Tillbaka i gruvan.
Ja, herre min je. Igår kom jag inte i säng förrän alldeles för sent för en dag som började klockan fyra på morgonen, dock med en powernap på varje transportsträcka. Men ändå. Upp i ottan och iväg till dagens uppdrag. Nu har jag suttit här i 5,5 timmar och det har ringt hela tre gånger. Snacka om invänjning efter semestern. Jag dricker cocosté i brist på Coco Loco (vilket ju dessutom inte skulle ha passat sig på jobbet förstås). Ute tycker folk att det är varmt och skönt, men jag känner mig som en spanjack och går i varm jacka och längtar efter mössan som ligger hemma. Allting är ju verkligen relativt. Men jag har min fina gula spanska kjol på mig, så det piffar ju upp denna torsdag lite i alla fall. Och efter jobebt ska jag sammanstråla med Sanna och sedan träna! För första gånger på hundra år. Nu ska semestervanorna väck! Välkomna tillbaka hälsosamma rutiner. Ahlan wa sahlan!
Har även läst lite nyheter för första gången på en vecka, däribland den här artikeln på DN. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Aftonbladet skrev ju för ett tag sedan om detta, fast i ganska så spekulativa termer, mest med ord som "vissa hävdar att" och "det berättas om". Och Israel rasade. Det var ju förtal och usch och fy, och förbindelserna med Sverige skulle näst intill sägas upp. Och här visar det sig alltså att högt uppsatta personer, två advokater och en överste i armén, varit inblandade i att sälja just organ. Man har annonserat om att man kan få köpa sig en njure om man inte vill vänta, för upp till 140.000 dollar. Sedan har man dessutom annonserat om att folk kan få sälja sina njurar för allt emellan 10.000 och 100.000 dollar. Den sistnämnda annonsen är dessutom på arabiska. En kvinna hade svarat på annonsen eftersom hon hade det tajt om pengar, flygits till Azerbajdzjan för operation, kommit tillbaka till Israel och sedan inte fått några pengar. Flera andra hade utsatts för samma sak, blivit utan den utlovad ersättningen eller fått mycket mindre än utlovat. Dessutom hade journalerna gömts undan vilket lett till svårigheter att få adekvat vård om man fick problem efter operationen.
Ja, alltså. Vad säger man? Det är ju solklart att organhandel på det här sättet är högst förkastligt på alla sätt, men det som jag tycker gör att det svider lite extra i ögonen är ju att man valt att annonsera efter donatorer på arabiska. Känns det kanske lite enklare och mer okej att lura araberna på organen än judarna? Lättare att komma undan med i ett land som Israel? I ett tvåspråkigt land med alla dessa konflikter däremellan får ett sådant val ett väldigt symbolvärde. Man blir liksom lite illa till mods.
