Hannah och Världen

Detta nya kapitel inleddes med en lång promenad med Karin i vintermörkret. Skönt att få gå ut och gå lite och ventilera lite och så. Jag fick faktiskt även se ett litet luciatåg i Rådsparken, barn i vita kläder och tomtekläder som åkte släde bakom en åsna och som hade får med sig. Det var fint. Nu skriver jag med stelfrusna fingrar och snart kommer Marie och då ska vi titta på sista disken i Narnia-boxen och dricka te.

Jag känner mig starkare den där gången, det går egentligen inte att jämföra med den totala förvirring och självklandran som ledde mig ner i gropen i somras. Det är helt enkelt dags nu, allt är sagt och gjort. En ny era. Med viss sorg i hjärtat välkomnar jag den, eftersom att det är det enda egentliga alternativet.