Hannah och Världen

Sanna och jag skulle gå ut till Mosebacke och njuta av den vackra sommarkvällen. Klätt upp oss, fixat håret och var på gott humör. Jag funderade på att ta ut pengar vid bankomaten där jag bor, men tänkte att äh, vi ser till att hinna med tåget så tar jag ut pengar inne i stan. Massor av folk ute, en lönehelg med vackert väder och det är fortfarande ljust ute när vi ställer oss i den ganska långa bankomatkön. Folk är glada och när jag står först i kön ser jag att det står en snubbe snett bakom mig och håller på med sin strumpa, plockar upp något ur den. Jag tänker att han kanske har sin plånbok i strumpan. Han kommer fram till bankomaten och jag tror att han försöker tränga sig i kön, blir smått irriterad fram tills att han helt enkelt tar mina pengar direkt ur bankomaten och säger "rån rån". När jag vänder mig om ser jag att det han viftar med var en kniv, jag tittar närmare och uppfattar det som att han seriöst håller på att råna mig med en plastkniv från typ Buttricks.

De andra i kön backar bakåt eftersom de uppfattar att han har en riktig kniv som han viftar med, medan jag blir arg och frågar var han håller på med och försöker ta tillbaka pengarna. Vilket förstås halvt skrämmer livet ur Sanna då hon tror att killen hade en riktig kniv och att jag höll på att riskera att bli skuren för 300 spänn. Han viftade lite och sprang iväg nedför Fatburs brunnsgatan. En av tjejerna bakom mig i kön säger att vi måste ringa polisen, och jag säger att ja, det ska vi kanske göra. Hon ringer 112 och anmäler det hela, allt är väldigt förvirrad och känns overkligt, och sedan skiljs vi åt. Sanna och jag fortsätter att promenera mot Mosebacke, och ser två patrullerande poliser i Fatbursparken som vi går fram och pratar med. De var väldigt tillmötesgående och skickade ut larm med signalement (killen hade verkligen tänkt till och satt på sig sina mest diskreta kläder på morgonen, stor rastafarikeps och lila batikbyxor) och skulle leta. Formell anmälan gjorde jag över telefon imorse. En polis ringde upp mig på eftermiddagen och pratade med mig, sa att en förundersökning ska inledas, att det kanske finns videoövervakning på platsen och att jag ev kan få komma in och identifiera killen.

Det läskigaste är att det var mitt på stan, bland massor av människor då det fortfarande var ljust ute. Inga hämningar. Han var ju hög som ett hus också, så man vet ju inte vad som hade kunnat hända. Jag är otroligt glad att jag faktiskt bara blev av med 300 spänn och att ingen råkade illa ut. Jag uppfattade det som en leksakskniv, men såhär i efterhand är det svårt att vara säker. Det hela hade ju verkligen kunnat gå riktigt illa.

Och jag blir så förbannad på att han nödvändigtvis var tvungen att uppfylla alla fördomar man någonsin kan ha. Han var pundare, han var svart, han hade konstiga kläder. Självklart är det han man blir knivrånad av.

Jag har verkligen blivit personrånad med kniv, riktig eller ej spelar egentligen mindre roll. Det är en sjukt obehaglig tanke som inte riktigt känns verklig. Jag tror att jag mår bra, men jag vet inte riktigt. Chocken satt i ganska länge, och vi skämtade om det hela resten av kvällen, men egentligen är det ju inte roligt. Alls. Tack och lov för att det inte blev värre, men ändå. Det är ett påhopp av ett slag som är väldigt skrämmande. Trots att allt gick bra.

Men jag kanske har fyllt min kvot i alla fall. Rånad; check.