You know when robots will take over the world?


Igår åt vi äppelpaj och såg på en BBC-dokumentär om bland annat artificiell intelligens och utvecklingen av robotar. Richard tycker att det det är jättehäftigt och intressant och bra, och jag tycker mest att det är jättehäftigt och intressant och skitläskigt. Jag menar, det är ju onekligen jättebra att man kan göra hjärninplantat som kan bota djupa depressioner och alzheimers, men när man börjar prata om att göra hjärninplantat för att förbättra hjärnans funktion till det nästan övernaturliga börjar jag bli skeptisk. Jag får liksom lite elitvibbar. Om vi kan förbättra oss själva på ett sådant sätt, vad händer då med de som inte har den möjligheten? Elitism, nej tack. Och om vi byter ut eller förbättrar våra organ, hur mycket kan vi ändra på innan vi inte är mänskliga längre? Var går gränsen mellan människa och något annat?

Men jag förstår att det är frestande. Och det är ju onekligen spännande forskning. Att skapa robotar som kan hjälpa till i hemmet, med allt det där som vi tycker är ganska tråkigt att göra. Att sedan utveckla dem så att de själva kan se och uppfatta vad som behöver göras. Vore ju onekligen praktiskt. Men man forskar också mycket på att göra dessa robotar så intelligenta och människolikande som möjligt. Och vår typ av intelligens bygger mycket på förståelse av känslor. Och att kunna känna. Så om vi då skulle ta fram robotar som inte bara gör det arbete vi gärna skulle slippa, utan är intelligenta och har känslor, har vi då fortfarande rätt att härska över dem? Kan vi utnyttja dessa tänkande och kännande "varelser" bara för att vi har skapat dem? Vad händer om de tar illa upp, om de börjar tröttna? Om de, som i alla sci-fi-filmer, skulle revoltera? Har vi verkligen rätt att ta en kännande mekanisms liv (och vad är egentligen ett liv?) om de skulle bli hotfulla? Var går gränsen mellan maskin och något annat?

Det känns som en ganska verklighetsfrämmande och bisarr diskussion. Men om man ska lita på killen i dokumentären så är det inte så långt borta som man kan tro. Och det här är stora tekniska framsteg, stora beslut som innebär stora etiska frågeställningar. Som vi måste komma fram till svar på innan vi sätter igång det hela på riktigt. Och jag är på det stora hela väldigt skeptisk. Det är ju läskigt ju.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0