Kalasdag.
Nyss hemkommen från en riktig heldag, och en trevlig sådan dessutom. Pallrade mig upp för att träna imorse, men det slutade med att det blev en promenad i solen, inte så pjåkigt det heller. Dock lite för matt i kroppen för att träna. Försöker mota bort det med Kan Jang, vi får hålla tummarna.
Sedan blev det ettårskalas för minstingsyrran Amalia. Mycket trevlig, glögg, pepparkakor, blåmögelost, tårta och kaffe. Malin var där, fint att se henne! Samt en hel del diskussioner om diverse viktiga ämnen (ibland inser jag mitt ursprung, var min diskussionslusta kommer ifrån. Det är nog genetiskt), bl.a. om integrations- flykting och invandringspolitik. Jag har tidigare skrivit lite om folkomröstningen i Schweiz som sa ja till att förbjuda minaretsbyggen i landet. Min käre diskussionsivrige farbror Robban hade en rätt vettig åsikt: bygglov. Som gäller för alla andra byggen. Vissa villkor måste uppfyllas för att man ska få bygglov, kanske till exempel att man inte ska störa grannarna.
För jag kan förstå att man inte känner för att bo precis bredvid en minaret som faktiskt används till böneutrop, då detta inkluderar ett före soluppgången. Men om de skulle användas som i Sverige, dvs. som en symbol för att visa på att här finns en moské men inte som böneutropare, då störs ingen och därmed borde bygglov utfärdas. Eller så kan minareten användas om folk inte bor precis intill.
Fast egentligen borde man ju ta upp samma diskussion med klocktorn i sådana fall. De ringer ju då och då också, liksom.
Men som sagt, ett trevligt kalas och sedan bar det av hem till Karolina där hon bjöd på egyptisk linssoppa och hembaks surdegsbröd och kladdkaka. Därpå promenerade vi i snön (!) till Immanuelkyrkan där vi mötte upp Malin, Jakob och Josefine, och det var fullt drag med Immanuel Gospel, mammas kör. Lika grymma som vanligt, sånt skönt gung och inlevelse. Riktigt bra stämning, och de sjunger ju som... ja, sjukt bra alltså.
Kvällen avrundas med mjukisbyxor och te. Snart blir det sömn också. Gött.
Sedan blev det ettårskalas för minstingsyrran Amalia. Mycket trevlig, glögg, pepparkakor, blåmögelost, tårta och kaffe. Malin var där, fint att se henne! Samt en hel del diskussioner om diverse viktiga ämnen (ibland inser jag mitt ursprung, var min diskussionslusta kommer ifrån. Det är nog genetiskt), bl.a. om integrations- flykting och invandringspolitik. Jag har tidigare skrivit lite om folkomröstningen i Schweiz som sa ja till att förbjuda minaretsbyggen i landet. Min käre diskussionsivrige farbror Robban hade en rätt vettig åsikt: bygglov. Som gäller för alla andra byggen. Vissa villkor måste uppfyllas för att man ska få bygglov, kanske till exempel att man inte ska störa grannarna.
För jag kan förstå att man inte känner för att bo precis bredvid en minaret som faktiskt används till böneutrop, då detta inkluderar ett före soluppgången. Men om de skulle användas som i Sverige, dvs. som en symbol för att visa på att här finns en moské men inte som böneutropare, då störs ingen och därmed borde bygglov utfärdas. Eller så kan minareten användas om folk inte bor precis intill.
Fast egentligen borde man ju ta upp samma diskussion med klocktorn i sådana fall. De ringer ju då och då också, liksom.
Men som sagt, ett trevligt kalas och sedan bar det av hem till Karolina där hon bjöd på egyptisk linssoppa och hembaks surdegsbröd och kladdkaka. Därpå promenerade vi i snön (!) till Immanuelkyrkan där vi mötte upp Malin, Jakob och Josefine, och det var fullt drag med Immanuel Gospel, mammas kör. Lika grymma som vanligt, sånt skönt gung och inlevelse. Riktigt bra stämning, och de sjunger ju som... ja, sjukt bra alltså.
Kvällen avrundas med mjukisbyxor och te. Snart blir det sömn också. Gött.
Kommentarer
Trackback
