Hannah och Världen

Det är ju helt sjukt. Satt ute och drack kaffe på lunchen idag. Jisses. Det är september och jag svettades, längtade efter solglasögon och glass. Vilken grej! Tänk om vädret kunde få fortsätta vara såhär fint, i alla fall till och med nästa helg då jag ska på kanothajk med småscouterna och sova i tält... Iik.

Idag är den 11/9. Detta världskända datum som för evigt skrevs in i historieböckerna för åtta år sedan. Jag kommer ihåg att jag satt på bussen på väg hem från skolan när det hände. Jag fattade att det var nåt särskilt när nåns mobiltelefon ringde och personen lät väldigt chockad. Strax därpå började en massa andra folks telefoner ringa och människor vars telefoner inte ringde frågade de som visste vad som hade hänt. Främmande människor i Sverige pratar med varandra på bussen, ja, då är det nåt särskilt på gång. Väl hemma följde jag, liksom alla andra människor i hela världen, bilderna på tv i timmar.

Det var ju verkligen ett fruktansvärt attentat, vilket ska kommas ihåg. Men jag tycker också att man denna dag bör minnas allt det som följde i terrorattackens fotspår: Kriget mot terrorismen. Att det plötsligt blev helt okej att särbehandla muslimer för att de var just muslimer, att gå in i Afganistan och bomba mot civila, att utföra en väldig massa ganska diskuterbara åtgärder i antiterrorismen och säkerhetens namn. Det är aldrig bara svart eller vitt.

Nu till något lite lättsammare. Igår var Richard och jag på bio. Jag bjöd på findejt på en vanlig sketen torsdag, och det blev helbra. Såg Almodóvars nya film Brustna Omfamningar, väldigt bra var den. En film i hans anda, vilket ju faktiskt aldrig är fel. Så den kan ni gå och se. Idag är det fredag, vilket känns bisarrt då jag bara jobbat 2,5 dagar den här veckan, inklusive idag. Men en fin överraskning! Ikväll blir det Donnie Darko och ostbågar med Marie. Slumberparty! Förhoppningsvis spinning/core imorgon bitti också. Hurtigast är man när man tränar på lördagsmornar. :D