En riktig liten husmor! Eller?
Okej. När jag ramlade över Anna Ankas "debattartikel" på Newsmill visste jag först inte om jag skulle skratta eller gråta. Sedan blev jag fruktansvärt provocerad. Sedan började jag undra om det hela är ett PR-skämt för att få fler tittare till "Svenska Hollywoodfruar". Hur som helst tycker jag att ni ska läsa det, vare sig det är som underhållning eller inte. Det hon pratar om är ju simpel prostitution. På en lyxig nivå, absolut, och med endast en kund, men vilken typ av trygghet pratar vi om om man "får skylla sig själv" om ens man är otrogen mot en? (Svar: ekonomisk trygghet.) Sedan tycker jag inte riktigt att det räknas som hemmafru om man bara skriker åt allt tjänstefolk och trippar runt och ser snygg ut dagarna i ända. Åh, jag hoppas, hoppas, hoppas att hon på nåt sätt ändå är ironisk.
Jag kan förstå om man vill vara hemmafru eller hemmaman. Det är ju onekligen mycket arbete att sköta om ett hem, särskilt om man har barn. Och har man den ekonomiska möjligheten att den ena partnerns inkomst kan försörja hela familjen så förstår jag att man väljer det. Att männens lön sedan är högre och att det gör att det blir kvinnan som är hemma i de flesta fall är ju egentligen en helt annan diskussion. Men att den ena partern skulle sköta om hemmet (och inkomsten alltså delas på familjen och hon/han därmed också får en inkomst) tycker jag är fullt förståeligt.
Då tycker jag att även om Roland Poirier Martinsson har lite kontroversiella åsikter så har han en poäng. Säkert flera. Det är faktiskt en diskussion där vi feminister kanske borde ta ett steg tillbaka och ta i åtanke att om det handlar om vuxna människors fria val så kanske det inte är så farligt att vara hemma med barnen och sköta om hemmet? Men i Anna Ankas artikel verkar det inte riktigt vara fallet. Där finns inga lika villkor, och det handlar inte om att man gör varsitt arbete, att man hjälps åt. För henne handlar det uppenbarligen om pengar, punkt. I direkt samband med tjänster som i mina ögon ligger skrämmande nära prostitution.
Jag kan förstå om man vill vara hemmafru eller hemmaman. Det är ju onekligen mycket arbete att sköta om ett hem, särskilt om man har barn. Och har man den ekonomiska möjligheten att den ena partnerns inkomst kan försörja hela familjen så förstår jag att man väljer det. Att männens lön sedan är högre och att det gör att det blir kvinnan som är hemma i de flesta fall är ju egentligen en helt annan diskussion. Men att den ena partern skulle sköta om hemmet (och inkomsten alltså delas på familjen och hon/han därmed också får en inkomst) tycker jag är fullt förståeligt.
Då tycker jag att även om Roland Poirier Martinsson har lite kontroversiella åsikter så har han en poäng. Säkert flera. Det är faktiskt en diskussion där vi feminister kanske borde ta ett steg tillbaka och ta i åtanke att om det handlar om vuxna människors fria val så kanske det inte är så farligt att vara hemma med barnen och sköta om hemmet? Men i Anna Ankas artikel verkar det inte riktigt vara fallet. Där finns inga lika villkor, och det handlar inte om att man gör varsitt arbete, att man hjälps åt. För henne handlar det uppenbarligen om pengar, punkt. I direkt samband med tjänster som i mina ögon ligger skrämmande nära prostitution.
Kommentarer
Trackback
