Media och demokrati?

Alltså. Hela den här debatten om Aftonbladets artikel om ev organstöld i Israel är ju befängd. B e f ä n g d. Detta är
1. För att Sverige har press- och tryckfrihet, och staten kan därmed inte gå in och fördöma en artikel på det viset, det vore odemokratiskt.
2. För att artikeln i fråga egentligen inte tar ställning i frågan utan redovisar för historier författaren har hört berättats, vad han sett och att Israel tidigare blivit kritiserade i frågan om hur de hanterar organtransplantationer. Alltså; den hävdar inte att detta faktiskt sker, den belyser bara olika aspekter i en fråga.
3. För ett Israel, som själva hävdar sig vara en demokrati, kräver att den svenska regeringen ska ta avstånd från artikeln.
4. För att den svenska diplomaten Elisabeth Borsiin Bonnier har uttalat sig på egen hand men tydligen i svenska regeringens namn om att regeringen fördömer arikeln. Va? Förvirringen är total.

Sedan är det ju nästan underhållande att alla handlingar som på något sätt är Israelkritiska därmed är antisemitiska. Helt plötsligt har den här artikeln i Aftonbladet en massa att göra med Sveriges agerande under Andra Världskriget, osv. Att det inte går att på något sätt kritisera Israel utan att man plötsligt är nazist är befängt även det. Ingen säger någonting om att det handlar om judar, man säger bara att det handlar om Israel. Vilket visserligen är i princip samma sak, men det är ju det som är ett av många problem med religiösa stater, eller hur? Man måste ju kunna skilja saker åt.

En massa israeler har tydligen skrivit på ett upprop om att bojkotta Ikea. Kreativt!

"Som en följd av den antisemitiska publiceringen av det medeltida blodsförtalet av israeliska soldater, och den pågående tystnaden från den svenska regeringen, är det oacceptabelt att vi fortsätter att stödja den svenska möbeltillverkaren Ikea." lyder insamlingstexten. Intressant. En helt verklighetsfrämmande reaktion enligt min mening. Helt och hållet i stuk med den muslimska världens reaktion på Muhammedkarikatyrerna i Jyllandsposten.

Slutsats: Demokrati funkar inte utan press-åsikts- och tryckfrihet. Visst, man kan bli upprörd och kränkt över saker som publiceras, men man kan inte kräva att regeringen ska be om ursäkt för vad en fri kvällstidning har publicerat. Blir man arg i en demokrati har man dessutom all rätt att skriva en egen arg artikel om man vill. That's the beauty of it.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0