En beklagandets dag
Dagens insikt: Läkare är inte att lita på. Jag har nog alltid haft ganska stort förtroende för läkare, men jag börjar bli mer och mer skeptisk.
Jag har haft väldigt mycket problem med mina urinvägar, urinvägsinfektion på urinvägsinfektion, och lyckades tillslut tjata mig till en remiss till en urolog. Var på cystoskopi förra veckan, en inte sådär jätterolig undersökning där de går upp med ett instrument genom urinröret upp i urinblåsan och kollar så att allt är som det ska. Obehagligt och onaturligt, jag säger't. Men allt var som det skulle, och jag frågade om det var något särskilt jag skulle tänka på nu såhär efter undersökningen. Nej då. Och nu sitter jag här. Med en ganska så påträngande urinvägsinfektion.
På Vårdguiden läste jag idag att ca 5% av de som gjort cystoskopi får urinvägsinfektion som en biverkning efteråt. Därför bör man några dagar efter undersökningen dricka mer än normalt. Tack du sköterska som sa att jag inte behövde göra nåt särskilt när jag till och med frågade självmant, och när jag kom dit just för att mina urinvägar verkar vara onödigt och ovanligt känsliga. Blä! Och att lägga tid och pengar på att styra upp ännu ett läkarbesök för att få ännu en antibiotikados utskriven känns sådär roligt. Men jag pratade i alla fall med en väldigt vänlig sköterska på Vårdcentralen som lovade att ringa upp läkaren och undersöka om han inte kunde skriva ut antibiotika åt mig ändå. Vore ju snällt.
Men det som irriterar mig mest är att jag som patient alltid måste researcha mest innan jag går till läkaren för att få nån hjälp över huvud taget. Man tror ju att en läkare ska kunna komma fram till olika lösningar på problemet själv, då den är utbildad för just detta. Men icke. Jag börjar tröttna på sjukvården. Kanske ska kolla upp alternativmedicin? Homeopati? Någon som har några tips eller åsikter gällande alternativ medicinsk behandling i allmänhet kanske?
Jag har haft väldigt mycket problem med mina urinvägar, urinvägsinfektion på urinvägsinfektion, och lyckades tillslut tjata mig till en remiss till en urolog. Var på cystoskopi förra veckan, en inte sådär jätterolig undersökning där de går upp med ett instrument genom urinröret upp i urinblåsan och kollar så att allt är som det ska. Obehagligt och onaturligt, jag säger't. Men allt var som det skulle, och jag frågade om det var något särskilt jag skulle tänka på nu såhär efter undersökningen. Nej då. Och nu sitter jag här. Med en ganska så påträngande urinvägsinfektion.
På Vårdguiden läste jag idag att ca 5% av de som gjort cystoskopi får urinvägsinfektion som en biverkning efteråt. Därför bör man några dagar efter undersökningen dricka mer än normalt. Tack du sköterska som sa att jag inte behövde göra nåt särskilt när jag till och med frågade självmant, och när jag kom dit just för att mina urinvägar verkar vara onödigt och ovanligt känsliga. Blä! Och att lägga tid och pengar på att styra upp ännu ett läkarbesök för att få ännu en antibiotikados utskriven känns sådär roligt. Men jag pratade i alla fall med en väldigt vänlig sköterska på Vårdcentralen som lovade att ringa upp läkaren och undersöka om han inte kunde skriva ut antibiotika åt mig ändå. Vore ju snällt.
Men det som irriterar mig mest är att jag som patient alltid måste researcha mest innan jag går till läkaren för att få nån hjälp över huvud taget. Man tror ju att en läkare ska kunna komma fram till olika lösningar på problemet själv, då den är utbildad för just detta. Men icke. Jag börjar tröttna på sjukvården. Kanske ska kolla upp alternativmedicin? Homeopati? Någon som har några tips eller åsikter gällande alternativ medicinsk behandling i allmänhet kanske?
Kommentarer
Trackback
