som ett hån.
Och förresten, härom dagen köpte jag ost. Extrapris, lagrad prästost. Ett kap alltså. Men den står bara där och hånar mig varje gång jag öppnar kylskåpet, för någon verkar ha stulit våra osthyvlar. Båda två. Bara sådär. Och när jag frågade Malin i korridoren om hon sett dem utbrast hon i ett "Ånej! Inte igen!"
Känns ju lite sådär. Osthyveltjuven, kom igen. Jag vill äta mitt pålägg.
Kommentarer
Trackback
