Hannah och Världen

Karolina var över och åt middag igår. Hon hade med sig vildsvin (!) som vi åt med potatismos och bea, vilken söndagsmiddag. Fint att se henne, det var länge sedan nu. Satt och pratade till efter elva, mycket feminism blev det. Inspirerande samtal som jag tänkte att jag skulle plita ner lite av här.

Vi pratade om det sorgliga faktum att tjejer och kvinnor tycks ha så svårt att peppa varandra och unna varandra saker. Jag kan märka dem tendenserna hos mig själv ibland, att jag kan ha lättare att umgås med killar och män än med tjejer eftersom det inte finns någon konkurrens där. Männen är inte hotade av mig, eftersom jag ju ändå bara är kvinna. Men det finns bara plats för x antal kvinnor som är framgångsrika, lyckade. Därav blir det konkurrens oss emellan.

Jag tror att vi skjuter oss själva i foten rätt rejält genom att hålla på så. Feminismen och jämställdheten kommer inte komma någonvart om vi fortsätter tävla med varandra inom alla tänkbara områden. "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra", liksom (som för övrigt även är titeln på en bok i min bokhylla hemma, och som jag snart ska plöja). Om vi fortsätter att anta att det inte finns plats för oss allihop så kommer det aldrig att göra det heller. Som den gamla dängan säger: Vi måste höja våra röster för att höras! Och ja, det är lättare sagt än gjort. Men det är just därför vi måste hjälpas åt och spela på samma lag.

Det blev även mycken diskussion kring att vi kvinnor får lära sig tidigt att våra kroppar och vad de gör är äckligt. Att ha mens är äckligt, att ha hårväxt är äckligt, att ha flytningar är äckligt, att svettas är äckligt. Det är vår skyldighet att se till att våra kroppar inte gör det alla kroppar gör, eller att det åtminstone inte märks. Den kvinnliga kroppen ska vara sensuell, inget annat. Så därför köper vi hudlotion som stramar upp, ansiktskrämer som ger lyster, parfymerade trosskydd, deodoranter som tar bort hår. Vi noppar, vaxar, bantar, sminkar och parfymerar. Allt för att bli sådär som en kvinna ska vara (men som ingen egentligen är). Jag har promotat den såkallade menskoppen inför i princip alla jag känner, en sjukt bra uppfinning på många sätt, många har nappat men flera tycker att det verkar lite äckligt. Just det här i att behöva ta i sig själv under mensen tycker många inte är så lockande. Varför har vi fått för oss att våra egna kön är så motbjudande? Är det okunskap? Hur många tjejer har inte den blekaste aning om hur de ser ut där nere? Har aldrig vågat titta efter? Är det kvinnliga könsorganet fortfarande skamfullt? Jag tycker personligen att det är rätt sorgligt. Hörrni brudar. Det är dags att vi reclaimar lite här.


Appropå det hela. Läs denna krönika av Lisa Magnusson på Aftonbladet.