Påskfirande Cádiz style.
Det här är tredje året i rad som jag är utomlands på påsken och därmed inte äter lösgodis och ägg, utan firar påsk på det lokala sättet. I Spanien, eller åtminstone i Cádiz, betyder det ändlösa proccessioner genom staden med orkestrar, folk i toppiga masker och gigantiska flak med statyer av Jungfru Maria och en korsfäst Jesus som man bär genom staden. Vi kom ju fram på skärtorsdagskvällen, och då hade de redan hållit på näst intill dygnet runt hela veckan. Vi fick vara mitt i det (bokstavligt talat, bilderna är tagna från Maries lägenhet) i tre dagar ungefär, och bara det var mycket. Väldigt pampigt och roligt att se.
Det såg lagom tungt ut tyckte vi. (Det är en massa folk under också, det är inte bara de längst fram och längst bak som bär. Tack och lov.)
Ljuständarpaus.
And off they go.
Jag kan ju säga att det var lite av ett väldigt långsamt äventyr att ta sig ut och in från lägenheten. Porten gick rätt ut i proccessionsgatan, så man fick snällt stå och vänta in lämpligt tillfälle att kila över. Sedan sprang man på dem lite titt som tätt under barrundorna, och fick en omväg eller snällt vänta. En intressant upplevelse faktiskt.
Om korset hade brunnit hade det gett ett helt annat intryck... :/
Sedan var det dags för påskkalas. Linda svängde sina lurviga i Maries rum och blev suddig på bild.
Vi drack nya favoriten tinto de verano (rött vin och citronläsk, betyder typ sommarrödvin) i husets fina partyglas. Därefter drog vi ut på stan, och allting låg inom 10 minuters promenadavstånd. Vi gick till Bar Cuba där vi drack drinkar som smakade som milkshakes, försökte förklara ordet tandtekniker med charader till icke-engelsktalande spanjorer och skrattade massor. Därefter gick vi vidare via ett gäng barer, och hamnade slutligen vid La puerta där vi dansade till klockan 05, då vi gav upp och gick hem och sov. En töntigt tidig kväll enligt spanska mått, men vi hade ju varit vakna länge. En väldigt fin kväll fylld av bra folk.
Kommentarer
Trackback
