Hannah och Världen

Ikväll har jag varit i kyrkan och lyssnat på Stefan Einhorn som pratade om medmänsklighet. Det var ett väldigt intressant, roligt och allmänt bra seminarium. Dock är jag lite för trött för att skriva alltför mycket om det, men jag tänkte att det var värt att plita ner ett par rader i alla fall.

Stefan pratade en hel del om vad gör oss till goda medmänniskor. Vad är en god medmänniska och varför ska vi vara en? Han pratade om hur man väljer att ställa upp för människor, vad man är beredd att offra och vilka saker som hindrar oss från att vara sådär goda medmänniskor som de flesta av oss vill. Väljer du att hålla upp dörren för den ca 92-åriga tanten med rullator eller att springa till bussen som står inne och går en gång i halvtimmen? Vad är det som avgör?

Han listade olika anledningar till som hindrar oss från att vara goda medmänniskor. Dessa var t.ex.

• Tidsbrist
• Nånannanismen - bristande ansvarskänsla ("nån annan får göra...")
• Offermentalitet ("jag kan ju faktiskt inte göra nåt åt det här")
• Fördomar

Han tog även upp de verktyg vi kan använda oss för att välja hur vi ska hantera ett dilemma, t.ex.

• Lagar, normer och etik
• Förnuft och logik
• Empati
• Visdom
• de medmänniskor vi har runt omkring oss, att rådfråga

Men det intressantaste under kvällen tycker jag nog ändå var det han berättade om hur hjärnan reagerar när vi är generösa. Det har gjorts en undersökning med strategispel där man kunde välja två strategier, den ena var att tänka egoistiskt och bara bry sig om sig själv, och det andra var att man samarbetade och var generös. Sedan hade man undersökt vad som hände i de respektive personernas hjärnor när de spelade. Hos de personer som delade med sig och samarbetade aktiverades ett njutningscentra i hjärnan. Vi njuter alltså av att dela med oss. Det tyckte jag om.

En annan intressant undersökning som gjorts var att man placerade ut mynt i telefonkiosker. I hälften av kioskerna hittade personen som gick in ett mynt de kunde ringa för, och i hälften gjorde de inte det. När de kom ut ramlade en skådespelerska och tappade ut sina papper. Av de som inte hade hittat något mynt att ringa för hjälpte ca 5% av dem henne med papprena. Av de som hittat ett mynt hjälpte 96% till.

Det, om något, säger ju hur mycket en generös handling kan göra. Hur godhet och medmänsklighet faktiskt sprider sig som ringar på vattnet. Väldigt konkreta bevis, faktiskt. Det tycker jag var inspirerande.