Vårtecken
Idag är det vår ute, och det finns hjärtan i den töande snön utanför våra fönster här i korridoren. Det är ändå jättefint. Man har ingen aning om vem som har trampat upp det stora hjärtat till vänster, vilket har varit där i ett par veckor nu. Inte heller vet man vem som har stått och placerat ut värmeljus i ett hjärta på en av parkeringsplatserna intill. Detta kallar jag ambition och gammal hederlig (och hemlig?) uppvaktning. Jag kan tänka mig att de flesta av oss som bor på den här sidan huset sitter och litegrann tror och hoppas att det kanske är till just mig? Vem vet? Det är ju så fint och mystiskt och roligt. En hemlig beundrare, old-school-style.
.
Idag är det som sagt vår ute, jag och Malin promenerade långt i solen och hittade till både skogsområden, en rödmålad prästgård där persionärerna serverades nybakt stenugnsbröd till livemusik. Skidor, en cykel och ett par rulatorer stod parkerade utanför. Nu äter jag citronkolor och läser bloggar och njuter av söndag och att ögoninflammationen verkar vara på bättringsvägen.
.
Så fort det är sånt här väder så känns varenda problem så väldigt mycket mindre och man blir alldeles lycklig nånstans i själen. Hur har man överlevt mörkret och kylan denna vinter egentligen? Det är ett lika stort mysterium varje år.
Kommentarer
Trackback
