När vardagen inte fungerar.
Imorse var frustrationen nästan lika stor som igår. Dock undvek jag totalt pendeltågen och gick direkt på bussen till Fruängen, vilket innebar en kvarts byte på vägen. Väl i Fruängen väntade jag jag 20 minuter till på en ersättningsbuss. När den väl kom visade det sig att stackarn vanligen körde i Kista och inte alls hittade till Telefonplan, och därmed skulle köra direkt till Liljeholmen. Jaha? tänkte jag. Men jag då? Hur ska jag då ta mig dit? Men tack vare hjälpsamma människor på bussen lyckades vi ta oss till Aspudden, och därifrån fick jag direktiv om hur jag skulle promenera till Telefonplan. Vilket teamwork! Så fram kom jag, och idag tog det faktiskt bara knappa två timmar istället för dryga. Det går åt rätt håll.
Men i alla fall. När jag stod och väntade på ersättningsbussen och frös och inte fick någon information och muttrade och tyckte att såhär kan det väl inte få fungera heller, så slog det mig att tänk om det skulle vara så här jämt. Och att det är det ju för vissa. Att vänta i en evighet på att kunna ta sig till jobbet, vara tvungen att ta omvägar, inte få någon gällande information. Ha tålamod, vänta, avvakta, frysa. Denna text från Haaretz bär vittnesbörd om det som varje dag händer i checkpoints på Västbanken. Det går självklart inte att jämföra Stockholms trafikkaos med ockupationen av de palestinska territorierna, men om du tänker dig din frustration över att det inte går att ta sig till jobbet så kanske du kommer lite närmare förståelsen av hur det är att alltid, varje dag, behöva genomlida det och väldigt, väldigt mycket mer därtill. Hur det är när själva vardagen inte fungerar.
Man tänker ju att det hemskaste med krig och konfliktområden är att människor dör. Och ja, kanske är det det hemskaste. Men nästan lika hemskt är det faktiskt att alla dessa människor som fortfarande lever hela tiden hindras från att leva ett normalt liv. Allt detta i säkerhetens namn. Inte kunna ta sig till, och därmed behålla, jobbet, ta sig till specialsjukhus, få se de heliga platser som har en sådan central plats i din tro. Kunna träffa släkt och vänner på andra sidan muren. Allt detta som är livet tas ifrån dem.
Vad är privat?
På Svd finns idag en väldigt bra artikel om det franska förslaget om burkaförbud. Det råder väldigt delade meningar hos allmänheten i Franrike om detta förslag, vissa tycker att det minsann är på tiden att något görs åt de här fundamentaliskerna! och andra tycker att det är en provokation som bara kommer föra med sig fler bekymmer.
Jag tycker att det är en väldigt skrämmande utveckling att se att fler och fler länder tar upp sådana här grejer till förslag. Nyss var det minaretförbudet i Schweiz och nu förslag om burkaförbud. Att en sådan enorm islamofobi sprids i Europa, och dessutom är på väg att lagstiftas, är sjukt. Jag kan förstå att människor tycker att burka och niqab är oförståeligt och konstigt, men att tvinga någon att klä av sig kan inte vara rätt väg att bekämpa extremism. För då är vi tillbaka på det här med att män ska bestämma hur kvinnor ska klä sig, igen. Många utgår ju ifrån att kvinnan som bär burka gör det för att hennes man tvingar henne till det, men det blir ju inte bättre av att det är staten som tvingar henne till att inte bära den. Vad en kvinna väljer att ha på sig och inte ha på sig måste få vara hennes eget val. Och jo, det finns kvinnor som av egen fri vilja och religiös övertygelse väljer att bära burka, även om det är en klädsel som absolut finns till på grund av män. Liksom korta kjolar, högklackade skor och tajta jeans. För hur bekväma är egentligen dessa kläder som vi västerländska kvinnor envisas med att gå runt i? Om det inte vore för att männen skulle tycka att vi såg bra ut i dessa kläder, skulle vi verkligen använda dem då? Samma sak är det ju med burkan och niqaben; om det inte vore för att männen tycker att kvinnan är presentabel och respektabel i klädseln skulle den inte finnas. Vad är det egentligen som säger att de kvinnor som väljer att spatsera omkring i stilettklackar och push-up är mer frigjorda än kvinnan som täcker ansiktet?
Det jag försöker komma till är att förbud inte är vägen att gå. Om vi ska börja förbjuda burka så är det inte långt till att man skulle kunna försvara ett förbud av hijab (slöja). And it's a slippery slope from there. Vi lever i ett samhälle där vi övervakas allt mer och kontrollen över enskilda personers privatliv blir mer och mer av allmänhetens ensak. Att förbjuda människor att göra egna val inom sina egna privata sfärer är inte saker som staten bör syssla med. Vi måste få tydligare gränser mellan vad som är privat och vad som är offentligt. Vi måste få ha kvar något av vår integritet, och att kvinna en kvinna som valt burka som sin offentliga klädsel är samma integritetskränkning som att tvinga en tjej i jeans och t-shirt att gå i bikini på stan.
Jag tycker att det är en väldigt skrämmande utveckling att se att fler och fler länder tar upp sådana här grejer till förslag. Nyss var det minaretförbudet i Schweiz och nu förslag om burkaförbud. Att en sådan enorm islamofobi sprids i Europa, och dessutom är på väg att lagstiftas, är sjukt. Jag kan förstå att människor tycker att burka och niqab är oförståeligt och konstigt, men att tvinga någon att klä av sig kan inte vara rätt väg att bekämpa extremism. För då är vi tillbaka på det här med att män ska bestämma hur kvinnor ska klä sig, igen. Många utgår ju ifrån att kvinnan som bär burka gör det för att hennes man tvingar henne till det, men det blir ju inte bättre av att det är staten som tvingar henne till att inte bära den. Vad en kvinna väljer att ha på sig och inte ha på sig måste få vara hennes eget val. Och jo, det finns kvinnor som av egen fri vilja och religiös övertygelse väljer att bära burka, även om det är en klädsel som absolut finns till på grund av män. Liksom korta kjolar, högklackade skor och tajta jeans. För hur bekväma är egentligen dessa kläder som vi västerländska kvinnor envisas med att gå runt i? Om det inte vore för att männen skulle tycka att vi såg bra ut i dessa kläder, skulle vi verkligen använda dem då? Samma sak är det ju med burkan och niqaben; om det inte vore för att männen tycker att kvinnan är presentabel och respektabel i klädseln skulle den inte finnas. Vad är det egentligen som säger att de kvinnor som väljer att spatsera omkring i stilettklackar och push-up är mer frigjorda än kvinnan som täcker ansiktet?
Det jag försöker komma till är att förbud inte är vägen att gå. Om vi ska börja förbjuda burka så är det inte långt till att man skulle kunna försvara ett förbud av hijab (slöja). And it's a slippery slope from there. Vi lever i ett samhälle där vi övervakas allt mer och kontrollen över enskilda personers privatliv blir mer och mer av allmänhetens ensak. Att förbjuda människor att göra egna val inom sina egna privata sfärer är inte saker som staten bör syssla med. Vi måste få tydligare gränser mellan vad som är privat och vad som är offentligt. Vi måste få ha kvar något av vår integritet, och att kvinna en kvinna som valt burka som sin offentliga klädsel är samma integritetskränkning som att tvinga en tjej i jeans och t-shirt att gå i bikini på stan.
Dagens länktips.
Lisa Magnusson skriver ofta väldigt bra och raka pang-på-artiklar om aktuella ämnen. Idag läser jag när hon skriver om internet, Miljöpartiet och SWIFT-lagen. Läs och begrunda, vänner. Och håll gärna med, för det gör jag.
En vanlig dag på 50-talet.
Alltså. Denna icke-nyhet med att Birgitta Olsson är gravid. Jag förstår inte grejen. Vi lever i Sverige, det är 2010 och hon ska bli EU-minister. Det första jag kommer att tänka på är att "om hon hade varit man hade ingen sagt något". Delvis för att han behöver inte bära på barnet. Och det är klart att det kan vara rätt slitigt på kroppen och så där. Men. Som hon själv skriver på sin blogg så är hon inte gift med en dinosaur utan med en man med vett i skallen. De ska alltså dela på föräldraledigheten, vilket ju rimligtvis borde betyda att allt är frid och fröjd. Jag menar, ska man inte få ta ut sin föräldraledighet alls om man är politiker? Hennes föräldraledighet kommer dessutom infalla under sommaren, då de flesta har semester. Det är ju fantastiskt bra timat måste man ju säga. Så folk borde ju faktiskt inte ha något att klaga på.
För grejen är ju denna. Vad sjutton har vi att göra med Birgitta Olssons privatliv? Det är varje människas ensak om de skaffar familj och barn eller ej, och det är ju faktiskt olagligt att avskeda en kvinna/inte ge henne jobb för att hon är gravid. Folk tycker att det är oansvarigt av henne, att hon borde sätta barnet i första hand. Såklart. Och det kommer hon ju göra den första tiden. Sedan kommer barnets pappa ta hand om det. Jag menar, varför ska Birgitta måsta välja mellan en politisk karriär och att bli förälder? Det har ju aldrig papporna behövt göra.
För grejen är ju denna. Vad sjutton har vi att göra med Birgitta Olssons privatliv? Det är varje människas ensak om de skaffar familj och barn eller ej, och det är ju faktiskt olagligt att avskeda en kvinna/inte ge henne jobb för att hon är gravid. Folk tycker att det är oansvarigt av henne, att hon borde sätta barnet i första hand. Såklart. Och det kommer hon ju göra den första tiden. Sedan kommer barnets pappa ta hand om det. Jag menar, varför ska Birgitta måsta välja mellan en politisk karriär och att bli förälder? Det har ju aldrig papporna behövt göra.
Varför sharia och Sverige inte går ihop.
Den här artikeln på Svd tycker jag var helt fantastiskt bra. Verkligen mitt i prick. Läs vettja.
I en föreläsningssal i Uppsala har Mosa Sayed försvarat sin doktorsavhandling Islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige. Själva grundtesen är att man ska kunna använda sig av sharialagar inom t.ex arvsrätt om den avlidne tros ha velat det. Detta då grundat på att Sverige ändå är ett mångkulturellt land där olika religioner ska kunna utövas fritt. Att införa arvrätt enligt sharia skulle dock innebära att kvinnor ärver mindre än män.
Jag kan många gånger utse mig till första försvarare av religionsfrihet och rätten att utöva sin egen personliga övertygelse. Men. Det står faktiskt inskrivet i Sveriges grundlag att alla människor, oavsett kön, ålder, hudfärg eller sexuell läggning har samma värde. Att använda sig av sharialagar och därmed låta män ärva mer än kvinnor just för att de råkade födas som män är alltså att direkt bryta mot grundlagen. Som Dilsa Demirbag-Sten skriver i artikeln ovan; man ska se till individens rätt, inte till gruppens normer.
För en demokrati skjuter ju sig själv lite i foten om man i demokratins och religionsfrihetens namn är beredd att inkräkta på just de demokratiska rättigheter som gav en religions- och uttrycksfrihet från första början.
I en föreläsningssal i Uppsala har Mosa Sayed försvarat sin doktorsavhandling Islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige. Själva grundtesen är att man ska kunna använda sig av sharialagar inom t.ex arvsrätt om den avlidne tros ha velat det. Detta då grundat på att Sverige ändå är ett mångkulturellt land där olika religioner ska kunna utövas fritt. Att införa arvrätt enligt sharia skulle dock innebära att kvinnor ärver mindre än män.
Jag kan många gånger utse mig till första försvarare av religionsfrihet och rätten att utöva sin egen personliga övertygelse. Men. Det står faktiskt inskrivet i Sveriges grundlag att alla människor, oavsett kön, ålder, hudfärg eller sexuell läggning har samma värde. Att använda sig av sharialagar och därmed låta män ärva mer än kvinnor just för att de råkade födas som män är alltså att direkt bryta mot grundlagen. Som Dilsa Demirbag-Sten skriver i artikeln ovan; man ska se till individens rätt, inte till gruppens normer.
För en demokrati skjuter ju sig själv lite i foten om man i demokratins och religionsfrihetens namn är beredd att inkräkta på just de demokratiska rättigheter som gav en religions- och uttrycksfrihet från första början.
Kyla
Israel hindrade på söndagen Belgiens utvecklingsminister Charles Michael att resa in i Gaza. Detta för att sådana besök "stärker Hamasregimen och får den att verka legitim". Om Israel tar ansvar för sådana saker så kan det ju tyckas att de kunde ta ansvar för annat också. Typ humanitära frågor som sjukvård, skolor, import, mediciner, etc. Men nä. Det tycker inte de. Uppenbarligen.
Annars då? Jag sitter och fryser och försöker värma mig med te på jobbet. Ikväll ska jag lyfta skrot.
Annars då? Jag sitter och fryser och försöker värma mig med te på jobbet. Ikväll ska jag lyfta skrot.
Öppet brev till Benjamin Netanyahu.
The Right Honourable Benjamin Netanyahu
Prime Minister of Israel
Jerusalem, Israel
Dear Prime Minister,
We are writing on behalf of the World Association of Newspapers and News Publishers and the World Editors Forum, which represent 18,000 publications, 15,000 online sites and over 3,000 companies in more than 120 countries, to express our serious concern at the detention and proposed deportation of journalist Jared Malsin.
According to reports, Mr Malsin, editor-in-chief of the English-language section of the Bethlehem-based Ma’an News Agency and a US citizen, was returning to Israel from a trip to the Czech Republic when he was stopped by security services at Ben Gurion International Airport in Tel Aviv on 12 January. Mr Malsin was detained for “security reasons” and remains in custody pending a deportation hearing. The reasons cited for denying entry were “refusing to cooperate” and violating visa terms, although court documents showed that security services had compiled a dossier on his journalism “criticizing the State of Israel” and reports written “inside the [Palestinian] territories.”
Mr Malsin’s lawyer obtained an injunction preventing his planned expulsion on 14 January, and a hearing that was scheduled for 17 January was postponed.
We respectfully remind you that detaining and deporting Mr Malsin for carrying out his professional duties would constitute a clear breach of his right to freedom of expression, which is guaranteed by numerous international conventions, including the Universal Declaration of Human Rights. Article 19 of the Declaration states: “Everyone has the right to freedom of opinion and expression; this right includes the freedom to hold opinions without interference and to seek, receive and impart information and ideas through any media, regardless of frontiers.”
We respectfully call on you to ensure that Mr Malsin is immediately released and allowed to carry out his professional duties free from interference. We also urge you to take all necessary steps to ensure that in future your country fully respects international standards of free expression.
We look forward to hearing from you at your earliest convenience.
Yours sincerely,
Gavin O’Reilly
President
World Association of Newspapers and News Publishers
Xavier Vidal-Folch
President
World Editors Forum
WAN-IFRA is the global organization for the world’s newspapers and news publishers, with formal representative status at the United Nations, UNESCO and the Council of Europe. The organization represents 18,000 publications, 15,000 online sites and over 3,000 companies in more than 120 countries.
Källa.
Prime Minister of Israel
Jerusalem, Israel
Dear Prime Minister,
We are writing on behalf of the World Association of Newspapers and News Publishers and the World Editors Forum, which represent 18,000 publications, 15,000 online sites and over 3,000 companies in more than 120 countries, to express our serious concern at the detention and proposed deportation of journalist Jared Malsin.
According to reports, Mr Malsin, editor-in-chief of the English-language section of the Bethlehem-based Ma’an News Agency and a US citizen, was returning to Israel from a trip to the Czech Republic when he was stopped by security services at Ben Gurion International Airport in Tel Aviv on 12 January. Mr Malsin was detained for “security reasons” and remains in custody pending a deportation hearing. The reasons cited for denying entry were “refusing to cooperate” and violating visa terms, although court documents showed that security services had compiled a dossier on his journalism “criticizing the State of Israel” and reports written “inside the [Palestinian] territories.”
Mr Malsin’s lawyer obtained an injunction preventing his planned expulsion on 14 January, and a hearing that was scheduled for 17 January was postponed.
We respectfully remind you that detaining and deporting Mr Malsin for carrying out his professional duties would constitute a clear breach of his right to freedom of expression, which is guaranteed by numerous international conventions, including the Universal Declaration of Human Rights. Article 19 of the Declaration states: “Everyone has the right to freedom of opinion and expression; this right includes the freedom to hold opinions without interference and to seek, receive and impart information and ideas through any media, regardless of frontiers.”
We respectfully call on you to ensure that Mr Malsin is immediately released and allowed to carry out his professional duties free from interference. We also urge you to take all necessary steps to ensure that in future your country fully respects international standards of free expression.
We look forward to hearing from you at your earliest convenience.
Yours sincerely,
Gavin O’Reilly
President
World Association of Newspapers and News Publishers
Xavier Vidal-Folch
President
World Editors Forum
WAN-IFRA is the global organization for the world’s newspapers and news publishers, with formal representative status at the United Nations, UNESCO and the Council of Europe. The organization represents 18,000 publications, 15,000 online sites and over 3,000 companies in more than 120 countries.
Källa.
Jared deporterad.
Okej. Jared sitter inte längre på Ben Gurion. Det är ju förstås något positivt. Dock sitter han istället på ett flyg till New York. Det är mindre positivt. Detta betyder alltså att han, efter 8 dygn i en cell på Ben Gurions flygplats, fått avslag på sitt försök att få deporteringsordern återkallad. Han har med andra ord blivit utvisad. Och inte till Prag, där Faith väntar på honom, utan till New York. Vilket ingen riktigt verkar veta varför. Tydligen skulle det "skapa problem" om han åkte till Prag. Det känns väl även som relativt sannolikt att han blivit svartlistad på köpet och alltså kommer att få problem om han någonsin försöker resa in i Israel igen.
Jag är väldigt frustrerad. Självklart är jag glad över att Jared har fått sin telefon tillbaka och är på väg hem till familj och vänner som kan ta hand om honom nu efter denna, antagligen ganska traumatiska, upplevelse. Jag menar, israelisk förhörsteknik är ju rätt världskänd. Men jag är frustrerad. Jag är väldigt frustrerad över att ingenting har skivits i svensk media om detta, över att trots att Jerusalem Post, den konservativa israeliska dagstidningen, skrivit om hans fall så gav det ingenting, jag är frustrerad över att detta land fortfarande har mage att kalla sig demokratiskt trots att de utvisar journalister för att ha "kritiserat staten Israel" och rapporterat innifrån de palestinska territorierna (vilka det är omöjligt att ta sig till utan att passera en israelisk gränskontroll).
Jag är även frustrerad över insikten att Jared är den fjärde personen som jag personligen träffat/känner som blivit deporterad från Israel av diverse relativt luddiga skäl. Alla dessa har på något sätt engagerat sig för de människor som råkar vara palestinier. Nu verkar det dessutom som att Israel har slutat att ge arbetstillstånd för människor som jobbar på olika hjälporganisationer i Östra Jerusalem och på Västbanken, t.ex. Röda Korset och Läkare utan Gränser.
Jag kan inte förstå hur man kan ha mage att fortsätta kalla sig för en demokratisk stat och behandla människor på det här viset. Att avskärma palestinierna så totalt, begränsa deras media, begränsa den humanitära hjälpen utifrån, begränsa land, begränsa import av förnödenheter (som i Gaza). Israel ockuperar de palestinska områdena. En ockupation är menad som en tillfällig lösning, nu har det gått över 40 år. En ockupationsmakt har inte rätt att flytta in sin egen civilbefolkning på området. Det flyttar in nya bosättare nära nog varje dag. En ockupationsmakt har en skyldighet att ta hand om den ockuperade folkgruppen och se till att de har tillgång till sjukvård, mat, etc. En demokrati är delvis byggd på tryckfrihet och yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Hur kan Israel fortsätta att bryta mot allt detta ovanstående, internationella lagar, humanitära lagar, demokratiskt grundläggande rättigheter utan att någonting händer!?
Jag är väldigt frustrerad. Självklart är jag glad över att Jared har fått sin telefon tillbaka och är på väg hem till familj och vänner som kan ta hand om honom nu efter denna, antagligen ganska traumatiska, upplevelse. Jag menar, israelisk förhörsteknik är ju rätt världskänd. Men jag är frustrerad. Jag är väldigt frustrerad över att ingenting har skivits i svensk media om detta, över att trots att Jerusalem Post, den konservativa israeliska dagstidningen, skrivit om hans fall så gav det ingenting, jag är frustrerad över att detta land fortfarande har mage att kalla sig demokratiskt trots att de utvisar journalister för att ha "kritiserat staten Israel" och rapporterat innifrån de palestinska territorierna (vilka det är omöjligt att ta sig till utan att passera en israelisk gränskontroll).
Jag är även frustrerad över insikten att Jared är den fjärde personen som jag personligen träffat/känner som blivit deporterad från Israel av diverse relativt luddiga skäl. Alla dessa har på något sätt engagerat sig för de människor som råkar vara palestinier. Nu verkar det dessutom som att Israel har slutat att ge arbetstillstånd för människor som jobbar på olika hjälporganisationer i Östra Jerusalem och på Västbanken, t.ex. Röda Korset och Läkare utan Gränser.
Jag kan inte förstå hur man kan ha mage att fortsätta kalla sig för en demokratisk stat och behandla människor på det här viset. Att avskärma palestinierna så totalt, begränsa deras media, begränsa den humanitära hjälpen utifrån, begränsa land, begränsa import av förnödenheter (som i Gaza). Israel ockuperar de palestinska områdena. En ockupation är menad som en tillfällig lösning, nu har det gått över 40 år. En ockupationsmakt har inte rätt att flytta in sin egen civilbefolkning på området. Det flyttar in nya bosättare nära nog varje dag. En ockupationsmakt har en skyldighet att ta hand om den ockuperade folkgruppen och se till att de har tillgång till sjukvård, mat, etc. En demokrati är delvis byggd på tryckfrihet och yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Hur kan Israel fortsätta att bryta mot allt detta ovanstående, internationella lagar, humanitära lagar, demokratiskt grundläggande rättigheter utan att någonting händer!?
Lästips om sexistiska maktstrukturer.
Jag skrev tidigare om män som tar sig friheter gentemot kvinnor, och hur vanligt det är. Sprang just på en väldigt bra text i ämnet på My dad read Kierkegaard. Tipsa, tipsa. Bra blogg i övrigt också.
Uppdateringar angående Jared och Faith.
Den här artikeln från The American Chronicle är väldigt, väldigt bra, tydlig och informativ. Den handlar om vad som hände och fortfarande händer med Faith och Jared i Tel Aviv. Läs den och ha den demokratiska grundpelaren tryckfrihet i bakhuvudet. Artikeln må vara lång, men det är värt besväret, jag lovar.
Det har enligt Faiths uppdateringar på Facebook inte hänt så mycket ännu. Jared skulle få en sk "hearing", om jag förstår det rätt är det som en enklare rättegång, igår, men det blev uppstjutet. Domaren har fått både Jareds jurists utlåtande samt åklagarens, och tydligen är det upp till honom (domaren alltså) att antingen bara ta ett beslut eller kalla till ett offentligt förhör med Jared. Vi hoppas på det sistnämnda. Än så länge sitter han i en cell i Tel Aviv och Faith befinner sig i Prag om Jared skulle bli utvisad dit.
Det har enligt Faiths uppdateringar på Facebook inte hänt så mycket ännu. Jared skulle få en sk "hearing", om jag förstår det rätt är det som en enklare rättegång, igår, men det blev uppstjutet. Domaren har fått både Jareds jurists utlåtande samt åklagarens, och tydligen är det upp till honom (domaren alltså) att antingen bara ta ett beslut eller kalla till ett offentligt förhör med Jared. Vi hoppas på det sistnämnda. Än så länge sitter han i en cell i Tel Aviv och Faith befinner sig i Prag om Jared skulle bli utvisad dit.
Heligt förbannad!
Det här är Faith Rowold och Jared Malsin. Flera av er, mina svenska vänner, känner dem, eller kanske främst Faith. Jag lärde känna dem när jag bodde i Betlehem, Faith var volontär på lutherska kyrkan i Jerusalem och har nu varit det i 2 år. Idag fick jag precis veta hon har blivit deporterad tillsammans med Jared som är journalist och fotograf för Ma'an News, en palestinsk nyhetsbyrå lokaliserad i Betlehem. De kom tillsammans tillbaka från Prag på tisdagseftermiddagen och blev hållna på Ben Gurion på grund av så kallade "suspekta tecken" gällande Jared. Faith förhördes i åtta timmar, blev inte erbjuden att kontakta ett juridiskt ombud, fick sin mobiltelefon beslagtagen och blev slutligen tillbakaskickad till Prag. Man vet inte om detta kommer innebära att hon blir svartlistad och därmed inte kommer kunna besöka landet någonsin igen. Jared befinner sig fortfarande på Ben Gurion och hålls kvar tills på söndag då förhör och beslut ska tas. Båda två är amerikanska medborgare.
Låt mig åter än en gång påpeka att staten som gör detta kallar sig själv för "den enda demokratiska staten i regionen". Vad är det för typ av demokrati som utvisar journalister? Vad hände med tryckfriheten? Yttrandefriheten? Det här är ju i praktiken censur. När man börjar deportera journalister och fotografer hoppas jag i alla fall att det innebär att folk börjar vakna och se att det här inte är en demokrati på långa vägar egentligen.
Här kan du läsa BBCs story om det hela.
En av de, annars ganska fruktansvärda, kommentarerna till Jerusalem Post-artikeln lyder såhär:
"According to interrogation transcripts obtained by Ma'an, interrogators had gathered online research into the journalist's writing history, and deemed him a security risk based on his having written articles "criticizing the State of Israel," and reporting from inside the territories. Security risk, or political threat?
Al - (01/14/2010 10:02)"
Hade inte kunnat säga det bättre själv.
Hade inte kunnat säga det bättre själv.
Skicka arga brev, tänd ljus, be, blogga, starta facebook-grupper, tipsa Aftonbladet, gör något! Jag är så jäkla förbannad just nu. Vi måste göra något.
Murar och ordförbud.
Vissa muslimska grupper i Malaysia vill förbjuda icke-muslimer att använda ordet Allah, vilket bokstavligen betyder Gud, eller guden. Arabiskan har använt ordet Allah för gud i alla abrahemitiska religionerna, även innan islams uppkomst. Att dessutom förbjuda människor att uttala ett visst ord är ju helt befängt. Vad ska de då kalla sin gud om de inte får kalla honom för Gud? Sedan när kan man ta patent på ett ord, att få uttala det och använda sig av det? Nu har högsta domstolen tagit beslut om att man inte kan förbjuda bruket av ordet för icke-muslimer, men detta beslut överklagas. Läs mer om dessa galna händelser på DN.
Dessutom tänkte jag skriva ett par rader om att Israel nu beslutat att bygga ännu en mur (hurra!), denna gång mot Egypten. Skälet uppges vara att hindra afrikanska flyktingar att fly till Israel. När jag hörde detta på radion imorse blev jag helt paff och ändå inte alls förvånad. Vart ska detta sluta? Ska Israel bygga in sig helt och hållet, omgivet av "fiendestater"? För det känns ju väldigt mycket som ett ställningstagande att bygga en hög mur av cement, eller vad denna mur kan tänkas vara byggt av. Dessutom vill jag mig minnas att jag någonstans läste att muren även ska gå ner x antal meter ner i marken, i alla fall vid gränsen till Gaza för att stoppa tunnlarna där det smugglas in mat, byggmaterial, mediciner och vapen. Allt för att isolera ännu mer.
Alltså. Vi lärde oss verkligen ingenting under Berlinmurens tid. Hur tänker man när man bestämmer sig för att stänga in ett helt folk i ett enda gigantiskt fängelse? Nog för att Gaza inte längre är ockuperat enligt konstens alla regler utan har en egen regering, men denna regering har ju inte en susning av en chans att styra landet på annat sätt än de gör nu även om de skulle vilja. De har ingen möjlighet att importera varor, mediciner och byggmaterial för att bygga upp efter kriget. Människor har ingen möjlighet att flytta, plugga någon annanstans, skapa ett annat liv. Israel kanske inte befinner sig inne i Gaza längre, men de bevakar landsgränsen, havsgränsen och luftrummet. Vad är det för typ av självständighet? Det är ett hån.
Dessutom tänkte jag skriva ett par rader om att Israel nu beslutat att bygga ännu en mur (hurra!), denna gång mot Egypten. Skälet uppges vara att hindra afrikanska flyktingar att fly till Israel. När jag hörde detta på radion imorse blev jag helt paff och ändå inte alls förvånad. Vart ska detta sluta? Ska Israel bygga in sig helt och hållet, omgivet av "fiendestater"? För det känns ju väldigt mycket som ett ställningstagande att bygga en hög mur av cement, eller vad denna mur kan tänkas vara byggt av. Dessutom vill jag mig minnas att jag någonstans läste att muren även ska gå ner x antal meter ner i marken, i alla fall vid gränsen till Gaza för att stoppa tunnlarna där det smugglas in mat, byggmaterial, mediciner och vapen. Allt för att isolera ännu mer.
Alltså. Vi lärde oss verkligen ingenting under Berlinmurens tid. Hur tänker man när man bestämmer sig för att stänga in ett helt folk i ett enda gigantiskt fängelse? Nog för att Gaza inte längre är ockuperat enligt konstens alla regler utan har en egen regering, men denna regering har ju inte en susning av en chans att styra landet på annat sätt än de gör nu även om de skulle vilja. De har ingen möjlighet att importera varor, mediciner och byggmaterial för att bygga upp efter kriget. Människor har ingen möjlighet att flytta, plugga någon annanstans, skapa ett annat liv. Israel kanske inte befinner sig inne i Gaza längre, men de bevakar landsgränsen, havsgränsen och luftrummet. Vad är det för typ av självständighet? Det är ett hån.
!
Bosättarattack i At-tawaani.
"FOR IMMEDIATE RELEASE
Israeli soldiers attack Palestinian shepherds, CPTers, and arrest Tuwani resident
by CPT At-Tuwani Team
This morning, Thursday 7 January, 2010, Israeli soldiers attacked and injured Palestinian shepherds from the Musa Raba’i family, as they grazed their sheep in Humra valley, near the village of At-Tuwani in the South Hebron Hills. The soldiers also attacked the two CPTers accompanying the shepherds and broke a video camera. Before leaving the area the soldiers arrested one of the shepherds, Musab Musa Raba’i.
At around 10:30am Palestinian shepherds were grazing their sheep on privately owned Palestinian land when they saw Israeli settlers observing them from the outpost of Havat Ma’on. A short time later an Israeli army jeep came to the area. After stopping to speak with one of the settlers, three Israeli soldiers approached the shepherds and ordered them to leave the area. The shepherds explained that it was their land, but agreed to move further down into the valley. The soldiers followed them and grabbed at one of the shepherds, so they all tried to quickly leave the area with their sheep. A second army jeep came to the area and a further three soldiers joined in the attack escalating the violence. Soldiers hit the shepherds with their rifle butts, pushed them and while some soldiers forcibly held them to the ground others kicked them.
Other members of the family came to the area, and the women tried to intervene, hoping to deescalate the situation. However, the women were also forcefully pushed to the ground. CPTers trying to video tape the violent attack were roughly pushed and a soldier grabbed at and broke one of the video cameras.
Other villagers came to the area and tried to calm the situation by talking with the soldiers, but the soldiers ignored all pleas for calm and instead fired percussion grenades and tear gas into the small group of women and children gathered nearby on the hillside.
Israeli police reported to the scene after receiving numerous calls from internationals, but arrived as the soldiers were leaving the area. The police told CPTers that there would be a military investigation into the actions of the soldiers.
During the incident a spokeperson from an Israeli Human Right Organization called the local Israeli Army Brigade Operations Room and the Israeli Army Coordination Office to find out what was happening. She told CPT “I called several time and they had no information and no idea that something was going on in At Tuwani.”
Additional information: At the time of writing Moussab Mussa Raba’i is still detained at Kiryat Arba police station. One elderly woman, Umm Juma’ Raba’i, and a young woman, Umm Ribhi Raba’i, who is 2 months pregnant, had to be taken to hospital, suffering from the effects of tear gas inhalation. Three of the shepherds, Kamaal Raba’i, Majde Raba’i and Juma’ Raba’i were hospitalized for their injuries, and a young boy, Ramze Jamaal Raba’i, had his tooth broken."
Jag har varit i och sett den här byn. Hela byn, som består av kanske ett tjugotal stenhus som är ett par hundra år gamla, har rivningsordrar på sig eftersom de saknar papper på att husen är byggda med tillstånd av staten Israel. Som bildades för drygt 60 år sedan. Uppenbarligen en omöjlighet, men det spelar uppenbarligen mindre roll. På den kulle som ligger precis i närheten finns en radikal bosättning som tvingat CPT (Christian Peacemaker Teams) att ha en ständig närvaro i byn och följa barnen till skolan eftersom att bosättarna kastar sten på dem annars.
Nu har alltså, som ni kan läsa i artikeln ovan, bosättarna i kombination med militären gått på fåraherdar som var ute och vallade sina får och tvingat dem avlägsna sig från sin privatägda mark. Moussab Mussa Raba'i sitter häktad i Kiryat Arba, vilket är den stora bosättningen mitt inne i Hebron och flera ligger på sjukhus.
Poäng: DET HÄR ÄR HELT SJUKT.
Israeli soldiers attack Palestinian shepherds, CPTers, and arrest Tuwani resident
by CPT At-Tuwani Team
This morning, Thursday 7 January, 2010, Israeli soldiers attacked and injured Palestinian shepherds from the Musa Raba’i family, as they grazed their sheep in Humra valley, near the village of At-Tuwani in the South Hebron Hills. The soldiers also attacked the two CPTers accompanying the shepherds and broke a video camera. Before leaving the area the soldiers arrested one of the shepherds, Musab Musa Raba’i.
At around 10:30am Palestinian shepherds were grazing their sheep on privately owned Palestinian land when they saw Israeli settlers observing them from the outpost of Havat Ma’on. A short time later an Israeli army jeep came to the area. After stopping to speak with one of the settlers, three Israeli soldiers approached the shepherds and ordered them to leave the area. The shepherds explained that it was their land, but agreed to move further down into the valley. The soldiers followed them and grabbed at one of the shepherds, so they all tried to quickly leave the area with their sheep. A second army jeep came to the area and a further three soldiers joined in the attack escalating the violence. Soldiers hit the shepherds with their rifle butts, pushed them and while some soldiers forcibly held them to the ground others kicked them.
Other members of the family came to the area, and the women tried to intervene, hoping to deescalate the situation. However, the women were also forcefully pushed to the ground. CPTers trying to video tape the violent attack were roughly pushed and a soldier grabbed at and broke one of the video cameras.
Other villagers came to the area and tried to calm the situation by talking with the soldiers, but the soldiers ignored all pleas for calm and instead fired percussion grenades and tear gas into the small group of women and children gathered nearby on the hillside.
Israeli police reported to the scene after receiving numerous calls from internationals, but arrived as the soldiers were leaving the area. The police told CPTers that there would be a military investigation into the actions of the soldiers.
During the incident a spokeperson from an Israeli Human Right Organization called the local Israeli Army Brigade Operations Room and the Israeli Army Coordination Office to find out what was happening. She told CPT “I called several time and they had no information and no idea that something was going on in At Tuwani.”
Additional information: At the time of writing Moussab Mussa Raba’i is still detained at Kiryat Arba police station. One elderly woman, Umm Juma’ Raba’i, and a young woman, Umm Ribhi Raba’i, who is 2 months pregnant, had to be taken to hospital, suffering from the effects of tear gas inhalation. Three of the shepherds, Kamaal Raba’i, Majde Raba’i and Juma’ Raba’i were hospitalized for their injuries, and a young boy, Ramze Jamaal Raba’i, had his tooth broken."
Jag har varit i och sett den här byn. Hela byn, som består av kanske ett tjugotal stenhus som är ett par hundra år gamla, har rivningsordrar på sig eftersom de saknar papper på att husen är byggda med tillstånd av staten Israel. Som bildades för drygt 60 år sedan. Uppenbarligen en omöjlighet, men det spelar uppenbarligen mindre roll. På den kulle som ligger precis i närheten finns en radikal bosättning som tvingat CPT (Christian Peacemaker Teams) att ha en ständig närvaro i byn och följa barnen till skolan eftersom att bosättarna kastar sten på dem annars.
Nu har alltså, som ni kan läsa i artikeln ovan, bosättarna i kombination med militären gått på fåraherdar som var ute och vallade sina får och tvingat dem avlägsna sig från sin privatägda mark. Moussab Mussa Raba'i sitter häktad i Kiryat Arba, vilket är den stora bosättningen mitt inne i Hebron och flera ligger på sjukhus.
Poäng: DET HÄR ÄR HELT SJUKT.
Obama vs antivåldsrörelsen
Jag läser Eric Stoners “A Lesson on Nonviolence for the President” som är ett ytterst läsvärt inlägg i debatten kring att Omaba fick Nobels fredspris.
Att fred har med ickevåld att göra tror jag att vi alla kan skriva under på. Att Obama i sitt tal först citerade både Gandhi och Martin Luther King för att sedan säga att "For make no mistake: Evil does exist in the world. A nonviolent movement could not have halted Hitler's armies. Negotiations cannot convince al-Qaeda's leaders to lay down their arms. To say that force may sometimes be necessary is not a call to cynicism — it is a recognition of history; the imperfections of man and the limits of reason." känns inte helt bra.
För hur ska vi kunna få fred genom våld? Hur rättfärdigat det än är? Oavsett hur nobla målen är så skjuter man ju sig själv i foten när man utöver våld i fredens och demokratins namn. Om inte annat ser man ju ut lite som en hycklare. Som A.J Muste sa, "Det finns ingen väg till fred; fred är vägen."
En annan intressant sak i Erics artikel är det han skriver om självmordsbombningar. Robert Pape, professor på Chicago Universitet har skrivit en bok som heter Dying to Win: The Strategic Logic of Suicide Terrorism och i vilken han listat alla självmordsbombningar från 1984 till 2004. Han kom fram till att det som fick människor att utföra en självmordsbombning främst inte var fundamental religiositet, utan snarare att tvinga en demokratisk regering att reträttera från vad de ansåg vara sitt hemland. Ta Irak, Afganistan och Palestina till exempel.
Om detta stämmer betyder det förstås att krig/ockupation/angrepp leder till fler självmodsattacker. Med andra ord blir det väldigt kontraproduktivt att kriga mot terrorismen. Det här med att föregå med gott exempel vore ju kanske en bra idé. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad, liksom. Vända andra kinden till.
dagens länkar.
Min gamle amerikanska vän David bloggar på den mest fantastiska sätt här. Jag har suttit och läst och fullkomligt fascinerats av hans sätt med ord och de tankar de beskriver. Han skriver om viktiga saker, som förtryck och hopp och inspiration och kamp och tro. Vi lärde känna varandra i Palestina och vi spelade volleyboll på Olivberget. Det är över ett år sedan nu.
En annan väldigt kär amerikansk vän från den tiden, Faith, lade upp en länk på fejjan om vilka företag man inte bör köpa sina julklappar ifrån. Alltid bra med lite kött på benen när det gäller vilka som bör få förtroendet att investera våra pengar i sin verksamhet och vilka som inte bör det.
En annan väldigt kär amerikansk vän från den tiden, Faith, lade upp en länk på fejjan om vilka företag man inte bör köpa sina julklappar ifrån. Alltid bra med lite kött på benen när det gäller vilka som bör få förtroendet att investera våra pengar i sin verksamhet och vilka som inte bör det.
Om sex och våldtäkter och nyhetsförmedlingen av dessa.
Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker att det på den senaste tiden har varit helt sjukt mycket skriverier om de mest extravaganta våldtäkter/försök. 12-åringar som hoppar på 19-åringar, en man som våldtar höggravida kvinnor, en annan man som cyklar från port till port och tränger sig in i kvinnors hem för att våldta dem.
Jag hoppas att den är ökningen av sådana här skriverier som jag tycker mig se har att göra med att det inte längre är lika skamfyllt att ha blivit överfallen/sexuellt utnyttjad/våldtagen, och att man därmed är mer anmälningsbenägen. Men jag kan inte riktigt släppa det här med att det känns som att det blivit vanligare. Mycket vanligare. Det är kanske bara en känsla hos mig, men den finns där. Och allt detta i kombination med att kvällstidningarna på nästa uppslag skriver om det nya, sexiga underklädesmodet och spännande dejtingformer känns som att det kan sätta griller i huvudet på vissa. Jag vet inte. Den sexuella frihetens pris?
Hos Emelie igår tittade vi på sista avsnittet av The sexual revolution som låg uppe på SVT Play. Intressant, men den fick mig att tänka på det här. De tog upp den epoken då porren blev mer och mer våldsam. Det förekom blod, våld, slag, blåmärken, bondage. Och detta under parollen att kvinnan gillade det. Detta är ett mycket riskabelt uttryckssätt. Dessa bilder säger oss ju att det är okej att slå sin kvinna, för i hemlighet så gillar hon det. De gör kvinnan till ett offer, ett objekt.
Jag tror att det jag försöker knyta ihop här är detta: Den våldsamma porren i början av 80-talet triggade igång lite av ett våldssexuellt beteende. Man var i alla fall rädd att det kunde göra det, och jag är högst benägen att hålla med. Man flyttar ju hela tiden ribban för vad som är "normalt". Jag kan ibland få lite samma vibbar av sättet man beskriver de mest extrema våldtäktsfallen i dagens media. Som att det vore någon typ av underhållning att läsa. Sex säljer, och detta även när det gäller våldtäkter, uppenbarligen. Hade man annars skrivit om det på detta målande sätt? Det kittlar någonstans. Man förfäras över det, men hade man läst med samma förfärade intresse om det hemska inte hade haft sexuella inslag?
Don't get me wrong, jag tycker verkligen inte att man ska börja smussla med våldtäkterna. Det är galet bra att det anmäls mer, men någonstans tycker jag att det saknas en diskussion om varför våldtäkterna ökar (om det är det de gör, jag har ingen statistik som bekräftar mina påståenden). Vad beror det på? Kan det bero på bilden av att alla människor har sex och vill ha sex? Att en mer eller mindre inte spelar någon roll, hon har ju ändå redan legat med tio pers? Att modet hela tiden säger åt oss att vara sexiga? All musik om hoes and bitches? Porren? Vad är det som gör att människor anser sig ha rätt att ge utlopp för sina sexuella lustar på andras bekostnad? Har vi gjort sex till både något större och mindre än vad det kanske är/behöver vara? Och vad gör vi åt det här?
Jag hoppas att den är ökningen av sådana här skriverier som jag tycker mig se har att göra med att det inte längre är lika skamfyllt att ha blivit överfallen/sexuellt utnyttjad/våldtagen, och att man därmed är mer anmälningsbenägen. Men jag kan inte riktigt släppa det här med att det känns som att det blivit vanligare. Mycket vanligare. Det är kanske bara en känsla hos mig, men den finns där. Och allt detta i kombination med att kvällstidningarna på nästa uppslag skriver om det nya, sexiga underklädesmodet och spännande dejtingformer känns som att det kan sätta griller i huvudet på vissa. Jag vet inte. Den sexuella frihetens pris?
Hos Emelie igår tittade vi på sista avsnittet av The sexual revolution som låg uppe på SVT Play. Intressant, men den fick mig att tänka på det här. De tog upp den epoken då porren blev mer och mer våldsam. Det förekom blod, våld, slag, blåmärken, bondage. Och detta under parollen att kvinnan gillade det. Detta är ett mycket riskabelt uttryckssätt. Dessa bilder säger oss ju att det är okej att slå sin kvinna, för i hemlighet så gillar hon det. De gör kvinnan till ett offer, ett objekt.
Jag tror att det jag försöker knyta ihop här är detta: Den våldsamma porren i början av 80-talet triggade igång lite av ett våldssexuellt beteende. Man var i alla fall rädd att det kunde göra det, och jag är högst benägen att hålla med. Man flyttar ju hela tiden ribban för vad som är "normalt". Jag kan ibland få lite samma vibbar av sättet man beskriver de mest extrema våldtäktsfallen i dagens media. Som att det vore någon typ av underhållning att läsa. Sex säljer, och detta även när det gäller våldtäkter, uppenbarligen. Hade man annars skrivit om det på detta målande sätt? Det kittlar någonstans. Man förfäras över det, men hade man läst med samma förfärade intresse om det hemska inte hade haft sexuella inslag?
Don't get me wrong, jag tycker verkligen inte att man ska börja smussla med våldtäkterna. Det är galet bra att det anmäls mer, men någonstans tycker jag att det saknas en diskussion om varför våldtäkterna ökar (om det är det de gör, jag har ingen statistik som bekräftar mina påståenden). Vad beror det på? Kan det bero på bilden av att alla människor har sex och vill ha sex? Att en mer eller mindre inte spelar någon roll, hon har ju ändå redan legat med tio pers? Att modet hela tiden säger åt oss att vara sexiga? All musik om hoes and bitches? Porren? Vad är det som gör att människor anser sig ha rätt att ge utlopp för sina sexuella lustar på andras bekostnad? Har vi gjort sex till både något större och mindre än vad det kanske är/behöver vara? Och vad gör vi åt det här?
Ny kunskap (Burma och Thailand)
Ikväll var det SMU-middag i kyrkan. Det bjöds på pizza (2 ggr under en vecka, jisses... Den här gången fanns det i alla fall sallad också), sketcher, päronsplit och slutligen fick vi lyssna på två elever från Lidingös MUL-utbildning (Mission, utveckling, lärande) berätta om Burma och Thailand. De kom hem från en fem veckor lång resa dit för 2,5 veckor sedan.
Det var verkligen väldigt intressant. Jag hade ju uppfattningen att "Burma är ett rätt hårt land att leva i", men jag hade ingen direkt aning om varför och på vilket sätt. Det är militären som styr landet och det är väldigt kontrollerat på alla vis. Alla de minoritetsgrupper som finns i Burma är förbjudna att tala sina egna språk och upprätthålla sina traditioner och sin kultur. Om man kritiserar staten kan man hamna i fängelse och bråkande minoriteters byar bränns med jämna mellanrum ned. Som sagt, ett rätt hårt land att leva i. Många flyr därifrån till Thailand, som ligger intill.
Det var också mycket intressant att höra om hur saker och ting fungerar där, och då utanför Phuket och de andra turistorterna. Många människor, även vissa som är födda i landet, lever utan att ha medborgarskap, vilket hindrar dem från att odla och jobba och rösta. Kritiserar man kungen riskerar man fängelse. En turist som ritat mustasch på en bild på kungen var tydligen väldigt nära att bli arresterad...
Att jag varje gång jag hör om länder i sådana här situationer blir väldigt intresserad och engagerad är nog ett tecken på att jag ska jobba med sånt här när jag blir stor. Att Marie tog med en massa tidningsutklipp om hur man blir diplomat åt mig igår är nog också det.
Det var verkligen väldigt intressant. Jag hade ju uppfattningen att "Burma är ett rätt hårt land att leva i", men jag hade ingen direkt aning om varför och på vilket sätt. Det är militären som styr landet och det är väldigt kontrollerat på alla vis. Alla de minoritetsgrupper som finns i Burma är förbjudna att tala sina egna språk och upprätthålla sina traditioner och sin kultur. Om man kritiserar staten kan man hamna i fängelse och bråkande minoriteters byar bränns med jämna mellanrum ned. Som sagt, ett rätt hårt land att leva i. Många flyr därifrån till Thailand, som ligger intill.
Det var också mycket intressant att höra om hur saker och ting fungerar där, och då utanför Phuket och de andra turistorterna. Många människor, även vissa som är födda i landet, lever utan att ha medborgarskap, vilket hindrar dem från att odla och jobba och rösta. Kritiserar man kungen riskerar man fängelse. En turist som ritat mustasch på en bild på kungen var tydligen väldigt nära att bli arresterad...
Att jag varje gång jag hör om länder i sådana här situationer blir väldigt intresserad och engagerad är nog ett tecken på att jag ska jobba med sånt här när jag blir stor. Att Marie tog med en massa tidningsutklipp om hur man blir diplomat åt mig igår är nog också det.
"Mellanösterns enda demokrati"
Israel hävdar ju gång på gång på gång att de är den enda demokratin i mellanöstern. Att det inte finns så mycket demokrati som fungerar där kan jag hålla med om, men att Israel skulle vara en tvättäkta demokrati är ett epitet som de så gärna vill att vi köper. Men det gör vi inte. Inte vi som känner till information som denna.
Att stöttande av zionismen ska vara obligatoriskt för att få bosätta sig i vissa samhällen i Israel känns ju lite sådär på demokratifronten. Zionism är ju en politisk åsikt, en ideologi. I en demokrati ska man ha åsiktsfrihet. Det är en av grundpelarna, liksom. Här har vi alltså problem 1 i Israel-är-en-demokrati-resonemanget.
Likaså kan man ifrågasätta hur mycket religionsfrihet det de facto finns i en stat som är utropad judisk. Samma sak gäller förstås i en stat som är utropad muslimsk eller kristen eller statligt religiös på ett annat sätt. Israel är demokratiskt. Om du är jude (vilket ju på sätt och vis både är en religion och en etnicitet). Problem numero deux. Man kunde hävda att de försöker vara demokratiska mot araber, men det lyckas liksom inte. Zionismen i sig är en rasistisk rörelse, och araberna blir diskriminerade gällande skattemedelfördelning mm.
Det faktum att det finns oerhört mycket rasism mot araber i Israel kanske man dock inte kan använda emot dem just gällande demokratin. Då menar jag på invånarbasis alltså. För rasism finns ju tråkigt nog i alla samhällen, mer eller mindre, inte minst i vårt egna svenska. Men det gäller ju att som stat och regering aktivt arbeta mot detta fenomen, och dit räknas alltså att inte godkänna lagar som säger att man måste vara zionist för att bo i vissa byar. Punkt.
Att stöttande av zionismen ska vara obligatoriskt för att få bosätta sig i vissa samhällen i Israel känns ju lite sådär på demokratifronten. Zionism är ju en politisk åsikt, en ideologi. I en demokrati ska man ha åsiktsfrihet. Det är en av grundpelarna, liksom. Här har vi alltså problem 1 i Israel-är-en-demokrati-resonemanget.
Likaså kan man ifrågasätta hur mycket religionsfrihet det de facto finns i en stat som är utropad judisk. Samma sak gäller förstås i en stat som är utropad muslimsk eller kristen eller statligt religiös på ett annat sätt. Israel är demokratiskt. Om du är jude (vilket ju på sätt och vis både är en religion och en etnicitet). Problem numero deux. Man kunde hävda att de försöker vara demokratiska mot araber, men det lyckas liksom inte. Zionismen i sig är en rasistisk rörelse, och araberna blir diskriminerade gällande skattemedelfördelning mm.
Det faktum att det finns oerhört mycket rasism mot araber i Israel kanske man dock inte kan använda emot dem just gällande demokratin. Då menar jag på invånarbasis alltså. För rasism finns ju tråkigt nog i alla samhällen, mer eller mindre, inte minst i vårt egna svenska. Men det gäller ju att som stat och regering aktivt arbeta mot detta fenomen, och dit räknas alltså att inte godkänna lagar som säger att man måste vara zionist för att bo i vissa byar. Punkt.
Att lägga locket på en kokande gryta
Igår gjorde några palestinier i Qalandia en tydlig aktion på 20-årsdagen för Berlinmurens fall. Läs om det här. Det är ju inte särskilt förvånande att de blev tårgasade under aktionen, skönt bara att ingen verkar ha blivit arresterad eller värre. Och bra att det uppmärksammans i Sverige också.
Som jag skrev igår så är att smälla upp en 10 meter hög cementmur mellan två bråkande folk en minst sagt dålig idé. Visst, jag kan förstå att folk är rädda. Det har skett självmordsbombningar, något som aldrig kan försvaras, på bussar, restauranger, caféer. Och folk är rädda att deras barn ska fara illa. Jag förstår det. Men jag tror verkligen att muren skapar en falsk trygghet. Visst, den hindrar folk från att komma ut, men just därför skapar den även ännu mer ilska och frustration. Det blir egentligen bara värre. Tänker man muren som en tillfällig lösning eller en permanent? För om det är något tillfälligt tror jag att det (uppenbarligen) var en dålig idé från första början, då människor som litar på att muren hindrar terrorister ska övertygas om att det inte är någon fara att riva den. Israel har verkligen målat in sig i ett hörn.
Jag nämnde även att muren, eller "säkerhetsbarriären" som Israel kallar den, är olaglig enligt FN och internationella domstolen i Haag. Detta är främst pga att den byggs på ockuperad mark. Alltså mark som inte officiellt tillhör Israel. Många hävdar att murbygget är strategiskt, för allt som oftast "råkar" olivlundar, kullar och andra strategiskt viktiga platser hamna på den israeliska sidan av muren. Hoppsan, liksom. Jag har sett det många gånger med egna ögon. Genom att bygga muren skapar man facts on the ground, fysiska faktum som är svåra att ifrågasätta. Man roffar åt sig mark som inte är ens egna och gör livet hårdare för dem som redan väldigt lite har. På ett sätt skapar man därmed gränser för landet (Israel har ju efter 60 år som stat fortfarande inte utropat var dess gränser går), och skapar en väldigt permanent ockupation. Vilket i sig är lite av en motsägelse, då en ockupation är menat som en tillfällig lösning tills att saker lugnat ner sig och man kan hitta en mer permanent och fungerande plan.
Office for the Coordination of Human Affairs (FN) har en avdelning för just Occupied Palestinian Territories. De har en hemsida. Där kan man läsa mycket med om muren, hur den påverkar landet och vardagslivet, checkpoints och andra blockader runt omkring på Västbanken, situationen i Gaza, mm. En väldigt välresearchad och saklig hemsida med tydliga kartor, Power-Point-presentationer och liknande. Ta en titt, vettja.
Som jag skrev igår så är att smälla upp en 10 meter hög cementmur mellan två bråkande folk en minst sagt dålig idé. Visst, jag kan förstå att folk är rädda. Det har skett självmordsbombningar, något som aldrig kan försvaras, på bussar, restauranger, caféer. Och folk är rädda att deras barn ska fara illa. Jag förstår det. Men jag tror verkligen att muren skapar en falsk trygghet. Visst, den hindrar folk från att komma ut, men just därför skapar den även ännu mer ilska och frustration. Det blir egentligen bara värre. Tänker man muren som en tillfällig lösning eller en permanent? För om det är något tillfälligt tror jag att det (uppenbarligen) var en dålig idé från första början, då människor som litar på att muren hindrar terrorister ska övertygas om att det inte är någon fara att riva den. Israel har verkligen målat in sig i ett hörn.
Jag nämnde även att muren, eller "säkerhetsbarriären" som Israel kallar den, är olaglig enligt FN och internationella domstolen i Haag. Detta är främst pga att den byggs på ockuperad mark. Alltså mark som inte officiellt tillhör Israel. Många hävdar att murbygget är strategiskt, för allt som oftast "råkar" olivlundar, kullar och andra strategiskt viktiga platser hamna på den israeliska sidan av muren. Hoppsan, liksom. Jag har sett det många gånger med egna ögon. Genom att bygga muren skapar man facts on the ground, fysiska faktum som är svåra att ifrågasätta. Man roffar åt sig mark som inte är ens egna och gör livet hårdare för dem som redan väldigt lite har. På ett sätt skapar man därmed gränser för landet (Israel har ju efter 60 år som stat fortfarande inte utropat var dess gränser går), och skapar en väldigt permanent ockupation. Vilket i sig är lite av en motsägelse, då en ockupation är menat som en tillfällig lösning tills att saker lugnat ner sig och man kan hitta en mer permanent och fungerande plan.
Office for the Coordination of Human Affairs (FN) har en avdelning för just Occupied Palestinian Territories. De har en hemsida. Där kan man läsa mycket med om muren, hur den påverkar landet och vardagslivet, checkpoints och andra blockader runt omkring på Västbanken, situationen i Gaza, mm. En väldigt välresearchad och saklig hemsida med tydliga kartor, Power-Point-presentationer och liknande. Ta en titt, vettja.
