Bröllop och flytt-pack-separationsångest.
Igår var en fantastisk dag. Min vän Moa gifte sig med sin Thibaut i Vaxholms kyrka, och vigseln var så fin att jag trots att jag minsann inte trodde att jag skulle gråta ändå satt där med en liten tår i ögonvrån. Festligheterna ägde sedan rum på Tornvillan, det var snittar, det var champagne, det var fantastisk mat och rosé, det var tal, det var vackert väder, många vänner och dans halva natten. En fantastisk fest med fantastiska människor.
Idag vaknade jag dock med flytt-pack-separationsångest. Så mycket att göra, så tråkiga sysslor, så många fina människor jag inte kommer att kunna umgås med på samma sätt nästa vecka. Jag kommer ju sakna Stockholm, lägenheten, vännerna, familjen. Men ja, jag vet att Uppsala inte är långt, jag kan åka hem och hälsa på, men det blir ju ändå inte samma sak. Det är ett helt nytt liv jag ska starta, jag ska fokusera på helt andra saker och ha ett helt annat tempo och fokus i min vardag. Inget mer slackande på dagtid, inget mer helt ledig när man kommer hem. Den första kursen har 8 böcker som kurslitteratur och det kommer alltid att vara nåt jag borde göra. Jätteläskigt.
Men, det var ju lite det som var poängen också. Det här med att söka skola, börja gå åt ett visst håll i livet, hamna i ett sammanhang. Och lägenheten behövde jag ju flytta från nu ändå. Och alla de människor som varit hemma över sommaren börjar också sina liv till hösten igen, de flyttar också, åker tillbaka till skolorna eller ger sig ut och reser. Så Stockholm kommer ju ändå vara rätt trist. Lika bra att sticka till Uppsala ju. Egentligen. Det blir ju nog asbra, bara jag får komma på plats. Det är ju den här fasen som är jobbigast.
Kommentarer
Trackback
