kakbakarpaus
Ännu en ledig dag har gått utan att jag lyckats göra nåt vettigt. I början av dagen kändes det skönt att sätta sig med kaffet och läsa en stund, men så fastnade jag. Helt plötsligt hade jag suttit lite för länge och den där krypande, rastlösa känslan infann sig. Inte ens en dusch hjälpte, och förstås kunde jag inte koncentrera mig på matten heller. Frustration, jag försöker verkligen, men det är måttligt inspirerande när man fastnar på vartannat tal och jag måste ringa Josse och verka dum i huvudet. Suck.
Men snart drar jag ut till landet med Marie. Ska bli skönt att komma bort från lägenheten som Gud glömde för ett tag. Har suttit här inne mer eller mindre i tre dar, och gjort allt annat än pluggat. Och därmed blivit stressad, därmed okoncentrerad och därmed kunnat plugga ännu sämre. Och därmed fått mer ångest, and it's a slippery slope from there. Så jag bakade ingefärskakor istället.
Igår cyklade jag till Sanna och vi kollade på Apocaypto. Mel Gibson har ju onekligen en speciell smak när det gäller film. Jag har nog aldrig sett så mycket blod, inälvor och sadistiska människor på film samtidigt förut. Man var liksom lätt illamående under hela filmen, ren misär och ondska hela tiden. Men den var bra, välgjord. Men ingenting för äckelmagade.
Jag har just nu ett stort behov av att göra något annat, något nytt. Jag vill träna, jag vill träffa människor som inspirerar mig, jag vill måla, jag vill cykla, jag vill dansa, jag vill prata, jag vill umgås. Jag vill inte ha den här krypande olustkänslan i mig längre. Jag försöker trycka bort den, fokusera på nåt annat, men den ligger liksom där och gnager ändå. Jag vill tillbaka till livet, det där livet som man njuter och mår bra av, i sig själv och med andra. Där man uppskattar de små sakerna i tillvaron, och dessa kan få göra ens vardag meningsfull. Jag saknar det. Mycket. Men det är väl bara att ta ett steg i taget. Jag vet ju i alla fall att det är dit jag vill. Ibland känns bara vägen så lång och jag känner mig så tung. Men då är det bra att få sån här inspiration.
Nej, nu ska jag lyssna på Erykah Badu, se fram emot nästa helg med Sthlm Jazz, och packa.
Men snart drar jag ut till landet med Marie. Ska bli skönt att komma bort från lägenheten som Gud glömde för ett tag. Har suttit här inne mer eller mindre i tre dar, och gjort allt annat än pluggat. Och därmed blivit stressad, därmed okoncentrerad och därmed kunnat plugga ännu sämre. Och därmed fått mer ångest, and it's a slippery slope from there. Så jag bakade ingefärskakor istället.
Igår cyklade jag till Sanna och vi kollade på Apocaypto. Mel Gibson har ju onekligen en speciell smak när det gäller film. Jag har nog aldrig sett så mycket blod, inälvor och sadistiska människor på film samtidigt förut. Man var liksom lätt illamående under hela filmen, ren misär och ondska hela tiden. Men den var bra, välgjord. Men ingenting för äckelmagade.
Jag har just nu ett stort behov av att göra något annat, något nytt. Jag vill träna, jag vill träffa människor som inspirerar mig, jag vill måla, jag vill cykla, jag vill dansa, jag vill prata, jag vill umgås. Jag vill inte ha den här krypande olustkänslan i mig längre. Jag försöker trycka bort den, fokusera på nåt annat, men den ligger liksom där och gnager ändå. Jag vill tillbaka till livet, det där livet som man njuter och mår bra av, i sig själv och med andra. Där man uppskattar de små sakerna i tillvaron, och dessa kan få göra ens vardag meningsfull. Jag saknar det. Mycket. Men det är väl bara att ta ett steg i taget. Jag vet ju i alla fall att det är dit jag vill. Ibland känns bara vägen så lång och jag känner mig så tung. Men då är det bra att få sån här inspiration.
Nej, nu ska jag lyssna på Erykah Badu, se fram emot nästa helg med Sthlm Jazz, och packa.
Kommentarer
Trackback
