Hannah och Världen

Är ledig idag. Fick inget uppdrag för första gången på över tre veckor, och just idag är det förstås molnigt. Men det gör inget. Är glad att jag är ledig idag, behövde få sova ut och behöver antagligen få ta det lite lugnt. Efter rånet har jag verkligen hållt mig sysselsatt och igår kväll brast det för första gången på riktigt. Jag hade liksom inte gråtit över det, över det faktum att någon tagit sig friheten att ta mina pengar, att dra kniv mot mig, att få mig att inte kunna lita fullt ut på männiksor längre, att få mig att känna mig otrygg, att få mig att ramla hela vägen ner igen i det mörka hål jag just börjat klättra upp ifrån. Det är fan inte rättvist. Ingen människa har rätt att göra såhär, och jag har insett hur skonad jag varit från sådana här upplevelser tidigare i mitt liv. Men nu kommer allt på samma gång och jag har inga verktyg för att hantera det. Jag är rädd att något mer ska hända, något stort eller litet som är jobbigt. Jag skulle inte klara av det, jag vet inte vad som skulle hända. Jag tror att jag skulle klappa ihop totalt. På riktigt. Det skrämmer mig verkligen.

Polisen ringde och väckte mig imorse. Hon undrade vilken bank bankomaten tillhörde och skulle kolla övervakningskamerorna hos dem. Hon undrade hur jag mådde, jag sa att jag inte fattat förrän nu vad som faktiskt hänt. Fick en broschyr från Brottsoffersmyndigheten med posten idag också. Polisen har verkligen varit över förväntan och visat intresse och engagemang. All cred till dem.

Pratade med en vän som blev pistolrånad i Ecuador. Hon hade också varit helt övertygad om att det inte ens var en riktig pistol. Det får mig att tro mer och mer på att det faktiskt var ett riktigt vapen och att det mänskliga psyket gör vad som helst för att skydda sig. Bra försvarsmekanism kanske, men kanske farlig när man börjar mucka med den beväpnade. Som jag gjorde. Aldrig igen.

Så jag börjar inse att det kanske inte gör nåt om mitt badrum behöver städas. Att jag kanske inte måste ha rent och fint hemma, att jag kanske kan vänta med att köpa filter till min fläkt, att jag inte måste göra allt som jag "borde". För jag har faktiskt blivit utsatt för en grovt kränkande handling och det har faktiskt påverkat mig. Allt annat borde få vara ganska oviktigt just nu. Det jag behöver nu är att umgås med människor som kan lyssna, samt bearbeta det här själv. Så idag tänker jag dricka saft, skriva, läsa och så småningom kommer Josse hit och äter middag och hjälper mig med matten (som förövrigt nu känns ännu svårare att lära sig).

Det är väl som de säger; en olycka kommer sällan ensam. Nu hoppas jag bara att det även är sant att what doesn't kill you only makes you stronger. Shit vad stark jag kommer bli. Inshallah.