Hannah och Världen

På Aftonbladet idag kan man läsa om en 13-årig pojke som skickat ett brev till jämställdhetsministern där han klagar på att det nästan inte finns några tjejer med i LEGO-tidningen. "Tjejer gillar också LEGO!", skriver han. Och jag blir ju alldeles varm i hjärtetrakten. Det är liksom inte bara jag här i världen som stör mig på sådana "smågrejer"; det finns hopp hos ungdomen! Sedan har jag ju skrivit förut om att IQ-nivån på de flesta av dem som kommenterar på AB nog skulle landa på den negativa delen av skalan, t.ex. när folk ba men det är väl klart att inte en 13-åring har skrivit det där, det är ju säkert hans morsa som har för mycket fritid!

För det första; morsa? Jaha? Men låt mig referera till mig själv i min ungdom. På väggen i ett av gästrummet på vårt landställe sitter en teckning som jag ritade när jag gick i lågstadiet, skulle jag gissa. Den föreställer en prinsessa som rider på en häst, och en tankebubbla där hon tänker på en prins. Detta låter väl kanske enligt alla stereotyper, men det som kanske är avvikande är att hon håller i ett svärd och är i full fart för att rädda prinsen! Varför ska bara prinsarna få rädda prinsessorna för? tyckte jag. Och då gick jag alltså i lågstadiet.

Är det alltså så otroligt att en 13-årig pojke faktiskt reagerar på att tidningen endast riktar sig till killar? Barn är inte i närheten av så dumma som många verkar tro. Och framförallt är inte 13-åringar så små som många verkar tro. Det faktum att han skriver till jämställdhetsministern för att klaga på ett privatägt företag visar väl kanske också på att det inte är en vuxen med värsta lömska planen att störta LEGO som varit i farten.