Att pallra sig iväg.
Igår fick kollegan för dagen mig att ringa och boka en tid på vårdcentralen för halsontet. Det har kommit och gått, gjort sig påmint och hindrat mig från att träna i snart två veckor. Och dessförinnan hade jag ju samma grej i nästan två månader, bara halsont, inga andra förkylningssymtom. Lite trött kanske. Så hon tyckte att jag skulle kolla upp det. Så imorse träffade jag en vettig läkare på vårdcentralen (hennes namn ska jag lägga på minnet!), och fick veta att jag visst har halsfluss. Där ser man. När man har halsfluss tänker man ju att man ska ligga däckad i feber, men å andra sidan får jag ju väldigt sällan feber. Så. Det var ju bra att jag pallrade mig iväg till sist, så jag slipper dras med det här i en evighet till. Nu äter jag pencillin, och om några dagar får jag i alla fall börja styrketräna igen! Wahoo! Spinningen får vänta lite till, tyckte hon. Och jag lyder. För nu ska jag minsann bli frisk på riktigt.
Men ikväll ska jag i alla fall grilla. Det blir nice.
This is a very good site. Thank you.
