Obama vs antivåldsrörelsen
Jag läser Eric Stoners “A Lesson on Nonviolence for the President” som är ett ytterst läsvärt inlägg i debatten kring att Omaba fick Nobels fredspris.
Att fred har med ickevåld att göra tror jag att vi alla kan skriva under på. Att Obama i sitt tal först citerade både Gandhi och Martin Luther King för att sedan säga att "For make no mistake: Evil does exist in the world. A nonviolent movement could not have halted Hitler's armies. Negotiations cannot convince al-Qaeda's leaders to lay down their arms. To say that force may sometimes be necessary is not a call to cynicism — it is a recognition of history; the imperfections of man and the limits of reason." känns inte helt bra.
För hur ska vi kunna få fred genom våld? Hur rättfärdigat det än är? Oavsett hur nobla målen är så skjuter man ju sig själv i foten när man utöver våld i fredens och demokratins namn. Om inte annat ser man ju ut lite som en hycklare. Som A.J Muste sa, "Det finns ingen väg till fred; fred är vägen."
En annan intressant sak i Erics artikel är det han skriver om självmordsbombningar. Robert Pape, professor på Chicago Universitet har skrivit en bok som heter Dying to Win: The Strategic Logic of Suicide Terrorism och i vilken han listat alla självmordsbombningar från 1984 till 2004. Han kom fram till att det som fick människor att utföra en självmordsbombning främst inte var fundamental religiositet, utan snarare att tvinga en demokratisk regering att reträttera från vad de ansåg vara sitt hemland. Ta Irak, Afganistan och Palestina till exempel.
Om detta stämmer betyder det förstås att krig/ockupation/angrepp leder till fler självmodsattacker. Med andra ord blir det väldigt kontraproduktivt att kriga mot terrorismen. Det här med att föregå med gott exempel vore ju kanske en bra idé. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad, liksom. Vända andra kinden till.
Sv: jag trollade med knäna! De andra bilderna är ännu värre!
