Hannah och Världen

God morgon världen!

Här sitter jag ute på berget i skogen igen, och läser den här artikeln från DN idag. Mycket intressant och rolig och skrämmande läsning. Fyndig kille, verkligen. Google kommer alltså ta över världen, använda all information vi ger ut om oss själva på nätet (typ som den här) emot oss. Snart är vi alla maktlösa i detta nya imperium som kallas cyberspace.

Men seriöst. Det är lite läskigt när man inser hur otroligt mycket information det finns om en själv på nätet. Bilder från den senaste festen, vad du gjorde på semestern och med vem, vad du ska laga till middag (se Facebookstatus), om du är i ett förhållande eller ej eller om "det är komplicerat". Vi är så otroligt uppmärksamhetskåta och kollar blogg-statusen varje dag (typ 7, jotack) och uppdaterar och kommenterar och vräker ut hela våra liv på nätet för alla att se. För att de ska se att vi också har ett liv, att vi har vänner, är snygga, lyckade och lyckliga. Men för vem gör vi egentligen detta? För att denna stora massa av anonyma läsare ska bekräfta vår rätt att existera? Finns man inte på facebook så finns man inte, punkt?

Vad gör egentligen en människa lycklig? Om vi hade svaret till detta skulle vi väl kanske inte behöva leta, men i grund och botten kan vi väl alla hålla med om att det handlar om mänskliga relationer och att få känna sig uppskattad och älskad. Om så bara av en anonym läsarkrets på internet. För på internet kan du vara den du vill, du kan visa upp bara dina snyggaste "dagens outfits" och skita i de dagar då du glider runt i mjukisbyxor och en urtvättad t-shirt hemma. Du kan skriva att du just nu ska träffa dina vänner för en öl på stan, och du behöver inte berätta för någon när du ligger hemma och tröstäter glass i stora lass när livet känns hårt. På internet slipper du det där kladdigt äkta, det där som gör ditt liv så mycket mer komplicerat än Blondinbellas verkar vara.

Vad skulle hända om du loggade ut? Om du sket i att uppdatera varken blogg, facebook eller twitter? Antagligen ingenting. Men är det värt risken? Folk kanske skulle glömma bort att du finns, att du är värd att älska och umgås med. Och då känns det lite tryggare att knappa in "dricker kaffe" i facebookstatusens ruta.

Don't get me wrong, jag är precis likadan själv. Men ibland är det nog sunt att tänka vad syftet är, logga ut, ringa en kompis och faktiskt hitta på något irl istället. Det brukar ändå bli så mycket roligare så. Själv ska jag på stand-up ikväll.