Manifestationen.
Det var som ni ser rätt så bra uppslutning på Sergels torg i Stockholm idag. Folk var upprörda, det var bra talare och jag sprang på lite gamla vänner från fordom. Kändes skönt att få höra att andra människor var lika upprörda över dessa händelser som jag. Dock blev jag besviken på att när en representant från Centerpartiet skulle prata så blev hon utbuad redan innan hon hann börja tala. Man hörde inte ett ord av vad hon sa. Jag menar, jag förstår att folk är upprörda, och många hävdar ju att Centerpartiets utrikespolitik lämnar en hel del i övrigt att önska, men att vägra personen att ens få en syl i vädret tycker jag bara är respektlöst. Då kan man väl låta henne prata och bua efteråt om det var så dåligt? Hela konflikten är mer komplicerad än att det bara finns ett sätt att se på saker. Om alla vore lite mindre trångsynta skulle även denna konflikt vara närmare en lösning, och det gäller bägge sidor. Att vägra lyssna på någon bara för att den tillhör ett annat svenskpolitiskt block är ju ett exempel på trångsynthet. Nä, då blev jag lack. Jag tyckte även att det var rätt onödigt att ett par nissar skulle börja bränna israeliska flaggor. Fattar som sagt att folk är upprörda och förbannade, men ändå. Men som sagt, i övrigt var det bra tal, Zaida Katalan var väldigt bra, och generalsekreteraren för Amnesty Sverige liksaså. Alla talare pratade om krav på oberoende internationell undersökning om vad som egentligen hände, att Israel ska ställas till svar för sina brott mot folkrätten i domstolen i Haag och uppmanade till Bojkott på både personnivå och EU- och internationell nivå. Förhoppningsvis så händer något också på den fronten, att det inte bara är tomma ord. Inshallah.
Dagens outfit.
Nu sticker jag till plattan och vrålar lite. Hoppas att vi ses där!
Israel förvarar blockaden i sig med våld.
Imorse när jag vaknat gjorde jag kaffe och satte på radion. Jag möttes av P3s Ekot, där det rapporterades om att Frihetsflottan Ship to Gaza hade blivit bordade av israelisk militär redan innan de kommit in på Gazas vatten. Jag ville nästan gråta. Då rapporterades det om många skadade och 10 döda. Dessutom berättade man att Israel nu infört en censur som förhindrar rapportering kring antalet dödade, skadade och fängslade. Ekot nu klockan 13 berättade att svenskar blivit tillfångatagna, men ingen information finns om hur deras tillstånd är. DN rapporterar nu att antalet döda är minst 19 personer och 30 är skadade. Sveriges Radio likaså. När aktivisterna blivit förda till hamnen i Ashdod får de tydligen välja mellan deportering eller fängelse. För att inte ens ha lyckats ta sig in på Gazas vatten.
Al Jazeeras sista nyhetssändning från fartyget innan all kontakt bröts med flottan.
Så många fel har begåtts av Israel i denna situation. För det första har de angripit civila och bordat fartygen på internationellt vatten. Detta är olagligt enligt internationell lag. Med tanke på att detta var en uttalad fredlig ickevåldsaktion så är det militära våld som använts totalt orimligt och översdrivet. Israel har dessutom utlyst censur kring hur många som skadats, dödats och tillfångatagits under räden. Ingenting får rapporteras om detta. Att ett land som kallar sig demokrati censurerar sina egna lagbrott inför omvärlden är ju, ja, ännu ett bevis på hur demokratiskt det egentligen är. Ombord på fartygen finns ca 600 personer, alla civila. Män, kvinnor och barn, unga och gamla. Nobelfredspristagare, förintelseöverlevare, författare, journalister, religionsvetare, partiledamöter. Och mat och byggmaterial. Då Israel inte ens gör anspråk på Gaza så försvarar de ju inte ens sitt eget land, de försvarar själva blockaden i sig. Bradly Burston skriver bra om det i den israeliska dagstidningen Haaretz. Och då inget hot har utgått från flottan så finns det ingen argument som heter självförsvar eller säkerhetsskäl. Det enda militären gör här är att försvara blockaden av Gaza, att upprätthålla detta enorma fängelse där civila inte kan röra sig fritt, inte kan bygga upp sina städer igen och där luftrummet fylls av bombplan.
Att Israel bemöter en humanitär biståndsaktion på det här viset är självklart helt och hållet förkastligt och fruktansvärt och olagligt på alla sätt och vis. Jag hoppas och tror att protesterna kommer att bli gigantiska världen över, redan nu har den israeliska diplomaten i Sverige inkallats till UD och detta sker nog även i andra länder. Människor i flera länder har samlats utanför de israeliska ambassaderna och protesterar. Ikväll sker manifestationer runt om i Sverige på flera platser. Det här kommer inte att gå obemärkt förbi, som så många andra av Israels brott mot mänskliga rättigheter. Kom till Sergels Torg idag klockan 18 och visa ditt stöd och få veta mer! På Ship to Gazas hemsida läggs information upp löpande. Om du inte själv har möjlighet att närvara på demonstrationen i din stad, så för informationen vidare till dem som kanske kan gå!
Al Jazeeras sista nyhetssändning från fartyget innan all kontakt bröts med flottan.
Så många fel har begåtts av Israel i denna situation. För det första har de angripit civila och bordat fartygen på internationellt vatten. Detta är olagligt enligt internationell lag. Med tanke på att detta var en uttalad fredlig ickevåldsaktion så är det militära våld som använts totalt orimligt och översdrivet. Israel har dessutom utlyst censur kring hur många som skadats, dödats och tillfångatagits under räden. Ingenting får rapporteras om detta. Att ett land som kallar sig demokrati censurerar sina egna lagbrott inför omvärlden är ju, ja, ännu ett bevis på hur demokratiskt det egentligen är. Ombord på fartygen finns ca 600 personer, alla civila. Män, kvinnor och barn, unga och gamla. Nobelfredspristagare, förintelseöverlevare, författare, journalister, religionsvetare, partiledamöter. Och mat och byggmaterial. Då Israel inte ens gör anspråk på Gaza så försvarar de ju inte ens sitt eget land, de försvarar själva blockaden i sig. Bradly Burston skriver bra om det i den israeliska dagstidningen Haaretz. Och då inget hot har utgått från flottan så finns det ingen argument som heter självförsvar eller säkerhetsskäl. Det enda militären gör här är att försvara blockaden av Gaza, att upprätthålla detta enorma fängelse där civila inte kan röra sig fritt, inte kan bygga upp sina städer igen och där luftrummet fylls av bombplan.
Att Israel bemöter en humanitär biståndsaktion på det här viset är självklart helt och hållet förkastligt och fruktansvärt och olagligt på alla sätt och vis. Jag hoppas och tror att protesterna kommer att bli gigantiska världen över, redan nu har den israeliska diplomaten i Sverige inkallats till UD och detta sker nog även i andra länder. Människor i flera länder har samlats utanför de israeliska ambassaderna och protesterar. Ikväll sker manifestationer runt om i Sverige på flera platser. Det här kommer inte att gå obemärkt förbi, som så många andra av Israels brott mot mänskliga rättigheter. Kom till Sergels Torg idag klockan 18 och visa ditt stöd och få veta mer! På Ship to Gazas hemsida läggs information upp löpande. Om du inte själv har möjlighet att närvara på demonstrationen i din stad, så för informationen vidare till dem som kanske kan gå!
Stöddemonstration för Ship to Gaza, idag måndag kl 18.00!
"Ship to Gazas frihetsflotta, Freedom Flotilla, har attackerats av israelisk militär. Tidigt i morse mördades minst 10 personer när hjälpsändingen med nödvändigheter till Gazas hårt prövade befolkning till varje pris skulle stoppas. Israel har visat att man inte skyr några medel, och att civila från alla länder kan bli militära mål om de sätter sig emot ockupation och blockader. Just därför ska vi visa att Ship to Gaza har ett brett stöd i Sverige.
Detta är en unik händelse att en humanitär hjälpsändning bemöts med militärmakt. Nationer, politiker och medborgare över hela världen protesterar och ställer Israel till svars. Ship to Gaza vädjar efter internationell solidaritet och manifestationer utanför Israels ambassader och konsultat. I flera europeiska städer kommer det hållas manifestationer under måndagen.
Stockholm:
Solidaritetsmanifestation måndag 31 maj 18.00 på Sergels Torg.
Den svenska regeringen måste fördöma Israels agerande och försvara rätten att segla på internationella vatten.
Allt stöd åt Ship to Gaza!
Andra manifestationer i landet:
Malmö: Manifestation måndag 31 maj 18.00 på Gustav Adolfs torg.
Göteborg: Manifestation måndag 31 maj 18.00 på Gustav Adolfs torg.
Kan du inte dyka upp på demonstrationen? Det finns mycket du kan göra ändå för att hjälpa till!
* Skriv en insändare, använd till exempel Insändarmaskinen http://apps.facebook.com/insandarmaskinen
* Tipsa dina kompisar! Starta en SMS-kedja om protesterna
* Diskutera med folk på jobbet eller skolan om Ship to Gaza. eller varför inte med någon på bussen?"
Detta är en unik händelse att en humanitär hjälpsändning bemöts med militärmakt. Nationer, politiker och medborgare över hela världen protesterar och ställer Israel till svars. Ship to Gaza vädjar efter internationell solidaritet och manifestationer utanför Israels ambassader och konsultat. I flera europeiska städer kommer det hållas manifestationer under måndagen.
Stockholm:
Solidaritetsmanifestation måndag 31 maj 18.00 på Sergels Torg.
Den svenska regeringen måste fördöma Israels agerande och försvara rätten att segla på internationella vatten.
Allt stöd åt Ship to Gaza!
Andra manifestationer i landet:
Malmö: Manifestation måndag 31 maj 18.00 på Gustav Adolfs torg.
Göteborg: Manifestation måndag 31 maj 18.00 på Gustav Adolfs torg.
Kan du inte dyka upp på demonstrationen? Det finns mycket du kan göra ändå för att hjälpa till!
* Skriv en insändare, använd till exempel Insändarmaskinen http://apps.facebook.com/insandarmaskinen
* Tipsa dina kompisar! Starta en SMS-kedja om protesterna
* Diskutera med folk på jobbet eller skolan om Ship to Gaza. eller varför inte med någon på bussen?"
Manifestation för Ship to Gaza.
Igår var jag på manifestation för Ship to Gaza. Sverige har ett skepp i den så kallade Frihetsflottan som försöker ta sig fram till Gaza med förnödenheter som byggmaterial och mat, då Israels blockad av Gazaremsan stoppar dessa transporter. Frihetsflottan är en humanitär och solidarisk ickevåldsaktion som syftar till att bryta blockaden och öppna gränserna till Gaza för transport av kommersiella varor och personer.
Manifestationen hölls på Mynttorget i Stockholm, och det var ganska så god uppslutning och fin stämning.
Samaa Sarsour från Svenska muslimer för Fred och Rättvisa, talade och hade den finaste outfiten. Hennes pappa befinner sig på skeppet till Gaza.
Jonatan Stanczak från Judar för Israelisk Palestinsk Fred. Hans hustru befinner sig på fartyget.
En mycket bra och inspirerande manifestation var det, och jag hade stort hopp till att förnödenheterna skulle få komma fram. Men imorse fick jag höra på Ekot att israelisk militär nu bordat alla skeppen när det fortfarande befann sig på internationellt vatten, och aktivister har skadats och 10 19 personer uppges ha dödats. Nu har israeliska regeringen utfärdat en censur som förbjuder vidare rapportering om skadade, dödade eller tillgångatagna. Jag är så fruktansvärt förbannad. Du har läsa mer om vad som hänt här eller här. Så fort jag får nys om information gällande protester, marcher och demonstrationer lägger jag upp infon här, och hoppas att alla är med mig. Israel bryter mot, ja, de flesta regler och lagar som existerar i princip. Det här är inte ett demokratiskt sätt att bemöta en ickevåldshjälpaktion. Det är skamligt, fel och fruktansvärt. Mer om detta kommer senare här på bloggen. Solidaritet med det palestinska folket och med hjältarna på fartygen!
En fredagkväll och en lördagkväll.
I fredags gick jag och en massa vänner till Kvarnen. Där drack vi öl, hade intressanta diskussioner om ords ursprung och betydelse, planerade midsommarafton och Anna och jag drack champagne på toaletten. Väldigt classy.
Där har de lärt sig det här med att tjejer gärna kissar två och två. Smart!
Och så blev det lördag. Framåt kvällningen åkte jag, Sara, Sara och Malin hem till den här bruden på tacos och storslagen schlagerfest.
Är det Eurovision så är det.
Spänningen är olidlig!
Är det Erovision så är det. Kristin formgav ett mycket seriöst diagram för poängsättning från vår sida. Många aspekter togs ui akt, och många olika åsikter delgavs. Jag tyckte till exempel att Ukraina var riktigt bra, medan flera andra gav den 3/10. Men egentligen hejade jag ju på Tyskland, faktiskt.
En mycket, mycket lyckad kväll med mycket snacks, hånskratt, dömande, medsjungande och diskussioner. Och en och annan rätt bra låt också, faktiskt.
Ship to Gaza och schlager.
Ville bara säga att rätt låt vann, och nu drar jag iväg på manifestationen för Ship to Gaza. End the Occupation-tishan är på, och därefter blir det stans bästa outlet med Josse. En mer välillustrerad redogörelse av helgens bravader kommer inshallah ikväll. Ha en fin söndag!
Uppstyrardag.
Äntligen! Jag jobbade till kl 14 idag, och lyckades få en tid hos optikern klockan 15. Idag har jag fått mycket gjort! Gött.
- Kollat ögonen, köpt linsvätska och fått ordinerat lite starkare linser, precis som väntat.
- Skivit autogiroavtal på linserna, och därmed fått ett par schyssta solglajjer alldeles gratis. Roliga är de också!
- Köpt ännu en bh i rätt storlek, nu när jag fått veta vad jag bör ha. Så nu har jag två! För halva priset. Finfint.
- Handlat nödvändigheter som schampoo, balsam, hårspray, tandkräm, fryspåsar och 450 gr ostbågar på ÖB för nästan inga pengar alls.
- Tittat runt på Myrorna.
- Åkt hem till barnen och Catarina, lagat mat åt dem och hämtat min nya fina dator!
- Styrketräningspromenerat (dvs burit allt det jag köpt plus datorn den 20 minuter långa vägen till bussen)
En dålig dag.
Alltså. Jag hade värsta planerna på att få saker gjorda i eftermiddag, då jag fått veta att jag endast skulle jobba på förmiddagen. Och jag vet ju att man måste vara beredd på att hoppa in även på eftermiddagspass om det skulle behövas, men jag hade ju lite hoppats på att få slippa. Så jag chansade och bokade en tid hos optikern och tänkte i samma veva passa på att hämta min nya dator som min käre far har installerat och sånt. Jag var på bra humör, och hade precis börjat jobba när de ringer från jobbet. Måste åka vidare till nästa ställe på eftermiddagen, avboka optikertiden och hämta datorn en annan dag. Jobba till 17.45 istället för 12.00. Och tack vare garantilönen kan jag ju heller inte tänka att det ger ju i alla fall lite mer klirr i kassan, för det gör det ju inte. Och ja, jag vet att jag inte borde klaga på att jag har en garantilön. Men det är ju bara så irriterande att man aldrig kan planera och utnyttja den 20-procentiga obetalda fritid jag i praktiken har. Frustration. Jag är inte på bra humör längre. Hmpf. Och att folk som ringer till växeln sedan försöker uppforsta en i telefon gör ju heller inte saken roligare direkt. Baah, dålig dag.
Porr, horor och feminister.
Imorse fick jag lyxåka till jobbet. Taxi blev det, eftersom det skett ett mindre missöde gällande bokningskommunikationen, men frågan är om pendeltåget egentligen hade gått fortare. Nå väl, fram kom jag, jobbade gjorde jag och sedan åkte jag till tandläkaren. Där fick jag beröm för mina fina tänder och för att jag verkade sköta mig, jag tackade och fick betala 350 kronor (tack, tandvårdsbidraget!) och sedan åkte jag hem. Gick ner till Gullvi och köpte kantband och knappar, och har satt igång att sy nästa klänning i samlingen. Men det här med knapphål har jag inte gett mig på ännu och aldrig gjort förut, så jag tar en paus och laddar lite.
Men det jag egentligen tänkte skriva lite om är en väldigt intressant bok jag just nu läser. Porr, horor och feminister av Petra Östergren. Väldigt rak titel, en bok jag helst kanske inte sitter och läser på tunnelbanan (av någon fånig anledning, egentligen). Men i vilket fall. Petra diskuterar om vilken retorik radikalfeministerna och hela antiporrrörelsen använder sig av, hur fördömande och trångsynt man är kring vad hon kallar kommersiell sex. Kommersiell sex är alltså ett samlingsnamn för alla typer av sexuella handlingar som utförs för pengar, t.ex. prostitution, striptease, pornografi, etc. Hon tar upp historiska händelser, forskning och rapporter, politiska program och ideologiska slagord. Egentligen tycker jag att alla borde läsa den här boken istället, för jag kommer verkligen inte att kunna göra ett rättvist jobb att återberätta det hon skriver här, då allt är väldigt komplext och välresearchat. Men några rader känner jag ändå att jag behöver plita ner.
Östergren börjar med att berätta att hon själv varit starkt radikalfeministisk porrmotståndare och lärt ut självförsvar till unga tjejer och kvinnor. Hon utgick ifrån att det alla sa om porr, att det var kvinnoförnedrande, objektifierande, att det gestaltade och uppmuntrade till våld, våldtäkt och mord, var sant. Hon hade själv inte sett någon porr, utan litade på dem som sade sig vara mer insatta. När hon senare började göra research till denna bok var hon rädd och illa till mods. Var hon verkligen beredd att bevittna allt det maktutövande, förnedring, våld, och till och med död som hon fått höra att porren var? Hon blev dock förvånad. Hon kom fram till att porren absolut kunde inkludera våld och förnedring, främst då inom den sadomasochistiska genren, men att den lika väl kunde handla om i princip vad som helst. Det kunde vara romantik och vanilj, udda fetischer, påkostade miljöer, avancerade storys, osv. Och vad gällde att kvinnor alltid blev domderade med och bestämda över höll hon inte heller med om. Kvinnor kunde bestämma över och dominera män, kvinnor kunde ta för sig, se till att bli tillfredsställda. Dessutom är porrbranschen en av få branscher där kvinnor faktiskt tjänar bra mycket mer pengar än män. Så varför gäller inte feminismens grundidé, att som kvinna själv få bestämma över sitt liv och sina val, inte för kvinnor inom porr- och sexbranschen?
Mångas reaktion när det gäller pornografi är att det är äckligt. Motbjudande. Att det som gestaltas på filmen är kvinnoförnedrande, för vem skulle vilja utföra det där? Hon kan ju omöjligt vilja bli ejakulerad på av flera män samtidigt. Alltså är det tvång och kvinnoförnedring och fel och borde förbjudas. Så går många gånger även retoriken och logiken på den politiska arenan i sammanhanget. Men när vi drar sådana slutsatser så skjuter vi oss, särskilt som feminister, i foten. För i och med att vi har bestämt oss för att just denna sexuella handling är fel så har vi bestämt att det finns bra sexualitet och det finns dålig sexualitet. Vad man som kvinna får tycka om och vad man inte får tycka om. För det finns faktiskt ingenting som säger att kvinnan i filmen inte njuter till hundra procent av detta, att de finns andra kvinnor som skulle njuta av detta. Bara för att det är något du inte förstår och du inte skulle vilja vara med om någonsin, betyder det inte att det inte finns dem som vill just det. Och vad är det egentligen som säger att dina sexuella preferenser är bättre än någon annans?
Det här tycker jag går igen i ganska mycket inom den feministiska rörelsen. Jag har många gånger reagerat på att man som feminist helst inte ska tycka om traditionellt kvinnliga saker. Att raka sig, tycka om att laga mat och baka, att sminka sig och gå i högklackat, t.ex. Att om man tycker om att göra sig fin inför en man så är man lurad. Du tycker inte om det där egentligen, det är patriarkatets fel. Du är ett offer, du vet inte ditt eget bästa. Det blir egentligen en väldig förmyndarattityd, ett omyndigförklarande av kvinnan. Vilket väl egentligen är precis det som feministerna säger sig vilja motarbeta? Och där är vi tillbaka på ruta ett igen. En kvinna uppmuntras bara att göra sina egna val så länge det är "rätt" val.
Samma tankesätt finns gällande dem som säljer sex. Där finns väldigt distinkta bilder av att alla som säljer sex är drogberoende, tvingade, slutkörda. Östergren tar i boken upp dem som bryter mot normerna, de som själv valt att sälja sexuella tjänster och som trivs med det. Att man som prostituerad faktiskt inte säljer sin kropp, man säljer en tjänst. För om du säljer något så tillhör det sedan köparen. Alltså skulle din kropp därefter tillhöra den person som köpt den, och riktigt så är ju inte fallet. På sin höjd hyr man kroppen för en stund. Eller helt enkelt köper en tjänst. Precis som när man köper massage, eller en matlagningskurs. Bara det att det handlar om sex. Östergren låter sexarbetarna själva komma till tals. Hon vill få liv i en debatt gällande all typ av kommersiell sex, en debatt där flera sidor av frågan faktiskt tas upp och diskuteras på allvar. Där man inte bara klappar på huvudet, tycker synd om och sedan bara vänder ryggen totalt. Där man inte bara följer vad som är bekvämt och norm och undviker det som är tabu. För alla människor fungerar faktiskt inte på samma sätt, vi har olika behov och olika förutsättningar. Och någonstans måste vi nog sluta döma andra och lita på att människor kan ta egna beslut. Och förstås hjälpa dem som ber om vår hjälp att ta sig ur något som skadar dem. För destruktiva beteenden och trasiga människor finns absolut i porr- och sexbranschen. Men de finns ju å andra i alla andra sammanhang också.
Den här texten har inte kommit i närheten av att beskriva alla de aspekter som spelar in i dessa ämnen, men med lite tur jag har inspirerat någon till att läsa boken, att tänka om lite, eller att lämna en kommentar här nedan. Kom igen, lite debatt nu, hörrni! Men allra helst, läs. Boken finns som sagt att köpa här.
Men det jag egentligen tänkte skriva lite om är en väldigt intressant bok jag just nu läser. Porr, horor och feminister av Petra Östergren. Väldigt rak titel, en bok jag helst kanske inte sitter och läser på tunnelbanan (av någon fånig anledning, egentligen). Men i vilket fall. Petra diskuterar om vilken retorik radikalfeministerna och hela antiporrrörelsen använder sig av, hur fördömande och trångsynt man är kring vad hon kallar kommersiell sex. Kommersiell sex är alltså ett samlingsnamn för alla typer av sexuella handlingar som utförs för pengar, t.ex. prostitution, striptease, pornografi, etc. Hon tar upp historiska händelser, forskning och rapporter, politiska program och ideologiska slagord. Egentligen tycker jag att alla borde läsa den här boken istället, för jag kommer verkligen inte att kunna göra ett rättvist jobb att återberätta det hon skriver här, då allt är väldigt komplext och välresearchat. Men några rader känner jag ändå att jag behöver plita ner.
Östergren börjar med att berätta att hon själv varit starkt radikalfeministisk porrmotståndare och lärt ut självförsvar till unga tjejer och kvinnor. Hon utgick ifrån att det alla sa om porr, att det var kvinnoförnedrande, objektifierande, att det gestaltade och uppmuntrade till våld, våldtäkt och mord, var sant. Hon hade själv inte sett någon porr, utan litade på dem som sade sig vara mer insatta. När hon senare började göra research till denna bok var hon rädd och illa till mods. Var hon verkligen beredd att bevittna allt det maktutövande, förnedring, våld, och till och med död som hon fått höra att porren var? Hon blev dock förvånad. Hon kom fram till att porren absolut kunde inkludera våld och förnedring, främst då inom den sadomasochistiska genren, men att den lika väl kunde handla om i princip vad som helst. Det kunde vara romantik och vanilj, udda fetischer, påkostade miljöer, avancerade storys, osv. Och vad gällde att kvinnor alltid blev domderade med och bestämda över höll hon inte heller med om. Kvinnor kunde bestämma över och dominera män, kvinnor kunde ta för sig, se till att bli tillfredsställda. Dessutom är porrbranschen en av få branscher där kvinnor faktiskt tjänar bra mycket mer pengar än män. Så varför gäller inte feminismens grundidé, att som kvinna själv få bestämma över sitt liv och sina val, inte för kvinnor inom porr- och sexbranschen?
Mångas reaktion när det gäller pornografi är att det är äckligt. Motbjudande. Att det som gestaltas på filmen är kvinnoförnedrande, för vem skulle vilja utföra det där? Hon kan ju omöjligt vilja bli ejakulerad på av flera män samtidigt. Alltså är det tvång och kvinnoförnedring och fel och borde förbjudas. Så går många gånger även retoriken och logiken på den politiska arenan i sammanhanget. Men när vi drar sådana slutsatser så skjuter vi oss, särskilt som feminister, i foten. För i och med att vi har bestämt oss för att just denna sexuella handling är fel så har vi bestämt att det finns bra sexualitet och det finns dålig sexualitet. Vad man som kvinna får tycka om och vad man inte får tycka om. För det finns faktiskt ingenting som säger att kvinnan i filmen inte njuter till hundra procent av detta, att de finns andra kvinnor som skulle njuta av detta. Bara för att det är något du inte förstår och du inte skulle vilja vara med om någonsin, betyder det inte att det inte finns dem som vill just det. Och vad är det egentligen som säger att dina sexuella preferenser är bättre än någon annans?
Det här tycker jag går igen i ganska mycket inom den feministiska rörelsen. Jag har många gånger reagerat på att man som feminist helst inte ska tycka om traditionellt kvinnliga saker. Att raka sig, tycka om att laga mat och baka, att sminka sig och gå i högklackat, t.ex. Att om man tycker om att göra sig fin inför en man så är man lurad. Du tycker inte om det där egentligen, det är patriarkatets fel. Du är ett offer, du vet inte ditt eget bästa. Det blir egentligen en väldig förmyndarattityd, ett omyndigförklarande av kvinnan. Vilket väl egentligen är precis det som feministerna säger sig vilja motarbeta? Och där är vi tillbaka på ruta ett igen. En kvinna uppmuntras bara att göra sina egna val så länge det är "rätt" val.
Samma tankesätt finns gällande dem som säljer sex. Där finns väldigt distinkta bilder av att alla som säljer sex är drogberoende, tvingade, slutkörda. Östergren tar i boken upp dem som bryter mot normerna, de som själv valt att sälja sexuella tjänster och som trivs med det. Att man som prostituerad faktiskt inte säljer sin kropp, man säljer en tjänst. För om du säljer något så tillhör det sedan köparen. Alltså skulle din kropp därefter tillhöra den person som köpt den, och riktigt så är ju inte fallet. På sin höjd hyr man kroppen för en stund. Eller helt enkelt köper en tjänst. Precis som när man köper massage, eller en matlagningskurs. Bara det att det handlar om sex. Östergren låter sexarbetarna själva komma till tals. Hon vill få liv i en debatt gällande all typ av kommersiell sex, en debatt där flera sidor av frågan faktiskt tas upp och diskuteras på allvar. Där man inte bara klappar på huvudet, tycker synd om och sedan bara vänder ryggen totalt. Där man inte bara följer vad som är bekvämt och norm och undviker det som är tabu. För alla människor fungerar faktiskt inte på samma sätt, vi har olika behov och olika förutsättningar. Och någonstans måste vi nog sluta döma andra och lita på att människor kan ta egna beslut. Och förstås hjälpa dem som ber om vår hjälp att ta sig ur något som skadar dem. För destruktiva beteenden och trasiga människor finns absolut i porr- och sexbranschen. Men de finns ju å andra i alla andra sammanhang också.
Den här texten har inte kommit i närheten av att beskriva alla de aspekter som spelar in i dessa ämnen, men med lite tur jag har inspirerat någon till att läsa boken, att tänka om lite, eller att lämna en kommentar här nedan. Kom igen, lite debatt nu, hörrni! Men allra helst, läs. Boken finns som sagt att köpa här.
Lite fina tips.
En sån där dag när man sitter och tycker lite lagom synd om sig själv (halsen gör ondare och ondare!) så är det ju bra med lite fina saker som kan muntra upp. Och då tänkte jag att det är nog många fler som kan behöva muntras upp då och då. Så jag delar med mig lite, helt enkelt.
Här kan man läsa 3 fina människors brev till andra fina människor. Väldigt fina brev! Tänk att få ett sånt, hörrni.
Man kan titta på Moas blogg, t.ex. det här inlägget med fina väggmålningar.
Ännu är rolig, och kanske för dem som har den fysiska möjligheten, inspirerande blogg är Skäggbloggen. Tänka sig så mycket det finns att skriva om inom ämnet!
En annan sak som jag blir glad av att tänka på är att jag och Sanna har köpt biljetter för att gå och se Missy Elliot på Stockholms Jazzfestival den 12e juni. Och att järngänget kanske reser tillbaka till Berlin i sommar! Och att snart är det midsommar med blommor i håret, och sedan är det sommar på riktigt, och jag ska inte jobba så mycket mer, och ute skiner solen. Och jag har köpt ett tyg med äpplen på för 25 kronor på Myrorna som jag ska sy en jättefin klänning av. När den blir klar kommer jag att vara uppe i 30.
Här kan man läsa 3 fina människors brev till andra fina människor. Väldigt fina brev! Tänk att få ett sånt, hörrni.
Man kan titta på Moas blogg, t.ex. det här inlägget med fina väggmålningar.
Ännu är rolig, och kanske för dem som har den fysiska möjligheten, inspirerande blogg är Skäggbloggen. Tänka sig så mycket det finns att skriva om inom ämnet!
En annan sak som jag blir glad av att tänka på är att jag och Sanna har köpt biljetter för att gå och se Missy Elliot på Stockholms Jazzfestival den 12e juni. Och att järngänget kanske reser tillbaka till Berlin i sommar! Och att snart är det midsommar med blommor i håret, och sedan är det sommar på riktigt, och jag ska inte jobba så mycket mer, och ute skiner solen. Och jag har köpt ett tyg med äpplen på för 25 kronor på Myrorna som jag ska sy en jättefin klänning av. När den blir klar kommer jag att vara uppe i 30.
Vädret och sånt.
Det känns lite som att det blivit mer naturligt majväder nu. Soligt och fint, men man kan fortfarande ha en jacka på sig. Inte för att jag klagade på förra veckans värmebölja, men det här är ju faktiskt heller inte fy skam. Idag jobbar jag på ett av de gamla favoritställena, vilket jag inte varit på på länge. Galet lugnt ställe bara. Lite långsamt, men vad göra? Jo, läsa böcker. Helt okej.
Dock tänker jag klaga lite på halsen. Det känns på samma sätt som när jag hade evighetsont, bara lite på ena sidan. O no! Det satt ju i i två månader. Inshallah och ojalá så är det inte samma grej.
Dock tänker jag klaga lite på halsen. Det känns på samma sätt som när jag hade evighetsont, bara lite på ena sidan. O no! Det satt ju i i två månader. Inshallah och ojalá så är det inte samma grej.
Sommarfestligheter; coctailpartyt!
Igår var det dags för coctailparty. En fin tradition som nu på senare år inte blivit av, men igår var det alltså dags igen. Jag fejjade och städade och fixade och donade, och slutligen bjöds det på lax-och äppelsnittar, baconrullade dadlar, fläder- och vaniljbål samt mojito. Allt blev riktigt gott faktiskt!
Jag hade på mig min prickiga Beyond Retro-klänning och min spanska tyll-fjäder-hatt-grej kvällen till ära. Och var på bra humör.
Josefine kom hit.
Och Linda.
När alla kommit gav vi oss ut på tipspromenad! Alla sa att de tyckte att det var svårt, men alla fick jättebra poäng ändå. Lättgissade frågor kanske? Eller så ville de bara vara modesta och kunde egentligen alla svaren i smyg.
Anna var assnygg och gjorde en Garbo-pose.
Martin försökte smita ur bild. Fail!
Mina stackars spöken får utstå mycket.
Hanna, Kristin och Sara var egentligen muntrare än de lyckas se ut på den här bilden...
Hector tittade förbi!
Hector hade sällskap av Adem som som vanligt tog ansvaret och styrde upp vattenpipan.
Sofie var fin!
En finfin kväll med finfint folk!
Idag har jag lite ont i halsen, vilket ju förstås är tråkigt. Så jag tänkte mest äta choklad, dammsuga hundhår från soffan, lukta på blommorna jag fick igår, diska, ta ner lite tipspromenadslappar som nog halvt regnat bort. Och sånt. Hoppas ni också haft en fin helg!
Lika inför lagen?
Efter en tung men solig morgon med 20 grader redan klockan 06 på morgonen så har jag tagit mig till dagens uppdrag och sitter och läser DN samtidigt som jag kopplar hundra samtal. En väldigt intressant artikel berättar om en ny avhandling från Stockholms Universitet som påvisar skillnaden mellan hur män och kvinnor döms i rätten. Män får hårdare straff än kvinnor, men även utseende spelar roll för hur rättväsendet ser på en.
Artikeln berättar om hur kvinnor mycket oftare bedöms vara sjuka när de begår ett våldsbrott än män. Mäns våldbeteende anses vara "bad and normal" medans kvinnor är "mad and abnormal". Vi har fortfarande en bild av att kvinnor är mer omhändertagande, vårdande och ömsinta än män. Och detta speglas i hur vi dömer i mord och andra våldbrott. Ett exempel som tas upp i artikeln är Knutby. Sara, barnflickan, dömdes till rättpsykiatrisk vård efter att ha mördat en kvinna och skottskadat en man svårt. Detta trots att dådet bevisats vara välplanerat med vapenträning etc. Anledningen till att hon endast dömdes till rättpsykiatrisk vård var att hon ansågs ha förletts av en pastor i kombination med sin egna gudstro. Om man lägger samma förutsättningar för t.ex. en muslimsk fundamentalistisk man skulle nog inte straffet bli detsamma.
Det intressanta är hur denna avhandling verkligen belyser våra fördomar. Att alla ska vara lika inför lagen är ju en väldigt viktig grundprincip i en demokrati, men uppenbarligen styr våra förutfattade meningar hur hårt vi bedömer olika gärningar, även i domstolarna. Kvinnor är ickevåldsamma och omhändertagande av naturen, alltså måste hon vara sjuk och behöva vård om hon mördat eller misshandlat någon. Det måste liksom finnas en anledning, en förklaring. När män mördar och misshandlar så anses det vara i kallt blod på en helt annan nivå. Om en kristen kvinna förleds att mörda är hon sjuk, om en muslimsk man förleds att mörda är han terrorist. Lika inför lagen? Knappast va.
Artikeln berättar om hur kvinnor mycket oftare bedöms vara sjuka när de begår ett våldsbrott än män. Mäns våldbeteende anses vara "bad and normal" medans kvinnor är "mad and abnormal". Vi har fortfarande en bild av att kvinnor är mer omhändertagande, vårdande och ömsinta än män. Och detta speglas i hur vi dömer i mord och andra våldbrott. Ett exempel som tas upp i artikeln är Knutby. Sara, barnflickan, dömdes till rättpsykiatrisk vård efter att ha mördat en kvinna och skottskadat en man svårt. Detta trots att dådet bevisats vara välplanerat med vapenträning etc. Anledningen till att hon endast dömdes till rättpsykiatrisk vård var att hon ansågs ha förletts av en pastor i kombination med sin egna gudstro. Om man lägger samma förutsättningar för t.ex. en muslimsk fundamentalistisk man skulle nog inte straffet bli detsamma.
Det intressanta är hur denna avhandling verkligen belyser våra fördomar. Att alla ska vara lika inför lagen är ju en väldigt viktig grundprincip i en demokrati, men uppenbarligen styr våra förutfattade meningar hur hårt vi bedömer olika gärningar, även i domstolarna. Kvinnor är ickevåldsamma och omhändertagande av naturen, alltså måste hon vara sjuk och behöva vård om hon mördat eller misshandlat någon. Det måste liksom finnas en anledning, en förklaring. När män mördar och misshandlar så anses det vara i kallt blod på en helt annan nivå. Om en kristen kvinna förleds att mörda är hon sjuk, om en muslimsk man förleds att mörda är han terrorist. Lika inför lagen? Knappast va.
En ljummen i gräset och finkultur.
Efter min fyra timmar långa arbetsdag åkte jag in till sommarstaden för att dricka öl och gå på teater med Linda och Pontus med flera. Då varenda uteservering förstås var smockad med folk så blev det en ljummen i gräset istället. Inte så himla pjåkigt det heller vill jag lova.
Vi var nöjda och glada i värmen.
Linda körde på hela kostcirkeln; proteinshake och öl. När hon fått i sig sin "middag" promenerade vi ner från Observatorielunden till Pygméteatern där vi såg Människor i solen. Roligt att se Therese spela igen, och det var en fin föreställning. Typiska Gardellska karaktärer fick mig nästan att sakna min gamla roll Viola lite. Fast bara lite. Och sedan hem i kvällssolen. Det är ett bra tecken att man nästan fryser lite när det är 18 grader ute. Finfin torsdag som nästan kändes som fredag!
En bra, solig och ledig onsdag.
- Sovmorgon till klockan tio.
- Inget uppdrag för dagen, ledigt, sol och 24 grader!
- Bikini, filt, en god bok och ett par timmar i parken
- Promenad, häng med Karin i parken och de sista inköpen till lördagens storslagna kalas
- Hempromenad och fortfarande svettigt i shorts och t-shirt
- Tvätta och städa
- Vårputsa fönstrena med Bob Marley på hög volym
- Senaste Greys Anatomy, en tår i ögat som vanligt, och citron- och ingefärste med honung
Effektivitetsnjutande.
Jag hade ju självklart hellre spenderat denna soliga dag utomhus än inne på ett kontor till kl 17.45, men vad gör man? Jo, man slänger i sig pastan och linserna till lunch och kilar ut och sätter sig och solar mot en vägg i alla fall 20 minuter på rasten. Och sedan gläds man åt att solen är vaken nästan till klockan 22 numera, så att man ju faktiskt hinner njuta en stund på vägen hem och på vägen till träningen också. Och så njuter man av att man faktiskt kunde lämna jackan hemma imorse. Sommaren är i sanning på ingång. Lhamdulillah! Jag hade ju faktiskt nästan gett upp helt. Vilken enorm tid det tog för denna vargavinter att släppa greppet. Men nu, äntligen. Ut i parkerna med oss!
En present.
Ikväll åkte jag hem till familjen. Igår ringde nämligen Alice (okej, hon är 4 så hon slog väl inte numret själv, men det var hon som pratade) mig och tyckte att jag skulle komma hem till dem. Hon hade en present till mig, sa hon. Och jag tyckte att hem och grilla vore ju trevligt, så ikväll bar det alltså av. Och ja, jag fick en present, fint inslagen och med en teckning till, där hon hade ritat av mig och skrivit ett H och sitt namn. Catarina berättade att hon hade fått för sig att ge mig en födelsedagspresent (trots att jag fyller år i januari), och helst ville hon köpa en jättestor gosedjurshäst. När Catarina förklarade att Hannah kanske inte vill ha en sån, hon ska ju flytta till en mindre lägenhet snart och så, så ville hon ge mig en klocka istället. När Catarina föreslog att man kanske kunde köpa en tidning eller en godispåse att slå in, så blev Alice jättearg och skrek att man kan ju inte ge en tidning i födelsedagspresent! Och det fick hon rätt i. Och så åkte de och köpte en jättegrön äggklocka åt mig. Det som var extra bra var ju förstås att jag faktiskt inte hade någon äggklocka, så det var ju perfekt! Och en väldigt fin gest från min fina lillasyster. Och en väldigt fin äggklocka också.
Happy, happy!
Klockan är tolv, jag har tränat och duschat och äter omelett. Det är 20 grader ute och jag ska baka äppelpaj, hoppa i bikinin och åka in till stan och parkhänga med Karolina. Värmen hittade hit tillslut! Lhamdulillah! Fantastico! Wheee!
Judiths ingefärskakor.
Jag ska strax åka iväg på klädbytarkvällen hos min kusin, och ska då ta med mig ingefärskakorna jag bakade igår kväll. Och eftersom att ju faktiskt är himla goda (om man tycker om ingefära) tänkte jag dela med mig av receptet. Hur enkelt som helst är det!
Du behöver:
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 dryg dl socker
4 msk mald ingefära
100 gram smör
4 msk ljus sirap
Börja med att blanda alla torrvarorna i en bunke.
Tillsätt sedan det kylskåpskalla smöret skuret i bitar och häll på sirapen.
Knåda ihop så att det blir en ganska smulig deg. Kläm sedan ihop till små bollar och placera på en plåt med bakplåtspapper.
Tryck ut dem med en gaffel, och grädda i mitten av ugnen på 190 grader i 10-15 minuter.
Låt svalna i cirka 10 minuter på plåten innan du lägger över dem på ett galler. Klart!
Tips till oss med stabila, ståtliga fötter. (modebloggsvarning)
Som många av er vet så har jag ett problem när det gäller skor. Jag har begåvats med ett par stabila fötter i storlek 42, och damskor tillverkas ju i standard till och med storlek 41. De som faktiskt finns i 42 är alltid de tråkigaste, mest fantasilösa varianterna och då kan det ju nästan lika gärna vara. Men. Alltså. Jag snubblade över Irregular Choices hemsida, och titta! Knäppaste, finaste, galnaste, konstigaste, roligaste skorna, och många av dem upp till storlek 43! Baah! Klara, Moa och ni andra med stabila fötter; titta! Det finns hopp!
Så detta behöver inte nödvändigt ses som ett modebloggsinlägg, då jag hävdar att detta handlar om att alla har rätt till roliga skor. (Eh..?) Kul i vilket fall! Mindre kul att frakten från Storbritannien antagligen kostar rätt mycket. Plus själva priset då, vilket ligger på mellan 50 och 80 pund. Så det blir kanske saftigt... Men det kan det ju nästan vara värt.
Rabarberpaj och lästips.
Klämdag för många, men själv jobbar jag. Eller, jobbar och jobbar, det har ringt kanske 10 gånger sedan klockan åtta och jag har ätit rabarberpaj i min nya klänning. Slutar klockan tre gör jag också. Och kontoret är nästan tomt. Det är med andra ord rätt lugnt, och detta dessutom på ett rätt trevligt sätt.
Jag tänkte att jag skulle tipsa om en intervju med Annika Marklund som driver bloggen Beautifulones. Sjukt klok tjej som i intervjun berättar om kroppsnojorna, ätstörningarna och vägen därifrån, och hur hon nu har kommit till ett punkt i livet där tycker att hennes kropp är helt fantastisk. Inspirerande kvinna, inspirerande blogg och bra grejer helt enkelt.
Nå. Ikväll ska jag vallfärda ända bort till Täby och ta med mig ingefärskakor och kläder jag inte använder. Planerar att komma därifrån med kläder att kunna använda och en sockerchock. Resten av helgen har jag planerat nära nog ingenting. Vi får se vad som dyker upp och vad jag känner för. Håll tummarna för solsken!
Jag tänkte att jag skulle tipsa om en intervju med Annika Marklund som driver bloggen Beautifulones. Sjukt klok tjej som i intervjun berättar om kroppsnojorna, ätstörningarna och vägen därifrån, och hur hon nu har kommit till ett punkt i livet där tycker att hennes kropp är helt fantastisk. Inspirerande kvinna, inspirerande blogg och bra grejer helt enkelt.
Nå. Ikväll ska jag vallfärda ända bort till Täby och ta med mig ingefärskakor och kläder jag inte använder. Planerar att komma därifrån med kläder att kunna använda och en sockerchock. Resten av helgen har jag planerat nära nog ingenting. Vi får se vad som dyker upp och vad jag känner för. Håll tummarna för solsken!
5 timmar senare.
Tadaa! Dagens projekt är avklarat, och jag är en klänning rikare (vilket ger att jag nu är stolt ägare till 29 klänningar). Ungefär 5 timmar tog skapelsen att färdigställa, och jag måste säga att jag är väldigt nöjd och glad. Den blev till och med skön och bekväm, inte för tajt, och den har fickor. Ni får ursäkta att flera av bilderna är oskärpa och suddiga, men självutlösare utan stativ och sånt är ju ett projekt i sig. Jag har även sytt in en kjol, och kanske ska hugga tag i att göra några sedan länge planerade ändringar i ett par vintageklänningar som just nu bara hänger i garderoben. När jag ändå är i farten liksom. Men först, lite polkachoklad. Vilken för övrigt var lite tråkigare än förväntat. Men en klänning gör allt lite bättre!
Mitt-i-veckan-ledigt = projektdag.
Mitt-i-veckan-lediga dagar är bäst. Idag sov jag lagom länge, åt god frukost och mötte Moa för ett powerwalkinspirerad promenad till Huddinge där hon hämtade en nyckel och jag köpte två blixtlås och sytråd. Promenerade tillbaka och så fick jag äntligen sätta tänderna i det sedan igår efterlängtade projektet! Jag har följt instruktionerna som jag länkade till i förra inlägget, och jisses! Hennes knep för att sy i ett blixtlås alltså. Sjukt bra. Jätteenkelt och det blev assnyggt. Bra kombo. Nu är jag klar med livet till klänningen, har ätit lite lunch och ska strax sätta igång med själva kjolen. Men fickor eller inte fickor, det är frågan? Fickor. Jo. Ni får se sen! :)
Inspiration.
Jisses vad sugen jag blev på att sätta tänderna i att sy nu när jag såg det här! En fantastisk instruktion för att enkelt knåpa ihop en finfin 50-talsklänning. Små knep för att få dit dragkedjan och sånt snyggt tas ju tacksamt emot. Pedagogisk tjej den där Moa. Om det nu blir dåligt väder imorgon kanske det blir sydag.
Att anmäla eller inte anmäla, det är frågan.
Jag läser på Aftonbladet om ett par som försöker hålla ihop efter att hon blivit våldtagen. Hon kände våldtäktsmannen men åtalet lades ner. Hon äter inte, har gått ner 20 kg eftersom att hon inte vill se kvinnlig ut längre, han känner sig som ett rovdjur varje gång han rör henne. Under artikeln kan man läsa läsarnas egna berättelser om våldtäkter, och jag mår illa. Fruktansvärd läsning. Att så många av dem som anmält har ångrat sig är chockerande. Eller, det är kanske inte chockerande att de har ångrat sin anmälan, utan det som är chockerande är snarare hur de har blivit bemötta. Strypmärken, spermabevis och trasiga kläder är tydligen inte tillräckliga bevis för att fälla någon för våldtäkt mot en 13-åring. "Hon kanske var med på det", som åklagaren säger.
Hur kan det fortfarande vara såhär!? Hur kommer det sig att man fortfarande ifrågasätts som offer, utsätts för förnedrande frågor om hur ens sexliv ser ut, vad man hade på sig och om man var full eller inte. Det är ju förnedrande både för kvinnan och mannen. Man säger ju i princip att män inte kan kontrollera sig, att de inte fattar att en sovande kvinna inte är kåt och villig. Rent förolämpande. Att sedan ifrågasätta en redan utsatt kvinna som tagit mod till sig och anmält, få henne att känna sig förnedrad och sedan ändå inte lyckas lösa att fall där förövaren är känd och dna-bevis och skador finns är ju pinsamt och fruktansvärt. Vad ska krävas? Riggade filmkameror i sovrummet? Ljudinspelningsutrustning när man går ute på kvällarna? Enligt en av Aftonbladetläsarnas insändare så räcker det ju heller inte med ögonvittnen. Det är ju helt sjukt. Helt sjukt räcker inte för att beskriva det, det är fullkomligt vidrigt.
Det är förstås klart att jag inser att man måste ställa frågor för att man inte ska råka fälla oskyldiga, och jag tycker att det är viktigt. Men det som är det sjuka är ju att man ifrågasätter på det sätt man uppenbarligen gör. Hur ska man kunna komma till bukt med problematiken när de som faktiskt anmäler att de blivit våldtagna ångrar sig? Är det verkligen att gå åt rätt håll? Självklart inte. Något måste göras. Frågan är ju bara vad i helvete som krävs.
Hur kan det fortfarande vara såhär!? Hur kommer det sig att man fortfarande ifrågasätts som offer, utsätts för förnedrande frågor om hur ens sexliv ser ut, vad man hade på sig och om man var full eller inte. Det är ju förnedrande både för kvinnan och mannen. Man säger ju i princip att män inte kan kontrollera sig, att de inte fattar att en sovande kvinna inte är kåt och villig. Rent förolämpande. Att sedan ifrågasätta en redan utsatt kvinna som tagit mod till sig och anmält, få henne att känna sig förnedrad och sedan ändå inte lyckas lösa att fall där förövaren är känd och dna-bevis och skador finns är ju pinsamt och fruktansvärt. Vad ska krävas? Riggade filmkameror i sovrummet? Ljudinspelningsutrustning när man går ute på kvällarna? Enligt en av Aftonbladetläsarnas insändare så räcker det ju heller inte med ögonvittnen. Det är ju helt sjukt. Helt sjukt räcker inte för att beskriva det, det är fullkomligt vidrigt.
Det är förstås klart att jag inser att man måste ställa frågor för att man inte ska råka fälla oskyldiga, och jag tycker att det är viktigt. Men det som är det sjuka är ju att man ifrågasätter på det sätt man uppenbarligen gör. Hur ska man kunna komma till bukt med problematiken när de som faktiskt anmäler att de blivit våldtagna ångrar sig? Är det verkligen att gå åt rätt håll? Självklart inte. Något måste göras. Frågan är ju bara vad i helvete som krävs.
Fantastiska kropp!
Jag älskar min kropp! Den ger mig sjukt mycket glädje. Kom precis hem från roligaste och svettigaste bootcamp-passet någonsin, och jag mår så sanslöst bra i hela mig! Det är ju helt fantastiskt att man kan må så bra av att använda sig av sin kropp ordentligt, ge den vad det tål och samarbeta både med den och med Moa på träningen. Vi körde ett nytt upplägg ikväll, där vi gjorde nästan allting i par. Krävde en helt annat teknik, mycket tillit och man kom igång på ett helt annat sätt. Vi svettades, skrattade, skrek och tog i, varvade styrka med balans och kondition. Endorfinerna flödade. Good stuff, I tell you! Nu blir det te och därpå spikmatta och sömn. God kväll, alla!
Helgrapporten.
Nyss passerade helg innehöll typ allt av det bästa. En fantastisk kombo! Skönt att inte bestämma för mycket och sedan ändå ha precis lagom mycket roliga och vettiga saker att göra. Fredagen innebar som tidigare nämnts jobb, körsbärsblomsfotning, nudlar och kommunistklubben. Finfin kväll verkligen, och jag var hemma klockan tre. Sov länge, åt mycket och långsam frukost med mängder av te i soffan framför OC, därefter fick jag ändan ur och storstädade, dammade, skurade. Lagade chili con carne och fick över Karolina på middag och glass, ananas, te och viktiga samtal. Vi är bra på det, hon och jag. På söndagen vaknade jag halv nio av ett sms från Moa där hon meddelade att det var vår ansvarsvecka i kyrkan, så upp och hoppa, ner till kyrkan och städa, koka kaffe, duka fram mackor och tårta och fixa och dona. På gudstjänsten var det ett par som varit gifta i 35 år som förnyade sina äktenskapslöften. Det var en väldigt fin liten cermoni. Därpå fika, sockerchock, diska och fixa. Blev påprackad en halv prinsesstårta som jag efter lite chill hemma tog med mig hem till Emelie på kvällen, där jag hängde och åt halloumi med henne och Henke. Alltid lika gött och avslappnat med dem. Fick dessutom gå igenom hennes utrensade klädeshög och fick med mig ett par finfina gratispaltor hem. Slutsats; sjukt bra helg som innehöll lite av varje. Bra kombo.
Idag jobbar jag och har en Muminbok med mig som jag tänkte läsa. Det är nog dags nu.
Idag jobbar jag och har en Muminbok med mig som jag tänkte läsa. Det är nog dags nu.
KGB, nudlar och långfrukost.
Efter min blomsterfotarexpedition igår så åkte jag hem och fortsatte på det japanska temat lite med nudlar med räkor till middag. Middagar som smakar bra och tar ca 5 minuter att göra gillar vi skarpt. Nog för att man kanske skulle få någon typ av skörbjugg eller annan näringsbristsjukdom om man skulle leva på det, men ibland så. Bra grejer. Så efter lite nudlar, lite internetkonversationer och lite fjollning åkte jag in till stan för umgänge, rock och öl på KGB. Det var år och dar sedan jag var där, men alltså. Jag gillar stället. Det är ju faktiskt lite intressant att man kan inreda en klubb med kommunisttema, byster av Stalin och Kalashnikovs över baren, och att folk tycker att det är en kul grej. Jag tycker också att det är en kul grej ju, men det skulle nog inte vara lika uppskattat om man hade, säg, nazitema. Men ja. Bon Death spelade, och trots att beskrivningen "någonstans mellan The Hives och Maroon 5" inte riktigt stämde så var de riktigt bra. Så bra musik, trevliga människor, popcorn, vadslagning, öl, folk i kommunistuniformer och ett tappert moshpitförsök av två personer = En bra kväll.
Idag körde jag långfrukost framför OC med regn utanför fönstret, och njöt av vetskapen att knappt behöva gå ut på hela dagen. Förutom ner till ICA, men det är ju inte så långt. Ikväll kommer Karolina och kanske Lotta hit och äter mat, så nu måste jag fortsätta med min påbörjade städning. Att bjuda hem folk är en bra morot för att faktiskt få ändan ur och dammsuga. Så på't bara, yalla.
Idag körde jag långfrukost framför OC med regn utanför fönstret, och njöt av vetskapen att knappt behöva gå ut på hela dagen. Förutom ner till ICA, men det är ju inte så långt. Ikväll kommer Karolina och kanske Lotta hit och äter mat, så nu måste jag fortsätta med min påbörjade städning. Att bjuda hem folk är en bra morot för att faktiskt få ändan ur och dammsuga. Så på't bara, yalla.
Den blomstertid nu kommer.
Igår må det har varit svinkallt och jätteblåsigt, men efter jobbet promenerade jag ändå bort till Kungsan. För i år när jag har en i alla fall relativt häftig kamera måste jag ju fota de japanska körsbärsträden som blommar nu! Och väldigt rosa blev det. Trots kylan kändes det nästan lite grann som vår.
Min 13-årige själsfrände.
På Aftonbladet idag kan man läsa om en 13-årig pojke som skickat ett brev till jämställdhetsministern där han klagar på att det nästan inte finns några tjejer med i LEGO-tidningen. "Tjejer gillar också LEGO!", skriver han. Och jag blir ju alldeles varm i hjärtetrakten. Det är liksom inte bara jag här i världen som stör mig på sådana "smågrejer"; det finns hopp hos ungdomen! Sedan har jag ju skrivit förut om att IQ-nivån på de flesta av dem som kommenterar på AB nog skulle landa på den negativa delen av skalan, t.ex. när folk ba men det är väl klart att inte en 13-åring har skrivit det där, det är ju säkert hans morsa som har för mycket fritid!
För det första; morsa? Jaha? Men låt mig referera till mig själv i min ungdom. På väggen i ett av gästrummet på vårt landställe sitter en teckning som jag ritade när jag gick i lågstadiet, skulle jag gissa. Den föreställer en prinsessa som rider på en häst, och en tankebubbla där hon tänker på en prins. Detta låter väl kanske enligt alla stereotyper, men det som kanske är avvikande är att hon håller i ett svärd och är i full fart för att rädda prinsen! Varför ska bara prinsarna få rädda prinsessorna för? tyckte jag. Och då gick jag alltså i lågstadiet.
Är det alltså så otroligt att en 13-årig pojke faktiskt reagerar på att tidningen endast riktar sig till killar? Barn är inte i närheten av så dumma som många verkar tro. Och framförallt är inte 13-åringar så små som många verkar tro. Det faktum att han skriver till jämställdhetsministern för att klaga på ett privatägt företag visar väl kanske också på att det inte är en vuxen med värsta lömska planen att störta LEGO som varit i farten.
De lättkränktas land.
Ibland är det ju rätt otroligt hur lätt det är att få folk att känna sig kränkta. Det har ju gått rejält med inflation i det ordet, jag har ibland svårt att ens ta någon på allvar när de säger piper ett "jag känner mig kränkt!" när typ pendeltåget är inställt. Ännu ett exempel i ledet med lättkränkt folk är Yasmin Eriksson, Ylwa Liljegren och José Martinez som i en debattartikel på Aftonbladet hävdar att det nyinstiftade rökförbudet på arbetsplatser inom Stockholms stad kränker "individens rätt att själv fatta beslut om sin hälsa och kropp." Men alltså. Jobbar man så jobbar man. Om man vill förstöra sin kropp med cigaretter kan man ju fortsätta att göra det på sin obetalda fritid, men rökpauser tar väldigt mycket tid från själva arbetet. På en av de arbetsplatser jag jobbat på tog ordinarie personal rökpaus ungefär 20 min/timme. Vi tog tid. Det är förstås ett extremfall, men det blir ju väldigt tydligt att det tar tid från de ordinarie arbetsuppgifterna. Om man väger in sådana aspekter så tycker jag att det är mer än självklart att man ska kunna kräva att man inte går ut och röker på arbetstid.
Debattörerna tycker även att de beslutsfattande har bristande kunskaper om fysiska beroenden, som ju nikotinberoende är. Att abstinensen som att avstå från cigaretter medför skulle skapa stress och därmed vara ännu skadligare. Ännu en dålig ursäkt. Nikotinplåster, tuggummin, snus. Det finns oändliga möjligheter. Gällande problemet med odör skriver de att "Odör kan ju ha många olika orsaker". HAHA.
Varför tycker man att en sån här fråga är så viktig? Kanske har jag "okunskap om vad ett fysiskt beroende är" då jag själv inte är rökare, och jag kan förstå att det kan uppkomma lite panikkänslor när någon hotar att ta bort ens gift. Men ändå. Att hävda att en sådan här regel är kränkade känns ju väldigt överdrivet. Bör jag känna mig kränkt över att jag på vissa arbetsplatser förbjuds att ha min favoritklänning på jobbet och istället måste ha kostym? Det är ju ungefär samma logik. Du får fortfarande röka det sista du gör innan du börjar arbeta och det första du gör när du slutat. Har du en obetald lunchrast borde du rimligtvis få röka även då. Däremellan kan du tugga tuggummin, eller, kanske till och med försöka ta den här chansen till att dra ner på rökandet? Ett gyllene tillfälle ju.
Debattörerna tycker även att de beslutsfattande har bristande kunskaper om fysiska beroenden, som ju nikotinberoende är. Att abstinensen som att avstå från cigaretter medför skulle skapa stress och därmed vara ännu skadligare. Ännu en dålig ursäkt. Nikotinplåster, tuggummin, snus. Det finns oändliga möjligheter. Gällande problemet med odör skriver de att "Odör kan ju ha många olika orsaker". HAHA.
Varför tycker man att en sån här fråga är så viktig? Kanske har jag "okunskap om vad ett fysiskt beroende är" då jag själv inte är rökare, och jag kan förstå att det kan uppkomma lite panikkänslor när någon hotar att ta bort ens gift. Men ändå. Att hävda att en sådan här regel är kränkade känns ju väldigt överdrivet. Bör jag känna mig kränkt över att jag på vissa arbetsplatser förbjuds att ha min favoritklänning på jobbet och istället måste ha kostym? Det är ju ungefär samma logik. Du får fortfarande röka det sista du gör innan du börjar arbeta och det första du gör när du slutat. Har du en obetald lunchrast borde du rimligtvis få röka även då. Däremellan kan du tugga tuggummin, eller, kanske till och med försöka ta den här chansen till att dra ner på rökandet? Ett gyllene tillfälle ju.
Ny "design".
Omväxling förnöjer. Och eftersom jag inte kan ett jota om att koda html så slog jag på stort och helt enkelt bytte standardmall. Kanske så länge, fram tills att jag lyckas knåpa ihop nåt mer personligt. Men mer rimligt känns väl att det är tills vidare, som i hur länge som helst ungefär. Men vem vet, inshallah lyckas även jag med att kirra en sån där liten tjusig header eller vad det nu heter. Fi'l mustaqbal, inshallah, som vi säger.
Den som söker skall finna.
Efter jobbet idag åkte jag till Alvik för att hämta upp min jättejättefina present som Christofer har gjort åt mig! En sån här affisch har jag varit på jakt efter sedan jag lade märke till den för första gången i Karl-Bertil Jonssons Julafton för en herrans massa år sedan. Det visade sig vara ett rätt så fruktlöst projekt att få tag i en dylik affisch, jag hittade ingenstans man kunde köpa en. När jag beklagade mig inför Christofer så erbjöd han sig att fixa! I och med att han pluggar förpackningsdesign och sånt så har de häftiga skrivare och grejer, och tadaa! Idag blev drömmen sanning, och nu hänger den över min säng. Al-Nakba-affischen fick lämna sin plats där för ett tag. Tänk, vilken dag!
Återkomsten.
Jag tror minsann att jag har segrat över kroppens valhänta försök att få ner mig i fördärvet. Igår mådde jag som sagt fortfarande illa och lät bli att träna. Det var tråkigt. Men lite mat och underhållning gjorde ju susen, och inte blev det sämre av att jag sov hela nio timmar inatt också. Så idag är jag fit for fight! Gött. Ikväll, då smäller det. Då ska jag spinna så att svetten yr och cora så att magmusklerna krampar. Det blir fina grejer. Kapow! Men först ska jag hämta en testaffisch och sedan hem och städa.
Alices 4-årskalas!
Igår, innan attackillamåendet slog mig framåt kvällen, så var jag på den här tjejens 4-årskalas. Hon var precis så exhalterad som på bilden mest hela tiden. Vi åt pastasallad med parma, oliver och fetaost, och förstås tårta och saft.
Amalia åt även kylskåpsmagneter.
Det kallar jag en prinsesstårta!
Det eviga tekniknörderiet. Häftigast kamera vinner! Jag kände mig underlägsen i sammanhanget.
Mums.
Avslutningsvis lekte vi lite tiger också, förstås. Finfint kalas! Med den obligatoriskt höga sockerchocksnivån.
Det hemliga projektet; Release!
Som jag tidigare skrivit om har jag haft en hemligt projekt på gång. Så himla hemligt blev det väl kanske inte till sist, eftersom att jag tycker sånt är för roligt och därmed måste berätta för varenda människa, men den som det var hemligast för fick i alla fall inget veta. Detta var alltså min födelsedagspresent till Alice på hennes 4-årsdag. En tigerdräkt. Jag tänkte att hon ju älskar tigrar, och jag måste ju uppmuntra henne till att klä ut sig till något annat än prinsessa då och då. Resultat; jag gick och köpte tigertyg och satte mig framför symaskinen. En fyra-fem timmar senare såg det ut ungefär såhär!
Presenten öppnad!
Tadaa!
Livsfarlig tiger unleashed.
Även tigrar tycker om tårta.
WTF
Wtf. Min kropp har tydligen nåt otalt med mig. Igår kväll när jag kom hem från kalaset och från Hanna började jag plötsligt må jätteilla. Låg i fosterställning ett tag och trodde att jag skulle bli tvungen att kasta upp all tårta igen, men icke. Istället somnade jag klockan 21.30, och efter dryga nio timmars sömn mådde jag bättre. Men nu börjar jag må lite lätt illa igen. Baah!? Kroppen, vad har jag gjort dig? Leave me alone! Vi som skulle träna ikväll och bli sjukt starka, du och jag. Skärpning, alltså. Blä. Kom igen.
Girls night out!
Jag var tvungen att stula denn bild från JPs blogg, då jag 1) tyckte att den var fin och 2) inte orkade bära med mig hela systemkameran på girls night out i lördags. En grym kväll i alla fall! Jag var opepp tidigare på kvällen men lyckades fjolla lite och tagga till med Miss Universum i bakgrunden. Det brukar hjälpa. Vid åttasnåret drog jag alltså hem till ovan nämnda brud och tillsammans med henne och hennes återvända förlorade bror drack vi öl och drog igång projektet Få igång vattenpipan. Det visade sig nämligen att det inte fanns något kol i huset, så efter övervägande att ringa på hos grannarna testade vi nere på pizzeran. "Nä, den är bara prydnad" sa de om vattenpipan de hade i fönstret. Då kom Kristoffer på den fantastiska idén att gå och köpa en engångsgrill. Sagt och gjort, tio minuter senare satt vi och grävde upp kolbitar ur kartongen och eldade dem under köksfläkten. Det tog minsann sin lilla tid, men det blev så grymt mycket bättre än sån där sprak-kol man vanligvis använder till vattenpipor. Det smakade liksom som det ska. Finfint!
När klockan närmade sig halv tolv drog vi oss vidare mot Fasching, där vi mötte upp Pontus och hans polare. Och som alltid blev det grymt! Vi draack findrinkar och dansade oss rejält svettiga långt in på småtimmarna. Avslutningsvis käkade vi på Max och jag hade dessutom turen att tajma nattbussen precis. Klockan fem var jag hemma och då var det väldigt ljust ute. En finfin kväll, vill jag lova! Bra lördag.
al 3akkil zaaki!
Idag åt jag och Sara, som vinkar lite japanskt (?) på bilden, lördagslunch på Bab el Deli vid Rådmansgatan. Sjukt gott! Falafel, waraq-dawaali, hummus, tabbouleh, bulgur, lammfärsbitar och pita. Ursäkta den olämpliga placeringen av brödet som täcker upp halva tallriken, men som traditionen bjuder måste jag ju ändå lägga upp fotot på maten.
Sjukt bra sällskap, sjukt bra mat till sjukt bra pris. Good stuff, jag säger't.
Kroppsnojor.
Imorse när jag åt frukost lyssnade jag som jag ofta gör, på P3. Det var Morgonpasset Helg och de gästades av Julia Skott som driver bloggen Kroppsbilder. Den sidan är lite som en digital simhall ungefär. Där kan man se hur andra människor faktiskt ser ut, att de också har skavanker men är rätt fina ändå. Man kan även se hur lite siffor faktiskt säger om hur man ser ut, antal kilo och BMI-värden säger kanske inte så mycket egentligen. Ganska bra för vår självbild att få se lite annat än superretucherade bilder samt våra egna kroppar i spegeln. Hon Julia sa en väldig massa bra grejer också, t.ex. att de som lyckas gå ner i vikt och faktiskt stanna där är i klar minoritet. De flesta som bantar går upp all vikt igen inom 5 (tror jag hon sa?) år, och då ofta även mer vikt. Så varför hålla på och ångesta sig och plåga både kropp och själ när det ändå inte kommer att ge något? Tortyr helt i onödan liksom. Att lära sig att älska sin kropp med allt den är och allt den inte är är nog något av det svåraste i dagens samhälle, men också en av de saker som skulle ge oss mest. Fokusera på allt den kan göra istället för det man tycker ser fel ut.
Nu verkar jag inte lyckas få igång programmet, men här ska man tydligen kunna lyssna såhär i efterhand, om man är lite mer teknisk än undertecknad i skrivande stund. Här kan du annars läsa vad Julia själv har skrivit om Kroppsbilder och dess syfte. Gör't och vinn, vettja.
Nu verkar jag inte lyckas få igång programmet, men här ska man tydligen kunna lyssna såhär i efterhand, om man är lite mer teknisk än undertecknad i skrivande stund. Här kan du annars läsa vad Julia själv har skrivit om Kroppsbilder och dess syfte. Gör't och vinn, vettja.
