Hannah och Världen

Igår var det dags för Stockholm Jazzfestival. Jag och Sanna lyckades irra oss ut på Djurgården en vända innan vi hittade fram. Men när vi väl kom dit så var det så klart fett, trots typ stormbyar och regnskurar.

Vi kollade på och lyssnade på och dansade till Roy Ayers. Svängigt värre!

Väldigt spexiga killar alltså. Exempelvis han som ligger på golvet och spelar. Roligt roligt!

Efter spelning åt vi (eller  ja, Sanna då) langos och drack öl.

och hängde lite framför Jazzanovas spelning. Detta var ett tappert försök att fota scenen och Vasamuséet där i bakgrunden, men man kan väl säga att det gick sådär va. Men det gjorde ingenting alls, för därefter var det dags för det vi egentligen hade pallrat oss dit i rusket för...

Missy Elliott! Sjukt bra alltså! Dansarna är ju så grymma så att man inte vart man ska ta vägen, musiken galet svängig och vi hamnade långt fram och såg riktigt bra, kunde hoppa och dansa och skrika med. Skön publik, ingen som höll på och pusha för att komma så långt fram som möjligt. Okej, förutom bruden precis bakom som skrek sönder halsen och hyperventilerade och ropade att nu dör jag! mest hela tiden. Men det var ju ganska roande det också. När Missy dök ner i publiken och gjorde ett varv så blev hon galen. Haha.

Fetaste uppträdandet. Hade väl kanske önskat något mindre tid på skriva-autografer-på-sneakers-och-kasta-ut-i-publiken-delen av showen och lagt till en extra låt där istället, men annars var det ju allt man hade hoppats på och lite till. Work it, Loose control, Get your freak on och flera andra klassiker drogs av. Sjukt roligt att ha fått se Missy! Ni som inte var där kan ju kolla in det här och förstå vad ni missade. Bästa.

Efter spelningen blev det att svettiga och glada promenera i regnet genom Kungsan där Love Stockholm hade nån typ av disco mitt i trädgården, och sedan vidare hemåt. Fin kväll.