som förövrigt har en förtjusande titel) som jag insåg just detta. Att man på något sätt antar att kvinnor (om man antar att det är de som är hemma) har mindre behov av intellektuell stimulans och utmaning. Och det är ju onekligen lite taskigt och orättvist och helt enkelt falskt.
Men nu ska jag strax åka och äta middag. Så mer politik och debatt får det bli en annan dag. Helgen ska dessutom spenderas utomhus. Närmare bestämt utanför Gnesta i kanot och tält. Wish us luck och låt oss hoppas och be att vi inte fryser ihjäl under natten. Kanothajk, here we come! Måste ju ta tillvaro på de sista solstrålarna innan mörkret slår sig fast i detta land.
Puss på er!
Dagens blogg
Nya favoritbloggen. Väldigt läsvärd nästan jämt. Tipsa, tipsa.
Klagomålsdags.
Idag har jag arbetat på två arbetsplatser. Då detta innebar att jag började först klockan ett på arbetsplats nr 2 betyder det tydligen att det blir jag som stänger. Idag igen. Och det kan jag väl förstå, då de andra började klockan åtta. Bara det att jag också gjorde det, fast på det andra stället. Och inte kan jag tänka att "ja, det blir ju i alla fall nio arbetade timmar idag, så det blir lite mer klirr i kassan". Nej då. Eftersom jag har en garantilön som jag aldrig överskridit spelar det ingen roll hur mycket eller lite jag jobbar, vilket faktiskt kan vara rätt omotiverande ibland. Det börjar bli något tröttsamt att hoppa runt på olika ställen utan någonting att säga till om för skitlön och utan att veta när man faktiskt är ledig. Och när det dessutom vankas chefsbyte känns det lite som droppen. Så ikväll är det nog dags att åtminstone reka lite...
Ikväll är även första kvällen på hela veckan då jag inte har nåt inplanerat. På tiden. Blir nog att stänga av mobilen och lägga mig i badet tror jag. Over and out.
& 
Bad och Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Min torsdagskväll.
Ikväll är även första kvällen på hela veckan då jag inte har nåt inplanerat. På tiden. Blir nog att stänga av mobilen och lägga mig i badet tror jag. Over and out.
& Bad och Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Min torsdagskväll.
En riktig liten husmor! Eller?
Okej. När jag ramlade över Anna Ankas "debattartikel" på Newsmill visste jag först inte om jag skulle skratta eller gråta. Sedan blev jag fruktansvärt provocerad. Sedan började jag undra om det hela är ett PR-skämt för att få fler tittare till "Svenska Hollywoodfruar". Hur som helst tycker jag att ni ska läsa det, vare sig det är som underhållning eller inte. Det hon pratar om är ju simpel prostitution. På en lyxig nivå, absolut, och med endast en kund, men vilken typ av trygghet pratar vi om om man "får skylla sig själv" om ens man är otrogen mot en? (Svar: ekonomisk trygghet.) Sedan tycker jag inte riktigt att det räknas som hemmafru om man bara skriker åt allt tjänstefolk och trippar runt och ser snygg ut dagarna i ända. Åh, jag hoppas, hoppas, hoppas att hon på nåt sätt ändå är ironisk.
Jag kan förstå om man vill vara hemmafru eller hemmaman. Det är ju onekligen mycket arbete att sköta om ett hem, särskilt om man har barn. Och har man den ekonomiska möjligheten att den ena partnerns inkomst kan försörja hela familjen så förstår jag att man väljer det. Att männens lön sedan är högre och att det gör att det blir kvinnan som är hemma i de flesta fall är ju egentligen en helt annan diskussion. Men att den ena partern skulle sköta om hemmet (och inkomsten alltså delas på familjen och hon/han därmed också får en inkomst) tycker jag är fullt förståeligt.
Då tycker jag att även om Roland Poirier Martinsson har lite kontroversiella åsikter så har han en poäng. Säkert flera. Det är faktiskt en diskussion där vi feminister kanske borde ta ett steg tillbaka och ta i åtanke att om det handlar om vuxna människors fria val så kanske det inte är så farligt att vara hemma med barnen och sköta om hemmet? Men i Anna Ankas artikel verkar det inte riktigt vara fallet. Där finns inga lika villkor, och det handlar inte om att man gör varsitt arbete, att man hjälps åt. För henne handlar det uppenbarligen om pengar, punkt. I direkt samband med tjänster som i mina ögon ligger skrämmande nära prostitution.
Jag kan förstå om man vill vara hemmafru eller hemmaman. Det är ju onekligen mycket arbete att sköta om ett hem, särskilt om man har barn. Och har man den ekonomiska möjligheten att den ena partnerns inkomst kan försörja hela familjen så förstår jag att man väljer det. Att männens lön sedan är högre och att det gör att det blir kvinnan som är hemma i de flesta fall är ju egentligen en helt annan diskussion. Men att den ena partern skulle sköta om hemmet (och inkomsten alltså delas på familjen och hon/han därmed också får en inkomst) tycker jag är fullt förståeligt.
Då tycker jag att även om Roland Poirier Martinsson har lite kontroversiella åsikter så har han en poäng. Säkert flera. Det är faktiskt en diskussion där vi feminister kanske borde ta ett steg tillbaka och ta i åtanke att om det handlar om vuxna människors fria val så kanske det inte är så farligt att vara hemma med barnen och sköta om hemmet? Men i Anna Ankas artikel verkar det inte riktigt vara fallet. Där finns inga lika villkor, och det handlar inte om att man gör varsitt arbete, att man hjälps åt. För henne handlar det uppenbarligen om pengar, punkt. I direkt samband med tjänster som i mina ögon ligger skrämmande nära prostitution.
Stoppa SD i vapenhuset!
Läser på SVD att en fd nazist ställer upp för Sverigedemokraterna i kyrkovalet på söndag. Okej. Dags att styra upp lite gå-och-rösta-kampanj tror jag, så att den här snubben inte får komma in i kyrkan och bestämma och förstöra allt. Här kommer Hannahs gå-och-rösta argument:
- Argument ett: Det som egentligen ska räcka. Vi lever i en demokrati med möjligheten att rösta. Att inte använda sin röst är att rösta mot demokrati. Och med tanke på alla dessa länder där folk dör pga diktaturer känns det rätt bortskämt och sniket att inte rösta bara för att man inte orkar. Hmpf.
- Argument två: För att väga upp för alla de högervridna kyrkoväljarna i detta land. Svenska kyrkan idag har rätt mycket vettiga värderingar, men om Sverigedemokraterna får en massa att säga till om är vi illa ute. Alternativt se till så att de som bestämmer representerar allas våra åsikter, och inte bara några.
- Argument tre: Man kanske kan tänka att den svenska kyrkan inte har särskilt mycket att säga till om, att den inte är så inflytelserik i vårt sekulära land. Och om man dessutom inte är religiös kan det tyckas ovärt att gå och rösta. Men kyrkan påverkar fler saker än hur gudstjänstordningen ser ut. Tänk samkönade äktenskap? Begravningsprinciper? Bistånd? Sånt där som kyrkan faktiskt (och därmed du i valet) påverkar ute i resten av samhället och världen.
Sådär. Hoppas ni blev lite peppade i alla fall. Mer om kyrkovalet kan ni läsa här. Och gå och rösta på söndag! Och om inte annat så rösta åtminstone blankt.
Say whaat!?
Intressant, skrämmande och, ja... galet. Bosättar-Joe skriver blogg. HJÄLP.
Ramadan karim
Mitt i denna muslimska högtidsmånad tänkte jag fortsätta i spåret om kvinnan som objekt. Alltid när diskussion om islam kommer igång, även om ämnet i början är Ramadan och vad månaden innebär och hur man firar den, så dröjer det inte länge förrän en hetsig diskussion om slöjan sätter igång. Vi kan vara väldigt snabba med att döma ut muslimska kvinnor i hijab, burka eller nqaab, de täcker sig ju för mycket. Hon kan ju aldrig ha valt det själv, det måste vara hennes man som förtrycker henne. Man kan dock inte påpeka om en tjej har för lite kläder på sig, för hon måste få klä sig som hon vill, det är hennes kropp. Ja. Korrekt. Men varför är det i Sverige idag så mycket mer provocerande om en kvinna inte vill visa sin kropp för främmande människor på gatan?
Vi tror att vi är så härligt frigjorda. Vi har gått från ett samhälle där kvinnan inte hade lika mycket att säga till om, där den kvinnliga sexualiteten var helt och hållet tabu till ett land som många hävdar är världens mest jämställda. Men om det handlar om kvinnans frihet att välja själv, varför är det då så mycket värre att välja att täcka sitt hår än att visa halva brösten? Är det att göra sig själv till mer av ett sexobjekt genom att dölja sin kropp i vetskapen om att den fortfarande är sexuellt laddad än att visa upp den och spela på det?
Om det inte fanns några män i världen, hur många av oss skulle trycka ner fötterna i skyhöga klackar och gå runt i tajta jeans? Hur många skulle sminka sig, köpa nya kläder mest hela tiden eller banta? Och hur många skulle gå runt i hijab? Båda dessa kvinnliga sätt att klä sig, det typiskt svenska "frigjorda" och det traditionellt muslimska, är anpassade efter mannen. Vi klär oss på ett visst sätt för att antingen behaga mannen eller undvika att en sexuell spänning uppstår. Men vem kan egentligen säga vilket som är bäst? Eller värst? Eller mest feministiskt?
Köpa hijab i Jerusalems bazaar. Bild lånad av Maria Wåhlsten.
Reclaim the pussy!
Karolina var över och åt middag igår. Hon hade med sig vildsvin (!) som vi åt med potatismos och bea, vilken söndagsmiddag. Fint att se henne, det var länge sedan nu. Satt och pratade till efter elva, mycket feminism blev det. Inspirerande samtal som jag tänkte att jag skulle plita ner lite av här.
Vi pratade om det sorgliga faktum att tjejer och kvinnor tycks ha så svårt att peppa varandra och unna varandra saker. Jag kan märka dem tendenserna hos mig själv ibland, att jag kan ha lättare att umgås med killar och män än med tjejer eftersom det inte finns någon konkurrens där. Männen är inte hotade av mig, eftersom jag ju ändå bara är kvinna. Men det finns bara plats för x antal kvinnor som är framgångsrika, lyckade. Därav blir det konkurrens oss emellan.
Jag tror att vi skjuter oss själva i foten rätt rejält genom att hålla på så. Feminismen och jämställdheten kommer inte komma någonvart om vi fortsätter tävla med varandra inom alla tänkbara områden. "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra", liksom (som för övrigt även är titeln på en bok i min bokhylla hemma, och som jag snart ska plöja). Om vi fortsätter att anta att det inte finns plats för oss allihop så kommer det aldrig att göra det heller. Som den gamla dängan säger: Vi måste höja våra röster för att höras! Och ja, det är lättare sagt än gjort. Men det är just därför vi måste hjälpas åt och spela på samma lag.
Det blev även mycken diskussion kring att vi kvinnor får lära sig tidigt att våra kroppar och vad de gör är äckligt. Att ha mens är äckligt, att ha hårväxt är äckligt, att ha flytningar är äckligt, att svettas är äckligt. Det är vår skyldighet att se till att våra kroppar inte gör det alla kroppar gör, eller att det åtminstone inte märks. Den kvinnliga kroppen ska vara sensuell, inget annat. Så därför köper vi hudlotion som stramar upp, ansiktskrämer som ger lyster, parfymerade trosskydd, deodoranter som tar bort hår. Vi noppar, vaxar, bantar, sminkar och parfymerar. Allt för att bli sådär som en kvinna ska vara (men som ingen egentligen är). Jag har promotat den såkallade menskoppen inför i princip alla jag känner, en sjukt bra uppfinning på många sätt, många har nappat men flera tycker att det verkar lite äckligt. Just det här i att behöva ta i sig själv under mensen tycker många inte är så lockande. Varför har vi fått för oss att våra egna kön är så motbjudande? Är det okunskap? Hur många tjejer har inte den blekaste aning om hur de ser ut där nere? Har aldrig vågat titta efter? Är det kvinnliga könsorganet fortfarande skamfullt? Jag tycker personligen att det är rätt sorgligt. Hörrni brudar. Det är dags att vi reclaimar lite här.
Appropå det hela. Läs denna krönika av Lisa Magnusson på Aftonbladet.
Vi pratade om det sorgliga faktum att tjejer och kvinnor tycks ha så svårt att peppa varandra och unna varandra saker. Jag kan märka dem tendenserna hos mig själv ibland, att jag kan ha lättare att umgås med killar och män än med tjejer eftersom det inte finns någon konkurrens där. Männen är inte hotade av mig, eftersom jag ju ändå bara är kvinna. Men det finns bara plats för x antal kvinnor som är framgångsrika, lyckade. Därav blir det konkurrens oss emellan.
Jag tror att vi skjuter oss själva i foten rätt rejält genom att hålla på så. Feminismen och jämställdheten kommer inte komma någonvart om vi fortsätter tävla med varandra inom alla tänkbara områden. "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra", liksom (som för övrigt även är titeln på en bok i min bokhylla hemma, och som jag snart ska plöja). Om vi fortsätter att anta att det inte finns plats för oss allihop så kommer det aldrig att göra det heller. Som den gamla dängan säger: Vi måste höja våra röster för att höras! Och ja, det är lättare sagt än gjort. Men det är just därför vi måste hjälpas åt och spela på samma lag.
Det blev även mycken diskussion kring att vi kvinnor får lära sig tidigt att våra kroppar och vad de gör är äckligt. Att ha mens är äckligt, att ha hårväxt är äckligt, att ha flytningar är äckligt, att svettas är äckligt. Det är vår skyldighet att se till att våra kroppar inte gör det alla kroppar gör, eller att det åtminstone inte märks. Den kvinnliga kroppen ska vara sensuell, inget annat. Så därför köper vi hudlotion som stramar upp, ansiktskrämer som ger lyster, parfymerade trosskydd, deodoranter som tar bort hår. Vi noppar, vaxar, bantar, sminkar och parfymerar. Allt för att bli sådär som en kvinna ska vara (men som ingen egentligen är). Jag har promotat den såkallade menskoppen inför i princip alla jag känner, en sjukt bra uppfinning på många sätt, många har nappat men flera tycker att det verkar lite äckligt. Just det här i att behöva ta i sig själv under mensen tycker många inte är så lockande. Varför har vi fått för oss att våra egna kön är så motbjudande? Är det okunskap? Hur många tjejer har inte den blekaste aning om hur de ser ut där nere? Har aldrig vågat titta efter? Är det kvinnliga könsorganet fortfarande skamfullt? Jag tycker personligen att det är rätt sorgligt. Hörrni brudar. Det är dags att vi reclaimar lite här.
Appropå det hela. Läs denna krönika av Lisa Magnusson på Aftonbladet.
Jag har bakat fina kakor!
Pepparkaksformar från Taxinge slott. Finfina kolakakor blev det!
lördagshurt
Marie är nere och klipper sig och jag har tonfisksalladen redo tills att hon är klar. Igår hade vi äkta slumberparty med Idol, ostbågar och Donnie Darko. Grymt bra film, hade nästan glömt bort hur underbart förvirrande den är! Tipsa, tipsa. Imorse klev vi upp halv nio, åt duktigt vår gröt och åkte iväg och körde spinning och core på en lördag förmiddag. Det är nästan dubbelt så duktigt som att träna vid någon annan tidpunkt. Så. Där tränade vi bort alla ostkrokarna. :) Galet skönt pass det där, man tar ut sig ordentligt (särskilt när man inte tränat på typ tre månader).
Skönt att jag faktiskt är ledig idag. På riktigt, ingenting direkt planerat. Nu ska vi äta lunch och sedan tänkte jag baka kakor. Och plugga matte. Men sen får vi väl se. En öl i stan ikväll kanske? Undrar om någon skulle vara på. Vi får väl se.
Skönt att jag faktiskt är ledig idag. På riktigt, ingenting direkt planerat. Nu ska vi äta lunch och sedan tänkte jag baka kakor. Och plugga matte. Men sen får vi väl se. En öl i stan ikväll kanske? Undrar om någon skulle vara på. Vi får väl se.
mission completed
Jag har haft ett litet hemligt uppdrag för mig ikväll. Det var roligt. Nu väntar jag på Marie för Donnie Darko och ostbågar! Vilken fest, hörrni. Vad gör ni en fredag som denna? (kommentar-hunting, hint hint)
Septembersol
Det är ju helt sjukt. Satt ute och drack kaffe på lunchen idag. Jisses. Det är september och jag svettades, längtade efter solglasögon och glass. Vilken grej! Tänk om vädret kunde få fortsätta vara såhär fint, i alla fall till och med nästa helg då jag ska på kanothajk med småscouterna och sova i tält... Iik.
Idag är den 11/9. Detta världskända datum som för evigt skrevs in i historieböckerna för åtta år sedan. Jag kommer ihåg att jag satt på bussen på väg hem från skolan när det hände. Jag fattade att det var nåt särskilt när nåns mobiltelefon ringde och personen lät väldigt chockad. Strax därpå började en massa andra folks telefoner ringa och människor vars telefoner inte ringde frågade de som visste vad som hade hänt. Främmande människor i Sverige pratar med varandra på bussen, ja, då är det nåt särskilt på gång. Väl hemma följde jag, liksom alla andra människor i hela världen, bilderna på tv i timmar.
Det var ju verkligen ett fruktansvärt attentat, vilket ska kommas ihåg. Men jag tycker också att man denna dag bör minnas allt det som följde i terrorattackens fotspår: Kriget mot terrorismen. Att det plötsligt blev helt okej att särbehandla muslimer för att de var just muslimer, att gå in i Afganistan och bomba mot civila, att utföra en väldig massa ganska diskuterbara åtgärder i antiterrorismen och säkerhetens namn. Det är aldrig bara svart eller vitt.
Nu till något lite lättsammare. Igår var Richard och jag på bio. Jag bjöd på findejt på en vanlig sketen torsdag, och det blev helbra. Såg Almodóvars nya film Brustna Omfamningar, väldigt bra var den. En film i hans anda, vilket ju faktiskt aldrig är fel. Så den kan ni gå och se. Idag är det fredag, vilket känns bisarrt då jag bara jobbat 2,5 dagar den här veckan, inklusive idag. Men en fin överraskning! Ikväll blir det Donnie Darko och ostbågar med Marie. Slumberparty! Förhoppningsvis spinning/core imorgon bitti också. Hurtigast är man när man tränar på lördagsmornar. :D
Idag är den 11/9. Detta världskända datum som för evigt skrevs in i historieböckerna för åtta år sedan. Jag kommer ihåg att jag satt på bussen på väg hem från skolan när det hände. Jag fattade att det var nåt särskilt när nåns mobiltelefon ringde och personen lät väldigt chockad. Strax därpå började en massa andra folks telefoner ringa och människor vars telefoner inte ringde frågade de som visste vad som hade hänt. Främmande människor i Sverige pratar med varandra på bussen, ja, då är det nåt särskilt på gång. Väl hemma följde jag, liksom alla andra människor i hela världen, bilderna på tv i timmar.
Det var ju verkligen ett fruktansvärt attentat, vilket ska kommas ihåg. Men jag tycker också att man denna dag bör minnas allt det som följde i terrorattackens fotspår: Kriget mot terrorismen. Att det plötsligt blev helt okej att särbehandla muslimer för att de var just muslimer, att gå in i Afganistan och bomba mot civila, att utföra en väldig massa ganska diskuterbara åtgärder i antiterrorismen och säkerhetens namn. Det är aldrig bara svart eller vitt.
Nu till något lite lättsammare. Igår var Richard och jag på bio. Jag bjöd på findejt på en vanlig sketen torsdag, och det blev helbra. Såg Almodóvars nya film Brustna Omfamningar, väldigt bra var den. En film i hans anda, vilket ju faktiskt aldrig är fel. Så den kan ni gå och se. Idag är det fredag, vilket känns bisarrt då jag bara jobbat 2,5 dagar den här veckan, inklusive idag. Men en fin överraskning! Ikväll blir det Donnie Darko och ostbågar med Marie. Slumberparty! Förhoppningsvis spinning/core imorgon bitti också. Hurtigast är man när man tränar på lördagsmornar. :D
Åh! Just det!
Glömde nästan:
9 poäng av 11 på matteprovet. Jag tror att jag precis ägde dig, Matematik 3000? Jepp, korrekt. Ägd.
9 poäng av 11 på matteprovet. Jag tror att jag precis ägde dig, Matematik 3000? Jepp, korrekt. Ägd.
Låt oss revoltera!
Ikväll har jag blivit inspirerad. Jag har den fantastiska förmånen att vara ungdomsledare i SMU, och jag och min vän Karin är ledare för 5 stycken tjejer som går i nian respektive ettan på gymnasiet. Alla dessa tjejer är fullkomligt fantastiska, och de påminner mig om hur det var att vara 15 och vad som var viktigt då, vad som spelade roll. De påminner mig väldigt mycket om mig själv när jag var i deras ålder. Och jag blir glad av det men också frustrerad.
Jag vill på något sätt göra ett intryck. Försöka väga upp för alla krav på perfektion de har på sig. Få dem att förstå att de inte bara duger precis som de är, utan att de är helt och hållet fantastiska. Att de är smarta, begåvade, vackra. Få dem att inse att sättet jag höll på på när jag var i deras ålder, med att hela tiden tracka ner på mig själv, min kropp, mitt sätt att vara, inte gör en kotte lyckligare och allra minst en själv. Att det helt enkelt inte är värt att lägga alltför mycket vikt vid vad alla människor kan tänkas tycka. Som om de bryr sig i vilket fall. Att på något plan våga börja inse att man är grym precis som man är. Att ens kropp är det mäktigaste man någonsin kommer att äga, och att man måste älska den, njuta av den, ta hand om den. Att livet blir så mycket roligare då.
Det är lite därför jag håller med kvinnan jag hörde på radio som sa att hon tyckte att Våtmarker av Charlotte Rocher borde vara obligatorisk läsning för alla på gymnasiet. För att den boken helt enkel lägger ribban någon helt annanstans än resten av vårt hårlösa, väldoftande samhälle gör. Väger upp lite. Visst, den är rätt äcklig på sina håll och jag var lätt illamående mest hela tiden då jag läste den, men samtidigt kunde jag inte lägga den ifrån mig. För den är så viktig (och rolig!). Den visar en tjej som inte alls tycker att allt det här vi ska tycka är äckligt med våra kroppar är det. Äckligt, alltså. Hon gillar det mesta som har med hennes kropp att göra, flytningar, snor, inte ens hennes hemorojder är ett problem. Hon pratar väldigt avslappnad om allt det där vi helst inte ens ska erkänna finns. Allt vi knappt vet är normalt eftersom det fortfarande är totalt tabu att tala om det. Köp här.
När ska det få vara nog? När ska vi inse att vi nog inte blir särskilt mycket lyckligare av en deo som säger sig ta bort den där "stickiga känslan" (som vi inte ens visste att vi hade) under armarna när man just rakat sig? Att vi kanske kan känna oss "säkra hela dagen" även om vi inte använder ett specialdesignat trosskydd för hipsertrosor vareviga dag? Men det är ju onekligen en bra affärsidé att få tjejer att känna att de måste köpa nåt för att inte vara äckliga.
Nej, hörrni. R E V O L U T I O N !
ps. Appropå revolution; Passa på att sluta stödja OB fluer och Libresse och tjacka världens bästa uppfinning istället. Miljövänligt, billigt, smidigt, och sjukt bra helt enkelt. Rekommenderas varmt. Gör't och vinn!
Jag vill på något sätt göra ett intryck. Försöka väga upp för alla krav på perfektion de har på sig. Få dem att förstå att de inte bara duger precis som de är, utan att de är helt och hållet fantastiska. Att de är smarta, begåvade, vackra. Få dem att inse att sättet jag höll på på när jag var i deras ålder, med att hela tiden tracka ner på mig själv, min kropp, mitt sätt att vara, inte gör en kotte lyckligare och allra minst en själv. Att det helt enkelt inte är värt att lägga alltför mycket vikt vid vad alla människor kan tänkas tycka. Som om de bryr sig i vilket fall. Att på något plan våga börja inse att man är grym precis som man är. Att ens kropp är det mäktigaste man någonsin kommer att äga, och att man måste älska den, njuta av den, ta hand om den. Att livet blir så mycket roligare då.
Det är lite därför jag håller med kvinnan jag hörde på radio som sa att hon tyckte att Våtmarker av Charlotte Rocher borde vara obligatorisk läsning för alla på gymnasiet. För att den boken helt enkel lägger ribban någon helt annanstans än resten av vårt hårlösa, väldoftande samhälle gör. Väger upp lite. Visst, den är rätt äcklig på sina håll och jag var lätt illamående mest hela tiden då jag läste den, men samtidigt kunde jag inte lägga den ifrån mig. För den är så viktig (och rolig!). Den visar en tjej som inte alls tycker att allt det här vi ska tycka är äckligt med våra kroppar är det. Äckligt, alltså. Hon gillar det mesta som har med hennes kropp att göra, flytningar, snor, inte ens hennes hemorojder är ett problem. Hon pratar väldigt avslappnad om allt det där vi helst inte ens ska erkänna finns. Allt vi knappt vet är normalt eftersom det fortfarande är totalt tabu att tala om det. Köp här.
När ska det få vara nog? När ska vi inse att vi nog inte blir särskilt mycket lyckligare av en deo som säger sig ta bort den där "stickiga känslan" (som vi inte ens visste att vi hade) under armarna när man just rakat sig? Att vi kanske kan känna oss "säkra hela dagen" även om vi inte använder ett specialdesignat trosskydd för hipsertrosor vareviga dag? Men det är ju onekligen en bra affärsidé att få tjejer att känna att de måste köpa nåt för att inte vara äckliga.
Nej, hörrni. R E V O L U T I O N !
ps. Appropå revolution; Passa på att sluta stödja OB fluer och Libresse och tjacka världens bästa uppfinning istället. Miljövänligt, billigt, smidigt, och sjukt bra helt enkelt. Rekommenderas varmt. Gör't och vinn!
Seg i huvet
Maaah. Jag är för seg i huvet för att göra nåt vettigt. Ska ta och räkna lite matte i alla fall. Och kanske läsa lite. Och ikväll blir det spinning och core! Ska bli grymt skönt att komma igång igen, har inte tränat på aaalldeles för länge. Kommer förmodligen att dö eller i alla fall nästan, men det kommer det vara värt.
Inget jobb varken igår eller idag, och jag är dålig på att göra ingenting och känna att det inte är slöseri. Man kanske inte alltid måste vara så produktiv och duktig jämt? Tvättade ju faktiskt fönstrena igår, och var i stan med Moa och Flippsen. Trevlans. Sedan lagade jag mat åt karln och myste (mös?).
Men okej. Styr upp
Puss på er.
Inget jobb varken igår eller idag, och jag är dålig på att göra ingenting och känna att det inte är slöseri. Man kanske inte alltid måste vara så produktiv och duktig jämt? Tvättade ju faktiskt fönstrena igår, och var i stan med Moa och Flippsen. Trevlans. Sedan lagade jag mat åt karln och myste (mös?).
Men okej. Styr upp
- matteplugg
- steka upp köttfärsen
- bädda
- måla kanske?
- träna
Puss på er.
Borås och Liseberg
Hej världen!
Inget särskilt frekvent uppdaterande den här veckan, jag ber om ursäkt. Men det var liksom fullt upp, en massa jobb, pluggande också blev jag sjuk. Trodde nästan att det var svininfluensan där ett tag, men det gick i princip över lika fort som det kom, så det var det nog inte. Låg hemma och blev omhändertagen i alla fall, så jag klarade mig. :)
Men helgen var i alla fall superb. Richard och jag agerade flyttgubbar åt Malin som i fredags flyttade till Borås. Roadtrip söder ut, det var grejer det. Kom ner sent i fredags kväll och lastade in i syrrans otroligt fräscha, fina nya lägenhet. Grattis, syrran! Lite sömn och dagen därpå drog Malin, Jakob, Richard och jag till Liseberg. År och dar sedan jag var där senast! En heldag, och det var så grymt roligt! Vi åkte Balder 4 eller 5 gånger, lätt det bästa jag åkt. Gick på Spökhotellet Gasten, vilket var galet bra gjort och väldigt läskigt, jag skrek som en riktig tjej vid flera tillfällen. Hela dagen, som var totalt jättelyckad, inkluderade dessutom Flume-Ride, sockervadd, kyssar, popcorn, pariserhjul och skratt. Fint!
Så igår bar det av hemåt igen för matteprov. Tror att provet gick helt ok, nu har jag bara ett delprov och sedan det övergripande provet kvar. Ba'aden khallas! Fantastiskt.
Nåväl. Ska försöka slänga upp nån bild från helgen där också så småningom. När jag lyckats ladda batterierna till kameran.
Ha nu en fin dag och ta hand om varandra!
