Hannah och Världen

Hej, det är tisdag och jag har inte uppdaterat här sedan i lördags. Skandal! Det har varit fullt upp som vanligt, och jag har jobbat på ställen där man faktiskt har saker att göra om dagarna. Vilket är ganska skönt för omväxlings skull. Helgen blev finfin på alla sätt och vis, grötpannkakor och finmiddag och Garden State och vernissageplaner med modern. Måndagen spenderades i en reception klivandes över hantverkare som försökte styra upp det hela. Tillslut lyckades de väl. Sedan blev det sallads och kyckling-middag hos Richard och te framför Star Trek. Den ni.

Idag har varit en sån där dag man har ibland, men som fortfarande stör. Jag har ingen anledning att vara irriterad och nestämd, men hela dagen har liksom allt känts som om det vore lite sämre än vanligt. Trots att jag faktiskt fick jobba på jobbet idag och tiden minsann flög iväg. Trots att jag hämtade ut paket både från Ellos (fast skjortan och ena skon var för stora. Ena skon?) och från Fuji Film idag. Trots att både Marie och Moa var med på styrketräningen ikväll. Ibland är det väl bara så, antar jag. One of those days. Man får väl gilla läget och hoppas att det blir bättre imorgon. Att jag får vakna på en bättre sida då.

Jag dricker sött arabte från Tunisien och ska snart sova. Hoppas lite halvt på att det inte blir nåt jobb imorgon, då jag  borde städa, diska, plugga, tvätta och åka hem till mamma och hjälpa henne med lite grejer. Samt laga fiskgratäng och ha tonåringarna klockan sju.

Varför känns det som att dagarna flyger förbi och jag gör allt för att hinna med allt det där jag borde och vill och måste göra? Jag längtar efter tid. Tid att göra saker, tid att orka umgås. Förhoppningsvis blir det bättre när mattekursen är slut i alla fall. Inshallah.