Hannah och Världen

De här saftiga istapparna hängde utanför mitt fönster igår. Imorse också. Men nu har de antingen rasat ner på nån stackare eller blivit nedrasade med flit. Lika bra kanske, för de ser ju rätt farliga ut. Men fina och imponerande var de!

Idag har jag hunnit sova ut, jobba, sprätta lite på klänningen, laga och äta lasagne, se ett avsnitt Greys Anatomy, styrketränat och duschat. Nu dricker jag te och ska väl snart call it a day. Tänk om alla arbetsdagar bara hade fyra timmar, vad mycket man skulle hinna med.

Jag har suttit och tittat på So you think you can dance ikväll. Och blivit så omåttligt inspirerad. Till att börja dansa igen, till att gå och titta på dans, till allt som har med musik och rytm och kropp att göra. Jag vill gå på Moderna Dansteatern. Det mest magiska jag någonsin sett på en scen var hos dem på Skeppsholmen när jag gick på gymnasiet. Man gick in och satte sig på stolarna, som stod nästan på scenen, och en helt annan värld öppnades. Dansare gjorde entré genom fönster, musiker släpades runt på golvet som rekvisita, stora svarta sopsäckar släpades in på scen och ut ur dem vällde vattenmassor. Helt och hållet fantastiskt var det, jag slutade inte hänföras och ville inte att föreställningen skulle ta slut.

Det är nåt med modern dans som berör min själ, eller åtminsone något där i närheten. Som när jag tittade på nån annan säsong av ovan nämnda tv-show och såg en modern koreografi av Mia Michaels med en säng som rekvisita. Det var helt sjukt, jag bara stannade upp, fastnade och började gråta. Det var så vackert och fragilt och starkt på samma gång. Helt fantastiskt. Nästan samma grej lyckades Sonya Tayeh med ikväll. Hennes koreografier är mer åt jazzhållet, men åh så fantastiska.

Baah! Den 19e februari flyttar Moderna Dansteatern in på sin gamla scen igen, och då minsann. Då ska jag med glädje och skyhöga förväntningar pallra mig dit och njuta.

Varför ser blogg.se helt fel ut? Jag förstår ingenting. Styr upp!

Förutom att det inte ens är en kvart kvar av arbetsveckan så är detta det roligaste idag. Lätt.

Min gamla vän Amy gjorde denna film om Jared, Världens hjälte.
(Man kan ju kanske bortse från slutklämmen om TV-avgift, för i rådande situation är det som Jared har gjort och gör så väldigt mycket viktigare. Men tänker man bort den fåniga slutklämmen så tycker jag att det är rätt rörande.)

Det här är ju helt fantastiskt!

ps. Stackars Ted. ds.

Jag har insett att detta nya år kräver en ny frisyr. Eller, en frisyr, rätt och slätt. Min nuvarande är lång, formlös och utvuxen, så man kan nog egentligen inte påstå att det är en frisyr över huvud taget. Så efter diverse kringspanande efter inspiration har jag nog hittat vad jag söker. Blir nog lugg faktiskt, och lite kortare (obviously) och uppklippt. Tiden är bokad efter jobbet idag. Ska bli skönt.

Inom en relativt snar framtid ska jag dessutom

• Storstäda
• Ha återföreningskväll med brudarna hemma hos mig
• Ta blodprov och kolla om jag gått och blivit allergisk på gamla dar
• Styra upp blodtryckscheckning
• Göra klart tavlan jag påbörjade igår
• Köpa fler dukar så att jag kan fortsätta producera till den förhoppningsvis kommande vernissagen
• Snacka med modern angående uppstyrning av den förhoppningsvis kommande vernissagen
• Hålla mig till nyårslöftet: Tandtråd. (än så länge har det gått bra)

Yes yes. Nytt år, nya tag.

Haha.

Julfinkläderna är packade, knäcken kokad, Zeurnets-backen beredd och julklapparna lagda i en väl vald ICA-kasse och nu väntar jag bara på att min kära far ska komma och hämta mig och alla grejer så åker vi och hämtar Malin på Centralen. Sedan åker vi hem för att fira jul. Jag hoppas att ni alla får en precis sådan jul ni önskar er, och att ni inte blir alldeles förblindade av alla klappar och sånt. Glöm inte att ta hand om er och varandra nu, det är ju faktiskt det som julen handlar om. Det och att Jesusbarnet föddes.

Puss på er.

Det är fredag idag. Det är bra. Jag har ont i armen men annars så känner jag mig helt okej, inte särskilt vaccinsjuk alls. Lite ont i nacken och i huvudet, men det är nog mestadels för att jag spänner mig då armen är helt handikappad. Men en Ibumetin senare är jag fit for storbandsjazzjulbattle! Eller snarare, först jobba en timme till, sedan åka till Josse för middag och sedan vidare till Immanuelkyrkan för ovan nämnda spännande arrangemang. Ska bli intressant att se och framförallt höra.

Sedan blir jag rent ut sagt jävligt förbannad när folk blir utsatta för grejer de verkligen inte har gjort sig förtjänt av och som verkar vara rena rama bedrägerierna. På väldigt mycket pengar, dessutom. Fuck you. Vi får verkligen hålla alla tummar och tår för att det här inte ska vara riktigt lika illa som det just nu verkar... Som att det inte räckte som det var, liksom. Baah.

Det är Lucia idag. Och jag försöker hitta nåt ställe dit man kan gå ikväll för att titta på lite levande ljus och höra lite fin musik. Men det går inget vidare. Något tips? Under tiden lyssnar jag på skivan vi spelade in när jag gick på AF. Lite lussestämning i alla fall. Baah.

Nyss hemkommen från en riktig heldag, och en trevlig sådan dessutom. Pallrade mig upp för att träna imorse, men det slutade med att det blev en promenad i solen, inte så pjåkigt det heller. Dock lite för matt i kroppen för att träna. Försöker mota bort det med Kan Jang, vi får hålla tummarna.

Sedan blev det ettårskalas för minstingsyrran Amalia. Mycket trevlig, glögg, pepparkakor, blåmögelost, tårta och kaffe. Malin var där, fint att se henne! Samt en hel del diskussioner om diverse viktiga ämnen (ibland inser jag mitt ursprung, var min diskussionslusta kommer ifrån. Det är nog genetiskt), bl.a. om integrations- flykting och invandringspolitik. Jag har tidigare skrivit lite om folkomröstningen i Schweiz som sa ja till att förbjuda minaretsbyggen i landet. Min käre diskussionsivrige farbror Robban hade en rätt vettig åsikt: bygglov. Som gäller för alla andra byggen. Vissa villkor måste uppfyllas för att man ska få bygglov, kanske till exempel att man inte ska störa grannarna.

För jag kan förstå att man inte känner för att bo precis bredvid en minaret som faktiskt används till böneutrop, då detta inkluderar ett före soluppgången. Men om de skulle användas som i Sverige, dvs. som en symbol för att visa på att här finns en moské men inte som böneutropare, då störs ingen och därmed borde bygglov utfärdas. Eller så kan minareten användas om folk inte bor precis intill.

Fast egentligen borde man ju ta upp samma diskussion med klocktorn i sådana fall. De ringer ju då och då också, liksom.

Men som sagt, ett trevligt kalas och sedan bar det av hem till Karolina där hon bjöd på egyptisk linssoppa och hembaks surdegsbröd och kladdkaka. Därpå promenerade vi i snön (!) till Immanuelkyrkan där vi mötte upp Malin, Jakob och Josefine, och det var fullt drag med Immanuel Gospel, mammas kör. Lika grymma som vanligt, sånt skönt gung och inlevelse. Riktigt bra stämning, och de sjunger ju som... ja, sjukt bra alltså.

Kvällen avrundas med mjukisbyxor och te. Snart blir det sömn också. Gött.