En så kallad lyckad löneförhandling

Så var det måndag igen och arbete igen. Känns gott, speciellt med tanke på den nya lönen jag lyckades förhandla mig till. Visst, det är inte särskilt mycket mer pengar i månaden alls, men lite grann. Och det känns ju bra att det diggar mig så hårt att de ger mig en "i våra ögon riktigt bra lön för en 87a". Se där. Sedan kan man ju uttrycka saken som Richard gjorde: "Men de har ju inga ögon!". Imorse fick jag dessutom veta att de slängt i ännu en krona extra i timmen. Naaw.

Som på de flesta ställen är det rätt lugnt på jobbet, och på lunchen tog jag en kall, solig promenad i Kungsan. Skönt med både lite (ja, pyttelite, men ändå) motion, sol och D-vitaminer. Man får ju passa på. Efter jobbet blir det nog antingen en kopp te och matteplugg på nåt café eller en tripp till den hemliga Myrorna-butiken. Eller både och. Jag har insett att jag kommer behöva köpa en ny vinterjacka, och då man inte är rikast i världen är ju second-hand värt ett försök. Och de brukar ju ha både bra utbud och bra priser där borta. Därefter har jag snyltat in mig hos pojkvännen då jag ska arbeta 15 minuters promenad från hans hem imorgon. Praktiskt värre.

Fick just ett mail om att det kommer bjudas på kanelbullar idag på kontoret. Igen. Maah, sockerchock! Vilket I-landsproblem. Överdos av kanelbullar. Vilket öde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0