Hemmat och hemmat.
Efter ett dygn hemma i Stockholm är jag hemma i Uppsala igen. Det är ju lite konstigt det där, att två platser kan vara typ exakt lika mycket hemma. Här är hemma eftersom att jag ju bor här, jag har mina saker, mina böcker (nå några stycken i a f), symaskinen och de där 30 klänningarna som jag lovat mig själv att bli bättre på att använda igen i vår. Hemma i Stockholm har jag småsystrar, barndomshuset och fortfarande en stjärnhimmel i taket i mitt gamla flickrum där det numera står en bäddsoffa och ett gästskrivbord. Och även om båda platserna är hemma så är båda de ungefär precis lika mycket. Hundra procent här och hundra där, ungefär.
.
Lördagen bar med sig hemma-hos-loppis med Elin, en liten second-hand-runda på söder med Frida och Anna och sedan barnvaktande eftersom att pappa och Catarina firade bröllopsdag. Fint att få titta på Bollibompa, läsa sagor och sitta vid sängen så att Amalia får hålla en i handen medan hon somnar. Lite mamma-längtan till trots så gick allt bra, den äldre damen fick till slut somna i soffan medan jag tittade på Hipp Hipp på lägsta volymen.
.
Men ja. Det är ju skönt att komma hem också. Hem till ett Uppsala som det känns som att alla har åkt ifrån. De andra är uppe i Åre och åker skidor och har det antagligen jätteroligt, men vi som är kvar ska nog ha det rätt fint vi med. Med bastu, anti-åre-fest och födelsedagschampagnen. Och jag tog med mig en liten bit till av det där andra hemmat. Nu har vi en självlysande stjärnhimmel i korridoren också.
Kommentarer
Trackback
