insomnia
Jag fick inte sova inatt, knappt alls. Gick och la mig i relativt vettig tid, halv elva kanske, och visste att klockan skulle ringa 05.30. Hårda bud. Extra hårda bud när man inser att man för allt i världen inte kan somna. Vilken panik man får när man varje gång man faktiskt håller på att somna inser just detta, och därmed väcker sig själv. Det är det här med medvetna tankar mitt i halvdvalan. Klockan halv två var jag fortfarande vaken, gick upp och drack lite vatten i vilt raseri. Försökte tänka att kroppen ändå vilar trots att man inte sover. Trodde inte riktigt på mig själv. Somnade väl till sist ändå, bara för att bli väckt 4 timmar senare. Det är inte nådigt.
Och jag drömde väldigt obehagliga drömmar om att jag klättrade över en kant och kom ner i någon typ av trädgård full av förkrympta avhuggna huvuden som var upphängda i träden med krokar genom skalpen. De hade hängt där i några år, tror jag, också var jag av någon outgrundlig anledning tvungen att stanna där och bo där, mitt bland alla dessa döda ansikten. Då var det nästan skönt att vakna.
Så har jag försökt bota detta halvt medvetslösa tillstånd med ofantliga mängder kaffe. Det hjälper inte, det resulterar mest bara i att jag måste kissa en massa.
Sista veckan innan semestern i alla fall. Alltid något. Är bokad hela den här veckan på samma ställe, ganska skönt faktiskt. Slippa släpa kavajen till och från jobbet varje dag. Man måste uppskatta de där små sakerna i tillvaron.
(Det kom nyss fram en stekig kille till receptionen och såg att jag hade matteboken framme. "Behöver du hjälp? Jag läser ju faktiskt byggnadsingenjörsprogrammet på KTH. Har du inte lärt dig logaritmlagarna ännu? Det var så länge sedan jag gick högstadiet, vet du". Hmpf. Typexempel på ung man med hävdningsbehov. Dagens dos. )
Parkteatern igår var sådär. Inte alls särskilt bra faktiskt. Spenderade dagen på Johannas balkong, diskuterande både det ena och det andra. Hon är bra hon. Slår parkteatern med hästlängder. Hembakt bröd, balett-outfit och rosévin i goda vänners lag, det är grejer det. Fick låna en massa böcker också, planerar att ta med mig ett helt litet bibliotek till landet.
Jag längtar till landet. Kravlösa, bekymmersfria landet, med familjen och böcker och korsord och bara vara. Den här veckan känns oändlig.
Och jag drömde väldigt obehagliga drömmar om att jag klättrade över en kant och kom ner i någon typ av trädgård full av förkrympta avhuggna huvuden som var upphängda i träden med krokar genom skalpen. De hade hängt där i några år, tror jag, också var jag av någon outgrundlig anledning tvungen att stanna där och bo där, mitt bland alla dessa döda ansikten. Då var det nästan skönt att vakna.
Så har jag försökt bota detta halvt medvetslösa tillstånd med ofantliga mängder kaffe. Det hjälper inte, det resulterar mest bara i att jag måste kissa en massa.
Sista veckan innan semestern i alla fall. Alltid något. Är bokad hela den här veckan på samma ställe, ganska skönt faktiskt. Slippa släpa kavajen till och från jobbet varje dag. Man måste uppskatta de där små sakerna i tillvaron.
(Det kom nyss fram en stekig kille till receptionen och såg att jag hade matteboken framme. "Behöver du hjälp? Jag läser ju faktiskt byggnadsingenjörsprogrammet på KTH. Har du inte lärt dig logaritmlagarna ännu? Det var så länge sedan jag gick högstadiet, vet du". Hmpf. Typexempel på ung man med hävdningsbehov. Dagens dos. )
Parkteatern igår var sådär. Inte alls särskilt bra faktiskt. Spenderade dagen på Johannas balkong, diskuterande både det ena och det andra. Hon är bra hon. Slår parkteatern med hästlängder. Hembakt bröd, balett-outfit och rosévin i goda vänners lag, det är grejer det. Fick låna en massa böcker också, planerar att ta med mig ett helt litet bibliotek till landet.
Jag längtar till landet. Kravlösa, bekymmersfria landet, med familjen och böcker och korsord och bara vara. Den här veckan känns oändlig.
Kommentarer
Trackback
