Amerikanska abortdiskussioner
Sitter och läser en artikel på Aftonbladet om en ny, intensiv abortdiskussion som brutit ut i Ohio i USA. En man vid namn John Adams har lagt fram ett lagförslag om att man inte ska få göra abort om pappan till barnet inte godkänner aborten. I de fall där kvinnan är osäker på vem fadern är ska hon ta fram en lista på potentiella fäder så att faderskap ska kunna fastställas eller uteslutas.
Vid första anblick blir jag chockad. Men om jag försöker förstå hur de tänker kan jag ju ändå lyckas. Det är klart att man är två om att få barn, och det är absurt hur svårt det är att få exempelvis ensam vårdnad om sitt barn som far, just för att modern har sådana extrema fördelar just gällande föräldraskapet. Vi tror att vi är så jämställda i alla frågor, men i just den här ligger vi nog lite efter. Och om en man verkligen vill behålla sitt barn, för det är ju faktiskt hans barn också, men mamman inte vill det, så kan han ju idag inte göra så mycket åt saken. Och det är ju förstås lite knivigt och orättvist, kan tyckas.
Men ändå. Det är fortfarande kvinnan som måste gå igenom graviditeten. Som måste föda ungen. Som måste amma (även om det finns exempel där män har lyckats sätta igång bröstmjölksproduktionen (män har också mjölkkörtlar) genom stimulering). Allt det slit som en kvinnokropp utsätts för under en graviditet. Och just därför är det hon som måste få bestämma. För det är faktiskt i hennes kropp det här barnet ska bli till.
Och jag kan förstå om tanken är jämställdhet; att båda föräldrarna har samma rätt till sitt barn. (Men föräldrar har inte rätt till barn, det är barn som har rätt till föräldrar.) Men vill vi verkligen ta bort kvinnans rätt över sin egen kropp på det sättet? När vi äntligen lyckats börja närma oss den rättigheten? Sedan är det ju uppenbarligen ett problem om ett barn blir till vid en våldtäkt. Obviously.
Nej, mina vänner. Att skaffa barn bör vara ett gemensamt beslut, så snälla ni, använd preventivmedel. I ett land där det formligen regnar gratis preventivmedel över oss är det faktiskt pinsamt att det sker så pass många aborter som det gör idag. Abort är en viktig rättighet, men det är inte en preventivmetod.
Vid första anblick blir jag chockad. Men om jag försöker förstå hur de tänker kan jag ju ändå lyckas. Det är klart att man är två om att få barn, och det är absurt hur svårt det är att få exempelvis ensam vårdnad om sitt barn som far, just för att modern har sådana extrema fördelar just gällande föräldraskapet. Vi tror att vi är så jämställda i alla frågor, men i just den här ligger vi nog lite efter. Och om en man verkligen vill behålla sitt barn, för det är ju faktiskt hans barn också, men mamman inte vill det, så kan han ju idag inte göra så mycket åt saken. Och det är ju förstås lite knivigt och orättvist, kan tyckas.
Men ändå. Det är fortfarande kvinnan som måste gå igenom graviditeten. Som måste föda ungen. Som måste amma (även om det finns exempel där män har lyckats sätta igång bröstmjölksproduktionen (män har också mjölkkörtlar) genom stimulering). Allt det slit som en kvinnokropp utsätts för under en graviditet. Och just därför är det hon som måste få bestämma. För det är faktiskt i hennes kropp det här barnet ska bli till.
Och jag kan förstå om tanken är jämställdhet; att båda föräldrarna har samma rätt till sitt barn. (Men föräldrar har inte rätt till barn, det är barn som har rätt till föräldrar.) Men vill vi verkligen ta bort kvinnans rätt över sin egen kropp på det sättet? När vi äntligen lyckats börja närma oss den rättigheten? Sedan är det ju uppenbarligen ett problem om ett barn blir till vid en våldtäkt. Obviously.
Nej, mina vänner. Att skaffa barn bör vara ett gemensamt beslut, så snälla ni, använd preventivmedel. I ett land där det formligen regnar gratis preventivmedel över oss är det faktiskt pinsamt att det sker så pass många aborter som det gör idag. Abort är en viktig rättighet, men det är inte en preventivmetod.
Kommentarer
Postat av: MenJagVetInte - Lite snyggare, lite bättre.
Tack så mycket! :D Kul att den uppskattas :)
Trackback
