som om det inte fanns nånting att förlora.
När man rycks ur ett sammanhang in i ett annat så kan det bli så att något dör. Typ en blogg. Exempelvis denna blogg. När jag jobbade och hade sommarlov och sånt så bloggade jag ju faktiskt rätt frekvent, men så fort det var dags för verklighet, statistiktentor, koffeinmissbruk, möten, korridorsliv och diverse pendling så fanns det liksom varken tid lust eller ork. Eller inspiration för den delen. Men jag känner ändå att ett litet återupplivningsförsök kanske vore nåt ändå.
.
Så. Jag har alltså, sedan vi hördes sist, kämpat mig igenom en 15 hp-kurs i Statistik. Jag har förutom detta, typ inte gjort nåt. Man kan kanske säga att det inte bara var bloggen som förlorade livet under denna tid. Men nu, en femtonpoängstenta senare, har jag bestämt mig för att faktiskt börja utnyttja att jag lever i en rätt fantastisk studentstad igen. Det är liksom dags att fylla livet med lite mindre plugg, lite mindre prestationsångest och lite mer dans, öl, kärlek, vänskap och kreativitet. Och juridikstudier, visserligen. Men jag trot på't. Det finns ju liksom gränser för hur mycket det är värt.
.
Så vi får väl se hur det här går, helt enkelt. På torsdag åker jag en vecka till Kairo med Utrikespolitiska föreningen, och med lite tur dyker det upp ett gäng fabulösa foton här (kreativitet; check). Och vi börjar denna tänkta omstart med lite vin och lite järngäng (vänskap: check).
Kommentarer
Trackback
