härskarteknik enligt Mustafa Can.
Det här är dagens än så länge sjukaste läsning. Eller ja, jag håller ju med skibenten, det är ju mest det hon skriver om som är det sjuka. Nog för att det många gånger verkar som att alla medel är tillåtna när det gäller politik och opinionsbildning, men nån slags gräns måste det ju ändå finnas. Och den gränsen går rimligtvis innan att skriva grova porrnoveller om att man i princip straffknullar sina politiska motståndare.
.
Detta är tydligen vad Mustafa Can har gjort. I en novell reducerar han, som Åsa Linderborg skriver, Siv Jensen (Framskrittspartiet) till ett underliv, någon slags kåt, trånande varelse, vilken enligt den manliga karakären i berättelsen har bra mycket bättre koll på politik när hon är i just detta tillstånd. Och det är väl kanske ett av de mest effektiva och klassiska sätten att utöva makt över en kvinna, att göra henne till enbart sitt kön. Han degragerar henne på ett helt nytt plan, plötsligt räcker det inte med retorik och debatt. Även om de politiska "diskussionerna" får en plats i novellen så blir det bisarrt, lytes"komik", förnedring.
.
Och jag tycker inte bara att det är motbjudande, jag tycker att det är fegt och lamt och rätt taffligt faktiskt. Siv Jensen är partiledare för ett främlingsfientligt parti, och det känns som att man faktiskt relativt enkelt skulle kunna bemöta den typen av åsikter med, ja, åsikter, retorik, fakta. Hålla sig på en högre nivå själv, föregå med gott exempel. Kanske kan man kalla det för konst, jag vet inte. Men det är ju så tydligt att det är ett politiskt syfte, han beskriver henne i nån slags roll som antagligen är så långt ifrån hon vill bli beskriven som antagligen är möjligt. Det är ju skönlitteratur, och jag vet inte om man kan bli fälld för förtal eller så när det kommer till skönlitteratur. Men det är ju absurt. Det känns som ett övergrepp, som ett helst oväsentligt och ovärdigt sätt att beskriva en politiker. Tycka vad man vill om hennes politik, men är det politiken som är problemet kan man bemöta den på ett mer seriöst sätt och därmed bli bemött mer seriöst själv. Om problemet däremot är förakt för hennes person eller hennes kön så är väl det här rätt rimligt. Men vad syftet med detta egentligen är känns högst oklart.
.
Detta är tydligen vad Mustafa Can har gjort. I en novell reducerar han, som Åsa Linderborg skriver, Siv Jensen (Framskrittspartiet) till ett underliv, någon slags kåt, trånande varelse, vilken enligt den manliga karakären i berättelsen har bra mycket bättre koll på politik när hon är i just detta tillstånd. Och det är väl kanske ett av de mest effektiva och klassiska sätten att utöva makt över en kvinna, att göra henne till enbart sitt kön. Han degragerar henne på ett helt nytt plan, plötsligt räcker det inte med retorik och debatt. Även om de politiska "diskussionerna" får en plats i novellen så blir det bisarrt, lytes"komik", förnedring.
.
Och jag tycker inte bara att det är motbjudande, jag tycker att det är fegt och lamt och rätt taffligt faktiskt. Siv Jensen är partiledare för ett främlingsfientligt parti, och det känns som att man faktiskt relativt enkelt skulle kunna bemöta den typen av åsikter med, ja, åsikter, retorik, fakta. Hålla sig på en högre nivå själv, föregå med gott exempel. Kanske kan man kalla det för konst, jag vet inte. Men det är ju så tydligt att det är ett politiskt syfte, han beskriver henne i nån slags roll som antagligen är så långt ifrån hon vill bli beskriven som antagligen är möjligt. Det är ju skönlitteratur, och jag vet inte om man kan bli fälld för förtal eller så när det kommer till skönlitteratur. Men det är ju absurt. Det känns som ett övergrepp, som ett helst oväsentligt och ovärdigt sätt att beskriva en politiker. Tycka vad man vill om hennes politik, men är det politiken som är problemet kan man bemöta den på ett mer seriöst sätt och därmed bli bemött mer seriöst själv. Om problemet däremot är förakt för hennes person eller hennes kön så är väl det här rätt rimligt. Men vad syftet med detta egentligen är känns högst oklart.
Kommentarer
Trackback
