Hannah och Världen

Jag har relativt stor insikt i varför det blir så kallat SNÖKAOS i pendeltågstrafiken när det, ja, snöar. Att det inte riktigt är så att SL varje år ba "Va!? SNÖ? I år igen? Det trodde vi faktiskt inte..." Jag vet vad ett växelfel är och att det faktiskt redan sitter värmeslingor i växlarna som ska smälta bort isen som gör att växlarna fryser fast och helt enkelt inte kan växla. Jag förstår att när det är -15 och stora isklumpar ramlar ner på spåret så hinner liksom inte de små stackars värmeslingorna med riktigt, och då måste några raska personer ut och resna för hand, och de vill helst inte bli överkörda av extrainsatta tåg. MEN. Det är fortfarande irriterande att behöva åka till jobbet i morgonrusningen och pressa sig in i en redan överfull vagn på ett tåg som är x antal minuter sent och antagligen kommer att bli ännu senare då ännu fler människor ska trycka sig in och få plats på tåget eftersom att de ju har en tid att passa. Det är ett litet mirakel varje dag man faktiskt kommer fram till jobbet i tid. Och det går ju heller inte riktigt att ta ett tidigare tåg, eftersom man inte vet när tågen går. Ersättningsbussar, någon? Vore kanske en idé, med tanke på att kvartstrafik under rusningen uppenbarligen varken är ultimat eller tillräckligt.

Well. Jag ska inte klaga på tågen (bara lite) utan snarare på att mitt projekt "Vår i februari" känns som att det är på god väg att misslyckas. Känns ju surt. Jag vet inte riktigt vad som gick snett, blommiga kjolar och korallfärgade naglar kanske inte är helt tillräckligt.