Hannah och Världen

Igår var en skitdag. Fast sedan gick jag på spinningen och tog ut alla mina aggressioner och all min frustration där. Och det var guld. Fantastiskt! Endorfinerna flödade i takt med svetten och vi cyklade till tonerna av Britney, Mando Diao, Lily Allen och Blümchen (självklart då låten I want to ride my bicycle. Classic!). Sedan, när det var dags för core, upptäckte jag till min stora fasa att mina magmuskler har totalt förtvinat under sommaren. Puts väck! Inte så konstigt kanske eftersom jag inte tränat någonting över huvud taget, men ändå. Besvikelse. I våras var passet jobbigt, visst, men det var inte så att jag tänkte att jag inte skulle klara det. Nu fick jag mjölksyra efter två minuter... Men skam den som ger sig, jag ska ha dem tillbaka! Musklerna alltså.

På väg till jobbet imorse förundrades jag än en gång av den nästan tropiska värmen som just nu infinner sig i Stockholm. Att promenera till tåget klockan sju på morgonen i t-shirt och redan svettas. Underbart. ;) Med viss skeptisism i kroppen inför ännu en arbetsdag alldeles ensam kom jag till kontoret och upptäckte att jag får sällskap idag! Och hon är dessutom jättetrevlig. Bönesvar! Och när man är två behöver man ju heller inte maila runt och inkludera en massa folk i projektet "Hannah måste gå på toaletten". Det känns fint.

Så. En bra början på dagen. Sedan fick vi en hel låda cocosbollar av en man som tycker att vi är så trevliga så. Tack tack! :) Plus att det här är sista dagen innan min andra semester drar igång. Så det känns som en bra dag. 
 

Kvällen ska sedan spenderas på restaurang 5emti 4yra med brudarna, kommer bli finfint. En bra dag. Det enda som just nu känns lite besvärande är ju förstås matteprovet. Men inshallah är det mycket derivata i det, och då går det förhoppningsvis vägen. Sedan är det semester! Weee!