Hannah och Världen

Klockan 06.45 ringde de från jobbet. Efter morgonfix och vetskapen att det var -23 grader utanför fönstret gick jag till tåget med insikten om att det antagligen skulle ta sin lilla tid att ta sig fram. Halv åtta är jag på stationen och inser att det är halvtimmestrafik (!) men att det "ska" gå ett tåg fem över halv. Yey! tänkte jag. Bra tajming liksom. På perrongen träffar jag dessutom Moa utan långkalsonger och vi står och fryser tillsammans. 07.35 blir 07.45 blir 07.55 och slutligen kommer tåget. Och en timmes väntande människor vill på. Det går inte. Tåget är  ju redan överfullt när det kommer in på perrongen. Jag ringer jobbet och chefen säger att hon ska skicka en taxi. Efter en halvtimme till ringer hon tillbaka och säger att det inte finns några bilar. Så. Ersättningsbussar går från Huddinge, men inte via Stuvsta. Det kommer ännu ett tåg, samma sak. Jag börjar bli halvt gråtfärdig i kylan.

Efter att ha stått i minus 23 grader vid Stuvsta station i snart 1,5 timme så kommer en buss mot Fruängen. Den hoppar jag med glädje och stelfrusna tår på, och hinner nästan värmas upp under färden. Bara för att komma till Fruängen och inse att inga tunnelbanor går. Ställer mig i en kö till busshållsplatsen för ersättningsbussar och huttrar lite till. Snart kommer en buss och vi klämmer in oss och åker kringelikrok och tillslut kommer vi till Telefonplan där jag får ropa "JA TACK" när busschauffören frågar om någon vill gå av.

Så. Efter två dryga timmar kom jag slutligen fram till jobbet med stelfrusna tår och andan i halsen. Nu värmer jag mig med te och hoppas på att det ska gå lite, lite bättre att ta sig hem i eftermiddag.