Hannah och Världen

Imorse vaknade jag av solen i ögonen och utan ont i halsen. Lagom till att jag hunnit morna mig lite så ringde de från jobbet och ville ha in mig till kontoret. Nog för att det är en reception jag aldrig suttit i förut, men jag känner tjejerna som jobbar där, solen sken, jag kände mig utvilad och det kändes alltså helt okej. Och det var helt okej också, förutom sista timmen och en halv då jag satt själv och fick lite halvt panik. Allt på en gång och ingen att fråga. Men även denna arbetsdag tog slut, och nu äter jag vit fiberpasta (det bästa av två världar!) med pesto, pepparsalami och parmessan. Gött.

Jag håller mig hemma ikväll för att kompensera för den stundvis rätt stressiga arbetsdagen, men jag vågar ändå säga att det känns finfint, minst sagt, att ha lämnat lägenheten för annat än att gå till ICA och köpa cola light. Vägen till hälsa går verkligen via vila och uttråkning. Sanning, bröder och systrar.

Så jag tar det lugnt. Imorgon tänker jag kanske orka mig iväg på antingen lite Standup eller en föreläsning om varför Sverige har det högsta antalet anmälda våldtäkter per capita, med Sara. Vet inte om vi är sugna på skratt eller gråt, vi får la se.