Rik på mat.

975 kronor fattigare men med välfyllda skafferier och frysboxar sitter jag nu och äter knäckebröd med lyxost och smörgåsgurka och dricker fläderchampagnete. Inte så pjåkigt. Fast det är ju förstås lite surt att behöva lägga nästan tusen pix på käk. Och det var ju inte som att jag överlyxade heller. Inga humrar här inte. Men men. Mat på bordet (och framförallt i magen) är ju lite av en förutsättning för att vara en något sånär kul person att ha att göra med. Så det är ju bra. Gav även bort mitt presentkort som jag inte förbukat och i rådande tider inte heller är så sugen på att förbuka, som bröllopsdagspresent till pappa och Catarina. Det blir nog en bättre upplevelse för dem än det hade blivit för mig. Så hejdå, värmlands herrgårdar! Vi ses kanske nåt annat år.

Nu ska jag trotsa ögontröttheten och dricka mitt te och kanske klämma sista avsnittet av Greys säsong 4. Jag börjar ju faktiskt inte förrän tolv imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0